Stjärnögonblick från mars 2025

Mars 2025 kom med vårljus och lämnade mig i djupaste sorg. Jag har öppnat mig själv i den antågande våren, släppt in människors närvaro lite mer än tidigare och gläntat på dörrar i sårbara stunder.

I mars första dag mötte jag min vän Venus öga mot öga för första gången i en omfamning som kändes hemma. Andra vänner har följt mig närmare än tidigare, i både sorgedagar och engagerade samtal om människans märkliga natur. I kravlösa umgängen korta stunder har jag hämtat kraft.

På jobbet har ny energi kommit in med våren, men framför allt med en ny chef som inspirerar och lyfter upp. Jag har jobbat några fler timmar än halvtid i mars utifrån personlig hållbarhet. Jag kommer nog fortsätta med det vissa veckor. Det blir en onödig frustration att försöka pussla ihop alla mötestider på halva veckor. Att hålla det flexibelt skapar mer hållbara jobbdagar.

Jag fortsätter att stormtrivas med arbetet jag gör med mina träningsklienter. De lär mig så mycket och jag upplever en ökad trygghet i mig själv som terapeut och hur jag kan vara jag i det. Det har också hjälpt mycket att ha en tätare kontakt med mina klasskamrater sedan vår senaste handledning i Stockholm.

Utöver jobb och utbildning har jag deltagit i några seminarium kvällstid. Ett om oro/ångest, ett annat om nervsystemsreglering med Veronica Löwenbok och ett via utbildningen om vad vi som samtalsterapeuter kan arbeta med efteråt (t ex vad det innebär med enskild firma, olika anställningar osv). Gillar när jag får fylla på med aktuell ny kunskap!

Och så kom den dagen jag helst hade velat undvika. Efter att ha märkt flera symptom kring att Aslas diabetes återkommit, främst avmagring, ringde jag veterinär. Blodproven visade inget tydligt men många avvikande värden. Jag lämnade in ett urinprov nästa dag som visade på höga nivåer av ketoner. Veterinären trodde inte att Asla skulle klara helgen. Jag önskade att få vårda henne med insulin och övervakning några dagar. Jag behövde tid. Asla klarade helgen. Hon verkade må bra, lekte och var med, njöt av sol på balkongen. Tills på måndagskvällen då jag styrde undan en insulinkoma med några minuters marginal.

På tisdagen kom min vän Cathrin och var med när vi tog farväl. Det var fint. Lugnt. Det sista Asla såg var mina tårfyllda och kärleksfulla ögon. Livet kommer aldrig bli detsamma. Asla var och är min familj. Den sorg jag får uppleva nu, med den omsorg jag får av de människor jag har nära, är en gåva. Så känns det. Trots att hjärtat slits itu och jag bara vill skrika och ha hennes mjukhet hos mig igen. Jag får känna det. Jag kan hålla det och tillåta mig att bli hållen.

Mars sista dagar innebar en djup trötthet i sorgens tecken och en mjukhet inför mig själv i det. Rutiner som bär mig och tomrum som ekar i minnet av hennes ljud. Jag är okej. Jag möter april med kisande blick och hoppas att himlen gråter med mig några skurar ibland. För jag behöver vårblommorna nu.

✨ Att ha minnet av Aslas mjukhet under mina fingrar så nära.

✨ Sopade gator.

✨ En natt när Asla sov vid min sida i flera timmar.

✨ Att se en klient bli berörd i sorg och omsorg inför sig själv.

✨ Blåsippor! I solens sken i skogsbrynet lyste de upp min dag.

✨ Den första omfamningen med en vän som jag inte träffat förut, men som ändå kändes igen så väl i de ord vi delat.

✨ Skylten ”Bjud in liv” i Rosendals trädgård som blev en påminnelse i vårens antågande.

✨ Sista helgen när jag behövde ge insulin och Asla glatt kom springandes när jag klickade med burken med teststickor. Tänk vilket team vi var! 🥰

✨ När jag på avstånd såg en pensionerad socialsekreterare omgiven av en grupp barn som klappade hennes hund. Det blev så tydligt hur yrket ibland är så mycket mer än ett arbete.

✨ Rosa skymning speglad i ån.

✨ Bli inbjuden för en kram och lite sällskap utan förväntningar.

✨ Ett stilla regn som föll när jag just hade sagt farväl till Asla.

✨ Att märka hur en starkt försvarsinställd klient gradvis mjuknade under vårt samtal.

✨ Boken ”5-sekundersregeln” som gav nya perspektiv om mod.

✨ Att få uppleva min nya chef, som är en förebild sedan innan, ta sig an sin nya roll med bravur. Hur hon använder sin bestämda och innerliga kraft för att stötta, validera, skapa klarhet och samordna med ett öppet och lärande mindset! Känns så hoppfullt!

✨ Vårljuset strilandes mellan trädkronorna i skogen.

✨ Att tas emot av en vän, bli omsluten i en mjuk filt på en avskild brygga, i den ordlösa sorgen. Villkorslöst sällskap över en kopp kaffe i den svåraste av stunder.

✨ Fräknar som kikar fram på näsryggen.

✨ Värmen och kärleken från mina klasskamrater när jag berättade att Asla skulle få somna in. Som en digital gruppkram.

✨ Känna solens strålar värma ansiktet.

✨ Pastelltonerna i skymningen. Som någon sa: som en tavla!

✨ Att få uppleva en ren sorg för första gången, utan komplicerade omständigheter.

✨ Rådjur betandes i morgondimma över ängen.

✨ Att universum planerade veckan runt Aslas bortgång så som jag behövde den, med luft och utrymme för den oerhörda tröttheten.

✨ Asla ihopkurad och nöjd i solljuset från fönstret.

✨

Vad har lyst igenom till dig i mars?

Stjärnögonblick från februari 2025

Februari är vinter som hänger sig kvar och en antågande vår som tvekar. Snöbeklädda skogspromenader, kalla nätter och en energi som går på sparlåga. Februari har utmanat mig i att balansera energinivåerna.

