September försvann väldigt fort, tycker ni inte? Kanske för att den här hösten är annorlunda mot vad jag är van vid. Jag jobbar heltid nu, och arbetsdagarna tar kraft. I september har jag behövt lägga in en till växel på jobbet för att mäkta med nya arbetsuppgifter och förändringar, ihop med underbemanning. Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra. Vissa dagar har jag varit både arg och uppgiven. Nu är jag mest trött. Sliten. Längtar efter lättnad på något sätt. Jag jobbar med mina egna gränser och behov dagligen. Försöker känna in vad jag kan ge och vad som får ta och när. Prioriteringarna är svåra ibland.

Jag orkar inte så mycket mer socialt än det på jobbet. Istället försöker jag tanka på kraft i naturen. Med gryningsljus och skog, svampfynd och dimslöjor. Och hemma, med Asla tätt intill och många koppar te. Och när frustration och stress är risker i min vardag har jag balanserat upp det med att få till både löpträning och meditation regelbundet. Det gör mig väl.

Och som all dagar avslutar jag dagen med stjärnögonblick. Ofta har jag kanske redan noterat dem i stunden, men det är något extra att få somna i förundrad värme. Så, detta är septembers glitter från mina ögon:

✨ Den där morgonen som var som en livstid av stjärnögonblick när sjöröken steg över sjön och solens strålar färgade världen i guld och silver. Flera timmar i himmelriket och alla foton som blev så vackra att det gör ont att se på dem.

✨ Ligga skavfötters med Asla.

✨ Vila i en hängmatta mellan träden i en krispig höstdag.

✨ De vita solrosorna på balkongen. Som en efterrätt från sommaren.

✨ Få hem en påse äpplen från en väns föräldrar.

✨ Spindelvävens och nyponens skärpa i en dimmig omgivning.

✨ Att bli sedd.

✨ En hare som smet in på en gård när grinden stod öppen en kort stund.

✨ Det där extra modet jag får när jag kallbadar med min vän D.

✨ Hitta aspsopp på morgonpromenaden.

✨ Sitta tyst på en bergstopp med en medmänniska och andas in trygghet och stillhet i nuets närvaro.

✨ Kollegorna som sjöng för mig på födelsedagen. Och gav handplockade blommor från alla fyra väderstreck.

✨ En insikt som gav nycklar till ett beteende som skadat mig omedvetet under lång tid.

✨ Kopiatorvarma papper.

✨ En löprunda då jag orkade det lilla extra.

✨ Morgondagg i gräset. De skira dropparna.

✨ Att få beröm för mitt arbete för de arbetsuppgifter jag lägger så mycket hjärta i.

✨ Mathildas bokrelease för “Berättar du så dödar jag dig” och all stolthet och vördnad jag känner för att hon vågar berätta.

✨ Att vakna i en varm gosig säng.

✨ Anna Lindströms utställning “Okända vittnen” på Eskilstuna konstmuseum. Så berörande djupt och ett helt universum av inspiration. Det gav också ett värdefullt samtal med personalen på plats om konstens uttryck och livet.

✨ Att bli riktigt nöjd med en formulering.

✨ En äldre herre som förundrat stod och fotograferade höstsolen i björkträden med sin telefon. Och log för sig själv av resultatet.

✨ Skratta med kollegor åt absurditeter. Som att lappen ”inga barn” på en handling är en välsignelse.

✨ Glada tillrop på min skräppromenad: ”Du kommer hamna i himlen du”.

✨ Diset mellan träden i skogen om morgonen.

Vad väcker förundran, tacksamhet och värme i dig?