Självomsorg

2023: växtkraft

Växtkraft är mitt ledord för 2023. Det handlar om att skapa rätt förutsättningar för mig att växa vidare, att ta mig mot mina drömmar och följa min längtan. Om att prioritera var jag lägger min energi så att jag får tillbaka den och ger den näring. Det handlar om att våga möta utmaningar utan att forcera utvecklingen, låta mig få växa i min takt och använda de resurser jag har väl. Både ekonomiskt, fysiskt, socialt och mentalt. Men också att använda den potential och kraft jag har i mig och låta det få växa vidare i världen.

Jag vill skapa en grogrund
som besvarar behov och när liv.
Under ogräs och sly finns frön
som längtar efter sol, längtar efter luft.
I mina rötter bor en berättelse
som vill resa sig ur askan,
brinna fram ur jorden.
Ge mig tillit för att låta vinden
bära den ut i världen.
Den längtar hem.

Bara fötter i mossan
hittar vilan i rörelsen
och meditationens visdom
låter orosmolnen blåsa bort.
Jag vänder mig mot solen
och skuggorna faller
bakom.

Mina resurser ska slå rot
där de möter mina horisonter.
Jag riktar min kraft
där den bär frukt
och slår i blom.
Ta tillbaka min rätt
att växa ifrån och växa in
i nya sammanhang.

Jag vill så frön för det jag tror
att jag inte vågar
och våga det ändå.
Där jag inte räcker till ska jag låta andra
fortsätta mina rörelser
och mina ta vid dit de inte når.
Mina fridlysta rum står öppna
för de som värnar dem.

Jag vill stå kvar i växtvärken
och hålla om mig vad som än händer.
Allt har sin tid.
Låt vilan leda mig till kreativitetens lust.
Jag vill känna känslorna flöda igenom,
ha sin naturliga gång
och rensa undan det som gör ont
och står i vägen.

Jag vill flöda ut
och ta emot
i en rörelse som ger ringar på vattnet.
Jag vill vara ljuset.
Jag vill bländas av det jag inte trodde att jag skulle klara.
Jag vill visa att jag kan.
Jag vill vara vildvuxen
och rotad
i en kraft som håller.

Jag vill minnas
att jag hör hemma bland vildblommor.

MÅL som tar mig närmare växtkraften

  • Meditera dagligen.

  • Göra söndagarna till fridlysta vilodagar.

  • Göra små förändringar i mitt hem som ger energi.

  • Skriva minst 10 minuter om dagen.

  • Blogga mer personligt och nära igen.

  • Försöka att säga ja när jag blir inbjuden i sammanhang.

  • Rensa bort och sälja av minst 5 saker från mitt hem varje månad.

  • Göra allt jag kan för att ta körkort.

  • Ha planerade köpstopp under minst två av årets månader.

  • Skapa och hitta vardagens glädje och förundran.

  • Ha en rutin för in- och utcheckning varje dag.

  • Arbeta på mitt växande mindset med övningar och terapeutiskt stöd.

  • Aktivt välja att släppa taget om tankar som gör mig illa.

  • Lära mig mer om hur jag kan följa årstiderna och månadernas cykler.

vägen till min intention för det nya året

När jag tog fram dessa mål/intentioner blickade jag tillbaka på 2022 och vad jag hade behövt mer och mindre av. Jag ställde mig också dessa frågor:

  • Vad ger mig glädje och mening?

  • Vad är jag bra på?

  • När känner jag mig som mest mig själv?

  • Var känner jag mig hemma?

  • Vad behöver jag för att känna mig trygg och balanserad?

  • Vad längtar jag efter?

Vad önskar du dig av 2023?

Kom ihåg att det är en illusion att det är just vid nyår vi kan börja om, sätta mål och anta utmaningar. Vi kan göra det när som helst. Eller bara följa med i varandet här och nu. Du är redan bra. Du är redan tillräcklig.

Hållbara vanor 2022: kroppsvård

Hållbar kroppsvård inbegriper för mig också självomsorg. Att göra det personligt hållbart med kroppsvård har handlat om att lyssna in mina behov genom kroppens signaler och sortera bort samhällets budskap om vad min kropp behöver. För visst finns det goda råd som också jag lyssnar på, men mycket kring kroppen är laddat med budskap om att forma kroppen efter ideal snarare än att lyssna in det naturliga. Någon som verkligen inspirerar mig och länge har arbetat med naturlig kroppsvård är Ila - morotsliv. Tanken om att jag inte vill tillföra något på min kropp som jag inte skulle kunna äta är inspirerad från henne.

