Stjärnögonblick från september 2026

September är morgondimma, svampar som växer upp i mossan, löv som byter färg och mörkret som kallar till vila. Jag fortsätter bada i åns sjunkande temperatur och ser ceriserosa solnedgångar färga molniga himlar. September skickar kraftfulla vindar och regn som sköljer bort sommarens sista spår. Ändå vill blåklockan och rödklövern fortsätta lysa en stund till.

Det har varit en intensiv höstuppstart på jobbet, som så ofta när skolorna startat igång efter sommaren och nya former av samverkan ska initieras. Mellan möten, telefonsamtal och dokumentation har en del utvecklingsarbete också engagerat såsom samverkansdagar med förebyggande socialsekreterare och även utredningsenheterna. Jag har också varit i full planering som samordnare inför årets egenkontroller och inför en workshop om olika verktyg i samtal med barn. Intensivt, och intressant!

En dag i veckan byter jag yrkesroll till samtalsterapeut och egenföretagare. Det är en ynnest att få ägna tid åt mitt största intresse: att försöka få människor att förstå sig själva bättre. Jag har startat upp med nya klienter och har kvar några sedan tidigare och varje gång samtal ger mig så otroligt mycket. Tänk så mycket kraft det finns i oss människor! Jag startar långsamt, med påfyllning genom handledning, kompetensutveckling och utforskande av möjligheter att växa. Jag använder också tjänstledigheten för återhämtning (dvs tid i skogen) och mindfulness, då det är grunden för att jag ska kunna möta mig och andra i autenticitet. Jag behöver praktisera det jag lär ut.

Födelsedagen firades på mitt bästa sätt. Jag jobbade halvdag hemifrån och drog sen till skogs med hängmatta, termos och badkläder för ett sent dopp. Jag uppskattar att mina vänner firade mig utspritt under september så att jag har hunnit bearbeta uppskattningen på mitt sätt och njuta länge av deras kärlek.

Jag har besökt loppisar, de lokala smedjornas mysiga höstmarknad och fick tag på några äpplen under äppelplockardag på Lagersbergs säteri. Jag plockade lite mer skräp än mitt vanliga dagliga bidrag på den officiella skräpplockardagen. Under Eskilstuna kulturnatt gav några väl valda programpunkter glädje mitt i pågående smärtskov. På valdagen röstade jag för en hållbar värld och kunde inte somna förrän de rödgröna rösterna övervägde. September har på många sätt visat sig som skördemånad.

Den senaste tiden har jag utmanats i mitt inre på sätt som tagit enormt mycket kraft, och samtidigt stärkt mig. Jag har gått igenom djup sorg och hittat den djupaste kärleken till mig själv också där, i sorg och förundran. En stor pusselbit har fallit på plats. Just nu är smärtan och sorgen allt för nära för att det ska gå att dela, och jag behöver landa mer med mig och i vem jag vill dela vad med och var. Jag vill kanske bara påminna om att de här ögonblicken jag delar, och det liv som pågår som en stabil grund, är valda delar. Du vet, ett liv innehåller så mycket. Varje dag händer livet.

Stunder då jag, som Madicken säger, har känt livet i mig i september:

✨ Solregn i guldljus. Magi!

✨ Att bli sedd på djupet och dela det högt, med en tårögd blick till svar.

✨ När det hade regnat hela dagen och den gyllene kvällssolen bröt igenom molnen lagom till kvällsbadet. 

✨ Min nya kollega som inspirerar mig att klä upp mig och vilja känna mig fin. 

✨ Kunna kontrollera andningen när kroppen chockas av vattnets kyla och känna sig stark på ett djupt plan. 

✨ Höstmarknad med lokalproducerade växter, grödor och hantverk i alla former och färger. Hållbar rikedom! 

✨ Sitta med en vän i varsin hängmatta i skogen och djupfokusera på en krävande uppgift ihop.

✨ En blåklocka bland vissen natur.

✨ Samtalen med människor som går från rädsla till trygghet, och att få ge en annan bild av vad socialtjänsten kan vara.

✨ Få hem min födelsedagspresent till mig själv på min dag. Precis som min inre förälder hade planerat. Dessutom något jag har längtat efter sedan 2015: en yogamatta i ull. 

✨ Moln som ser ut som eldar i solnedgången.

✨ Den spegelblanka ån omsluten av annalkande höst. 

✨ Att teknikerna fick ut nyckeln 5 minuter innan mitt nästa möte när den hade fastnat i låset. 🙏🏼

✨ Att kunna förklara olika vägar att närma sig ett problematiskt beteende så att klienten förstod syftet.

✨ Inspirerande introsamtal med ny klient och känslan ”det här kan jag”.

✨ En kolfjäril bland astern i septembers slut. Som sommar.

✨ En gullig lapp och utvalda teer från en ny kollega som lyste upp min dag. 

✨ Bli uppfångad i en svår arbetssituation och få det stöd jag behövde.

✨ Prata med en vän i telefon och bara vara tillsammans i en trött kväll, tills vi bestämde oss för att “tanterna” kanske skulle sova tidigt ändå. 

✨ Ett valresultat som gav lite mer hopp för framtiden. 

✨ Att få hjälpa en vilsen man att ringa taxi och prata livshistorier en stund, människa till människa.

✨ En bukett liljor som fick mitt hem att lukta ljuvligt i flera dagar. Att ha en vän som vet vad liljor betyder för mig. 

✨ Få ännu fler lager av förståelse för mig själv som barn och känna hur ömheten inför den lilla jag växer.

✨ Att jag redan efter en månad med enskild firma ser att första halvåret går ihop ekonomiskt, vilket räcker mer än gott för mig i detta läge.

✨ Skratta tillsammans med föräldrar i ett möte pga språkförbistringar där ett litet ord kan skapa stora missförstånd. 

✨ Ett mejl från min chef med rubriken ”Tusen tack för att du är du” som gick rakt in i hjärtat. Att känna sig genuint uppskattad för den jag är. 

Födelsedagspresenter från vänner som vet vad jag gillar, från olika håll. Först kaffe.

✨

När har du känt livet i dig på sistone?

Stjärnögonblick från augusti 2026

Augusti är klarare luft, fuktiga regndagar och löv som singlar ner från träden. Solens guld i skymningen färgas rosalila bland moln och flyttfåglar. En sommar som ännu är här, och väntar in hösten. Med klimatförändringarna blir augusti varmare, med torkade blåbär och soldränkta vatten. Den sista veckan kom med svalare morgnar som jag njöt extra av.

