Maj är ju verkligen ALLT samtidigt. Jag tycks glömma hur maj liksom svämmar över av aktivitet, grönska och pånyttfödelse på alla sätt och vis. Lätt för en högkänslig som jag att bli överväldigad. Därför har maj handlat mycket om att prioritera återhämtning och försöka landa snarare än att springa med i farten. Lättare sagt än gjort.
Vi är på väg in i en omorganisering på jobbet och det märks att det skapar obalans. Jag har fått jobba på mina gränser och att fokusera på vad jag kan påverka. Möten och genombrott för människor jag arbetar för ger verkligen mening.
På fritiden kämpar jag på med övningskörningen som för tillfället försatt mig i en svacka i självförtroende. Jag tror att svårigheten egentligen är att mina mål inte har matchat mina förutsättningar. Jag fortsätter öva och försöker mjuka upp stressen som sätter käppar i hjulet för mig. Riskettan avklarad och intensivkurs bokad under min semester i augusti. En stund i taget.
Aslas diabetes visar mönster av att hon är på väg att få igång sin egen insulinproduktion igen vilket både är hoppfullt och nervöst. Nervöst de gånger jag behöver ge insulin även vid normala värden eftersom blodsockret då kan sjunka för lågt.
I övrigt har jag mest njutit av naturen. Kvällspromenader i skogen, återhämtning lutad mot trädstammar och blombuketter i händerna. Daglig omsorg om odlingarna gör mig jordad och tacksam.
Fler ögonblick som gett mig kraft i maj:
✨ En stund av trygg samvaro vid en tjärn då ett lätt regn föll över oss och regnbågen sedan tog vid.
✨ Ett barn som kom springandes med mamma efter, ropandes ”vänta!” och han svarade ”men skorna springer så fort” 😍
✨ Att jag kunde andas mig igenom det första kalla badet för i år.
✨ Dofterna efter sommarregn.
✨ Min gröna sommarjacka som är så mjuk att jag går och klappar på mig när jag har den.
✨ Blommande magnoliaträd 🌸
✨ De där dagarna då Aslas blodsocker ligger inom normalvärden. Nu ibland flera dagar i följd ❤️🙏🏼
✨ En dag då jag hade utrymme i både energi och tid att stötta upp trötta kollegor. Kändes skönt att få vara till nytta på det viset.
✨ Att få vara med och se genombrott för människor som har det svårt. Håller särskilt varmt om hjärtat ett möte där en förälder nådde fram till sitt barn och de kunde se varandra.
✨ Få ta över en mini-Kånken efter en väns barn. Någon som älskat den lika mycket som jag älskar den nu.
✨ Sorg som fick flöda fritt och ge plats för en tacksamhet och acceptans.
✨ Se solnedgången från toppen av en grön skidbacke.
✨ Hitta en plats där det växte massor med rölleka - och göra ogräspaj med det!
✨ Luta mig mot en stor ek i skogen och bädda in mig i en stor halsduk en trött dag.
✨ Två vallmoblommor i skydd av ett träd. Såg romantiskt ut på något vis!
✨ Övningsköra till loppisar med min vän som bör prisas för sitt tålamod.
✨ Alla bus på jobbet när vi hade en kul utmaning med lite olika uppdrag för att bl a skapa arbetsglädje och gemenskap. Som när en kollega kom in i superhjälteutstyrsel efter att ha bokat in ett akut ”viktigt möte” med mig 😂
✨ Att äntligen kunna använda jeansen med kortare benlängd.
✨ Plocka en bukett liljekonvaljer till mig på mors dag och njuta av doften i mitt hem i över en vecka.
✨ Se Loreen vinna Eurovsion med den äran!
✨ Sörmlands längsta loppis! Hela dagen var så fin! Närmast hjärtat ligger ändå alla små innerliga möten med främlingar kvar. En man som berättade lite om gårdens historia, en loppisfavorit som lät oss fika i hennes trädgård och några som vänligt skänkte ett glasfat när Swish hade driftstörningar.
✨ Guldljus över vitsippshav.
✨ Göra en moodboard för mitt framtida hem på landet.
✨ Doften av syrén 💜
✨ Lyckas montera ihop den nya cykeln på egen hand!
