Juni har varit fyllt av naturnärvaro på fritiden och aktiv utveckling på arbetet. Vi är mitt i en omorganisering med nya arbetsuppgifter, kollegor som slutar och nya som börjar. Semestertider gör det lite lugnare, men också mer skört. Jag håller i mig. Avskeden gör ont. Jag försöker finna trygghet bland de kollegor som är kvar och acceptera att det kommer att bli tuffare framöver.

Aslas diabetesvärden såg allt bättre ut i början av juni. Veterinären bedömde högre risk med än utan insulin. Värdena såg bra ut (i relation till att hon fått insulin veckorna innan). Jag hade för första gången sedan i oktober lite mer frihet i tid. Men snabbt såg jag värdena stiga igen. Till slut blev det ohållbart. Aslas insulinproduktion hade uppenbart lagt av helt igen. Nu är vi tillbaka med insulin morgon och kväll. Jag har inte riktigt accepterat det än, men vi tar en dag i taget.

Sommaren är både svår och fantastisk i år. Gammal sorg gör sig påmind. Jag blir lätt överväldigad av allt jag vill uppleva. Juni har gett mig många loppisbesök, ett mysigt studentfirande, kreativ gemenskap, skogsbad, stunder i hängmatta mellan skogens sträd, kvällsdopp (27 av 30 dagar) och en hel del övningskörning av bil.

Under månaden har övningskörande vänt från en känsla av “nu ger jag upp” och tillbakagång till “jag fixar det här” och ett växande självförtroende. Fortfarande vacklande, men tryggare. Jag behövde nog en rejäl backlash för att komma vidare.

Allt detta med en trött hjärna som redan maxar sin kapacitet i jobbet dessa tider. Det gäller att jag är varsam med mig. Nu väntar en månad av sommarschema och i augusti är det min tur att gå på semester.

Här är junis glittrande ögonblick:

✨ Samverkan med kollegor. Att få lära sig av varandra och bli trygg i det.

✨ Att känna den mest bottenlösa sorg och att samtidigt känna sig trygg i att jag kan möta det nu.

✨ En mysig tröja jag hittade på loppis som visade sig vara perfekt för sommarkvällarnas temperatur. Speciellt efter kvällsdopp.

✨ Rådjur som nyfiket kikade fram på ängen i en vacker solig kväll. Den orangebruna pälsen i kontrast mot det gröna gräset.

✨ Den söta doften från schersminbuskar.

✨ Hår som lockas av vatten och vind.

✨ Hitta sticklingar av pelargonen Doktor Westerlund på gångbanan och känna citrusdoften av dem från ryggsäckens sidofack hela promenaden hem.

✨ Känslan av att vara helt mjuk i kroppen efter ett kvällsdopp och somna i princip fri från min vanliga kroniska smärta.

✨ Binda en krans av ätbara örter. Mindfulness, hållbarhet och äkthet i samma handling.

✨ Positiva klimatnyheter som att vind- och solenergi producerar mer el än kol och gas i EU nu. Allt hopp är bra hopp.

✨ Fynda en hängmatta att ha med till skogs på en loppis, med myggnät och allt. Och någon vecka senare fyndade jag ett tvåmanstält på en annan loppis (som passade mig perfekt). Redo för äventyr!

✨ Simma omgiven av trollsländor i skymningen.

✨ Att bli inbjuden till en lokal kreativ gemenskap och se alla möjligheter det kan innebära.

✨ Lyssna på sommarprat (Sommar i P1) som ger värdefulla perspektiv igen och igen.

✨ Klara av en stressande trafiksituation.

✨ Gå barfota på skogsstigar.

✨ Att ha en chef som är beredd att anpassa arbetet efter mina behov.

✨ Normala blodsockervärden för Asla. Att få uppleva belöningen efter kampen mot hennes kattdiabetes. Att inte behöva ge insulin och därmed få en saknad frihet tillbaka. Fick hindra mig från att inte krama om henne alltför hårt i euforin. 😃 (Vi fortsätter kämpa dock)

✨ Skörda egen sallad (grönkål, pak choi, tomat och andra gröna blad) på balkongen till midsommar.

✨ Nymånens tunna skära mellan tallkronorna när jag vilade mig i hängmattan.