Augusti var min semestermånad som tidigare somrar. Efter intensiva jobbveckor i juli var semesterns mål i första hand återhämtning. Jag sov ut, vilade blicken i skogen och njöt av svalkande bad. Små utflykter till vänner nära och en rensning av onödiga prylar var lagom. Sen ville jag iväg.

En spontan resa till Oslo med mellanlandningar (för kortare restid per dag) i Göteborg gjorde gott. Med ny miljö kommer nya perspektiv och intryck. Upplevelser som berikar och ger värde. Jag åkte enbart med förväntningen att se något annat. Det gjorde jag. Jag besökte de vanliga turistplatserna, strosade i Grünerløkka och längs Akerselva, badade i Oslofjorden, drack morgonkaffe på Akers Brygge och tog mig uppför berg för att skåda magiska utsikter.

Väl hemma var jag trött till tusen och tacksam för nya upplevelser. Med tröttheten i handen tog jag mig till den stora klimatdemonstrationen i Stockholm, tårögd av omfamnande kärlek och allvarets sorg.

Jag har också gjort en del förberedelser inför att starta igång min terapiverksamhet. Nya klienter på ingång, bokföring och försäkring fixad. Ibland får jag svindel av att människor vill gå i terapi hos mig och ibland känns det bara ödmjukt självklart. Framöver arbetar jag 8 timmar i veckan som terapeut. Spännande!

De första dagarna tillbaka på jobbet har varit lite motiga som de brukar vara, och samtidigt fyllda av meningsfulla samtal och känslan av att få vara till nytta. Månaden avslutades med att tacka av en av mina två chefer och att åka på loppisrunda runt Sörmland. Hösten satte fart.

Här är de ögonblick som fäste lite extra i hjärtat i augusti:

✨ Bad i Oslofjorden efter en lång resdag. Frihetskänslan! 

✨ Förväntan i ett barns blick.

✨ Det där disiga guldskimrande ljuset som bara finns i augustimorgnar.

✨ En stilla morgonpromenad längs Oslofjorden med kaffepaus på Aker Brygge.

✨ När min favoritbänk i skogen som varit trasig hade blivit lagad.

✨ En kvinna som satt på trottoaren där klimatdemonstrationen passerade och lät tårarna strömma nerför kinderna. Hon såg ut som jag kände mig. Vidöppet hjärta. 

✨ En medmänniska vars kärleksfulla blick jag fastnade i på klimatdemonstrationen, som vände tillbaka för att säga ”Du är bedårande. Hela du är en vacker uppenbarelse. Och med power!”

✨ Fallande löv som säger att hösten är på väg.

✨ Tacksamheten för allt min tidigare chef (som nu slutar) har utmanat mig i så att jag har kunnat växa i rollen som socialsekreterare. Och hans avslutande ord till mig ”Du är professionell på riktigt” 🥰

✨ När jag sa till mina kollegor att de inte kunde räkna med mig i något akut under eftermiddagen (pga annalkande smärtskov) och de svarade ”räkna med oss” och ”säg till om vi kan göra något för dig”.

✨ Den belönande utsikten efter en kilometer rakt uppåt på kantiga stenar och ojämna rötter.

✨ Synkningen med Moder Jord när jag under en rejäl störtskur kunde ta ett härligt dopp i ån för att sedan gå hemåt utan en enda droppe regn. I varma torra kläder. 

✨ Trollsländor med typ 15 cm i vingbredd. Mäktigt!

✨ Sensommarljuset över Operahuset i Oslo. 

✨ När en förbipasserande i vimlet förmedlade uppskattning för vad jag uppfattade som min klädstil/mitt uttryck.

✨ En otroligt vacker träbänk med ekorrar (ett djur som varit med mig extra i augusti) i Oslos botaniska trädgård.

✨ Att kunna ha korsdrag i lägenheten (även om det ju så klart väcker saknad efter Asla som krävde stängda fönster).

✨ När en tågvagn är så tyst att det känns som lugn avdelning. 

✨ Solglitter i Oslofjorden.

✨ En nyckelpiga som fastnade i mitt hår på väg genom Stockholm till klimatdemonstrationen. 

✨ Magisk street art på Vasaplatsen i Göteborg som tog andan ur mig. “Children of the Forest” av Mister Copy - en tolkning av Elsa Beskows “Tomtebobarnen”.

✨ Angelica Perssons foton som är de som bäst fångar augustinaturens magi. År efter år.

✨ Reda ut skav i en relation och gråta ut tillsammans. 

✨ Få hämta kraft av Greta Thunbergs heliga vrede.

✨ När en man erbjöd sig att gå under hans paraply i regnet, och jag fick förklara att det var skönt att få lite regn på sig i värmen. 

✨ Loppisfynd på Sörmlands längsta loppis (främst t-shirten med budskapet som jag ofta känner efter för mycket socialt umgänge, haha). Även om dagens största nöje som alltid är att få spendera tid med min vän i vackra Sörmländska landskap.

✨

Vad har förgyllt augusti hos dig?

Stjärnögonblick från juli 2026

Juli är badbryggor och solglitter, störtskurar och värmeböljor. Juli är kvällar när man inte vill gå och lägga sig, svalkande vind mot solbränd hud, blåbärsfingrar och sjuttio sorters blommor. Juli är öppna fönster och myggbett, barfötter mot gräsmattor och bad flera gånger om dagen. Juli är sommaren i sitt esse, skördetid och vindar som blåser upp till regn.

Jag laddade upp med en veckas semester för att samla energi inför sommarschema på jobbet. Med jordgubbsplockning, te i hängmatta och samtal om livets stora och små frågor med vänner. Omgiven av skogens förunderliga växtkraft, kraftfulla vindar och åns omslutande vatten. När jag började jobba igen försökte jag ta vara på sommarkänslan kvällar och helger. Sommarpraten har som vanligt varit ett givande sällskap.

Mitt arbete som socialsekreterare ger mig så många meningsfulla möten, möjligheter att få vara till nytta och med erfarenhet kan jag göra mer. Ibland blir jag så djupt tacksam för att jag får vara här, göra det jag gör. Och också stolt över hur jag tar mig an utmanande situationer.