Kroppsvård har inte varit min starka sida. När mitt miljöintresse växte och med det intresset för naturliga produkter blev tröskeln inte lika hög. Det blev roligt, enkelt. Jag insåg att min naturliga instinkt kring vad min kropp behöver var att lita på.

Våra kroppar är olika, och har både lika och olika behov. Så precis som alltid: se tipsen i detta tema som inspiration och ingen pekpinne. Kanske hjälper något jag gör dig att hitta en ännu mer hållbar vana just för dig, eller tvärtom. Ofta är det genom andras perspektiv och inspel som jag har lärt känna vad just jag och min kropp behöver, men mest har det handlat om att lära känna min egen kropp.

Kroppsvård innehåller ju också en hel del delområden: hudvård, hårvård, kroppsvård, tandvård, fotvård, handvård osv. Vilket område vill du bli bättre på eller mer medveten kring?

Kroppskännedom

Min resa i hållbar kroppsvård började med att lära känna min kropp. Dels att lyssna på dess behov av sömn, vilken mat jag mådde bra av, skapa vätskebalans och lyssna på de naturliga signalerna. Ibland kan det också handla om att följa lusten att göra något, röra på mig, behovet av återhämtning eller stimulans. Som kvinna har kunskap om menscykeln och olika behov i dess olika faser också hjälpt mig att förstå hormonernas inverkan och hur de påverkar mig.

Som en klok vän skrev kan kroppsvård också handla om att släppa kroppen fri från samhällets ideal och begränsningar. Att dansa fritt, skippa sminket, göra sig fin för sin egen skull, släppa ut magen och ha kläder som jag känner mig bekväm i.

Vad behöver just din kropp? Vad säger den? Vad längtar den efter?

Naturliga produkter och ingredienser

Ett första steg när jag ställde om var att satsa på hållbara varumärken, där Urtekram är en klar favorit. Andra märken jag gillar är Yves Rocher, estelle & thild, och Weleda.

Om det är något ämne som är obekant i en produkt kollar jag upp det så att jag inte blir lurad. Ändå är det tyvärr fortfarande lätt att göra fel. Man lär sig efterhand. Medveten konsumtion har en bra märkningsguide för dig som vill bli mer medveten om vad som är ett hållbart val.

Jag strävar efter en enkel, naturlig och minimalistisk kroppsvård. Det har gjort det enklare att ställa om. Ofta tvättar jag bara ansiktet i vanligt vatten, smörjer in mig med naturliga oljor och tillför eteriska oljor när jag önskar mer doft. Jag försöker använda naturliga råvaror för hud och hår som äppelcidervinäger, kokosolja, bikarbonat eller olja. Örter fungerar bra för både sårläkning, hårfärgning (t ex henna) och irriterad hud.

Det finns en väldig tjusning i det där att göra egna produkter från grunden och veta hur naturligt det faktiskt är. Exempelvis räcker det med kokosolja, bikarbonat och en eterisk olja för att göra din egen deo. Det bästa med att göra själv är ju att det går att anpassa efter just dina behov och din smak. Det mesta hos mig doftar lavendel och citrongräs numer.

Förpackningsfritt och hållbara material

När vi tänker hållbarhet behöver vi både tänka innehåll och material. En hel del av de artiklar vi använder för kroppsvård är traditionellt av plast. Tandborstar, schampooflaskor, tops, mellanrumsborstar, tandkrämstuber, rakhyvlar osv. Att plastbanta sitt badrumsskåp kan göra stor skillnad! Tänk glas, bambu, återvunnen plast (eller andra återvunna material) osv.

Det bästa valet vi kan göra är förpackningsfria produkter. Hårdtvål, schampookakor, raktvålar osv. Återanvänd förpackningar, förvara tvål i handduk vid resa eller på t ex loppisfyndade kaffefat i badrummet.

