medveten närvaro

Stjärnögonblick från juli 2023

Juli handlade till största del om prioriteringar. Att välja bort och välja det som gav mig mest. Med mindre personalstyrka pga semestertider och oförändrad arbetsbelastning var det nödvändigt att skapa marginaler. Jag blir allt bättre på det, att värna mina gränser och vad som mentalt får ta min energi. Många avsked av kollegor väcker sorg i hjärtat. Nu har jag äntligen semester, tills hösten drar igång - dessvärre med än sämre förutsättningar. Mina gränser utmanas och jag grundar mig ändå i att det blir vad det blir. Mitt fokus är att fortsätta ge fokus till det som ger tillbaka.

Så vad har jag gett fokus i juli?

På jobbet har klienterna och att ge vidare min kunskap till kollegor varit viktigast.

Privat har jag haft som rutin att promenera till ”min” brygga för ett dopp varje kväll. Det har gett mig otroligt vackra ögonblick mellan regnbågar och regnskurar.

Övningskörningen går stadigt framåt. Snart väntar intensiv körning i två veckor. Aslas värden börjar svänga tillbaka mot mer normalt läge igen med lägre insulindoser.

Skogen håller mig närvarande med svamp, hallon, blåbär, trädkramar och örter. Däremellan vilar jag i hängmattan uppspänd mellan träden.

Ett nytt kreativt sammanhang med likasinnade ger hopp inför hösten. Det är så mycket jag kämpar med känslomässigt nu och att träffa dessa människor är en villkorslös paus från det.

Så, här kommer julis gnistrande stjärnögonblick.

✨ Få sms från en klient efter ett tufft samtal för oss båda där hen beskrev att samtalet varit givande och lugnande.

✨ Att minigurkan bar frukt!

✨ Hämta ut tjänstelegitimation och få den där svindlande känslan av att jag trots allt är socialsekreterare idag.

✨ Droppar av regn som vilar i grönskande växtlighet.

Stellas inspirerande blomsterträdgård 💐 Tipsar om att köpa hennes buketter för dig som bor i Sörmland, antingen från Stora Sundby eller direkt från hennes blomsterbod i Västermö.

✨ En hel regnbåge som sträckte sig över mitt bostadsområde med mörka åskmoln bakom. Mäktigt!

✨ När min handledare sa ”du kan ju köra bil nu, Wilda”.

✨ Blåbärens fasta form som bl a gör att de håller för ovarsam hantering och kan frysas utan att klibba ihop sig. Naturen 🙌🏼

✨ Lyssna på mina vänners mysiga podd ”Te och häxkonst” - intressant och mysigt för den som är nyfiken på häxkonst och filosofin bakom.

✨ Börja semestern med sjörök och dimma längs ån.

✨ Få ihop allt inför semestern. En stolthet över att jag trots all trötthet ändå stöttade mig igenom det och kunde känna mig nöjd över resultatet.

✨ Att av en händelse gå till en annan brygga för kvällsdoppet och möta en människa där som frågade om jag ville ta sällskap hemåt. En människa som visade sig vara någon jag hade mycket gemensamt med. Kanske en början på vänskap i sommarkvällen.

✨ Träffa en kelig katt på kvällspromenaden.

✨ När min teamledare gav respons på en utredning och sa ”man hör verkligen barnets röst”.

✨ Lära känna nya kreativa vänner med värderingar i linje med mina egna, så som den varmhjärtade blomstertokiga Stella och kloka omsorgsfulla Anne-Lie.

✨ Rädda frukt och grönsaker från min lokala ICA-butik som gav många smoothies.

✨ Ge bort flädersaft till en kollega som, liksom dennes barn, verkligen uppskattade det.

✨ Rådjuren som möter mig i skymningen kväll efter kväll.

✨ Lyssna till regnsmattret mot fönsterrutan.

✨ Svamprikedomen! Tacksam för mina svampögon som ramlar på murklor, riskor och trumpetsvamp mellan de gyllene kantarellerna.

✨ Leverera hemmagjord växtnäring till jobbet.

✨ Överfyllda hallonbuskar.

✨ Mitt första besök på Returnella i ReTuna Återbruksgalleria. Som Matsmart - i fysisk butik! Blev så överväldigad av glädje att jag måste dit snart igen när jag landat i att en sån fantastisk butik finns så nära 🤯🙏🏼

✨ Örter på tork för höstens förkylningskurer och stärkande tekoppar.