Det märks tyvärr att de senaste årens balansgång i energi har tagit ut sin rätt. Med sommarschema krävs mer närvaro på kontoret. Mer intryck tröttar ut mig fortare. Ihop med supervärmen som utmanat min hälsa. Ändå har jag orkat jobba mer än förväntat. Jag försöker aktivt acceptera det kroppen signalerar, parera oro med närvaro här och nu, ta en stund i taget och förebygga istället för att pressa. Att ha en stöttande förstående chef underlättar enormt.

I augusti väntar tre veckors semester som mest blir återhämtning och närvaro. Jag ska också förbereda inför hösten då jag parallellt med jobbet drar igång min egen terapiverksamhet (online). Läs mer om ACT-terapi om du är intresserad av det, eller är i behov av stödjande samtal. Jag ser fram emot höstens nystart, och först och främst en semester med att-vara-listor och närvaro som inte styrs av tid.

Nu kikar vi på det bästa av min juli-sommar:

✨ Ljuset längs skogsstigarna som tar fram detaljer i sommarblommorna och får världen att skimra lite extra.

✨ Flyta på rygg med bara blå himmel ovanför.

✨ Hur gulligt det är när myggorna är så slöa i hettan att de nästan blir harmlösa. 

✨ Dricka kaffe på en brygga med bländande solglitter från vattnet.

✨ Fullmånen som lyste i orange över staden.

✨ Den låga solen på kvällen som färgar hemvägen i guldljus.

✨ Låta håret torkas av vind och sol.

✨ Ängsblommors skira självklarhet i alla färger och former.

✨ När det ”blåser upp till regn”. Bara att naturen liksom varnar, och känslan av det.

✨ Att få bevittna och sitta med en annan människas sårbarhet. 

✨ Betrakta en humla cirkulera bland ljungen.

✨ Plocka jordgubbar mitt emot en fin vän på en gigantisk jordgubbsodling. 

✨ Boken ”When things fall apart” av Pema Chödrön som jag läste som en hel bok med ärlig, kärleksfull och modig livsvisdom. 

✨ Svepa händerna över skira strån.

✨ Lammullsmoln ☁️ Såå fluffigt magiska!

✨ Gången till bryggan med slingrande växter runt om. 

✨ Doften av linolja.

✨ Träffa på en tidigare klient som jag tänkt mycket på de senaste åren och få en kort pratstund.

✨ Höra Jill Johnson sjunga på Parken Zoo utan att behöva vara mitt i folkhavet. 

✨ När jag och en vän på varsitt håll i ett telefonsamtal tog hand om våra inre barn genom att gunga och äta vildhallon. 🥰

✨ Näckrosorna som lyste klart på sjön Skiren i annalkande regn.

✨ Att första dagen tillbaka på jobbet efter en veckas semester gick bättre än förväntat.

✨ Behagligt promenadväder med friska vindar.

✨ Dricka te med vän sittandes i hängmattor uppspända mellan tallarna.

✨ Vandra över krispig gråmossa.

✨

Vad har fångat din förundran i juli?

Stjärnögonblick från juni 2026

Juni är sommarens öppning. Med gassande sol, guldljusa kvällar och oväntade regnskurar. Växtligheten breder ut sig på alla nivåer och suktar efter regn. Svalkan i Mälarens vatten och vindens dans känns som balsam för själen.

Juni inleddes med två examensdagar med klassen. Som vi firade! Middag på Fjäderholmarna, rollspel, framtidsplaner, reflektioner, tårar, asgarv, sång och närhet. Några dagar senare höll jag diplomet i min hand. Samtalsterapeut med inriktning KBT/ACT. Svårt att ta in. Och samtidigt så självklart. Att återknyta till mina klienter grundade mig i vad det faktiskt innebär. Att jag får vara den jag vill vara.

Jag bävade lite inför att gå tillbaka till heltidsarbete inför sommaren. Med rimliga skäl. Det är alltid en påfrestning för mig med stora förändringar i vardagen. Det tar tid för kroppen att hitta en ny rytm. I en tid då socialtjänsten generellt har ett högre tryck. Så de extra sjukdagarna var väntade. Jag brottades lite med acceptansen och försökte göra vad jag kunde för att ta en stund i taget. Nu är jag i sista veckan innan en veckas semester (för återhämtning) innan tre veckor i sommarberedskap väntar. Tempot har saktat ner lite och kroppen tackar för det.

Efter många om och men förstod jag till slut att min enskilda firma nu registrerats. Inte helt lätt att förstå myndigheters besked alltid. 😅 Vacker känsla av att långsamt få bygga upp mitt eget (och inte dras iväg alltför mycket av affärsplanens många rubriker). I augusti/september har jag 8 timmar i veckan för den processen, med terapiklienter online och andra frön att gro.

Mellan arbetstimmar har jag (ingen är förvånad 😉) njutit av sommarnaturen. Så gott som dagliga kvällsbad i ur och skur, kantarelljakt och blomsterfröjd. Längs skogsstigar har vänner gjort mig sällskap i mjuka telefonsamtal. Givetvis har loppisarnas högsäsong tagit mig iväg på både bakluckeloppisar och en mysig loppis i närliggande koloniområde.

Jag har också lyssnat på en del ljudböcker och intressanta poddar. Tipsar om detta poddavsnitt om glimmers som stämmer helt med min upplevelse av det jag själv valt att kalla stjärnögonblick. Nu har ju äntligen Sommar i P1 startat också!

Här är några av alla vackra ögonblick jag njutit av längs vägen:

✨ Att få ihop allt som behövde göras en dag då det kändes helt omöjligt från början.

✨ Att bli omfamnad av skog och vän efter att ha klarat av en svår situation.

✨ Näckrosblommorna! Så vackert skira längs ån.

✨ Att sitta med kursarna på examensdagen och låta alla känslor och perspektiv få finnas sida vid sida. Den fysiska och psykiska närheten tillsammans. 

✨ Hitta en fyrklöver.

✨ Leverera sommarkantareller till en vän efter storfångst. 

✨ Sorlet från koloniområdet på midsommaraftonen.

✨ Sitta under en stor ek när sommarregnet föll ner.

✨ Alla grattis som uppmärksammat processen före resultatet. Att bli sedd i hur jag har tagit mig igenom utmaning efter utmaning dessa två år. Tack!