Att handla närproducerat kortar ner transporter och därmed minskar det utsläpp. T ex Maria Åkberbergs sortiment är helt producerat i Sverige. Det gäller så klart också om du gör egna produkter, försök handla närodlade ingredienser i största mån.

Vi inspirerar varandra med #hållbaravanor2022 

Hållbara vanor handlar om att skapa och identifiera vanor som är hållbara både för vår planet och för oss själva. Hitta det som just du vill förändra i dina vanor och dela med dig. Använd gärna hashtagg #hållbaravanor2022 i sociala medier så kan vi inspirera varandra. Eller lämna en kommentar här eller i andra inlägg i ämnet.

Under året tänker jag att vi går igenom olika områden och hjälps åt att hitta mer hållbara vanor inom det. Jag sammanställer de vanor vi delar med oss av löpande under året. Du är med helt på egna villkor och utan press.

Vad är hållbar kroppsvård för dig? Vilka utmaningar möter du?

Varför skjuter jag upp det jag behöver göra?

Har du hört ordet prokrastinera? Det betyder att skjuta upp saker, eller förhala dem. Vi vet ju egentligen alla vilken energidödare det är att skjuta upp saker vi ändå behöver eller måste göra. Ändå gör vi det om och om igen. Ibland beror det på missbedömningar av tid och förmåga. Det kan också vara omedvetet självsabotage. Nyckeln för att råda bot på det är som för det mesta självmedkänsla.

Varför skjuter jag upp?

Ett generellt råd är att fråga sig själv varför. I ett varför-svar finns ofta också svaret på lösningen. Varför skjuter jag upp just den uppgiften? Är det något jag verkligen behöver och vill göra? Är det något som är svårt som jag behöver be om hjälp med eller ha mer kunskap kring först? Kan jag dela upp uppgiften i mindre steg? Kan jag göra det mer tillfredsställande? Kan det vara så att jag generellt tar på mig för mycket så att jag skapar en ohållbar situation som gör mig trött? Prioriterar jag ständigt andras behov före mina egna?

Fem-minuters-regeln

En god regel är att göra de uppgifter som tar max fem minuter direkt när de dyker upp. Vi har alltid fem minuter, inte sant? Då är det enkelt. Men det fungerar ju bara om vi inte har hundra fem-minuters-uppgifter samtidigt.

Gör det hållbart

Här gäller det att vara ärlig med sig själv. Möt dig själv där du är. Hur mycket orkar du egentligen under en vecka? Vad av det du gör är sådant som faktiskt fyller ett syfte och ger dig något tillbaka? Finns det saker du tror att du behöver göra för att andra gör det eller förväntar sig det, men som egentligen inte spelar roll för dig? Att ha en realistisk grund som baseras på att jag är en människa som behöver balans och vila är lättare sagt än gjort, men också något som verkligen är möjligt att genomföra för de flesta av oss. Ibland är lösningen att be om hjälp, t ex med saker som blir för svåra eller tar för mycket kraft av en själv.

Rädslan för att misslyckas

En annan förklaring till varför vi skjuter upp saker kan vara för att vi är rädda att misslyckas, att inte göra rätt, att inte vara bra nog. Rädslan för att misslyckas kan byggas upp som ett stort oöverstigligt berg som överskuggar allt. Ofta handlar det om att det är något vi verkligen bryr oss om och vill. Vi vill att det ska bli bra, och i rädslan för att inte räcka till så gör vi inget alls. Då tror vi att vi undviker besvikelsen av ett misslyckande. När vi i själva verket istället skapar vårt misslyckande. När jag märker detta hos mig själv är det viktigt att jag först och främst sänker kraven på mig själv utan att slå ner på min förmåga. Helt enkelt göra det mer realistiskt. Vad är möjligt? Hur kan jag göra det? När?

Exempel: Jag har i många år arbetat på ett bokprojekt som jag nu också i flera år har skjutit upp. Under lång tid slog jag på mig själv för att jag inte skrev på det. Tills jag mötte mig själv i sorgen över att jag inte har förutsättningarna för att klara av det i min livssituation just nu. Då kunde jag släppa taget om det och omprioritera det till framtiden. Sedan dess dyker det upp scener och spontana idéer för projektet i mitt huvud lite när som. Att släppa prestationen i det gav mig lusten tillbaka. Jag har inte tiden nu, men det händer ändå något i processen med de små meningarna som skrivs ner dag för dag.