Jag har utmanat min sociala energi i ett försök att ta mig ur vinterns ide. Besök i min väns drömhus för första gången, fika i Stockholm efter kurspass med en annan vän, kaffedejt i Uppsala efter möte med träningsklient, häng i min egen soffa och en fantastisk upplevelse med en vän och hennes barn när vi var på Melodifestivalens genrep i Västerås. Jag som vanligtvis mest umgås med vänner via telefon om kvällarna (introvert som jag är) har fått både påfyllning och nya perspektiv i vad som tar och ger energi i sociala sammanhang.

På arbetet har energin gått åt fort. Det är mer utmanande att försöka få ihop allt på halvtid, även om jag aktivt håller nere arbetsbördan. Dessvärre fanns inget annat alternativ i slutet av månaden än att släppa taget om det barnrättsprojekt som jag engagerat mig i under lång tid. Det är en stor sorg och inget jag ville, men det blev lösningen för en mer hållbar helhet. Framför allt har arbetssituationen påverkat mina grundläggande rutiner och sömn på ett sätt som inte alls har varit bra. Ett tydligt varningstecken som jag tar på allvar.

I februari startade jag igång med träningsklienter. Det är både overkligt och självklart på samma gång. Det är fantastiskt att få det förtroendet, att få finnas med i det sårbara och utforska nya sätt att leva. Jag får jobba mycket med mitt eget inre. Prestationsångesten och självkritiken har varit i sitt esse - och det är faktiskt helt okej! Jag hanterar det. Med självmedkänsla, stöd och handledning blir jag allt mer trygg i min egen intitution.

Under ett pass i beteendeanalys genom utbildningen fick jag omvälvande insikter om grundläggande scheman i mig. De var inte nya, men nivåerna i dem var så djuplodande att jag fick svindel. Det är både otroligt smärtsamt och häpnadsväckande befriande att se det så tydligt. Efter passet fångade jag och en kurskamrat upp varandra då vi hade lika mycket svindel båda två. Värdefullt och tryggt att få landa med varandra i en ömsesidighet.

Mellan resor, arbete, sociala sammanhang och träningsterapier har jag återhämtat mig med Aslamys, omplantering, sådd av tomat- och gurkfrön och stärkande skogspromenader. Nu längtar jag efter vårens ljus och ny energi i min trötta vinterkropp.

✨ Månens sken mellan träden på en klar kvällshimmel.

✨ Att förstå den underliggande sorgen, kunna ta hand om den, och därmed känna att det var helt naturligt att jag reagerade som jag gjorde i situationen.

✨ Ett lätt snöfall när jag gick igenom Gamla stan i Stockholm.

✨ När en kurskamrat uttryckte sin ilska med “jag får kramp i fingret”. 😂

✨ Kaffedejt med vän i Uppsala som blev en så stark symbol för att vi båda nu går vår drömutbildning. Prästen och terapeuten. Det var långt ifrån självklart när vi träffades för många år sedan, ärrade av livets svåra. Gåshud!

✨ Solnedgång över Mälarens frusna vatten från tågfönstret.

✨ Ett möte med en av mina förebilder i socialtjänsten där jag både fick lära mig mycket, fick hjälp att möta en familj med rätt kunskap och dessutom fick beröm av personen i hur jag hade fått kontakt med familjen.

✨ En rejäl utmaning i acceptans som jag kunde härbärgera nästan chockerande väl. Jag raderade 600 mejl av misstag. Permanent. 🙈 Tre minuter senare kändes det helt okej. Det jag behövde återvinna kunde jag be andra skicka och resten var inte hela världen. 🙏🏼

✨ Se Melodifestivalen live för första gången, med bästa sällskapet av kompis och hennes ungar! Och mitt inre barn var absolut närvarande. Som hon drömt om denna dag! ✨💓

✨ När solen bröt igenom morgondimman på skogspromenaden.

✨ En ekorre som lekte tittut med mig i skogen mellan träden.

✨ Att höra och lägga märke till hur min träningsklient på kort tid har landat i nya hjälpsamma sätt att vara med sig själv.

✨ En förälder som avslutade mötet med att säga att det inte var så farligt att komma på möte med socialtjänsten.

✨ Få hålla en improviserad övning i medveten närvaro med mitt lilla team på jobbet.

✨ Äntligen kunna besöka min vän i Sala och hennes drömhem som jag också blev alldeles kär i! Speciellt hallen och trädörrarna in till sovrummet <3

✨ Bli totalcharmad av en 7-månaders bebis i möte på jobbet.

✨ När jag under terapisessionen hade självkritiska tankar om hur jag agerade, men när jag såg inspelningen efteråt bara kände mig otroligt stolt och rörd över min kärleksfulla framtoning och närvaro.

✨ Speglingar från en person som känner mig väl som träffade mig rakt i hjärtat. Tuff kärlek är den starkaste sorten, när man vågar säga det som också kan vara jobbigt att höra, med kärlek bakom.

✨ Att jag kunde tillåta mig att bara vara i ångesten och hålla mig i det svåra vid ett tandläkarbesök som var precis så jobbigt som jag föreställde mig.

✨ Återse katten Gunvald som alltid kommer att vara ett favoritmotiv i sin vackra täckning och färg. Givetvis slår han inte Asla, men bara titta på den här stiliga:

✨ Hämta bästa vinterskorna hos skomakaren och känna mig väldigt nöjd med resultatet!

✨ Att min bästa loppiskompis ÄNTLIGEN vill stå på loppis med mig. Bokade illa kvickt!

✨ Lärdomarna och självtilliten det gav mig när jag valde att följa andras råd trots att min intuition sa något annat. Min intuition är att lita på.

✨ Att jag hittade mina borttappade täckbyxor så att jag kunde njuta fullt ut av minusgraderna!

✨ Se hur livet växer dag för dag i mitt köksfönster <3

✨

Vad har fångat din inre blick i februari?

Stjärnögonblick från januari 2025

Januari är vintervila med en långsam nystart som pendlar mellan dämpande kyla och vårkänslors längtan. Jag har bromsat in ivern i hjärnan för att kroppen ska vara med och bidra med närvaron. Det visade sig vara just rätt balans. Det finns något mjukare i min inre röst nu. Jag låter saker bero. Jag kan prioritera mina behov och hålla i det.