✨ Att få finnas för en modigt sårbar klient i en svår dag och känna hur min medkänsla speglade tillbaka en djup meningsfullhet till mig.

✨ I ett utmanande möte få höra att det var det bästa mötet en förälder hade varit på hos socialtjänsten. Mest för att det hade gett något, och blev en motpol mot tidigare negativa erfarenheter. 

✨ När vi på sista dagen vågade skoja med vår handledare och säga ”släpp kampen, Ulf”.

✨Flyga över ett gupp på sommarutflykt och skratta tillsammans när vi nästan flög över nästa väghinder också.

✨ När en kollega uttryckte att den kunde se mig som handledare, eftersom det är en av mina drömmar.

✨ Möta en älg i skogen med dubbla responser: vilja närma mig i förundran och vilja backa av en viss oro. Mäktigt!

✨ Regndroppar på rosenbuskar.

✨ Läsa en nära väns berörande ord på tåget mot Stockholm och examen. Som en mjuk stärkande omfamning i vemodet.

✨ Vinna kubbturneringen på jobbet, mest för att vi hade en så fin sammanhållning i mitt lag.

✨ Barn som går hand i hand.

✨ Leka ”inte nudda sniglar” på promenad i regnet.

✨ Fylliga smultron.

✨ En nyckelpiga som ville hänga med på min skjorta på promenaden och kom med kärleksbudskap.

✨ Min terapeutkollega Kattis sång för oss på examensdagen som fyllde hela min kropp med liv och knottrig gåshud.

✨ Asgarven vid rollspel med klassen med tema ”terapeuten tycker att klienten är väldigt negativ”.

✨ Svepa in mig i en varm handduk efter uppfriskande bad. 

✨ När solens strålar fortfarande värmer på kvällen i tidiga juni.

✨ Stoltheten över en vän som gjorde något som var helt otänkbart för henne att klara av för bara några år sen.

✨

Vilka ögonblick vill du spara på från juni?

Stjärnögonblick från maj 2026

Maj är tid som springer för fort när jag vill stanna upp och se varje detalj i naturens rikedom. Vitsippor vissnar bredvid liljekonvaljeknoppar och smörblommorna färgar ängarna gula. Kvällssolen skimrar i vatten och grenverk. Den stigande morgontemperaturen reser fukten från marken.

Månadens andra dag tog jag årets första dopp i 10-gradigt vatten. Två veckor senare var temperaturen mer behaglig och nu badar jag varje kväll. En daglig upplevelse som gör värken mildare och tankesnurret stilla.

I början av månaden krävdes det ett aktivt arbete för acceptans när väderomslagen fick all kraft att lämna kroppen. Jag blir allt bättre på att vara med smärtans uttryck och hålla mig själv i mjukhet.

Utbildningens sista pass handlade om existentiell beteendeterapi och den stora frågan om vad fri vilja egentligen är. Den sista handledningen handlade om beroende ur ett ACT-perspektiv. Med en kraftansamling skrev jag klart mitt examensarbete under Kristi himmelsfärdsdagen. Det släppte en utdragen anspänning med allt för många splittrade fokus. Det skapade marginaler som jag längtat efter. Och vemod i att snart ta examen.

Jag blev redo att starta min enskilda firma efter en viktig process som fick mig att landa i en mjuk riktning. Det har inneburit ett första möte på Nyföretagarcentrum, att skriva affärsplan, skicka in ansökan om att starta enskild firma, kontakt med bank och försäkringsbolag. Efter sommaren driver jag förhoppningsvis eget 8 timmar i veckan.

Det har känts av i energinivåerna att deltidsjobbet skapat allt mer stress, speciellt när jag inte har kunnat vara lika flexibel med min tjänstledighet. Jag är mest lättad över att jag har kunnat hålla ihop arbetet och barnens säkerhet. Det är ändå det viktigaste. Tacksam för stöd från min närmsta teamledare och chef. 🥰

Det är en tid av utveckling för min arbetsplats. Som alltid, men i ett annat djup. Jag har fått bidra till utvecklingsarbetet bl a genom att utveckla våra egenkontroller och föreläsa om kris- och traumamedvetet bemötande för kollegor. Så givande! På socialförvaltningens utvecklingsdag stod jag och en kollega på scen och delade exempel på hur vi med nya socialtjänstlagen gått från mindre dokumentation, mer nytta för de vi möter och stärkt samverkan. Stolt, men inte nöjd!

Bortsett från regelbunden återhämtning i skogen har det inte funnits mycket utrymme för utflykter. Men jag ville inte missa Sörmlands längsta loppis! Dagen innehöll massor med kattmys, avslappnat kompishäng och vackra platser med en hel del prylar som sökte nya hem. Påfyllande!

Nu väntar examen och firande, återgång till heltidsarbete i sommarschema och fortsatta kvällsdopp och skogshäng.

Ögonglitter från maj:

✨ Hur all spänning och svullnad i kroppen släpper i åns kalla vatten.

✨ Få prata av mig och känna igenom efter ett tufft jobbmöte.

✨ När någon ropade ”ginger” efter mig, troligtvis tänkt som ett skällsord, och jag bara blev så glad - efter 20 år som fejk-rödhårig tycks jag kunna äga det 😅

✨ Syréndoften i en varm försommarkväll.

✨ Att det kan komma frukt, grönsaker och bär från blommor.

✨ Fåglarna som kvittrar utanför fönstret innan sänggåendet.

✨ Guldljuset över grönskan i skogen.

✨ Den nöjda känslan när jag äntligen tog mig tid och orkade omskola mina 92 tomatplantor. Stackars försummade växtbarn!

✨ Bonda med en kollega över naturens andlighet.

✨ Söndagscruising på loppislördag runt om i Sörmland med en sån vän som jag bara kan vila i sällskap med.

✨ Ett barn på gården som klappade smörblommorna på gräsmattan med mjuka fingrar.

✨ Få flow i skrivandet av examensarbetet.

✨ När min chef och teamledare utan att ifrågasätta anpassar sommarschema efter mina behov och säger ”gör det du behöver” i full tillit.

✨ Träffa en vän för första gången och känna systerskapet i det som så få, tack och lov, kan dela. Att på djupet känna att någon annan förstår det svåraste utan att jag behöver förklara.

✨ Se triggern utan att reagera på den. Med det lägga märke till hur mycket som har läkt i mig med åren, och att det finns en djup inre trygghet i det.