✨ Små hjälpsamma handlingar mellan främlingar i vardagen. Hålla upp en dörr, utbyta leenden och ge/få ett handtag när det är tungt att bära.

Hur var juli hos dig? Vad vill du ta med dig?

Stjärnögonblick från juni 2023

Juni har varit fyllt av naturnärvaro på fritiden och aktiv utveckling på arbetet. Vi är mitt i en omorganisering med nya arbetsuppgifter, kollegor som slutar och nya som börjar. Semestertider gör det lite lugnare, men också mer skört. Jag håller i mig. Avskeden gör ont. Jag försöker finna trygghet bland de kollegor som är kvar och acceptera att det kommer att bli tuffare framöver.

Aslas diabetesvärden såg allt bättre ut i början av juni. Veterinären bedömde högre risk med än utan insulin. Värdena såg bra ut (i relation till att hon fått insulin veckorna innan). Jag hade för första gången sedan i oktober lite mer frihet i tid. Men snabbt såg jag värdena stiga igen. Till slut blev det ohållbart. Aslas insulinproduktion hade uppenbart lagt av helt igen. Nu är vi tillbaka med insulin morgon och kväll. Jag har inte riktigt accepterat det än, men vi tar en dag i taget.

Sommaren är både svår och fantastisk i år. Gammal sorg gör sig påmind. Jag blir lätt överväldigad av allt jag vill uppleva. Juni har gett mig många loppisbesök, ett mysigt studentfirande, kreativ gemenskap, skogsbad, stunder i hängmatta mellan skogens sträd, kvällsdopp (27 av 30 dagar) och en hel del övningskörning av bil.

Under månaden har övningskörande vänt från en känsla av “nu ger jag upp” och tillbakagång till “jag fixar det här” och ett växande självförtroende. Fortfarande vacklande, men tryggare. Jag behövde nog en rejäl backlash för att komma vidare.

Allt detta med en trött hjärna som redan maxar sin kapacitet i jobbet dessa tider. Det gäller att jag är varsam med mig. Nu väntar en månad av sommarschema och i augusti är det min tur att gå på semester.

Här är junis glittrande ögonblick:

✨ Samverkan med kollegor. Att få lära sig av varandra och bli trygg i det.

✨ Att känna den mest bottenlösa sorg och att samtidigt känna sig trygg i att jag kan möta det nu.

✨ En mysig tröja jag hittade på loppis som visade sig vara perfekt för sommarkvällarnas temperatur. Speciellt efter kvällsdopp.

✨ Rådjur som nyfiket kikade fram på ängen i en vacker solig kväll. Den orangebruna pälsen i kontrast mot det gröna gräset.

✨ Den söta doften från schersminbuskar.

✨ Hår som lockas av vatten och vind.

✨ Hitta sticklingar av pelargonen Doktor Westerlund på gångbanan och känna citrusdoften av dem från ryggsäckens sidofack hela promenaden hem.

✨ Känslan av att vara helt mjuk i kroppen efter ett kvällsdopp och somna i princip fri från min vanliga kroniska smärta.

✨ Binda en krans av ätbara örter. Mindfulness, hållbarhet och äkthet i samma handling.

✨ Positiva klimatnyheter som att vind- och solenergi producerar mer el än kol och gas i EU nu. Allt hopp är bra hopp.

✨ Fynda en hängmatta att ha med till skogs på en loppis, med myggnät och allt. Och någon vecka senare fyndade jag ett tvåmanstält på en annan loppis (som passade mig perfekt). Redo för äventyr!

✨ Simma omgiven av trollsländor i skymningen.

✨ Att bli inbjuden till en lokal kreativ gemenskap och se alla möjligheter det kan innebära.

✨ Lyssna på sommarprat (Sommar i P1) som ger värdefulla perspektiv igen och igen.

✨ Klara av en stressande trafiksituation.

✨ Gå barfota på skogsstigar.

✨ Att ha en chef som är beredd att anpassa arbetet efter mina behov.