Januari har gett mig en känsla av synkronicitet. Sådant som jag önskat mig dyker upp i både materiell form, praktiska gåvor och själsliga svar. En vän ringer upp precis när jag ska slå hennes nummer. Jag planerar att köpa en värmefilt till helgen och fyndar en second hand dagarna innan. Jag får en uppenbarelse i mitt skrivprojekt som försätter mig i flow. Planering flyter på som om universum hört min intention. 🙏🏼💫

Jag tror att en nyckel är att jag har kunnat följa de dagliga rutinerna för att förankra mig i mig själv och nuet. Meditation, hushållssysslor, regelbundet skrivande och tid för reflektion ihop med vänners trygga röster i telefonen. Jag har generellt tänjt lite mer på min sociala energi. I helgen firade jag min väns ettåring (som föddes på mammans födelsedag) i Skövde och jag har bokat in tid med några vänner i februari, både vid besök i Stockholm och en resa till Sala i helgen.

I januari har jag kunnat hålla arbetet i balans, satt tydliga gränser och tagit mig tid att planera och prioritera ofta. Jag har känt mig kompetent och närvarande på ett tryggt vis, med utrymme för att gå vilse ibland och hitta hem igen. Med två kursdagar i Stockholm och bokning av träningsklienter rivstartade termin 2 på utbildningen! Jag valde att avbryta min pågående egenterapi för att försöka hitta en terapeut som utgår från ACT istället. Ett beslut som landade rätt till slut.

Januaris lärdomar är att det inte alltid är hos mig problemet ligger, att jag behöver prioritera människor som känns som hemma för mig, att varsamt tänja mina gränser vad det än gäller, att jag mår bra av att skala av/ner och att själv gå in och vara den jag önskar att andra kunde vara. Jag kan.

Här är några kraftkällor från januari:

✨ Boka rum och förbereda mitt första samtal med en träningsklient. Kittlande!

✨ Att komma till tåget precis vid avgångstid och mötas av en konduktör som stoppade dörrarna för mig med ett leende.

✨ Sitta på ett mysigt kafé med en vän och hamna i skrivflow, dela texter och erfarenheter. Samhörighet i kreativa sårbara processer är något extra!

✨ Min reaktion när jag startade meditationsklockan och förväntade mig ett mjukt klangljud och det istället gick igång på högsta volym. Jag skrattade högt och länge för mig själv - och det gjorde mer än meditation just då.

✨ Tomas Sjödins vinterprat i P1: ”kan ske” och hoppet 💫🙏🏼

✨ Snö som lagrats centimeterhögt ovanpå rönnbärsklasar.

✨ Granskott som växer ut i klar grön färg i kontrast mot mörkare barr.

✨ När jag var i ett sånt flow i skrivandet och behövde springa till datorn mitt i tandborstningen - tandborsten i ena handen samtidigt som den andra frenetiskt smattrade på tangenterna.

✨ Dricka riktigt kallt kranvatten.

✨ Att klara av flera utmanande uppgifter på jobbet som väckt oro och känna mig tryggare i att även det går bra.

✨ Det skira morgonljuset i månadens sista dagar som påminner om vårens antågande.

✨ En räv som uppenbarade sig på min kvällspromenad och fångade mig i förundran.

✨ Navigera mig fram mellan små snövallar som i en labyrint med lekfullt sinne.

✨ Få kontakt med ett barn som jag jobbar med via sms och tydligt se hur vi vuxna hjälper hen att känna stolthet över sina ansträngningar.

✨ En skyddande vinterjacka i stark blåst.

✨ Ett öppet och nära samtal sittandes på golvet bredvid ett barn medan hen spelade tv-spel.

✨ Att under en kratfull övning i självmedkänsla kunna gå tillbaka till ett svårt minne och känna att självomsorgen redan fanns där. Att det var läkt.

✨ Att efter veckor av tankar på att köpa en värmefilt hitta en oanvänd second hand.

✨ Snöglittrande takåsar.

✨ Att få speglingar om en relation där jag ifrågasatt mig själv och min egen del och inse att det inte är jag som gör det svårt. Och att jag med det kunde släppa taget.

✨ Få kontakt med mina vänners ettåring i lek och bus, uppfylld av nuets magi i barnets värld.

✨ Den vilsamma vackra miljön där utbildningen hålls på Huma Nova.

✨ Att få finnas med en kurskamrat när den närmade sig något smärtsamt i sig själv.

✨ Intuitiv vägledning i sådant som tidigare tagit mycket kraft och som nu kunde bli bekymmersfria beslut.

✨ Glittret på pelargonens blad i januarisolen. Den överlevde ännu en vinter.

✨

Vad vill du minnas från årets första månad?

Stjärnögonblick från december 2024

December är tända ljus och väntan, avslut och längtan. Vintervilan sänker sig i lägre temperaturer och mörka timmar. Jag går ner i varv med naturen och sänker tempot och volymen i vardagsbruset. Med slutspurt för första terminens studier och fler arbetsdagar än annars har jag varit extra varsam med mig. Med den intensiva självreflektionen i relation till utbildningen har hjärnan känts överhettad många dagar. De dagliga promenaderna är min bästa bot mot rusande tankar som då får möjlighet att landa i kroppen. Många extra timmar sömn har det också blivit. Välbehövligt!

För första gången på många år har julen passerat mig med acceptans och lätthet. Sorgen och ensamheten har skavt i stunder och ändå naturligt gått över. Jag har låtit julen få finnas med mig i besök på julmarknader och när jag bevittnade det magiska luciatåget på SUP som skred över Eskilstunaån. Dagarna har passerat med extra vila och reflektion. Det var precis det jag behövde.

Helgen som följde efter lucia drog det in en storm som orsakade ett av de värsta smärtskov jag har haft, och på många år. Efter dygn i outhärdlig smärta var jag i alla fall tillräckligt på benen för att ta mig till den sista kursdagen för terminen. På en yogamatta omfamnad av mina kurskamraters omsorg orkade jag vara där. Någon dag senare försökte jag arbeta men började gråta i skörheten och återvände till sängläge. De många röda dagarna var en välsignelse då jag kunde återgå till arbetet en dag i taget med återhämtning däremellan. Jag är så här i början av januari fortfarande svag. Samtidigt var det som att det där skovet rensade ut många mentala blockeringar som jag hade fastnat i. När smärtan lägger sig är tacksamhet allt jag kan känna.