✨ Tre gårdskatter att klappa på under loppisrunda.

✨ Att dela en morgonstund med en nyfiken ekorre.

✨ När fukten av en regnvåt skog lyfter upp vårens dofter i fylliga toner.

✨ Att få dela min kunskap och erfarenhet om kris- och traumamedvetet bemötande med mina kollegor.

✨ Flera olika fjärilsarter fladdrandes runt benen på skogsstigen.

✨ Liljekonvaljernas söta klockform.

✨ När en vän hörde tröttheten i min röst och sa ”gå hem och sov nu”.

✨ Feedback på examensarbetet från handledaren som var som en omfamning av allt engagemang jag lagt ner i texten.

✨ Ha tid för ett längre samtal med en kollega i arbetsdagen.

✨ Årets första dopp i 10-gradigt vatten som skjutsade endorfinerna till max.

✨

Vad har berört dig den senaste tiden?

Stjärnögonblick från april 2026

April är frostmorgon, försommarvärme och snöoväder - ibland samma dag. Vilda vindar och knoppar som spricker ut i blom. Våren springer och jag vill inte missa en sekund. Därför försöker jag stanna upp och lägga märke till skiftningarna dag för dag. Även när livet springer på. För med åldern har jag kanske lärt mig. Att jag inte behöver springa ifatt. Jag kan bara ta emot flödet av naturen så som det är. Stanna upp, sakta ner. Naturen tar emot mig här och nu, samtidigt som livet kan pågå. Hand i hand.

Examensarbetet har tänkts och skrivits fram genom påsk, vardagar och helgtimmar. Jag har varit i process i mig själv och min strävan med en framväxande helhet. Med en framskjuten deadline (händer väl bara i ACT-världen?) fick jag tid att landa i slutspurten i en förhoppningsvis mjukare takt. 

Handledningsdagar och ett pass i Compassionfokuserad terapi har fördjupat kunskap och engagemang. Med vemod räknar jag veckorna till examen och snor några extra kramar och nära stunder med mina fantastiska kursare. Det märks att vi är redo att flyga nu, såsom vi allt mer förkroppsligar vad det innebär att vara terapeut. 

Efter år av längtan deltog jag i konferensen Barnrättsdagarna i Karlstad för första gången. Med nytänt engagemang och inspiration återvände jag hem med hopp om att förverkliga än mer av barns delaktighet. På riktigt. Som alltid har arbetet gett mig värdefulla möten med barn och föräldrar. Jag har fått testa lite nya arbetssätt som slagit ut väl. Några insikter nådde mig om sådant som tidigare har skavt i mig vilket bar med sig en lättnad. 

Självklart har jag passat på att pausa och andas in naturnärvaro. Utan en daglig dos natur tappar jag mig själv. Två helger i rad besökte jag och en vän de bedårande backsipporna på Sofiebergsåsen. En kväll såg jag en annan vän sjunga med sin kör i medglädje. På valborg landade jag spontant på en väns brygga i dagens sista ljus. Med en önskan om att maj ska ge fler sådana stunder av stilla tillhörighet. 

Aprils ögonljus:

✨ Solnedgång från berget i vårkvällen.

✨ Att som vuxen sitta på seminarium om barns utsatthet och känna att jag idag kan vara den trygga vuxna jag själv hade behövt när mitt lilla jag var där.

✨ En stilla dag tillsammans med en vän i hängmattor mellan tallar och lutandes mot en ek på vitsippsängen.

✨ När en klient beskrev att den har lättare för att stanna upp och skifta perspektiv. 

✨ Att få bli hållen ordlöst i en kärleksfull blick. 

✨ Backsipporna på Sofiebergsåsen. De ludna knopparna mot fingrarna.

✨ Ljudet av någon som krattar grusgången på sin tomt.

✨ Stå med min ACT-kollega i förundran under körsbärsträden i Kungsträdgården.

✨ Vitsipporna som bredde ut sig till ängar på bara några dagar.

✨ Känna stolthet över det arbete jag och mina kollegor gör för barn, som en reflektion under seminarium på Barnrättsdagarna.

✨ Ta emot välsignelsen från min vän som är präst och bli berörd av skärtorsdagsmässans avskalade tröst. 

✨ Barnens egna röster om verklig delaktighet. Upprepningen av “sluta vuxengissa”. Barnen har en skärpa och klokskap som gör arbetet för deras rättigheter enkelt, om vi verkligen lyssnar.

✨ Den rika fågelsången i skogen.

✨ Att efter många timmars synkning under flera veckor nå fram till en gyllene medelväg för ett barns bästa i samverkan med alla vuxna runtomkring barnet.

✨ En kelig katt som mötte mig längs Klarälven i Karlstad.

✨ När en kollega la märke till att jag har en rödbrun prick i min iris (födelsemärke) som matchar min hårfärg. Ett ögonblick av närhet och att bli sedd.

✨ Att se en vän göra det hon älskar.

✨ En vänlig röst i en svår stund.

✨ En långsam dusch och ett tyst hotellrum efter en resa i stökig och kvav tågvagn.

✨ Hur ett videoklipp på 90 sekunder kan säga så mycket och beröra så starkt. Se den när du kan ta emot dig själv om det väcker mycket för dig också.

✨ Solkatter på husfasaderna i Gamla stan.

✨ Gå under ett bladregn av rosa körsbärsblom. 

✨ Fynda plagg på klädbytardagen som fyllde på behovs-kontot. 

✨ Att efter 19 år byta ut min dammsugare till en ny. Stort steg för någon som bevisligen sällan köper nya prylar. Var nog mest nöjd över att jag bara gjorde det, haha.

✨ Guldljuset i grönskan.

✨

Vad har öppnat upp dig i april?

Stjärnögonblick från mars 2026

Mars är det återvändande vårljuset, tussilago i dikesrenar, plötsliga regn och tvåsiffriga plusgrader. Knoppar som ännu tvekar, skott från livskraftiga frön och en önskan om att sakta ner tiden för att hinna uppleva alla vårens under.