Dela upp istället för att skjuta upp

Ibland behöver vi självklart skjuta upp saker, och då brukar jag försöka tänka att jag omprioriterar och bokar om uppgiften till en senare tid snarare än att jag skjuter upp den på obestämd tid. Ännu bättre är om jag då har brutit ner den i mindre delar eller förenklat så att den blir lättare att genomföra. Det gör skillnad i hur mycket motstånd det skapar.

Exempel: Att städa hela hemmet på en dag är orealistiskt för mig, och därför började jag dela upp uppgifterna så att jag kastar sopor en dag, gör rent badrummet en annan, dammar en tredje osv. På så vis får jag en bättre fördelning i det och skjuter inte upp städningen för att det känns för övermäktigt. Det funkar så klart inte exemplariskt, men mycket bättre än när jag försökte orka allt samtidigt - tvärtemot mina förutsättningar.

Självmedkänsla och att stötta sig själv

Det finns olika sätt att praktisera självmedkänsla, och flera exempel nämns ovan. För mig är de viktigaste principerna att se mig själv som människa, möta mig med ömhet och respekt, se mig själv i mina verkliga förutsättningar, inse att också jag behöver be om hjälp, omfamna mina brister och stötta mig själv i att våga ge mig ut i utmaningar.

Tidigare när jag sköt upp saker slog jag ofta på mig själv för det, och eftersom jag fortsatte skjuta upp saker fick jag en självbild av att jag inte räckte till. När jag lärde mig att praktisera självmedkänsla växte min självkänsla av att jag stöttade mig själv att ta realistiska steg utifrån mina förutsättningar och att jag såg att jag gjorde så gott jag kunde. Idag kan jag snabbt förstå varför jag skjuter upp något och därför också ge mig rätt sorts stöd i det.


*


Vad skjuter du upp? Vad tror du är anledningen till det?

Sätt gränser: de inre och kroppsliga gränserna

Att sätta gränser. Är det inte vad relationer handlar om egentligen? Om du tänkte, liksom jag, att det här inlägget skulle ringa in gränssättning som ämne så är det en orimlig uppgift. Det är för stort att beskriva här, och också något som kräver mycket övning. Så låt oss öva på livet och börja där vi står. Gränser för mig handlar mest om integritet, men också om omsorg om mig själv och andra. Jag tänkte ge några exempel på hur olika former av gränssättning kan ta sig uttryck. Vi börjar med de egna gränserna: de inre och de kroppsliga.

Dina inre gränser

De inre gränserna är det jag brukar benämna som den inre dialogen, som också speglar vad du tar in från den yttre världen genom dina inre filter. Till exempel vad du tillåter dig att säga till dig själv, hur du tröstar dig själv, hur du uppmuntrar dig själv, vad du gör bara för dig. Hur du bygger din relation till dig själv, helt enkelt.

Det handlar om självkännedom, och självrespekt. Också om självomsorg i den inre världen. Ditt liv är ditt. Speciellt det inre livet. Du kan bestämma hur du vill möblera ditt inre rum. Inte direkt, men med träning kan vi skapa oss ett mer snällt och trivsamt inre rum. Hur vill du ha din relation till dig själv? Vad behöver du göra för att det ska bli mer så?

En av mina absoluta starkaste inre gränser skapade jag genom att bli medveten om mina styrkor och brister. Det gav mig tillåtelse att vara människa, och hjälper mig varje dag att stå på min egen sida. En ledtråd: ofta har solsidan en motsvarighet på skuggsidan och vice versa. När du har den självkännedomen och acceptansen för dig själv har du ju egentligen dig själv. Då kan du använda det i alla dina sammanhang, inte minst är det huvudnyckeln till självmedkänsla och självomsorg.

Jag återkommer med inlägg om inre dialog och självkännedom då det ju faktiskt är minst en tredjedel av vad fridlysta rum handlar om.

Övningar för att sätta inre gränser

  • Observera din inre dialog. Ta en roll av observatör inuti dig själv och träna på att stanna i det läget.

  • Skriv dagbok om vad du tänker utan att censurera dig.

  • Lyssna på vad du behöver just nu och sätt det först.

  • Planera in egentid. Gör den fridlyst.