✨ Normala blodsockervärden för Asla. Att få uppleva belöningen efter kampen mot hennes kattdiabetes. Att inte behöva ge insulin och därmed få en saknad frihet tillbaka. Fick hindra mig från att inte krama om henne alltför hårt i euforin. 😃 (Vi fortsätter kämpa dock)

✨ Skörda egen sallad (grönkål, pak choi, tomat och andra gröna blad) på balkongen till midsommar.

✨ Nymånens tunna skära mellan tallkronorna när jag vilade mig i hängmattan.

✨ Ormbunkars struktur och form. Häpnadsväckande!

✨ Få höra från en klient att hen känt sig hörd och fått upprättelse i vår kontakt och att hen känt sig trygg med mig.

✨ Våga ta ett steg bortom det jag trodde att jag skulle våga och känna att jag klarar av det.

✨ En kollega som spontant delade något sårbart och viktigt med mig.

✨ Att Alicia skickade en rådjursfigur i trä till mig som direkt fick en hedersplats hemma. Så vacker!

Vilka ögonblick vill du spara från juni?

Stjärnögonblick från februari 2023

I februari sökte jag ljus och fokuserade mycket på återhämtning. Jag har haft brist på energi av flera anledningar. En stor del är att jag vårdar en diabetessjuk katt. Det innebär att jag varje dag förhåller mig till insulintider och blodsockervärden. Det påverkar sömnrutiner, begränsar umgänge och skapar stundtals oro. Jag är tacksam för att jag har gjort det förut. Då jobbade jag dock inte heltid, så det är en större påfrestning nu. Därför är jag otroligt tacksam för den förståelse jag möter både privat och i jobbet. Min allmänhälsa är också påverkad så jag blev inte så förvånad när jag drabbades av ryggskott. Så lättad att jag kunde råda bot på det själv med fina tips på övningar.

Jag fortsätter växa i de tillfälliga arbetsuppgifterna där jag genomför barnutredningar. Det är otroligt meningsfullt och stärkande. Samvaron i det tillfälliga teamet ger djup arbetsglädje. Jag har också avslutat min utbildning i MI (motiverande samtal) via jobbet och deltagit i en föreläsning om traumamedveten omsorg. Så givande!

Trots den stora tröttheten orkade jag stå på loppis en dag med en god vän. Skönt att få saker sålda, och bli av med dem. Jag besökte också några loppisar själv under månaden. Mysig helgsyssla. Andra helgsysslor har varit att sätta årets första frön i jorden, fånga dagsljus och skogsluft och: köra bil. Jag har återupptagit övningskörningen igen efter ett uppehåll och haft min första körlektion. Det går framåt! Något annat jag återupptagit är mitt bokprojekt. Jag skriver igen. Jag lever med det. I den takt jag själv är trygg med. En dag i taget.

Mars har börjat med en vårsol som ger mig hopp om att ny energi är på väg. Låt oss kika på strimmorna av ljust hopp som jag fångades av i februari.

✨ Frusna vattendroppar på granarnas barr, gnistrande i solens sken.

✨ Ett par som hjälpte varann att hålla balansen på hala gator.

✨ Att plocka in ren disk i skåpen.

✨ En övning i att ta emot som gick rakt in och satt kvar.

✨ Konturer av björkar mot en himmel i blå och rosa pastell.

✨ Sätta de första fröerna i jorden och se skotten växa upp dag för dag.

✨ Få till en vilsam struktur i veckoschemat.

✨ Det poetiska gatunamnet ”Suckarnas allé”.

✨ Gnissel från tallar som vajar i vinden.

✨ Att känna solen värma för första gången i år.

✨ Marschaller som ramade in stråket längs ån och gav mig en stark hemkänsla.

✨ Samarbete med kollegor som stärker mig och ger mig plats att få bidra med mina fördelar.

Elizabeth Gilberts föredrag om att skriva in kärlek i sin rädsla.

✨ Att få förtroendet att möta människor i svåra situationer och inge hopp.

✨ Lyssna till när en person berättade om ett ämne som engagerade berättaren.

✨ Skidbacken i skymningsljus. Vinterns ögongodis.

✨ En väns trygga och icke-dömande röst i örat i en sårbar stund.

✨ När flera personer oberoende av varandra uttryckte att jag strålar.

