I februari sökte jag ljus och fokuserade mycket på återhämtning. Jag har haft brist på energi av flera anledningar. En stor del är att jag vårdar en diabetessjuk katt. Det innebär att jag varje dag förhåller mig till insulintider och blodsockervärden. Det påverkar sömnrutiner, begränsar umgänge och skapar stundtals oro. Jag är tacksam för att jag har gjort det förut. Då jobbade jag dock inte heltid, så det är en större påfrestning nu. Därför är jag otroligt tacksam för den förståelse jag möter både privat och i jobbet. Min allmänhälsa är också påverkad så jag blev inte så förvånad när jag drabbades av ryggskott. Så lättad att jag kunde råda bot på det själv med fina tips på övningar.
Jag fortsätter växa i de tillfälliga arbetsuppgifterna där jag genomför barnutredningar. Det är otroligt meningsfullt och stärkande. Samvaron i det tillfälliga teamet ger djup arbetsglädje. Jag har också avslutat min utbildning i MI (motiverande samtal) via jobbet och deltagit i en föreläsning om traumamedveten omsorg. Så givande!
Trots den stora tröttheten orkade jag stå på loppis en dag med en god vän. Skönt att få saker sålda, och bli av med dem. Jag besökte också några loppisar själv under månaden. Mysig helgsyssla. Andra helgsysslor har varit att sätta årets första frön i jorden, fånga dagsljus och skogsluft och: köra bil. Jag har återupptagit övningskörningen igen efter ett uppehåll och haft min första körlektion. Det går framåt! Något annat jag återupptagit är mitt bokprojekt. Jag skriver igen. Jag lever med det. I den takt jag själv är trygg med. En dag i taget.
Mars har börjat med en vårsol som ger mig hopp om att ny energi är på väg. Låt oss kika på strimmorna av ljust hopp som jag fångades av i februari.
✨ Frusna vattendroppar på granarnas barr, gnistrande i solens sken.
✨ Ett par som hjälpte varann att hålla balansen på hala gator.
✨ Att plocka in ren disk i skåpen.
✨ En övning i att ta emot som gick rakt in och satt kvar.
✨ Konturer av björkar mot en himmel i blå och rosa pastell.
✨ Sätta de första fröerna i jorden och se skotten växa upp dag för dag.
✨ Få till en vilsam struktur i veckoschemat.
✨ Det poetiska gatunamnet ”Suckarnas allé”.
✨ Gnissel från tallar som vajar i vinden.
✨ Att känna solen värma för första gången i år.
✨ Marschaller som ramade in stråket längs ån och gav mig en stark hemkänsla.
✨ Samarbete med kollegor som stärker mig och ger mig plats att få bidra med mina fördelar.
✨ Elizabeth Gilberts föredrag om att skriva in kärlek i sin rädsla.
✨ Att få förtroendet att möta människor i svåra situationer och inge hopp.
✨ Lyssna till när en person berättade om ett ämne som engagerade berättaren.
✨ Skidbacken i skymningsljus. Vinterns ögongodis.
✨ En väns trygga och icke-dömande röst i örat i en sårbar stund.
✨ När flera personer oberoende av varandra uttryckte att jag strålar.
✨ Skämta loss med kollegorna tills det spårade fullständigt och vi kom överens om att skärpa oss och börja jobba, och så gjorde vi bara det. Älskar dynamiken i den gruppen, så mycket arbetsglädje <3
✨ När det kändes i hela kroppen dag för dag att ljuset är på väg tillbaka.
✨ Kunna gå hem tidigare från jobbet i en känsla av att jag ligger i fas.
✨ Två tekoppar istället för en. Tesällskap är bra grejer.
✨ Aslas busblick och glada ljud.
✨ Återkommande feedback om att jag inger lugn och förtroende i mitt jobb.
✨ En otroligt vacker bukett närodlade tulpaner från ett gäng som jag har fått äran att komma in på livet lite mer än vanligt de senaste åren. Så tacksam!
✨ Vad gav dig ljus och hopp i februari? ✨