  • Träna på att uttrycka och lära känna dina behov med denna mening: “Jag känner [känsla] för att [anledning] och då behöver jag [behov]”.

  • Gör snälla saker för dig själv. Du kommer garanterat tycka bra om dig själv av det.

  • Inför situationer som du vet kan bli svåra för dig: förbered dig. Hitta hur du kan avbryta, pausa, få en stund för dig själv, öva in meningar som signalerar dina gränser. Och glöm inte att dina nej är dina.

  • Prata med en vän om hur den sätter gränser. Hitta dina egna ord och handlingar.

  • Låt andra människor ta ansvar för sig själva. Ta ansvar för dig.

  • Gör saker för dig själv utan att berätta det för någon, eller i alla fall utan att försvara eller förklara det.

  • Meditera. Träna på att släppa tankar.

  • Känn. Gråt. Klaga. Skrik i kuddar. Hoppa jämfota.

  • När du vill dela med dig av något som är viktigt för dig, fundera på vem i ditt liv som bäst kan svara an på det och välj den personen med omsorg.

  • Ifrågasätt det du tar för självklart. Fundera ut minst tre andra sätt att se på det.

  • Prata till dig själv som om du vore ditt eget barn eller syskon - någon du älskar och vill värna. Hur påverkar det din inre dialog?

Kroppsliga gränser

Den kroppsliga integriteten har både en dimension kopplat till oss själva och en annan i relation till andra. Att värna sina kroppsliga gränser gentemot andra är att lyssna in hur nära jag vill vara någon annan, hur någon annan får röra vid mig och vad som känns bekvämt och bra i min kropp. Det har självklart också en psykisk komponent. Kropp och själ hänger ihop. Samtycke och en ständigt pågående ärlig, och respektfull, dialog där vi frågar varandra och berättar för varandra om vad som känns bra och inte är grunden för sunda kroppsliga gränser. Men också att lära sig att tyda kroppssignaler, bli lyhörd inför vad andra signalerar och vad jag själv signalerar.

Dina fysiska förutsättningar

De kroppsliga gränserna för en själv handlar om att våga se sina egna fysiska förutsättningar och resurser som de verkligen ser ut. Har du en sjukdom behöver du troligtvis ta hänsyn till den i ditt liv. Är du förkyld tar du hand om det med värme och vila, och på samma sätt behöver vi ta hand om trötthet genom att känna in vårt behov av återhämtning. Utmattning uppkommer inte för att vi gör för mycket - det uppkommer i en brist på återhämtning. Ditt behov av återhämtning är individuellt, och skiftar också från dag till dag och i olika livsförutsättningar. Att väga in och lyssna på de signaler kroppen ger om våra behov kan ta sin tid. För mig tog det många år innan jag fann en grundläggande kroppskännedom. När jag nu har den behöver jag också hålla den aktuell genom att på daglig basis lyssna in kroppens signaler. Se inlägget om behov för mer om de grundläggande behoven och kroppens signaler om dem.

Övningar för att känna in kroppsliga gränser

  • Gör övningar i basal kroppskännedom och känn in din kropp medan du sträcker på den, drar ihop den eller testar olika rörelser som gör dig mer medveten om din kropp.

  • Testa kroppsskanning där du stegvis går igenom din kropp del för del och känner hur det känns. En enkel variant är att fråga sig om det gör ont någonstans, om det känns varmt eller kallt, tungt eller lätt.

  • Rör dig i medveten närvaro. Känn in fötterna när du går, händerna när du använder dem på olika sätt, lägg märke till dina rörelser och hur de påverkar kroppen.

  • Om du är kvinna: lär känna din menscykel, hur hormoner påverkar din kropp på olika sätt under olika faser i cykeln och vilka typer av aktiviteter och annat som fungerar bäst då.

  • Se över dina matrutiner. Äter du tillräckligt för att bli mätt? Behöver du fylla på energi någon speciell tid på dygnet? Får du i dig alla näringsämnen kroppen behöver? Om du tränar, ger du dig själv extra energi för det? Ofta när vi får t ex sötsug så handlar det om att vi inte fått i oss den energi vi behöver, eller att vi har känslor vi försöker döva.

  • Lägg märke till hur mycket sömn din kropp behöver för att må bra. Varierar det under året? Varierar det beroende på vad du gör under dagen? Under vilka tider får du din bästa nattsömn?

