December är generellt en tuff månad för mig känslomässigt i och med allt familjefokus och jag har behövt ta hand om mig extra i det. Det ihop med en eskalerande arbetsbelastning har tagit ut sin rätt. Naturen har som alltid varit min klippa att luta mig mot. Den snörika vintern har gett mig precis den förundran jag har behövt för att finna ny kraft dag för dag. Magiskt!

Hoppfulla tecken på återhämtning har börjat visa sig med anpassningar på jobbet som gör skillnad. Jag har äntligen orkat delta mer socialt i samspel med kollegor igen. Även riktigt påfrestande dagar har jag fungerat hela dagen.

Julen var tuffare än jag hade förväntat mig i år. Den brukar väcka en del sorg i mig o som jag ändå kan vila i. I år var jag nog för trött för att bygga upp motstånd i självomsorg och skapa planer för att göra något meningsfullt i min ensamhet. Det blev mest tomt. Tacksam att det är över och att nyåret också passerade utan alltför stora känslostormar. Mellandagarna var en bra mix av naturnärvaro, övningskörning och stilla samvaro med vänner. Tacksam för långledighet som gav mig möjlighet att andas på djupet igen.

December handlade mycket om att återhämta mig parallellt med att öva bilkörning - och redan på årets tredje dag nådde jag i mål med godkänt körprov! Stolt så att det förslår, och allra mest för att jag kunde förstå att det var just återhämtning som var nyckeln till att ta mig hit.

God fortsättning på 2024 - med önskan om många stjärnögonblick och vardagsmagi som får dig att häpna!

✨ Återse en nära vän som är en av de som känt mig längst av alla som finns i mitt liv idag, som jag inte träffat på många år, och känna det som om vi bara kunde fortsätta där vi var. I djup respekt och innerlig omsorg om varandra.

✨ Adventsljusstakarnas sken i mina fönster.

✨ Duvor som flyger i flock upp i den vita dimman.

✨ Guldljus mellan snöiga trädstammar.

✨ Få hem lagade jeans från RepaMera ! Åh nu kan jag återigen använda mina favoriter, och såååå bra lagningar att de knappt märks ju.

✨ Mysa in sig i vinterjackans stora luva i minusgraderna.

✨ Gå förbi hus i bostadsområden och beundra stjärnor i fönstret och belysningar i träden, omgivna och övertäckta av snö.

✨ Att föreställa mig en stjärnhimmel som vakar tryggt över mig.

✨ Hitta avstängningsknappen för varningsljudet när bilen kom i närheten av snö. Puh!

✨ Att lyssna till en vän som har det svårt och bara kunna finnas där som jag är.

✨ Rådjursspår i den gnistrande snön.

✨ Att få ett positivt besked från Försäkringskassan om särskilt högriskskydd. Sådan lättnad att slippa karensdagen vid sjukfrånvaro kommande år.

✨ När Asla buffar på mig och vill bli klappad.

✨ Insikter som leder mig tillbaka till mig själv när jag tror att jag måste vara som andra, vilket jag ju inte är lika bra på, och inte blir lika bra, som att vara jag.

✨ Att kunna uttrycka som det är i mitt medarbetarsamtal och bli sedd i det.

✨ Den skira fasaden i sten och tegel på Fors kyrka i vinterns vita.

✨ När jag kom på mig själv med att kunna visualisera mig själv med körkort.

✨ Gnistrande snö under gatlyktornas sken om kvällarna.

✨ Att bli sedd och hållen i det mest sårbara, en dag då alla ord kom ut fel och hjärnan tappade greppet i trötthet och sorg. Att det får vara okej, till och med tryggt, tillsammans med någon annan.

✨ En snöängel på den orörda snövita ängen.