✨ Skämta loss med kollegorna tills det spårade fullständigt och vi kom överens om att skärpa oss och börja jobba, och så gjorde vi bara det. Älskar dynamiken i den gruppen, så mycket arbetsglädje <3

✨ När det kändes i hela kroppen dag för dag att ljuset är på väg tillbaka.

✨ Kunna gå hem tidigare från jobbet i en känsla av att jag ligger i fas.

✨ Två tekoppar istället för en. Tesällskap är bra grejer.

✨ Aslas busblick och glada ljud.

✨ Återkommande feedback om att jag inger lugn och förtroende i mitt jobb.

✨ En otroligt vacker bukett närodlade tulpaner från ett gäng som jag har fått äran att komma in på livet lite mer än vanligt de senaste åren. Så tacksam!

✨ Vad gav dig ljus och hopp i februari? ✨

Stjärnögonblick från juli 2022

Juli är som en kärna av värme och mättad blomning. Månaden har innehållit stora steg framåt i mitt liv, dagar som har förändrat mina förutsättningar. Jag började månaden med att skriva under avtal för min första tillsvidareanställning - en viktig milstolpe för min trygghet och självständighet. Sedan var det nedräkning till semester i en betydligt lugnare arbetsbörda än vanligt. Jag spenderade kvällarna med dopp i ån och att leta örter och andra skatter i skogen.

Mitt i månaden hade jag äran att få föreviga en väns bröllop som fotograf. Det var en magisk dag och som alltid blir jag lite mer närvarande i nuet med en kamera i händerna. Det kändes tryggt och storslaget, och jag har fått bli uppfylld av kärlek många gånger om under timmar av bildbehandling. Jag längtar efter mer. Så tacksam för min vän som pushar mig till att göra sånt här, och ser att jag kan innan jag vågar tro det. Nu finns alla möjligheter att ta fler uppdrag som fotograf.

Idag beger jag mig ut till en vän i skärgården för att njuta av den sista semesterveckan. Snart startar vardagens schema igen och innan dess vill jag ha djupa andetag på rutin.

✨ Regnbågen, som gjorde den redan magiska bröllopsdagen bakom kameran alldeles alldeles fulländad.

✨ Gröna, turkosa och blå nyanser längs horisonten och dimma längs vattnet.

✨ Sammanstråla med vänner och lyssna på livemusik i Stadsparken i en vacker sommarkväll.

✨ Gå ut till den plats där jag fann gula kantareller förra året med en känsla av visshet - och ja, där fanns det guld.

✨ Riktigt saftiga blåbär.

✨ En sovmorgon som faktiskt blev av.

✨ Att jag kunde få en kram av en kollega när bägaren rann över för en stund.

✨ Träffa på en man på en loppis som var fotointresserad och stå och prata om fotograferingens framväxt en lång stund.

✨ Lockigt hår efter kvällsdopp i ån.

✨ Grannbarnen som är så fulla av liv i sina lekar. Att bara lyssna till deras kreativitet är ljuvligt.

✨ Fylla köksbordet med spånejlika och andra örter.

✨ Strosa runt i Rothoffsparken, fylld med sommarblomster och växtlighet. Älskar att Eskilstuna kommun tar vara på sina parkområden fullt ut.

✨ Äntligen orka byta knappar på en kjol som jag längtat efter att få bära.

✨ Sommarpraten i örat under skogspromenader.

✨ Fiskmåsar som sträckte ut sina vingar i den vackra kvällssolen.

✨ Fynda jeans i perfekt storlek på loppis för 10 kr!

✨ Få hem en alldeles egen kamera igen, begagnad med kärlek.

✨ Tjuva lite lavendel att spara för allt möjligt väldoftande framöver.

✨ Sitta tätt intill de tre barnen som jag älskar så djupt, och känna att våra band är starka trots så lång tid vi har varit ifrån varandra pga världens och livets omständigheter.

✨ Guldljuset genom gröna träd och buskar.

✨ Vajande vetefält i vinden.

✨ En välbehövlig powernap på lunchen.

✨ Att få dela med mig av egenodlade grönsaker.

✨ Se den nötta mjukiskatten bredvid A:s säng som jag gav henne när hon var jätteliten, och som finns där än.

✨ Speglingar av solnedgången i vattenpölar.

✨ Asla tätt intill. Alltid ett stjärnögonblick.

Vilka ögonblick vill du spara från den senaste tiden?

