Dagarna springer iväg i september. Augusti var min semestermånad och den innehåll både en ilande smärta och en djup visshet i att landa i mig själv. Det blev inte som jag hade önskat, men som så ofta blev det nog precis vad jag behövde. Jag kraschlandade efter intensiva arbetsveckor och fick släppa taget om det mesta.
Jag ställde in en veckas planerad intensivkörning på körskolan för att återhämta mig. Jag skalade av och ställde om. Veckan efter orkade jag köra varje dag igen, efter att ha släppt alla prestationskrav. Jag fortsatte mina kvällsdopp, spenderade all tid jag orkade i skogens lugn och plockade svamp om och om igen. Min längtan efter att resa bort och träffa vänner fick skalas av till verklighetens förutsättningar. Ett besök i Stendörrens naturreservat fyllde på kraft i vilsamt sällskap. En loppisrunda med en nära saknad vän omslöt mig i trygghet.
När jag återvände till jobbet väntade en ny verklighet. Omorganisation med många nya kollegor, andra som slutat och saknades, och i väntan på att flytta från kontorsplatser till öppna kontorslandskap. Jag hade med mig en grund som inte kunde rubba mig. I augusti återfann jag min egen livskraft och tog avstamp i den.
Här är några av de stunder som jag hämtade kraft ur:
✨ Att tappa rum och tid i den förtrollande dimman i skogen och skratta för mig själv när jag i beckmörkret ändå känner min skog så väl att jag kunde ta mig hem.
✨ Möta en vuxen person som lärde sig cykla och ge några uppmuntrande ord. Sånt mod att ge sig på det som vuxen!
✨ Bestämma mig för att släppa tidspressen kring körkortet. Som att all stress rann av mig i den stunden.
✨ Få höra orden ”jag är här” i nära ögonkontakt.
✨ Ta med mig en liten korg ut på balkongen och låtsas att jag gick runt och skördade i min trädgård i kvällssolen.
✨ Ta mig till tjärnen som bär minnen av omsorg och låta den känslan få landa i mig där i det spegelblanka vackra.
✨ Skuggor av träd och gräs i kvällssolen.
✨ Hur väta gör naturens konturer djupare och tydligare.
✨ Att min körlärare erbjöd sig att köra med mig på helger för att det ska bli mer hållbart för mig.
✨ Att hitta en fem-klöver 🍀
✨ Bad i en rosa skymning.
✨ Den svindlande känslan av att blicka ut över Sörmlands skärgård från ett utkikstorn i Stendörrens naturreservat.
✨ Att bestämma att ”vi ses vid grusvägen”.
✨ Sarah Blondins trygga röst som så ofta rör mig till tårar i omsorg om mig själv.
✨ En vilsam dag med en nära vän när vi besökte Sörmlands längsta loppis. När resan är viktigare än målet.
✨ Fåglarnas vackra v-formationer över en blå himmel.
✨ En spirande glädje i bröstkorgen.
✨ Att känna oron landa i kroppen under en långpromenad.
✨ Närvaron av andra människor som klickar i min egen energi. Att kunna vila i det sällskapet.
✨ Morgondagg i gräset.
✨ Att plocka havreblommor för höstens teblandningar.
✨ Gnugga sömnen ur ögonen.
✨ Att simma med en (till synes ofarlig) bäver några meter bort.
✨ Hitta ett hav av svart trumpetsvamp och dessutom stolt fjällskivling strax därefter!
✨ Solrosorna som växt upp i dikesrenen längs ett stort område utanför Eskilstuna.
Har du några stjärnögonblick som stannat kvar hos dig?
