Ibland går det inte att stryka allt i kalendern, sjukskriva sig eller skjuta upp saker. Det finns inte alltid möjlighet och tid till det. Det har också visat sig för mig att det inte alla gånger blir bättre av det. Vi kan även behöva känna att vi klarar av något för att förhindra att fastna i det som gör ont. I dessa lägen tillämpar jag förhållningssättet “vila i rörelse”.

Att hitta vila i min kropp

Vila i rörelse innebär för mig att vara här och nu, grundad i min kropp. Det gör jag genom att använda andningen som ankare, känna fötterna mot marken och låta rörelserna vara mjuka och snälla. Samtidigt påminner jag mig och tränar på att vara mer i mig (blicken inåt kroppen) än utanför mig (blicken mot omgivningen). Kroppen talar till oss, men det kan vara svårt att höra om vi inte är vana vid det. Ibland kan övningar i yoga och kroppskännedom hjälpa till så att vi hör kroppen bättre. När medveten närvaro, kroppskännedom och självkännedom möts i en ram av självmedkänsla blir effekten ofta väldigt lugn och trygg.

Långsamhetens lov

Vila i rörelse innebär också att göra saker långsammare, sakta ner tempot och vara mer medveten om vad jag gör och var jag lägger min energi. Mer konkret kan det vara att stanna upp i detaljerna, gå långsamt, ta god tid på mig, låta tiden få vara luftig och lyssna in kroppens eget tempo.

Leta reda på pauserna

Jag söker efter vilan i situationen jag befinner mig i. Några exempel är när jag är uppmärksam på om föreläsaren pratar om något som jag kan ganska bra, om det finns uppgifter som är lättare för mig som jag kan göra just idag. När jag identifierar dessa luckor i tiden kan jag luta mig tillbaka och släppa taget om saker jag inte behöver gå in i. 

Genom att inte engagera mig för mycket i det som inte är riktigt viktigt sparar mig energi. Dessa dagar är jag inte lika aktiv i samtal. Jag gör saker, men efter vad kroppen signalerar att den orkar. Jag tränar alltså på att bara vara och känna att det räcker. 

Att vila i rörelse är att ta mig själv i handen och säga “vi tar det ett steg i taget”.

Självmedkänsla och acceptans

Att vila i rörelse handlar i grunden väldigt mycket för mig om att arbeta med min dagsform den som utgångspunkt. Jag behöver också acceptera att den är som den är, även om det gör ont och är frustrerande. Oftast förändras dagsformen flera gånger per dag. Genom att vara lyhörd och anpassa dagen efter kroppens signaler, och låta den få bestämma takten, ger jag den en möjlighet att fungera.

En viktig grund i sjävmedkänsla är att lyssna på sig själv liksom att respektera sina egna begränsningar och hjälpa sig själv igenom dem. Att vila i rörelse är att ta mig själv i handen och säga “vi tar det ett steg i taget”.

*

Vad berättar din kropp för dig idag?
I vilka situationer kan du luta dig tillbaka och bara andas, i ditt liv?