2019 var mitt övergripande ledord: hämta hem din själ. Här ger jag mig själv som ett brev, en hälsning från året som har gått, som kan påminna mig om hur jag kan göra för att hämta hem min själ. Berätta gärna i kommentarsfältet hur du gör för att hämta hem dig själv. <3

Hej du, du som kämpat så länge för att ta dig hit. Du som önskade att det skulle få vara snällt sen, när du hade övervunnit skuggorna. Det liv du lämnade lever vidare utan dig, ibland krockar du in i det på olika sätt. Sorgen det väcker och oron i magen är slitsam. Du kan bara göra vad du kan. Det är väldigt mycket faktiskt, och det har du visat detta år. Tack för att du har hämtat hem dig, om och om igen. För inom dig, där är det snällt.

Det finns ett skyddande fält runt din kropp som du har byggt upp under lång tid. Det håller nu. När människor inte vill dig gott kan du vända dig om. Ibland är det svårt att känna av var din gräns går. Du kan träna på det. Det är inte din kamp att vända någon annan. Lägg tillbaka skulden där den hör hemma. Möt de konflikter som behöver handling. Stå på din sida.
Ta ansvar för när du gör fel. Säg förlåt. När du inte vet, fråga. Resonera, reflektera, tänk högt med de som kan möta dig i kärlek. Låt dig vara sårbar med de som känner dina gränser och hjälper dig att hålla dem.

Ta hand om din kropp. Använd färgglada symboler för att spåra dina framsteg. Jag vet nog ingen som kan hålla i en träning så envist som du. Fortsätt gå. Kom ihåg känslan av att flyga fram över marken, och minns att det var detta år som tröskeln försvann. Låt den inte växa tillbaka. Bara gå. Ett steg framför det andra. Du kan gå hur långt som helst.

Sov skavfötters med katten, klappa henne tills ögonen faller ihop. Ta sovmorgnar. Gå hem på lunchen och lägg dig raklång på golvet och andas. Ta powernaps och boka in dem så att de blir på riktigt. Sjukskriv dig när du inte orkar. Låt morgnarna breda ut sitt långsamma stillsamma lugn över dig. Du har gått länge. Vilan är din bästa vän.

Låt dina ögon följa ljuset. Sök barnets förundran och håll den vid liv, håll den i dina händer med tallbarr och blomster. Var här och nu. Omslut dig med vatten, skogar och värmande eld. Omslut dig av den mjuka dimmans tystnad.

Du kommer att sakna dig när du inte kan vara närvarande, för det är så mycket vem du är. Det är okej. Du kommer att hitta dig igen. Släpp allt ibland. Ta en buss, åk ut till skogarna, klättra upp på ett berg och sitt i vinden. Du finns alltid där och väntar i tystnaden.

Åk bort när du behöver få komma hem. Du behöver inte åka långt, men åk till trygghet. Till skogen eller andra famnar. Till busungar eller äventyrliga vyer, till skärgården eller svampställen. Lyssna på regnet. Vänta på regnbågar. Tanka liv. Hitta hem.

Planera för hållbarhet. Skjut inte upp saker för länge. Om det går, gör mindre än du orkar. Livet händer. Du händer. När det händer, be om hjälp. Precis som du vill känna dig värdefull ger du andra den möjligheten när de får finnas där för dig. Men det är okej om du inte orkar. Ibland är det för jobbigt att ha människor nära, att förklara, att möta blickar. Du får klara det själv.

Sök hjälp även om samhället inte kan möta dig där du behöver det. Fortsätt söka hjälp. Fråga på alla håll, lägg ut trådar. Du ska inte behöva kämpa själv mot sjukdomar och system större än dig. Berätta hur du mår. Berätta vad du behöver. Även om ingen kan möta dig så har du sagt det till dig själv. Möt dig själv där du är. Sänk ambitionerna när det behövs, höj dem när det är dags. Försök inte att göra allt samtidigt, då händer ingenting.

Släpp klockan, kraven och listorna. Ibland är de dina vänner, men ibland behöver du bara få vara tidlös och fri. Prioritera bort. Säg nej. Välj det viktigaste. Även de roliga sakerna kan bli för mycket. Även om du skulle vilja rädda hela världen så måste du alltid rädda dig själv först. Ibland behöver du stänga ute världen för att kunna det. Det är okej.

Sätt dina händer i jorden, se frön växa. Sträck ut din kropp i solhälsningar och krigarpositioner. Meditera för att skapa distans mellan dig och dina tankar, och för att bli lite mer hel än du var innan. Meditera dig in i lyhördheten.

Känn varje känsla tills den kippar efter luft och bleknar bort. Skrik i kuddar, gråt tills det inte finns några tårar kvar, prata ur dig ilskan och besvikelsen och låt det komma. Värk ur dig smärtan. Fastna inte, för det är inte känslans önskan. Låt den få gå vidare. När det gör riktigt ont, vira in dig i en kokong av filtar tills du är redo att flyga igen.

Skriv. Du är inte du när du inte skriver. Även när orden skrämmer och tröttheten tar ifrån dig språket är de dina vänner. Leta efter dem, använd de ord som finns. Ta med dig kameran ut i gyllene timmen, låt dig finnas där i alla ljus och känn in vinklar och toner som gör dig hel.

Var inte mindre än du är.

Värna din integritet men låt ingen förminska all den livskraft som bor i dig, de erfarenheter som har fört dig hit. Vänd dig till de som vet vem du är. Fortsätt söka dina sammanhang. Du kommer att hitta hem en dag. Det kommer att finnas rötter som du har skapat genom åren. Tillåt dig att vara vilsen ibland. Det är då du vet när du har hittat hem.