Stjärnögonblick från juni 2022

Juni ändå! Vilken vacker månad att få uppleva här och nu. Sommaren i sitt esse. Jag har haft lite mer utrymme i ork mellan arbetsdagarna för att träffa vänner. Det glädjer mig verkligen. Klädbytardag på Retuna, en sjuhelsikes fin möhippa, provfotografering inför bröllop i juli och en dagsutflykt i närområdet har förgyllt min junimånad. Men också kvällsdoppen i ån, promenader i förundran längs skogsstigar och keliga stunder med katten.

En veckas semester dedikerad till återhämtning var precis vad som behövdes runt midsommar. Ett skov i min fibromyalgi utlöstes nämligen av en läkarundersökning av mitt skadade finger. Att då kunna lägga mig ner och sova precis när jag behövde och ta dagen som den kom efter ork, var en välsignelse. Med intensivt arbetsflöde hela våren behövdes en nedvarvning för att orka med fortsättningen. Nu är jag tillbaka på jobbet juli ut, sen ska jag ha två veckor semester med inslag av äventyr.

Vad behöver man mer när man har det här precis framför sig? Stjärnögonblicken från juni, mina vänner:

✨ Kvällsdopp i ån efter heta sommardagar. Flyta på rygg och låta intrycken sköljas bort av vattnets tystnad.

✨ En stark regnbåge som lyste precis ovanför huset där jag bor.

✨ Sitta i en glänta med en vän och bara vara i sommaren.

✨ Besöka stadsodlingen och köpa det mest närproducerade jag kan komma åt utanför mitt hem, t ex rabarber!

✨ Alla tårar av kärlekschock när den blivande bruden inte hade en aning om den möhippa hon överraskades med.

✨ Asla rullandes på rygg i sommarvärmen, lycklig och frisk.

✨ När sångerskan Maria (från bandet Blender), barndomsvän till bruden, sjöng “Utan dina andetag” för henne på möhippan och hela sällskapet inklusive de båda grät av kärlek tillsammans.

✨ Att säga hejdå till en vän efter fem timmar intensivt umgänge och att det kändes som att vi sågs för en kvart sen.

✨ Musik som strömmar ut i sommarkvällen.

✨ Återförenas med saknade vänner på klädbytardag.

✨ Vattenpölar som speglar i sommargrönskan.

✨ När chefen hade lagt inkommande post i prydliga högar efter att vi i arbetsgruppen hade suttit i möte.

✨ Ljudet av partytutan varje gång vi tömmer ett fack med handlingar under en arbetsdag. Man får inte roligare än man gör sig!

✨ En fjäril som fladdrade vid min sida en lång stund på min promenad.

✨ Möta rådjur i skogen, som om världen omkring inte existerar för en stund.

Balkongens otroliga grönska och växtkraft. Att bara få vara omgiven av det!

✨ Ringar på vattnet. Så fascinerande att betrakta.

✨ Lyssna på kollegornas skratt i rummet intill.

✨ Plocka örter i naturen med en vän som kunde berätta vad de används för.

✨ All kärlek jag möttes av när jag började använda glasögon. Den behövdes efter att sorgen lagt sig.

✨ Byta näring från min bokashi med flera liter egenodlade jordgubbar. Älskar att jag har kollegor som vill byteshandla <3

✨ Min vildvuxna skugga på asfalten när jag gick genom stan med midsommarkrans på huvudet.

✨ Krypa ner i svala mjuka lakan och känna hur sömnen faller över en direkt.

✨ Att vara sådär alldeles mjuk i kroppen efter ett utomhusbad i junikvällen.

✨ Känslan av att köpa något för-älskat från någon på loppis/second hand. Som den här verktygslådan - med innehåll!!

Vilka ögonblick vill du spara från juni?

Stjärnögonblick från maj 2022

Maj är en sådan månad då jag önskar att det gick att stanna tiden, eller iaf dra ner hastigheten. Det händer ju så mycket i naturen och jag vill vara med, uppleva det, leva det.