I mars första dagar var det konferens med jobbet i två dagar på Haga slott i Enköping. Engagerade diskussioner och kvalitetstid med kollegor gav värdefulla stunder i ett sammanhang som utmanade min energi. Jag har generellt känt mig i obalans på jobbet. Stödet och planeringen av arbetet har varit mer oförutsägbart än det redan är i sig självt. Det skaver och har troligtvis också bidragit till ökad värk och ett skov som slog ut mig helt i några dagar. Det vägs upp av gott stöd i chef och att jag ändå kan vara den jag vill vara för de klienter jag möter. När barn känner sig sedda och hörda faller skuggorna bakom mig. Jag har också känt mig närmare mina kollegor i många situationer vilket jag är så tacksam för! Jag höll en gruppövning i ACT med mitt team på vår handledning och blev berörd av det förtroendet.

Handledningen i ACT-utbildningen, med fokus på trauma och utmattning, gav ny glöd både i klientsamtal och examensarbetet. Många timmar i mars har jag suttit djupt uppslukad av litteratur om trauma, ACT och posttraumatiskt växande. Andra teman har varit mindful self-compassion och ACT för tonåringar. Jag fick också möjligheten att träffa en klient fysiskt efter många sessioner online. Ett möte som stannar i hjärtat. I samband med det fick jag också chans att träffa en kär vän som visade mig runt i ett fascinerande naturreservat.

Jag har tagit vara på det ökande dagsljuset och letat vårtecken under mina studielediga dagar, som grundande pauser mellan studietimmar.

Vardagens nära samtal med vänner följer med mig som ljusa hopp i bröstkorgen. Det finns ett ömsesidigt hållande som bär. Vi delar skratt, sorg, trötthet, medkänsla, frustration, kamp, stolthet, maktlöshet och allt däremellan. Ur det svartaste kommer skrattet klingande i samhörighet och kärleken i berörda tårar.

Tänk att det bara är två månader kvar till examen! Just nu stressar det mig mest i allt som ska hinnas med: examensarbete, gruppuppgift och självskattning ska lämnas in innan maj. 😅 Men alltså, wow inte långt kvar nu! April kommer att bli en livskraftig månad.

Här är livskraften från mars:

✨ Se tomatfrön från förra årets tomater växa upp i skott på fönsterbrädan. Ett eget litet ekosystem. En ny generation i min omsorg.

✨ Få en stunds närvaro med en kollega i känslomässig kontakt.

✨ I en visualisering av en medkännande vän få en symbolisk gåva i form av en fyrklöver. Någon som står för hoppet och önskar mig tur.

✨ Få en privat guidning av min journalistvän på Rynningevikens naturreservat. Lyxigt!

✨ Citronfjärilar svärmande runt hängmattan i skogsdungen.

✨ Komma till jobbet efter två veckors frånvaro och få svar på alla oroliga frågor som dykt upp. När allt bara löser sig utan krångel.

✨ Årets första vårblommor: snödroppar och krokus i parken.

✨ Få förtroende från mitt team att föra fram och formulera gemensamma önskemål.

✨ Två sorgmantlar flygandes tillsammans. En så trösterik bild.

✨ Ett par på cykel där den ena partnern höll en hand på den andres axel och fick rulla med när hen trampade.

✨ Komma till min rätt i en gruppdiskussion med kollegor där min del bidrog till helheten.

✨ Att gå helt upp i ämnet ”Posttraumatiskt växande” och få nya aha-upplevelser och kopplingar till ACT. Som sprak i hjärnan!

✨ Flytande isflak glittrandes i solen vid Strömkajen i Stockholm.

✨ En vän som berättade att jag dykt upp som en medkännande person i en visualisering av självmedkänsla. Starkt att känna hur vi kan vila i trygghet hos varandra även när vi inte är fysiskt nära.

✨ En kvist forsythia från en vän som fick blomma ut på mitt köksbord i all sin vårliga prakt.

✨ Att senare se att den ensamma svanen hade en kamrat och dela ögonblicket med en kollega som också var orolig att den var ensam.

✨ Den här beskrivningen av SORK (beteendeanalys) som gav inspiration och klarhet.

✨ Inredningen på Haga Slott som kändes jordnära och lyxig på samma gång.

✨ Stjärnklar himmel med fullmåne.

✨ Vårkänslan som en öppning i bröstkorgen efter vad som känts som en evighetslång vinter.

✨ Disiga och dimmiga morgnar som mjuka lugna filter över en värld full av intryck.

✨ Årets första blåsippor som väckte barnslig förundran i hela kroppen.

✨ Att få uppleva den fysiska närvaron av min klient som jag annars träffar online. Att få möta hens uppenbarelse i så många fler dimensioner. Varm i hjärtat!

✨ Få stöd från chef i att testa ett alternativt förhållningssätt för att se till barnets bästa.

✨ Kunna fånga upp mig i en smärtsam reaktion innan den hakade fast och ge utrymme för den bakomliggande känslan istället för att fastna i en gammal berättelse.

✨

Vad har lämnat spår hos dig i mars?

Stjärnögonblick från februari 2026

Februari är vinterkyla och fågelsång, ett återvändande av ljus bortom kontorstider och något fruset som vaknar till i bröstkorgen. Tröttheten hänger kvar och saktar ner tempot, med en mild skiftning som gör den lättare att finnas med.

Februari har gett mig en del reflektioner över hur jag vill ha det efter utbildningen, utan några tydliga svar än. Mest har det gett mig en riktning i vad jag behöver i processen. Det varsamma. Det lyhörda, medkännande, inkännande. Att inte rusa in i det som tycks vara rätt väg när det ännu inte har landat om det är så. Jag behöver ge mig själv tid. Tid att ta hand om sorg som väcks i steg mot min längtan. Tid att utforska det nya i nyfikenhet och mod att hålla om rädslan. Tid att ge min kropp med sina sjukdomar en möjlighet att hålla över tid. Sakta in och lyssna in. Jag har inte bråttom. Jag är redan på väg.

Jag har en känsla av att sista terminen på utbildningen kommer att springa iväg. Jag är halvvägs igenom litteraturgenomgången för examensarbetet efter att jag kunde få tillgång till universitets databas. Ämnet, "hur ACT kan främja posttraumatiskt växande”, engagerar mig djupt och helst vill jag inte göra något annat.
Passen i Stockholm är extra värdefulla nu i sin samvaro, liksom samtalen med kursare däremellan. Ett kurspass om förlåtelse påminde mig om den process jag har bakom mig och hur den så starkt lever i mig fortsatt idag. Vid månadens handledning hade vi tema “trauma” och jag fick bidra med kunskap på ett sätt som gav mig mersmak. Även litteraturens ingångar sätter strålkastaren på vad jag har med mig i min egen livserfarenhet och visdom, som också utvecklats och mognat än mer de senaste åren. Klientarbetet känns värdefullt på sätt jag bara hade kunnat drömma om! Det är lätt att vara jag i terapeutrollen och jag är ödmjuk inför det lärande mina klienter hjälper mig att nå i sin öppna sårbarhet, sitt mod och sin tillit.