Låt oss se vad som skimrade extra hos mig under årets sista månad:

✨ Anlända till Stockholm vid gryningen och se det orangea och djupt blå ljuset speglas i Mälaren för att sedan följa ljusningen över staden.

✨ Få veta vem som kommer att bli min chef 2025 och känna mig rörd och trygg av beskedet.

✨ Stjärnklar himmel.

✨ Ställa in ren disk i köksskåpen.

✨ Att efter första halvåret med halvtidslön känna mig ekonomiskt trygg. Tacksamheten och stoltheten över hur jag själv och andra har hjälpt mig hit. Det är obeskrivligt hur långt borta det har känts att nå det.

✨ Se det magiska luciatåget på SUP skrida ut över Eskilstunaån och känna publikens förundrade tystnad sänka sig inför det vackra.

✨ Ligga på yogamattan under kursdagen, mitt i smärtan och omgiven av omsorgsfulla kurskamrater. Att känna att det var okej just för att jag var där i det hållande sammanhang de utgör.

✨ Beställa hem en bok om traumafokuserad ACT som ett steg i att våga tro på att jag kan skapa det jag vill i min framtid.

✨ Få en förfrågan från en person som ville bli min träningsklient innan jag ens har börjat efterlysa det. Så hjärtevärmande!

✨ Se en pojke kolla på fullmånen med vidöppna ögon och utropa ett ”wooow” med en kärleksstrålande förälder vid sin sida.

✨ Tomteflickan ovan som jag hittade på en loppis. Tänkte först ge den till min naturälskande vän som samlar på fyrklöver men blev så betagen i henne att hon fick stanna hos mig.

✨ Foton på mina vänner och deras familjer från julafton.

✨ Knarrande snö under skorna.

✨ Eldiga soluppgångar i kyliga grader.

✨ Mjuka varma kläder att bädda in sig i kalla dagar.

✨ Adventsljusstakens sken i mörka kvällar.

✨ Att i den värsta smärtan ändå känna en djup tacksamhet över att jag vet att jag klarar det och ha tillgång till de verktyg som är hjälpsamma.

✨ Telefonsamtal med en vän som innehöll både tryggt allvar och igenkännande skratt.

✨ En klient som tackade för vårt möte och sa att det kändes tryggt.

✨ Tända ljus i skogen vid vintersolståndet. En mysig tradition jag har skapat som också fungerade i duggregn.

✨ Att uppleva hur en sak efter den andra faller på plats inför vårens nya steg.

✨ Att tanka trygghet från en bekant röst i telefonen efter mardrömsskovet. Som att mardrömmens kvarliggande känsla upplöstes där i ljuset vi kunde skapa mellan oss.

✨ Uppslukas av snökristaller som en hel värld att upptäcka.

✨ Ta ansvar och säga förlåt när jag hade agerat obetänksamt.

✨ Se tillbaka på året som gått och se alla stunder då människor omkring mig trätt fram och funnits där för mig, och för min älskade Asla.

✨

Vad har glittrat hos dig i december?

Stjärnögonblick från november 2024

November är dimmiga morgnar, minskande tillgång på dagsljus och tillåtelsen att mysa in sig hemma. Jag har varit tacksam för fler soliga dagar än vanligt och tagit tillvara på alla chanser till dagsljus med promenader under klar himmel. Det har gett mig mental kraft att ta av när livet svept med mig i sina mer intensiva rörelser.

Efter att ha insett orimligheten i min arbetsbelastning redde jag ut situationen med min chef. Lösningen blev att jobba ikapp under några extra arbetsdagar för att framöver kunna hålla nere nivån. Jag är så gott som i balans nu. November har inneburit många prövningar i relation till min arbetsplats och jag har fått träna mig i gränsdragningar både i min egen ambition och önskan och i det yttre. Jag landar i tydligare konturer. Gradvis börjar jag också känna mig närmare några kollegor. Kanske är den där relationströttheten efter alla separationer och nya ansikten på jobbet (och privat) de senaste åren på väg att lätta? Det känns så. <3

Parallellt med jobbet har jag varit några vändor till Stockholm för utbildningen till ACT-terapeut och arbetat med studieuppgifter både själv och i studiegruppen. I november har jag fördjupat mig i anknytningsteori, motiverande samtal och gått djupare in i förståelsen för ACT. För varje kurstillfälle kommer jag närmare mina kurskamrater och känner mig så tacksam för de förtroenden de ger och den värme jag möter. Det är omvälvande och ibland överhettas både hjärna och kropp av allt nytt som processas. Jag är bra på att ta hand om mig både inför, under och efter intensiva perioder. Den förmågan, som jag ironiskt nog utvecklade genom ACT-terapi, är guld värd nu.

Här är de ögonblick som har fångat mig i november:

✨ Hur min fascination och trygghet inför dimmor och skuggor bara ökar över tid, och att jag ler lite för mig själv i det eftersom de flesta andra skull tycka att det är ganska kusligt med mörka dimmiga skogar. Där går jag runt och myser, hehe. (Liiite häxvarning på den kanske).

✨ Stjärnklar himmel i minusgrader.

✨ Att äntligen komma hem efter tågstrul.

✨ De första snöflingorna singlande ner lugnt och vackert.

✨ Livskraften i att äga sin berättelse som Ebonita Baldeh förkroppsligade så starkt i sin föreläsning. Gåshud, kalla kårar och medkännande tårar avlöste varandra den kvällen.

✨ Solens strålar över Stockholmsmorgonens liv och rörelse.

✨ Förtroendefulla sårbara samtal med modiga kurskamrater.

✨ Frostbeklädd skog, från löv och strån till trädtoppar i vita konturer.

✨ Engagemanget och autenciteten hos Malin Drevstam i två dagars föreläsning om anknytning. Inspirerande!

✨ Brinnande skymningar.

✨ Hålla en presentation för arbetskollegor och känna kroppen påminna mig om att detta med att tala inför publik är ett av mina starka element. Mer av det i framtiden hoppas jag!