  • Vilka aktiviteter gör dig energifylld? Vad gör dig lugn och avslappnad? Inventera och testa dig fram. Och gör något av det du hittar om du vill, eller planera in det i egentiden.

  • Träning i olika former lär dig massor om dig själv och din kropp. Det stärker och bygger också självständighet. Testa vad som passar just dig. Kanske är det några enkla övningar hemma, frigörande dans, promenader, ett pass på Friskis, klättring eller mountainbike. Att bygga en stark kropp efter dina förutsättningar och dina intressen ger automatiskt både inre och yttre gränser.

*

Hittade du något som kan funka för dig?
Har du något annat tips på hur vi kan träna på de inre eller kroppsliga gränserna?

Lyssna in dina behov och följ dem

Behov? Vad är ett behov? Kanske är det alldeles självklart för dig. Det var det inte för mig. Därför vill jag skriva något om det. Om det grundläggande i att lära känna sina behov och förstå hur jag kan svara an på dem. Självomsorg börjar där. När jag tillfrisknade från mitt medberoende var det nödvändigt att börja från början. Jag började lyssna inåt, och på min kropp. Jag började på skakiga ben att sätta mina egna behov före andras. Så som det borde vara. Då blev det också lättare att sätta mina behov i relation till andra.

Detta inlägg är en del av #hållbaravanor2022

Att lyssna in sina behov

När jag ser på mina vardagliga vanor och de behov jag har i nuet brukar jag försöka skilja på grundläggande behov, plikter, vilja och lust. För den som vill tänka mer kring prioritering av behov (och vad som motiverar oss) tycker jag att Maslows behovstrappa utgör en god grund. Här i min egen version (utifrån de olika exempel jag har sett)

  1. Fysiologiska behov: luft, vatten, mat, sömn.

  2. Trygghetsbehov: skydd, säkerhet.

  3. Sociala behov: relationer, tillhörighet, anknytning.

  4. Bekräftelse: självkänsla, identitet, erkännande och uppskattning från andra.

  5. Självförverkligande: personlig utveckling, självförmåga (self-efficacy), andlighet.

KÄLLA Parrish (2012)

HALT(S) - Hungry Angry Lonely Tired (Sad/Scared)

Ofta när vi är i känslomässig obalans har vi en brist i något grundläggande behov. Akronymen HALT(S) kan ge en fingervisning om vilken brist det gäller och förhindra oss från att bränna ut oss eller agera ut bristerna gentemot andra. Känner vi någon av dessa varningssignaler behöver vi dra i handbromsen och ta hand om våra behov direkt.

  • Är jag hungrig (hungry)? Då behöver jag äta.

  • Är jag arg (angry)? Då behöver jag sätta gränser.

  • Känner jag mig ensam (lonely)? Då behöver jag ta kontakt med någon.

  • Är jag trött (lonely)? Då behöver jag vila.

  • Känner jag mig ledsen eller rädd (sad/scared)? Då behöver jag tröst och skydd.

Så kan vi fortsätta att undersöka våra mindre akuta behov också. Ibland behöver vi börja med att sätta ord på känslorna, identifiera dem. Det kan man behöva hjälp med om det är svårt för en. Det tänker jag att vi går igenom i ett annat inlägg!

TRYGGHET: Plikt och stabilitet

Det finns saker vi behöver göra för att klara oss, eller för att andra ska klara sig. Ordet plikt kan låta hårt, men i själva verket är det nästa bas att stå på. Det är som en ram som gör att våra grundläggande fysiologiska behov kan upprätthållas mer permanent. I de stabila plikterna finns en vila. Jag skulle säga att det faller in främst under trygghetsbehoven, men också under sociala behov.

Det kan handla om vår försörjning, att bidra till samhället, ta hand om familj och andra anhöriga, höra till i gemenskap. Plikter och rutiner som att gå till jobbet, laga mat, betala räkningar, slutföra uppgifter som ålagts en, tvätta kläder och deklarera. Det finns olika exempel beroende på livssituation. Förhoppningsvis är våra plikter inbäddade i sådant som också ger trygghet, gemenskap, självkänsla och självförverkligande.

