Meditation kan låta både komplicerat och skrämmande. Det kände jag också innan jag insåg att mycket av det jag redan gjorde hade lite av meditation i sig. Jag har praktiserat meditation på olika sätt genom åren. Jag har testat mig fram, provat olika sätt. Motivet har alltid varit att försöka tömma hjärnan, stressa ned och försöka hitta mitt trygghetssystem inuti. Och framför allt på senare år: att komma närmare mig själv. Som högkänslig och introvert är det ibland svårt att leva i det ständiga bruset i vardagen och sortera bland intrycken. Meditationen är det enda som har varit tillfredsställande nog för att kunna hantera livet med den känslighet jag har.

Jag har länge varit en tänkare. Förr tänkte jag mer än jag kände. Meditationen har varit min väg till att lyssna in kroppen, landa i känslorna, reda i tankarna - och ta kontroll över dem. I affirmationer och övningar har jag släppt taget om det jag inte vill ha i huvudet och utvecklat tekniker för att kunna välja mina egna tankar i större utsträckning.

Jag minns hur skeptisk jag var i början. Idag vet jag att det handlade om min rädsla för att komma åt det som gjorde ont i mig. Jag levde i en ständig flykt undan mina känslor. Att stanna upp var för mig samma sak som att överlämna mig som ett byte till ett hungrigt djur. Det gick inte att slappna av, för då blev jag ännu mer rädd. Jag behövde närma mig den rädslan i små portioner.

Med detta vill jag säga: hitta ditt sätt. Gör det du klarar av, gör det som du mår bra av. Allt är okej. För mig finns det inget rätt sätt att meditera. Det finns mitt sätt. Lite som jag brukar prata om när det gäller kreativitet: ditt uttryck är ditt och därför blir det alltid rätt. Ingen annan kan veta hur det känns i din kropp, vad du mår bra av, hur just du slappnar av.

Hur började jag meditera?

Jag har alltid skrivit. Så jag började flödesskriva. Tömma hjärnan på allt som fanns däri. Jag släppte inte pennan förrän tankarna hade stannat. För mig var det ett sätt att meditera. När jag fick ut allt utanför min kropp kunde jag hantera det bättre, se det för vad det var.

Jag tog promenader. Jag lät tankarna vandra runt som de ville och satte min vänstra fot framför min högra. Med tiden började jag gå i takt med mina andetag. Jag la märke till min omgivning, till naturens detaljer, lät ögonen stanna upp vid mönster och färgnyanser. Det ligger kanske närmare mindfulness-metoden än meditation men för mig var det en god ingång när mitt huvud ständigt var upptaget med tankar.

Meditation genom yoga och basal kroppskännedom

Ungefär samtidigt började jag med yoga, och även basal kroppskännedom. Jag började lyssna in vad min kropp berättade för mig. Jag låg ner på golvet, på min yogamatta eller i sängen och skannade av kroppen. När jag vandrade från tårna upp till huvudet kände jag efter vart det gjorde ont, vart det fanns en spänning. Jag tog långa djupa andetag och föreställde mig att jag släppte på spänning efter spänning.

Det började hända saker. Jag kunde slappna av mer och mer. I början grät jag mest hela tiden för att det gjorde så ont. Jag försökte att inte värdera det på något sätt, bara låta det vara vad det var. Notera att det gjorde ont, utan att fundera på varför eller hur jag skulle få bort det. Jag lät det vara.

På det sättet, med mjuka snälla yogarörelser och djupa andetag, kunde jag hitta mitt trygghetssystem. Jag aktiverade det parasympatiska nervsystemet när jag andetag efter andetag tillät mig att slappna av, släppa värderingar och bara låta kroppen känna det som var. Det tog tid och mycket träning, men sakta började jag återerövra kontakten med min kropp. Jag började lyssna.

Meditation handlar om att lyssna inåt

För mig handlar meditation om att lyssna inåt. Att känna. Att vara. Inte värdera, tänka, analysera. Bara vara. Det var så jag hittade en väg in till mig och det som jag var rädd för. Jag lät allt få vara vad det var, så länge jag orkade. Jag avbröt när jag behövde en paus och försökte att inte värdera det. Meditation är motsatsen till prestation, och det är inget en kan vara bra på. Det är något som är unikt för var och en. Hur du väljer att närma dig det är upp till dig.

Att hitta medkänsla och förståelse för sig själv

I detta hittade jag ett mellanläge där jag inte behövde slå på mig själv, pressa mig själv och prestera. Jag räckte till, precis som jag var i den stunden. Just då var allt som det skulle. När jag stannade upp kunde jag få en större förståelse för mig själv och mina svårigheter, och grunda mig i att alla känslor och upplevelser var okej. De är bara vad de är. Varken mer eller mindre. Där fann jag medkänsla med mig själv.

Idag när jag mediterar låter jag tankarna få lägga sig till ro medan jag andas djupt och följer mina egna andetag. Jag försöker släppa iväg alla tankar som dyker upp en efter en och långsamt blir kroppen avslappnad och hjärnan stillar sig. I det läget mår jag som allra bäst. När jag släpper taget om dåtid, framtid och mig själv. Jag bara är här och nu. Då är det lätt att vara jag.

Meditation hjälper mig att:

◊ varva ned inför läggdags eller inför stora uppgifter/ansträngningar
◊ släppa oro
◊ lugna en stressad kropp
◊ hämta ny kraft
◊ bli klarare i tankarna
◊ få nya perspektiv
◊ kunna prioritera vad som är viktigt
◊ hämta hem mig själv
◊ komma i kontakt med mina innersta känslor
◊ släppa taget om sådant som gör ont eller är svårt
◊ rota mig i trygghetssystemet
◊ släppa smärta och trötthet
◊ tycka om mig själv
◊ släppa värderingar
◊ vara närvarande
◊ få kontakt med och förståelse för min kropp

✶

I nästa inlägg om meditation ska jag dela med mig av några konkreta övningar som jag använder i min vardag när jag mediterar.

✶

Berätta gärna om dina tankar om meditation. Om du praktiserar det, hur det hjälper dig och vad du tycker är svårt. Det är så intressant att få fler perspektiv. Fick du några nya tankar av mina?