✨ Att uppleva en förälder stötta sina barn i att prata om svåra saker på ett inkännande och stärkande sätt.

✨ Blå himmel och sol.

✨ Få bekräftelse i utbildningen på att de samtalstekniker jag använder fungerar och varför.

✨ Novemberdimman, så mjuk och tyst den gör världen (ja, jag säger det igen).

✨ Isens form och mönster, slipade i forsens rörelser.

✨ Få flow i skrivandet av en studieuppgift efter att ha fått ett fint stöd av en kurskamrat.

✨ Att avsluta en arbetsvecka med en nöjd känsla av att ha gjort nytta och samtidigt kunnat värna om min egen energi.

✨ Vetskapen om att min vän tittar till Asla när jag är borta långa dagar på utbildning.

✨ När jag nästan försov mig, och det var precis det jag behövde.

✨ Guldljus strilandes genom trädstammar mot mitt ansikte när jag låg i hängmattan en dag - i slutet av november!

✨ Krypa ihop med Asla nära i en varm säng.

✨ Möta spöken från det förflutna och med andetaget släppa obehaget det väckte. Att känna att jag har lämnat så mycket mörkt bakom mig. Det är bara skuggor nu. Jag kan vara ljuset.

✨ Att se ett projekt som jag har lagt ner själ och hjärta i under lång tid bli verklighet: att öka barn och ungas känsla av trygghet i den fysiska miljön på socialkontoret utifrån deras egna förslag och önskemål. Blir djupt berörd av att se det hända.

✨ Kika in en stund på julmarknaden för lite mysstämning med bekanta ansikten, hantverk av högsta kvalitet och vackra ting.

✨

Vad har fångat sin uppmärksamhet i november?

Stjärnögonblick från oktober 2024

Oktober är färgsprakande träd som gnistrar i naturens mest magiska orangea färg innan de sista löven faller av grenarna. Inte undra på att varje foto i detta inlägg innehåller träd, hehe. Som vanligt har jag spenderat många timmar i naturens famn för att grunda mig i världen och mig själv efter utmanande äventyr.

Oktobers största äventyr är utbildningen till ACT-terapeut med flera dagar på plats i Stockholm. En ordlös samhörighet växer fram och frön som legat i ide växer upp som skott i min inre vårsol. Jag är på rätt väg. ACT visar sig mer och mer linjera med mina egna värderingar och min erfarna livsvisdom hittills i livet.

Jag har kunnat möta omställningen i vardagen med marginaler och mjukhet, liksom en följsamhet. Istället för att försöka hålla några slags ramar har jag lyssnat in förändringens nyanser och justerat efter mina behov i det. Ett nytt sätt för mig som känns mer intuitivt och tillitsfullt. Det har inneburit att jag har laborerat en del med den höga arbetsbelastningen på jobbet, satt gränser om och om igen och parallellt ökat min tid för återhämtning. Det behövs alltid mer vila i omställningar. Jag har därför inte kunnat lägga energi på skrivandet i den omfattning jag önskar, men jag vill tro att det kommer. Jag har prioriterat att använda den extra luften för att träffa vänner vid två tillfällen, med bonus att jag också fick en fin föreläsning ena gången och träffa en väns barn efter lång tid sedan sist.

Med den lilla energi jag har över efter jobb och studier så känns det snällt att jag i oktober har känt att det finns mer luft i dagarna. Det behövs och är efterlängtat.

Dessa ögonblick bidrar till luft och ljus i mitt sinne:

✨ Hänga hängmatta med utsikten ovan vid min sida och känna de djupa andetagen bottna.

✨ Oktoberlövens alla färger som får också alla andra färger i omgivningen att framträda starkare.

✨ När en klient som först visade en tuff fasad sårbart beskrev sina svårigheter i föräldraskapet med förståelse för att den egna barndomen hade satt sina spår. Att få det förtroendet. Att se öppningen. Att få komma in.

✨ Solglitter i vattenpölar med färgglada löv.

✨ När fikarummet på jobbet pyntades med ballonger och girlanger för tårtkalas då vi hade nått full svarsfrekvens på medarbetarenkäten. Ett härligt avbrott!

✨ Att betrakta höstlöven som virvlar ner från trädkronorna, prasslar längs marken och flyter med i vattendragens strömmar. Symboliken i att släppa taget, följa med flödet och hitta vila i det.

✨ Ett möte med en familj där barnens förälder uppmanade barnen att dela med sig av sina tankar öppet och genomgående hade ett så öppet förhållningssätt som påtagligt hjälpte barnen att berätta om det svåra.

✨ Disiga horisonter i grönblågrå nyanser.

✨ När kursansvarig kom med vägledning som stämde med det jag precis tänkt. Att känna mig hemma och kompetent i det jag utbildar mig i.

✨ Skarpa rosa och lila toner i den blå gryningen.

✨ Timmen på tåget till och från Stockholm när jag tar mig tid att skriva i flöde.

✨ Att landa i en övning i självmedkänsla och vara alldeles varm och mjuk i själen lång tid efteråt.

✨ Beröm från kollegor för hur jag har styrt upp våra egenkontroller som jag lagt ner mycket tid på (med en positiv känsla rakt igenom).

✨ Ett barn som förundrades över hur regnet stoppades av ett paraply.

✨ Podden ”Det inre skiftet” av Helena Önneby som grundar mig i min intuition.

✨ Hur vackert det nedbrytande och förmultnande också kan vara, som gångarna skapade av någon slags borre på trädgrenen ovan eller fjärilarna som fladdrar av liv efter att ha brutit ned visset materia.

✨ Att få läsa om mina favoritämnen i kurslitteratur, såsom anknytning, och förundras över människan.

✨ Att övergången till vintertid synkade så väl med min dygnsrytm.

✨ Den självklara medkänslan som genomsyrar varje möte med mina kurskamrater.

✨ Få klarhet i min ekonomi när oron smög sig på och förstå att det bara är gamla rädslor som spökar.

✨ Det skira ljuset i skuggan mellan trädstammar som ger mossan olika färgnyanser.

✨ Komma åt den där heliga vreden som säger ”nu är det nog” och känna en växtkraft i det.

✨ Möta barn i en svår situation och höra dem sätta ord på det i egna ord, att känna av att de har en grund av trygghet trots allt.