UTVECKLINGSBEHOV: Vilja, ÖNSKNINGAR och lust

När behoven är i balans och plikterna uppfylls har vi utrymme för mer än överlevnad och rutin. Då kommer vi högre upp i trappan och får möjlighet till självförverkligande. Att leva med utmattning eller någon annan fysisk/psykisk ohälsa begränsar ofta det utrymmet. För min del har jag behövt hitta nya vägar att nå det, som att ställa om min väg till självförverkligande från prestation till medveten närvaro.

När det finns utrymme för mer kan vi fråga oss: Vad vill jag göra? Vad ger mig energi? Vad tycker jag om att göra? Här kommer intressen, aktiviteter och personlig utveckling in. Det som ger guldkanter och är livgivande, som ger endorfiner och självförverkligande.

Att följa sina behov

Att följa sina behov är ibland lättare sagt än gjort. Det handlar mycket om självkänsla. Behovsnivåerna tycks vara så tätt sammankopplade idag, och våra livsvillkor är ojämlika. För någon finns tillhörigheten på arbetsplatsen, för andra är arbetet bara en väg för att få pengar till mat. Ibland sätter våra livsvillkor gränser för vilka behov vi kan uppfylla och när.

Vi har också olika förutsättningar med oss från barndomen. Om vi fick hjälp att definiera och uttrycka våra behov tidigt har vi det med oss i vuxenlivet. Det kan skilja på olika behov, eftersom våra omsorgspersoner kanske också hade svårt att definiera vissa behov. Det är extra viktigt då att öva på det. För det är aldrig för sent att utveckla den förmågan.

Genom att sätta oss själva först, och de grundläggande behoven vi har, är mycket vunnet. Du har rätt att följa dina behov. När vi förnekar våra behov handlar det ofta om rädsla för att inte få höra till, eller att inte vara värd. Att följa sina behov är att ta sig rätten att vara människa. Också i relation till andra. Du har rätt att be om hjälp, även om den andra personen kanske inte har resurser över till dig just då. Du har rätt till respekt, omsorg och trygghet.

Skapa förutsättningar för dina behov

När jag började sätta mina behov före andras, i tillfrisknande från medberoende, såg jag att jag inte ens hade förutsättningar för att uppfylla mina behov. Jag fick börja där. Se till att det fanns matlådor för trötta dagar, arbeta upp kontakter att ringa när jag behövde tröst och kände mig ensam, skala ner att-göra-listan och ge utrymme för vila, träna på att sätta gränser istället för att svälja dem (och bli medveten om när jag gjorde det). Till en början innebar det att jag varje söndag bara ägnade mig åt att fylla mina egna behov. Nu låter det märkligt, då det ju faktiskt är något jag behöver göra alla dagar. Men jag är stolt över att jag vågade börja med en dag. Annars hade jag inte varit här nu.

Du kan kika på de grundläggande behoven och fundera på hur du kan underlätta för dig att nå de som du saknar förutsättningar för idag eller som du skulle behöva trygga upp mer. Det kan vara att lära dig mer om vilken näring du behöver, göra en nätverkskarta och se över vilka relationer du skulle kunna aktivera mer, kika på hur du kan få en stadigare ekonomi på sikt eller våga göra något kreativt bara för dig.

Planera utefter dina behov

Om du är ovan att lyssna in dina behov och följa dem kan det hjälpa att göra det till en rutin. Att skriva dagbok är ett sätt. Att göra kroppsskanning och planera in pauser är ett annat. Ta dig tid att regelbundet lyssna in dina behov så kommer det att bli automatiserat.

Använd det sedan för att testa rutiner och vanor som du mår bra av. Kanske att göra matlådor på helgen, dammsuga en specifik tid i veckan, betala räkningar samma datum varje månad, beta av tråkiga saker direkt innan du hinner bygga upp motstånd… Genom att testa lär vi oss mycket om oss själva.

För mig har bulletjournaling varit en stor hjälp. Jag har använt systemet för att göra dagsplanering, skapa hållbara rutiner och dela upp mål i mindre delmål. Genom det har jag med mycket annat fått en god självkännedom och lärt känna hur jag kan matcha min förmåga och vilja bättre. Det är också en chans för mig att hämta hem mig, få distans och se det sammanhang jag befinner mig i från ett helikopterperspektiv. Det gör det lättare för mig att skapa realistiska hållbara vanor och förutsättningar.