Samtidigt har det också varit ett högt tempo på jobbet. Jag fortsätter trivas. Jag skrattar med kollegor så att jag får ont i magen, mellan orosanmälningar som skär i hjärtat. Varje kväll tar skogen emot mig i sin grönskande famn innan jag somnar tillfreds sida vid sida med Asla. På helgerna återhämtar jag mig oftast med händerna i jord och odlingar. Jag har allt. 🙏🏼

I maj har jag orkar träffa några vänner korta stunder eller vid extra ledigheter. Det enda jag kan klaga på är att den där skärskadan för över tre månader sedan nu har eskalerat till ett obrukbart långfinger. Ortopeden nästa. Det löser sig nog det med. Jag har det gott.

Här är några extra fina ögonblick från maj, även om jag nog missat att dokumentera mer än hälften.

✨ Lilla purjolöken 🥰 *hjärtsnurp*

✨ Kunna dela viktiga personliga erfarenheter med kollegor.

✨ Trevliga bemötanden av andra professionella som leder till bättre samarbeten och relationer som stärker arbetet.

✨ Solkatter på röda tegelfasader.

✨ Bli medbjuden på Spring Pride Eskilstuna av gamla kollegor och chef. Tyvärr kunde jag inte vara med, men det betydde allt att bli medbjuden.

✨ Att ha en ekonomisk buffert. Den känslan. När det nyss var helt tvärtom.

Hyllan jag byggde av ”spillvirke” från någon grannes sängram och en annan grannes städskåp. Och att den var PERFEKT måttnpassad för balkongväggen.

✨ Att dagligen få inspireras av andra hållbara kreatörer.

✨ Dovt regnsmatter när man ska sova.

✨ Boken ”Utan press” av Sofia Viotti.

✨ När veterinären sa att det hjälpt att jag borstar Aslas tänder, så att hon inte behöver åtgärda tandsten just nu.

✨ Vattendroppar på liljekonvaljblad.

✨ Vitsippsängar.

✨ När kvällssolen färgar tallarnas stammar gyllene.

✨ Slitna trälådor som såldes av ett hjärta som förstod att jag skulle älska dem för evigt.

✨ Tillfredsställelsen i att slå ihjäl en mygga.

✨ Att jag och mina kollegor så ömsesidigt ställer upp för varandra.

✨ Den djupa gröna nyansen i naturen efter regn.

Att möta blicken hos ett rådjur.

✨ Pressa vitsippor mellan boksidor.

✨ När det ser ut som att ett barr svävar i luften för att man först inte ser spindelväven.

✨ Få beröm på jobbet av erfarna kollegor.

✨ Tappa tiden bland plantorna på balkongen.

✨ Doft av syrén. Att gå långsamt förbi syrénhäckarna, nära nära och andas in.

✨ Att få höra att mina bilder ger härliga lyckokänslor i magen. 🥰

✨ När håret lockats av regn och fukt.

✨ Allt som växer i mitt hem, inne och på balkong. Som en nästan överväldigande livskraft.

✨ Strosa runt på lokal vårmarknad med en vän.

✨ Se en bäver klättra upp ur ån och sen simma iväg igen, även om den såg lite läskig ut. Skräckblandad förtjusning kan man väl säga…

✨ Vilka ögonblick har berört dig i maj? ✨

Bullet Journal metoden av Ryder Caroll

Bullet Journal var för mig precis vad jag behövde när det kom in i mitt liv. En fusion av dagbok, anteckningsbok och kalender där jag kunde sortera mina tankar och mitt liv. När jag läste boken av grundaren till metoden blev jag bara än mer övertygad om att det fungerar, och jag är ju ett levande bevis på det.

Detta är ett uppdaterat inlägg från 2019. Boken var en gåva från Volante förlag.

Kraften i handskrift

Jag har så länge jag kan minnas, sedan jag lärde mig skriva, sorterat mina tankar i skrift. Det har varit för mycket att hålla i huvudet och att skriva ur dem ur kroppen och se dem framför mig har bringat ordning i kaoset. Under min långtidssjukskrivning använde jag listor och tidsscheman för att styra upp tomma dagar med innehåll. Jag skapade rutiner som var livsnödvändiga. För att bearbeta intryck skrev jag samtidigt dagbok och för att skapa meningsfullhet satte jag upp årsmål som jag utvärderade på bloggen. När jag fann Bullet Journal metoden föll allt detta samman, i en och samma anteckningsbok.