✨ När en kollega bad om kollegialt stöd i ett ärende och jag intuitivt kunde ge det som jag önskade ge i situationen.

✨ Orangelysande natur i synk med gyllene timmen.

✨

Vad har skänkt dig luft och ljus i oktober?

Stjärnögonblick från september 2024

September är höstvindar och rosa himlar, förändring och kvällsmys. Jag har försökt omfamna dagarna som en nystart och öppnat mig för andra perspektiv och möjligheter.

På arbetet har vi nu börjat arbeta mer i egna mindre team, med beredskap var tredje vecka (en hel vecka) istället för några dagar varje vecka. Det är en ny rytm att lära känna och vänja sig vid. Stora förändringar väntar inför nästa år med ny socialtjänstlag, vi är på många sätt redan där i vår kommun och jag följer med i de nya strömningarna. Hittar min form. Samtidigt som jag ställer om från heltidsarbete till halvtid. Ger utrymme för mig att växa vidare.

I slutet av september började jag min utbildning till ACT-terapeut. Det har varit omvälvande på flera plan. Det är som att delar av mig som sovit vaknar till liv igen, tillsammans med en ny mognad som jag också har med mig från tiden då de legat i träda. Jag ser möjligheten att få utvecklas till den jag vill vara ännu mer. Kurskamraterna är som en stor gruppkram av värme och inspiration. Undervisningen hakar i mina grundläggande värderingar och fördjupar dem. Det är här jag ska vara. Så känns det.

Också i skrivandet har jag fått nya insikter av att väcka skrivnerven till liv. Jag närmar mig det på ett annat sätt nu, i min takt. Jag har förstått att mina berättelser och ord behöver komma från en inre känsla och att skrivandet är en intuitiv handling i mig. Det betyder inte att jag inte kan planera mitt skrivande, bara att jag behöver skapa rätt förutsättningar för det.

Ett annat fokus i september har varit att se över mina utgifter och förbereda för två år på halva min inkomst. Jag mötte tack och lov en förstående läkare på vårdcentralen som hjälpte med intyg för särskilt högriskskydd. Det gör verkligen skillnad att slippa karensavdraget. Det är lättare att förebygga fler sjukdagar och längre skov.

Födelsedagen spenderade jag i skogen med en envis vän som erbjöd sig sitt villkorslösa sällskap en dag då jag helst ville gömma mig undan allt. Jag kämpar mycket med min fysiska hälsa och också hur den drabbar min sociala energi. Kvällsbaden i kallare grader har gett kroppen ro, och även om jag inte kan bada lika ofta nu då jag har för lång väg till värmen i kallgradig luft så ska jag försöka hålla i det under vinterhalvåret med målet ett bad i veckan.

Jag är nyfiken på vad det är som gror inom mig. Här är det som berört mig extra i september.

✨ Lila skymningar med molnen speglandes i stilla vatten.

✨ Asla som njuter i sitt hörn där solen lyser in och värmer.

✨ När ett litet björklöv föll ner i min skrivbok där jag satt i skogen och filosoferade.

✨ Lättnaden när läkarbesöket gick bra och motbevisade tidigare erfarenheter.

✨ Att få sällskap ut i skogen på födelsedagen och omfamnas av trygghet och ro i det.

✨ Födelsedagspresenter och hälsningar som lyste av omsorg, rakt in i hjärtat.

✨ Att börja terapeututbildningen med existentiella svar på frågan ”Vem är jag?”.

✨ Tåg som håller tidtabell.

✨ Söta småfåglar rufsiga efter regnväder.

✨ Få en kommentar på min födelsedag som gick under huden “Tack för att du är här”. <3

✨ Morgondimman som en mjuk omfamning som suddar ut konturerna också mellan mig och naturen.

✨ Barrtäckta stigar som lyser orange i höstsolens sken.

✨ Fågelformationer över himlen.

✨ Sara Stridsbergs nära språk, denna gång i ”Farväl till Panic Beach”. Meningar som känns och bränns.

✨ Förväntan i stegen när jag klev av tåget i Stockholm den allra första utbildningsdagen.

✨ Första frosten - hur den ramar in naturen, tar fram detaljer i varje växtlighet och återspeglar solglittret.

✨ Barr som regnade ner över mig liggandes i hängmattan i solstrimmorna.

✨ Få hem kurslitteratur som är sådant jag mest av allt gillar att läsa, med titlar som “Anknytning i praktiken”.

✨ När det föll på plats i mig att skrivandet är något intuitivt och som behöver utgå ifrån en känsla som skrivs ut.

✨ Ett yngre syskon som medvetet gick i takt med storasyskonets steg.

✨ Boken “Om natten” av Sara Jordan som tar sig in under huden med orden, som dessa ovan. “Jag svarade, jag orkar inte”. <3

✨ Ett knippe eklöv som växte ut på en smal gren från en avhuggen stubbe.

✨ När jag fick möjligheten att hålla i teammötet på jobbet och kände hur min ledarskapsförmåga vaknade till liv i det efter många år då jag hållit tillbaka den.

✨ Spontan kram med en kurskamrat efter ett nära möte på kursens första dag.

✨ Ljuset som bara finns om hösten, det krispigt guldiga.

✨

Vad ger dig en känsla av närvaro?

Stjärnögonblick från augusti 2024

Augusti är morgondimmor och friska vindar i soldränkta dagar, svampskogar och lingonris. Dryga två veckors semester tog mig och Asla ut i den sörmländska landsbygden till en stuga som var en verklig idyll. Såväl stugan i sig som omgivningarna gav överflöd av förundran och en naturnärvaro som skänkte lugn. Jag vandrade längs landsvägar för svalkande dopp från klippor och brygga, plockade litervis med gula kantareller och fotograferade sjörök och landskap som var som vykortsmotiv allihop. Asla hade koll på hönsen och åt så mycket gräs hon bara kunde, njöt av solen och vilade i skuggan under buskar.

Efter hemkomsten fick jag möjlighet att låna en bil i två dagar och spenderade dem i de vackra omgivningarna runt Eskilstuna. Naturpärlor som fyllde på energin och vägar som stärkte min körförmåga och självförtroendet i det. Även innan stugsemestern upplevde jag det bästa i närområdet, men då till fots. Dagliga kvällsbad, kantareller och skogsäventyr.

