På måndag startar jag om. Efter de senaste årens många olyckor vänder jag äntligen blad. Förra veckan blev jag erbjuden en tjänst som socialsekreterare. Jag behövde samla mig innan jag fattade ett beslut. Igår tackade jag ja. Med yrkesstoltheten som en fanfar i ryggraden.

Det är alla känslor samtidigt. Jag dansar runt i glädjerus på skakiga ben. Mest har beslutet landat som en trygg visshet i magen. Det är det här jag ska göra. Jag är redo. 

Ett arbete innebär så mycket. Självkänsla, gemenskap, rutiner, självständighet, ekonomiska resurser, stimulans, social samvaro, framtidsmöjligheter, personlig utveckling… Det är nästan omöjligt att förklara vad det betyder efter att ha levt utanför det under lång tid. Ni som vet ni vet.

Jag kommer att behöva ta hand om mig extra varsamt nu. Jag lever med sjukdomar som kräver ett inre lugn och medveten närvaro för att jag ska orka med förändringar. Självomsorg är avgörande för att kroppen ska orka skiftet från arbetslöshet till heltidsarbete. Därför har vi ordnat en upptrappning av arbetstiden första veckorna. Därför bokar jag av allt annat tills jag är i balans och det finns plats för mer än återhämtning. Med tydliga vardagsrutiner som stabiliserar. Det gör mig stolt att jag vet hur jag ska hantera min fibromyalgi i sådana här lägen och att jag vågar be om det jag behöver. Jag är tacksam för att jag blev så väl mött i det så att det kan bli en hållbar start.

Tjänsten är i huvudsak administrativ och jag kommer få nytta av min kompetens från styrelsearbete, politik och framför allt min erfarenhet av utredningar och myndighetsutövning. Jag som är en administratör ut i fingerspetsarna och en strateg i varje cell ser verkligen fram emot att få bidra till smidiga processer och tydlig kommunikation. Det kliar i fingrarna!

Jag ser fram emot att ta er med på den här resan, som så många andra resor jag gjort. Imorgon ska jag rädda det vintertrötta håret hos frisören och luncha med en vän. Uppladdningen inför måndag har börjat, och som planen följer ska jag självklart se till att återhämta mig lite extra nu.

Och fira. Hipp hipp hurra för mig!