Jag loggade ut från sociala medier över helgen för att tydligare kunna höra mig själv bortom bruset av andras verklighet. Det tog inte många timmar innan jag omgiven av träd hörde mig själv igen och kunde skala av till kärnan. Jag fortsatte att söka vila i betraktandet och varandet. Jag fann det tydligast i dessa ögonblick.

Lyssnandes till vindens susande, med en grånande horisont bakom träden som stått emot vädrets krafter.

Vinternaturens eget stiliga stilleben av is, förmultnande löv och pinnar ovanpå en canvas av grus.

Garderobsblomman vittrar vår och vecklar gradvis ut sig i sin ungdomliga grönska bredvid sitt äldre syskon.

Med akvarellernas toner tappar jag rum och tid och följer ögonens lyhördhet och handens lätta drag med penseln. Drömmer mig in i motivet och låter lusten driva bort prestationen.

Att ha en söndagsrutin att följa. Att tvätta kläder, hänga favorittröjorna på tork längs den långa vägghyllan i mitt vardagsrum, ge växterna vatten och näring, få undan damm och lägga varje sak på sin plats. Att se allt som jag är så tacksam för, som jag har gjort till mitt. Att rå om mina rum, mitt hem.

Och att glida in i en annan berättelse, någon annans berättelse. Att få inspireras, känna igen sig och svepas iväg i någon annans perspektiv. Just i helgen lyssnade jag dock klart på en annan berättelse än den ovan. Nämligen “Allt jag fått lära mig” av Tara Westover. Rekommenderar den varmt!

Jag rekommenderar också att logga ut ibland, även om sociala medier sällan är något jag vill pausa på grund av allt fantastiskt det ger mig. Men ibland behövs det. Som under denna helg. När jag behövde höra mig själv bortom jämförelser med andra och käcka livsråd som kändes som hån. Jag har de bästa svaren till mig inom mig, och ibland hör jag det bättre när jag får vara helt i mitt eget sällskap.

*

Har du några ögonblick du sparat från din helg? Vad gör du helst “offline”?