I februari har jag jobbat lite mindre än de senaste månaderna för att få mer tid till studierna och återhämtning. En del förändringar har skett i arbetssätt (ett signum i att arbeta i socialtjänsten). Med inrättande av ett beredskapsteam har jag nu bara en backup-funktion någon gång i månaden. Det gör det lättare att planera tiden, vilket är nog så svårt ändå på halvtid. I slutet av månaden börjar jag hitta hem i det nya tempot. Jag har också aktivt tagit mig tid att socialisera med kollegor i stunder under jobbdagarna. Att jag är självständig i mitt arbete kan ibland göra mig lite för ensam, och det känns fint att kunna bryta igenom det mer.

I mars ser jag fram emot att börja formulera examensarbetet, träffa en onlineklient live för första gången, kramas med kursare, åka på konferens med jobbet och att leta efter vårtecken.

Februari månads fångst av stjärnögonblick:

✨ Frost som faller av träd och glittrar i solen.

✨ När ny kunskap vävs in i den tidigare som en fyllig trygg bas att luta sig mot. En större klarhet.

✨ Få feedback om att jag hade kunnat trygga ett barn i ett känsloladdat samtal.

✨ Skoja med en vän om vinterkamperna. Samtal som levererade härliga rader som att att motverka “inlandsisen” på bilrutan och att “behöva sätta på sig hela garderobens innehåll” när man ska gå hemifrån.

✨ Växterna som tar vara på varje uns av dagsljus för att skapa nytt liv.

✨ Prata om det viktiga med en vän och kunna spegla varandras förmåga till självmedkänsla i sårbarheten.

✨ När cheferna har en härlig jargong sinsemellan som sprider retsam glädje i rummet.

✨ Att bli tillfrågad om kollegial handledning av en kursare.

✨ Dela förundran över vintern, och isens ljud och form.

✨ Skratta i samförstånd med en främling som liksom jag också försökte hålla balansen på istäckta stigar.

✨ ”Alla hjärtans dag”-kort från en nära vän med varma ord om vad vår vänskap betyder.

✨ Korta möten med en vän som härliga avbrott när jag studerat på universitetsbiblioteket.

✨ En räv som dykt upp i skogssnåren några gånger och väckt min fascination.

✨ Få frågan om att göra ACT-övningar med mitt team på jobbet.

✨ Solen som ett eldklot som lyste upp den snötäckta stadens gator och husfasader i blålila och guldiga toner.

✨ Få uppdraget att svara på en begäran om yttrande sänt via utrikesdepartementet enligt Brysselförordningen i syfte att skydda utsatta barn. Det kändes hedrande och spännande, och jag njuter av att få anpassa mitt språk för olika sammanhang.

✨ Känna solen värma i ansiktet.

✨ Tillgång till kurslitteratur gratis via universitetet.

✨ Att få höra att något jag sa i ett stormöte på jobbet kändes relevant och ”spot on”.

✨ Vinterdimma över Södertälje från tågfönstret.

✨ Få tydlig bekräftelse på min utveckling som terapeut i läsandet av Robyn Walsers bok ”ACT från hjärtat”.

✨ Frostrosor på fönster.

✨ Att få höra ”jäklar vilket jobb du gjort” från en kollega när jag hade gjort en extra ansträngning.

✨ Mysigt småprat med hundägare på morgonpromenad.

✨ Bli bländad av solens återspeglingar i snön och få hopp om vår.

✨

Vad har värmt ditt hjärta i februari?

Stjärnögonblick från januari 2026

Januari är nystart i en tid då min kropp vill gå i ide. Vintern svepte in på årets första dag och jag gick genom snöstormen, envis i ett segt motstånd mot ett nytt år. Januari fortsatte som en ihållande trötthet där ljusglimtar väckte kraft och vårlängtan. I minusgraderna har jag hållit mig nära värmen för att tina upp frusna fingertoppar och huttrande andetag. Lite i taget har jag släppt motstånd och kunnat vila i fler sömntimmar och långsamheten som kroppen önskat av mig.

Efter en lång ledighet återvände jag till jobbet och försökte balansera tidspressen det innebär att arbeta halva veckor. Jag är tacksam för min struktur och flexibiliteten det ger mig. Tacksam för att jag kunde byta bort några beredskapsdagar för att få marginaler nog att få ihop det. Januari innebar också att jag satte mig in i vårens uppdrag för att gradvis kunna ta mig i mål med dem månaderna som kommer. En del nya arbetsuppgifter smygstartade. Bland annat förebyggande samverkan och områdesarbete med familjecentraler, skolor och förskolor.

Utbildningens terminsstart bjöd på teman som parterapi och sexologi, en studieuppgift om ACT i arbetslivet och start med sista terminens slutprov: examensarbetet. Det verkliga nära arbetet, som ger mening och glädje långt efter sessionerna, är det med mina terapiklienter. Det känns overkligt att jag om några månader är redo att pröva mina egna vingar. En process som pågår för fullt i mig, om vad jag vill att det ska vara för mig. Jag omprövar det jag tidigare tagit för givet och låter alternativen finnas med i ett öppet sinne. Det mognar med våren, tänker jag. Vad som är min väg härifrån.

Stjärnögonblicken speglar januaris dragkamp mellan kyla och värme, i en vinter som jag njuter av fullt ut. I medvetenhet om att vintertiden som så här inte är något vi kan ta för givet att få uppleva i framtiden.

✨ Bildhälsningar från en vän i ett dimmigt Marocko.

✨ Den mjuka tröttheten efter timmar ute i kylan.

✨ En person som kastade snöbollar till sin hund som glatt sprang efter tills de träffade marken.

✨ Gå i snöstorm som anger management.

✨ När en kollega kunde ta en beredskapsdag för mig, vilket underlättade enormt för mig mig - samtidigt som hon själv ville ha beredskap och såg fram emot det. Win-win!