Återgången till jobbet har varit snäll och det beror mycket på att jag själv försökt ordna det så. Ta det varsamt, starta försiktigt, inte stressa igång något.

Fina stunder med vänner har glittrat lite extra i augusti. Kanske mest för att jag har så lite energi att ta av nu, och när vänner hjälper mig att hushålla med den så betyder det extra mycket. Sörmlands längsta loppis avslutade augusti med bravur. Ljuvligt att få se ännu mer landsbygd i gott sällskap.

I slutet av september väntar studiestart för utbildningen till ACT-terapeut och vardagen kommer att se väldigt annorlunda ut. Jag väljer att känna in hur förändringen påverkar mig och skapa vardagen utifrån det. Jag önskar mig att hösten ska ge mig mer luft och blåsa bort orosmolnen.

✨ Hur ljuset faller så vackert mellan träden och på olika sätt beroende på vad det är för träd i skogen.

✨ Erbjudande om skjuts från så gott som alla som passerade mig i bil när jag gick längs landsvägarna.

✨ Vänner som hör av sig när jag är dålig på att göra det själv.

✨ Kantarellfynd deluxe! Och en som var större än min egen hand!

✨ Sjörök som bryts av dagens första solstrålar. Ljuset som glittrar.

✨ Återse saknade kollegor efter semestern och känna att det är ömsesidigt.

✨ Se en person komma ut ur ett skogsparti med hela tröjan fylld av kantareller skrattandes ”jag hade ingen påse”.

✨ Komma hem till värme och gosig katt efter kallt kvällsbad.

✨ Få sms från en klient med orden ”Du är bäst Wilda”.

✨ Att rådjuren kikade fram lite extra sista timmarna vid stugan och att jag fångade en i språnget.

✨ Få träffa en nära väns partner efter många år då jag bara hade hört om personen. Vilken lycka att se kärleken mellan dem och bara känna ”SÅ rätt” i mage och hjärta. ♥️

✨ Ett barn på en loppis som sålde en leksak och visade barnet som ville ha den alla sätt man kunde använda den på med stor entusiasm.

✨ Låta ett dåligt bemötande från sjukvården släppa taget i ett kvällsdopp med forsens brus i bakgrunden. Lägga tillbaka det på den som felade och frigöra sig från den tyngden.

✨ Känslan av frihet och stolthet av att köra bil på egen hand.

✨ Att solen fortfarande värmde när den kikade fram i sen augustikväll.

✨ Asla lurpassande på hönsen som en vakthund framför dörren. Efter att först ha varit lite rädd själv.

✨ Återkoppla till känslan för romanen. Engagemanget och omsorgen. Att hitta de känslomässiga kopplingarna som får orden att flöda.

✨ Hänga i hängmatta på toppen av ett berg med vinden som vagga.

✨ Hålla en sex dagar gammal kyckling i händerna.

✨ Att få spendera en heldag med en fin och efterlängtad vän på Sörmlands längsta loppis trots att det först såg ut som att hon inte kunde vara med <3

✨ Fylla frysen med kantareller, äpplen, plommon, vinbär och blåbär för vinterhalvåret.

✨ Se Asla springa lycklig och fri över en gräsmatta.

✨ Sova i sin egen säng efter att ha varit bortrest.

✨ När kossorna i hagen som på kommando från tjuren radade upp sig som en trupp när jag gick förbi. VARJE kväll. Märkligt fenomen! Någon som vet hur det kommer sig? Jag bara skrattade, men lite nervös blev jag ju ;)

✨ Fynden på Sörmlands längsta loppis som kompletterade mina behov inför hösten. Nu är jag redo för regnrusk och mörker.

✨

Hur var augusti för dig?

Stjärnögonblick från juli 2024

Juli är vilda smultron, hallonbuskar och kantarellfynd. Sommarprat som sällskap längs skogsstigarna och på väg mot kvällsbaden som svalkar och förnyar. Juli är rådjur på ängen i skymningen, skyfall och sommarregn, fladdrande fjärilar och rosa himlar. Det är i det jag landar när energin dalar och jag inte orkar vara den jag vill. När jag måste ställa in besök hos och av vänner som jag längtar efter för att kroppen skriker nej. När hjärnan lägger av efter arbetsdagen och jag håller om mig på alla sätt jag kan. Naturen är alltid mitt svar, min famn.

Jag söker vård som fortsätter stänga de dörrar jag knackar på. Blir allt svagare i kroppen som bara längtar efter ett svar. Omfamnar mig i tystnaden och ilskan efteråt, håller mig på ytan ovanför det uppgivna. Önskar att höstens utbildning och nya vardag ska balansera upp. Planerar för det och gör vad jag kan, med en överlevnadskraft och livsvilja som burit mig sedan jag föddes. Håller om mig i naturens famn och självomsorgens mjuka när världen känns kall och hård.

På arbetet gav juli en intensiv start på sommarlovsveckorna och sen skedde en snabb nedtrappning till stundtals sysslolöshet och en nästan tom att-göra-lista. Det blir tydligt. Den viktiga skolpersonalen fångar inte upp de utsatta barnen nu. Det är de kloka föräldrarna som själva söker hjälp som kommer till mig. Jag skriver utredningar om familjedynamik och barns önskningar. Jag läser om kollobarn som är tacksamma och glada och har stödsamtal med föräldrar som går på knäna. Jag hjälper på de sätt jag kan de människor som pga hål i samhällets skyddsnät faller emellan i sin ensamhet. Gör det lilla extra varje gång, för att vara människa. För att de ska se att de kan, om vi hjälps åt.

Augusti startar med semester och jag önskar mig att landa i det ovissa och göra det bästa av det. Skapa en grund inför hösten och det som väntar. Augusti är min favoritmånad med sjörök och dimma, friska vindar, en stegvis färgskiftning mot höst, guldiga skymningar i ljumma kvällar. Men först, juli månads skimmer:

✨ Att känna min egen motståndskraft rent fysiskt i kroppen.

