I tider av social isolering kan det vara lätt att tappa kontakt med människor. Kanske är risken ännu högre när man som jag är introvert och inte spontant tar initiativ till social samvaro. Det brukar främst vara andra som gör det i mitt liv, och det är jag så tacksam för. Jag förstår ju först när vi har kontakt att det ändå ger kraft, men däremellan glömmer jag det. Tack för påminnelserna! <3

Och det tar inte slut i pandemin. När vi inte kan ses blir brev och gåvor något alldeles extra. Även om jag själv bara drabbas av prestationsångest av att försöka skapa något och sedan också skicka iväg det. Därför uppskattar jag paket enormt mycket, eftersom jag själv förstår vilken investering som gjorts. Varje litet handskrivet ord och egentillverkad gåva som landat på min dörrmatta de senaste veckorna har fått mitt hjärta att växa. Ska vi kika på vad dessa kärlekshandlingar innehållit?

En pressad vitsippa kom i ett skirt papper tillsammans med en dikt skriven just till mig (som jag dock behåller för mig själv). Allt från en vän som jag bara träffat flyktigt en gång men som fått en alldeles speciell plats i mitt hjärta de senaste 1,5 åren. Genom timmar av telefonsamtal har vi följts åt genom ofattbar sorg, modiga darriga steg mot något nytt, träning i att släppa relationer fria och att tillåta vila i dagarna. Tack ❤︎

Jess har skämt bort mig återkommande under många år. Hon har ett mjukare hjärta än många, och en kreativitet som känns som ett lätt och stabilt flöde. Med vackra ord, både hennes egna, och Dhimans poesi, säger hon det mesta jag behöver höra. Tyvärr klarade sig inte växterna i kalla april men bara tanken gjorde allt. Kattleksaken är kvar att testa! Tänk så mycket liv som kan komma med posten. Tack ❤︎

Bara sådär, när en vän skulle hämta upp något jag förvarat åt henne, slängde hon fram en otroligt vacker bukett med snittblommor. Gerbera och eukalyptus är några riktiga favoriter och både den sistnämnda och rosorna sparades för torkning och har fortsatt förgylla hemmet. Är det inte något speciellt ändå att få en blombukett helt spontant? Tack ❤︎

Jessica, den magiska vännen, sände detta dyrbara brev ihop med ett egentillverkat fullmåneljus och en gudinneskapelse i lera att t ex sätta blommor i. Det ankom lagom till valborg och även om fullmånen hade passerat fick det bli en renande ritual under denna kväll som kan återkomma många gånger till. Det är något läkande i att göra ritualer känner jag, oavsett vilka värden och vilken tro vi gör det med. Med dessa vackra ting kunde varje liten tanke få ro i en omfamnande stämning. Tack ❤︎

Har du fått eller gett några gåvor på sistone? Vilka sätt att visa uppskattning och hålla kontakt med dina vänner har du nu under pandemin? Skiljer det sig?

Kommentarsfältet är ditt.

Fridens ❤︎
Wilda