✨ Värma sig vid någon annans kvarlämnade glöd i eldstaden.

✨ Att kunna haka loss och distansera mig från svåra tankar och automatiska reaktioner.

✨ När snön föll på ett sätt som gav mig julkänsla i mitten av januari.

✨ Märka på rösten hur en stressad människa landar i sig själv om så bara för en stund.

✨ När jag hittade en mjuk lösning så att jag både kan vara med på utbildningspass och resa iväg på konferens med jobbet.

✨ Hitta möjligheter genom att ta kontakt med personer från min tid i föreningslivet, och också bli påmind om att jag har det nätverket kvar på så många sätt även när de människorna känns långt borta. De finns bara ett meddelande eller ett samtal bort.

✨ Att få feedback från en förälder att jag lyssnade in hennes barn på ett lyhört sätt.

✨ Den mjuka värmen från handvärmarna i handskarna.

✨ Få saker gjorda och känna mig nöjd och effektiv.

✨ Göra snöänglar och blicka upp mot stjärnhimlen.

✨ Pulsa runt med snö i knähöjd. Tänk vilken vinter!

✨ Istappar på stuprännor och takbjälkar som glittrar i sol.

✨ Möta upp i en svår situation och ge utrymme för de känslor som behövde finnas.

✨ Att snyta ur sig ordentligt efter kylig promenad.

✨ De skira lövskelettens struktur - konstnären Moder Jord gör det igen och igen!

✨ När tårar får rena det som känns så svårt och göra det lättare att andas en stund.

✨ Bli påmind om min sanning när jag gick vilse i någon annans spegling och hitta hem igen.

✨ Att gå i halvmeter hög snö i skogen och känna hur snön ger stadga under fötterna även i branta partier.

✨ Värmefiltens ljumma tröst kalla nätter.

✨ Skicka in min sammanfattning av 50 timmar terapi med klienter och se min egen process så tydligt i en känsla av stolthet och ömhet.

✨

Vad gav dig kraft i januari?

2026: medkännande mod

Det väntar ett år som visar mig i riktning mot modiga beslut, steg som ger skakiga ben och fyller mitt hjärta med längtan. De första dagarna av året har jag upplevt ett starkt motstånd inför det, som att hålla andan. Jag har behövt låta det få vara så. Mjukna inför att jag känner mig rädd och ensam när jag står inför min livsdröm. Det är också så jag behöver förhålla mig till det här året. Därför är mitt vägledande ord 2026:

Medkännande mod

Medkänslan och modet.
Hjärtslagen och stegen.
Att hålla livet i två händer.
En på hjärtat, den andra utsträckt.
Hålla utrymme, ge plats, omfamna.
Göra det som krävs, det som vill,
som ger mer.
Oavsett.
Samtidigt.
Sida vid sida.
Tillsammans.
Ta stegen - i en omfamning.
Känna med motståndet i rörelsen.
Växa i omsorgen.
Vi kan göra svåra saker.

Jag vill ge mig luftiga mellanrum i tiden, marginaler som dikesrenar som stannar upp.
Jag vill förbereda landningsplatser där jag hittar hem till varandet igen. Jag vill göra det enkelt, följa mina riktningar och låta det andra falla undan på vägen. Se att jag kan starta om när som helst, välja att göra det som är viktigt här och nu i varje dag. Hitta glädjen i det enkla.

I mitt görande vill jag ha en grund av varande, som vågor på ett hav. En närvaro som är stilla trots den ständiga rörelsen som omger den. Jag vill stråla i omsorg för de jag möter, mig själv och vår livsvärld. Jag vill se det mänskliga i de jag möter och spegla värme in i ensamma rum. Jag vill våga den tuffa kärleken när ögonblicket kommer och hjärtat är på rätt plats. Jag vill skratta åt hjärnans avkrokar och leka mig tillbaka till vägen.

Jag vill leva och låta andra leva sina liv, se ansträngningarna och processen, värdera det som rör sig högre än potential och resultat. I flödena vill jag inspireras av de som följer sina drömmar och lära mig hur drömmar kan ta form även för mig. Jag vill omfamna motståndet och mjukna inför den del av mig som vill skydda mig från obehaget, rädslan och ovissheten. Busa mig fri från det som håller mig tillbaka. Leka med allvaret för att ta mig vidare. Dansa i processens vindar som om jag redan vet att jag kan.

Jag vill låta motståndet finnas tills det har gjort sitt, använda dess kraft för att bromsa och ta sats vidare. Hitta mina sanna gränser i skavet mellan att inte våga och att göra det ändå. Jag vill minnas att det är viktigt att hålla saker i två händer, att livet har så många fler perspektiv och sidor än det som rädslan erbjuder. Jag vill vidga min blick och öppna upp för mer. Hålla rädslans tankar som lätta fjärilar på fingertopparna.

Jag vill blicka ut över min horisont och de värden jag håller högt i mitt liv, och fortsätta i den riktningen i de små rörelserna varje dag. Krydda vardagen med det jag håller högt och njuta av det som smakbitar av något större som växer fram. Påminna mig om att varje steg jag har tagit har fört mig hit, en stund i taget. Livet levs alltid här och nu. I ögonblicken.

Jag vill skriva för att berättelsen behöver få leva genom mig. Bara för glädjen i att berätta. Bara för kärleken till karaktärernas närvaro och ordens kraft. Bara för att mitt uttryck är mitt och därför värdefullt på samma sätt som varje människas unika närvaro. Jag vill göra saker bara för glädjen i att göra det. Känna förundran i blicken och leka livet i närvaro. Jag vill hedra mitt lilla jag och ta emot all den kärlek som finns för mig. Våga tro på att den bär. Att jag får finnas i den.

Och några intentioner som gör det lite mer specifikt…

Intentioner 2026

• Plocka minst ett skräp om dagen.

• Daglig meditation, om så bara fem minuter.

• Planera in återhämtning i kalendern som blockad tid.

• Skriva något varje dag, om så bara fem minuter.

• Ha utrymme för fokuserad studietid varje vecka.

• Öva på att uppmärksamma och spegla mer direkt i sessioner.

• Starta eget företag.

• Ta hjälp i det sårbara, ovissa, osäkra.

• Utvidga mitt professionella nätverk.

• Utforska möjligheter och former för en onlinekurs.

✨

Vad vill du göra mer eller mindre av 2026?
Har du något ledord för året?