Mindfulness och medveten närvaro

Grundaren Ryder Caroll har diagnosen ADD och har på egen hand skapat metoden som ett sätt att hantera ett liv med intensiv hjärnverksamhet, för att skapa fokus och riktning. I boken beskriver han de olika delarna av Bullet Journal, underbyggt med forskning om varför det fungerar. Mindfulness och medveten närvaro är en viktig del, och att prioritera och känna in vad som verkligen är viktigt. Man kan säga att det handlar om att välja sitt liv och utifrån det göra det meningsfullt. Mycket av detta har jag fått med mig från min ACT-behandling och därmed integrerat i min Bullet Journal genom mitt arbete med att skapa meningsfulla mål.

Kreativitet och bearbetning

Kreativiteten och utsmyckningen är också en del av mindfulness, men det är som grundaren själv säger en utveckling som kan komma med tiden. Att ta sig tid och skriva ner saker, eller rita ner dem, är ett sätt att bearbeta och hinna ikapp sin vardag. Det har varierat för mig mycket genom åren hur stor del kreativiteten har kunnat få utrymme i livet och det syns också i min Bullet Journal.

Hur du gör Bullet Journal metoden

De tre delarna jag använder mig av mest är:

  • Snabbloggning

  • Kollektioner

  • Mening och mål

Den snabba loggen

Jag loggar dagen i flera steg. På morgonen skriver jag ner vad jag har att göra under dagen, både inbokade aktiviteter och uppgifter. Jag ser över veckologgen och månadsloggen om det finns utrymme för mer. Sedan prioriterar jag de tre viktigaste uppgifterna.

Under dagen kryssar jag för det jag gör, fyller på tankar som dyker upp, idéer jag vill utforska vidare. Ibland skriver jag ner som en kort dagboksanteckning eller stjärnögonblick jag möter under dagen.

På kvällen avslutar jag med att fylla i vad jag har gjort, både i den dagliga loggen och i min habit tracker. Ibland skriver jag redan då ner tankar och planer inför nästa dag så att jag slipper ha det i huvudet när jag somnar.

Bullet Journal metodens kollektioner

Jag använder mig av dagliga loggar, veckoplaner och månadsplaner. Jag har olika syften med dem. Det är viktigt att ha ett syfte med varje del, annars tappas lätt motivationen. Jag har månadslogg och veckoplaner mest som översikter. Det har lärt mig att uppskatta tid mycket bättre och tid relaterat till hur lång tid saker tar för just mig. Det är ett verkligt bra verktyg att ha. Det gör att livet blir snällare, när jag kan anpassa mig till det jag vet att jag hinner och orkar. Jag kan lätt se att det jag skjuter upp kanske behöver brytas ner i mindre delar, eller så är det inte något jag egentligen vill.

Mening och mål blir självkännedom

Det Bullet Journal har gett mig och fortsätter ge mig mest av är självkännedom. Genom att sätta upp mål, prioritera och reflektera över vad som är viktigt och vad som inte är det, vad som är svårt och vad som är lätt, får jag en allt större förståelse för mig själv. Det gör att jag kan göra sundare val, släppa oro och stress ut i orden på pappret och se hur det faller ut. Jag kan organisera mitt liv så att jag inte blir stressad, eftersom jag kan välja bort det jag inte behöver och det som inte gör mig gott.

För en djupare ingång föreslår jag att du skaffar dig boken Bullet Journal Metoden av Ryder Caroll (obs, inte sponsrad). Boken ger forskningsbelägg för de olika delarna som metoden innehåller och förklarar grundtanken. Sen är det viktiga att du gör det till ditt. Anpassa efter vad som är viktigt för dig och testa olika sätt.

Använder du Bullet Journal? Vad ger det dig?

Oktobers guldljus och skuggor

Jag avslutar oktober i solskenet i skogen. Papperspåsen fylls på med kantareller ännu en gång och väl hemma fyller jag svamptorken till bredden. Doften sprider sig i mitt hem medan jag redigerar höstfoton i stilla närvaro. Jag tänker tillbaka på oktober, och vill dela det med er. Skuggorna och ljuset, och det som finns i mellanrummen.

Det har varit och är en svår tid i mitt liv. Jag är inte redo att berätta om det här, och kanske blir jag inte det. Kanske handlar tiden nu mer om att värna min integritet och ge av det jag har fått än att berätta om sjukdomen som drabbade mig. Ni som vet har det i förtroende, och det här är en alltför öppen plats för att berätta om det allra mest sårbara för hela världen.