✨ En avslappnad dag på jobbet där jag kunde komma till min rätt i varje samtal och nå fram i närvaro.

✨ Kvällsdopp i mäktig solnedgång.

✨ Att kunna sitta i det svåra tillsammans.

✨ Plocka solmogna tomater från balkongodlingen.

✨ När någon talar gott om någon annan i personens frånvaro.

✨ Buskar fyllda med vilda hallon.

✨ Regn i solsken. Skimret!

✨ De där lockarna som bara skapas av utebad och att håret får självtorka i frisk luft.

✨ Att efter några månaders sökande hitta just de rätta skorna som var som att kliva i en mjuk omfamning. Second hand så klart!

✨ Fjärilar av alla slag som svärmade omkring mig i skogen.

✨ Möta en frände som liksom jag förundrades över att betrakta regndropparnas spel från under vattenytan.

✨ Ligga i hängmattan under träden och läsa bok.

✨ Kunna sätta en tydlig gräns och lägga tillbaka skulden där den hörde hemma - hos den andre.

✨ Stora saftiga blåbär.

✨ Mötas av förståelse när jag behövde ställa in en viktig händelse så att jag kunde tillåta mig att känna sorg och besvikelse i det, och med det acceptera.

✨ Guldljus i skymningen skinande mellan lövverken.

✨ När en klient säger att den bara har positiva erfarenheter av socialtjänsten.

✨ Få oväntat beröm för mitt arbete från en förebild.

✨ Finna en bänk skyddad från regnet när jag skulle ta mitt kvällsdopp.

✨ När jag efter ett fint samtal om skrivande plötsligt fick till mig slutet jag sökt efter.

✨ Boka stugsemester efter flera år av längtan. Jag bara bubblade i telefon med uthyraren!

✨ Göra schampo av såpnejlika 🌸 https://www.fridlystarum.se/blogg/gor-eget-schampo-sapnejlika

✨ En person som spontant utbrast ”åh vilken fin klänning du har” längs min väg till jobbet.

✨ Årets första kantarellfynd! Alltid en speciell känsla när svampsäsongen startar.

✨

Har du några ögonblick som fastnat i juli?

Stjärnögonblick från juni 2024

Juni är som alltid en strålande vacker sommarmånad, då när allt går från bristande knoppar till oändliga lager bladverk. Jag har varit ledig två av junis fyra veckor, i anslutning till nationaldagen och midsommar för att spara semesterdagarna. Det har varit veckor av att försöka återhämta mig och hemmet som också behövde extra omsorg. Och självklart av att vistas i skog och mark så mycket det bara var möjligt. Så gott som varje kväll både under semester och jobbveckor har jag njutit av svalkande dopp i ån.

Semestern gjorde att jag också kunde orka med att fotografera när en väns dotter tog studenten. Vilken underbar dag! Dagen efter arbetade jag som röstmottagare i EU-valet. Första gången för mig, så jag var otroligt glad för den stöttande andan och allt jag fick lära.

Jag har också haft möjlighet att träffa några vänner korta stunder när orken räckt till det. Speciellt mysigt när det innehåller bebisgos! En minnesvärd dag var i lördags när en vän hjälpte mig att ordna så att en annan vän kunde få rida för första gången. Jag är fortfarande helt tagen av att se henne så glad på hästryggen.

Sommar och semestertider betydde förändring på jobbet för mig. Jag lämnar en tid av mer långsiktigt arbete (nåja, liite mer i alla fall) och går tillbaka in i beredskap och arbetet med att hantera orosanmälningar och ansökningar. Det kommer ta lite tid att vänja sig och jag är nog mer i längtan efter höstens studier än här och nu, men försöker göra det bästa av det.

Jag är inte i något bra fysiskt skick just nu vilket så klart också påverkar mycket psykiskt, men jag gör vad jag kan för att anpassa dagar och energi till det jag behöver. I slutet av månaden fick jag en öppning i vården som ändå blev ett ljus att hålla i.

Livet är här och nu. I de där stunderna som glimrar, i tårarna som frigör tyngden och när du håller din hand i min. Det är där jag vill vara. Det är där jag är som mest.

✨ Som sagt: Kunna ge en vän möjligheten att förverkliga sin dröm om att testa ridning med hjälp av en annan vän. Inget är mer välgörande än att få ta del av när andras drömmar slår in.

✨ En mjuk start på jobbet efter semestern.

✨ Oväntat hög löneförhöjning som skapade lugn inför de kommande årens ekonomiska utmaningar.

✨ Betrakta och lyssna till ett hällregn från under ett träd (och paraply) mitt i skogen.

✨ Sällskapet av sommarpratarna på promenad genom svala morgnar eller ljumma kvällar.

✨ Se kärleken runt min väns dotter på hennes studentdag ❤️

✨ När kassapersonal frågar ”var det bra så?” och man får chans att komma på om man glömt något.

✨ Att bada i lätt sommarregn.

✨ Att få ha en fem månader gammal liten människa i knät och höra hennes skratt.

✨ Dubbla regnbågar 🌈 🌈

✨ Morgonkaffe till skogs på en stubbe med utsikt över fältet, trädkronor susande ovanför och den öronbedövande tystnaden bortsett från fågelsången.

✨ Köra bil ensam för första gången.

✨ Att observera likhet mellan hundar och hundägare och inte kunna låta bli att le. 😝

✨ Bli omhållen i en känslostorm som behövde få storma klart.

✨ Suset i trädkronorna när det blåser upp till regn.

✨ Nyponrosor i gyllene kvällsljus.

✨ Att bli hörd och tagen på allvar.

✨ Återse vänner över en mysig kaffestund där det känns som att ingen tid alls gått sedan sist.

✨ När antalet röster, kuvert och röstlängden stämde och rösträkningen kunde avslutas på valdagen! Vilken känsla!

✨ Ringar på vattnet.

✨ Lyssna till åska och hällregn med katten i knät.

✨ Sårbara samtal om livet och personliga utmaningar med ödmjuka modiga vänner.

✨ Att hamna i flow.

✨ Plaska med fötterna i svalkande vatten. 💦

✨ Rådjuret som stod kvar länge och mötte min blick i sena sommarkvällen.

✨

Vad har glimrat till hos dig?