Oktober har gått i samma spår som augusti och september. Jag strider för den vård jag blev lovad redan i augusti. I mig finns en sjukdom som jag inte kan bli fri från utan hjälp, hur mycket jag än försöker. Strategierna har tagit slut och tröttheten tagit vid. Jag blir inte arg längre. Jag hoppas inte. Jag bara fortsätter uttrycka mina behov och vänta på att bli hörd.

Jag trodde att jag blev hörd för två veckor sedan. Jag fick ett förlåt. Vården vet att de gör fel. Ändå fortsätter de göra det. Löftet om vård drogs tillbaka och än en gång lämnades jag ensam. Jag har andra som strider för mina rättigheter nu, som kan hoppas åt mig. Också de förfasas över hur vården agerar. Jag väntar ännu på ett slutgiltigt besked.

Jag fokuserar på nuet. Det jag fortfarande kan göra något åt. I oktober har jag gett mig ut i gryningen för att möta dimmiga åkrar och frostbeklädda dikesgrenar. Guldljuset som sakta vaknar över vitmossa och glödande höstlöv. Då kan jag känna friheten i mina andetag.

När kylan slog till kom det smärtskov som jag har väntat på som en följd av att min hälsa brister på andra sätt. Ofta har jag ett skov i min fibromyalgi (myofasciellt smärtsyndrom) just vid de mest extrema väderväxlingarna. Det brukar inte bli så farligt när min hälsa i övrigt är god. Nu blev jag i stort sätt sängliggande i åtta dygn. Det var svårt att stå ut i det. Jag stängde ute alla intryck jag kunde och använde meditationen som tröst. De djupa andetagen hjälpte mig ifrån den panik som annars kan slå till när frossan blir övermäktig. Jag är tacksam för de verktyg av acceptans, medveten andning och att distansera mig från smärta och katastroftankar som jag har med mig nu. Och lättnaden när värken blir hanterbar igen är obeskrivlig.

Jag brottas också med en ekonomiskt svår situation efter att ha fallit igenom det ekonomiska skyddsnätet. Jag söker jobb i hopp om att lösa det, men framför allt för att få komma in i ett sammanhang där jag får känna mig frisk och kompetent. En arbetsintervju gav mig verkligen den känslan, och en längtan efter att få använda all den potential jag har. Jag håller alla tummar att det nya året ger mig möjlighet till rutiner, sammanhang och meningsfulla möten ihop med en ekonomisk trygghet som bär.

När livet är osäkert och skrämmande finner jag tröst i naturen, och den andlighet som bor i den. Jag öppnar ögonen för det vackra precis framför mig, bjuder in det i de inre rummen. Trädens symbolik har fått flytta nära min handled, som en påminnelse om att våga rota mig och att sträcka ut och öppna mig mot friheten. Jag inspireras av trädskuggor och fåglar som formerar sig över himlen. Träden går in i vila inför vintern, liksom fåglarna flyger till värme. Jag lyssnar och drar mig mot vilan och värmen.

Jag har en visshet om att livet vill mig väl trots allt. Jag öppnar mig för det.

Samtidigt tillåter jag mig att känna vad som än behöver få finnas. Tårarna som tröstar en sorg som byggts upp med tiden. Smärtan som svider i bröstkorgen när jag ser andra som har det jag allra mest längtar efter. Rädslan för vad som händer om pengarna tar helt slut. Frustrationen över att sjukdomen begränsar vem jag orkar vara.

Men jag låter inte känslorna styra mina handlingar. Jag fortsätter göra det jag vet att jag mår bra av. Även de dagar då det inte hjälper, så tror jag att det gör skillnad. Jag påminner kroppen med alla mina sinnen om det som är gott. De resurser jag alltid har tillgängliga. Som att fylla en svampkorg till bredden eller somna med händerna i en mjuk kattpäls.

Håll en tumme för mig och för att de sista två månaderna på detta år kan skapa något som tar emot i det yttre. Så ska jag fortsätta värna om mitt inre, med all den kärlek jag har till den fina människa jag kan vara - när jag får rätt förutsättningar.

Vi hörs snart igen. Må Moder Jord lysa frid över oss och vi över henne.

Med kärlek,
Wilda