När jag planerar en dag, en vecka eller en månad är jag numer noga med att också planera in marginaler. Pauser, återhämtning, tid som är tom, mikropauser. Utrymme för det oförutsedda är fullständigt nödvändigt - och att få extra tid över lär ju aldrig vara ett problem, inte sant?

Sätt gränser

Att följa sina behov och ta hänsyn till andras handlar om gränssättning. Om man som jag tidigt lärde sig att köra över sina egna behov är gränssättning ofta en rejäl utmaning. Det kanske inte ens finns några förebilder att utgå ifrån. Därför vill jag skriva mer om gränser. Några exempel på hur gränser kan sättas:

  • Säg nej utan att förklara varför.

  • Säg ifrån när något känns fel.

  • Skapa naturliga pauser i din vardag där du kan gå undan och hämta hem dig en stund.

  • Värna din egentid och återhämtning.

  • Uttryck vad du behöver av andra.

  • Ta ansvar för dina egna handlingar, och låt andra vara ansvariga för sina.

  • Släpp taget om andras känslor - det är deras eget ansvar.

  • Meditera och skapa gränser för hur mycket dina egna tankar får styra dig.

  • Justera din inre dialog så att den är snäll och mjuk.

Mer om det i kommande inlägg.

*

Vad tänker du när du läser? Hur tar du hand om dina grundläggande behov på bästa sätt? Var befinner du dig just nu med de förutsättningar du har?

Hållbara vanor 2022: självomsorg

Självomsorg är för mig att värna mitt inre fridlysta rum, sätta gränser och vara lyhörd och följa mina behov. Att värdesätta konturerna runt mig själv som håller om mig och skapar integritet gentemot den yttre världen. Min personliga hållbarhet är helt beroende av min förmåga att upprätthålla min självomsorg. Därför vill jag börja där.

Självomsorg är en färskvara

Helt ärligt så har jag under mina månader av arbetslöshet och sjukdom tappat mycket av den självomsorg som var så självklar för mig. Jag har gått ifrån att automatiskt ta hand om mig och känna in mina behov till en obalans som behöver styras rätt igen. Och eftersom jag vet sedan tidigare att rutiner är kärnan i min yttre självomsorg försöker jag göra en nystart där. Att jag kan se hur den yttre obalansen påverkar den inre gör att jag kan ha medkänsla med mig i att jag tappat det och försöka lugna den återuppväckta inre kritikern. Utanförskap sätter sina spår. Det är ofrånkomligt.

Med det vill jag säga att kloka tankar och medvetenhet inte är lika lätt att anamma i praktiken. Jag vill inte ge sken av att jag är någon expert på självomsorg. Samtidigt som jag inte vill förminska det enorma modiga och svåra arbete jag har gjort med det genom åren. Att vända självförakt till självomsorg är faktiskt en jäkla revolution. Att vidmakthålla det och att hitta tillbaka till rätt spår är en lika viktig process, och kanske ännu modigare. Jag har det med mig. Det behöver dock fortsätta omsättas i handling. Och vad som är självomsorg för en idag är sällan detsamma som för 5-10 år sedan. Det är en färskvara.

Det är lätt att vara snäll mot sig själv när livet flyter på. När vi behöver det som mest i utmanande livsskeenden är det tuffare. Så detta är lika mycket ett försök att stärka min egen självomsorg som din. Att göra den kunskap jag har medveten och synlig. Expertkunskapen om dig har bara du. Min önskan är att mina tankar ska hjälpa dig att komma närmare den, och dig själv. 

Värna ditt inre rum

Det behöver börja inifrån. För mig har det handlat om att lyssna in min inre dialog. Vad säger jag till mig själv? Vad tillåter jag mig att tänka om mig? Självkritik har sitt syfte. Den vill skydda oss. Tills den tar över och blir skam och rädsla. Lagom doser självkritik är sunt, men höga doser förgiftar vår självbild. Där är självmedkänsla min bästa medicin. Att se mig själv i mitt sammanhang, med mina förutsättningar och utmaningar. Att ha det som utgångspunkt. Hur har ditt liv sett ut den senaste tiden? Vad påverkar dina förutsättningar och ditt mående? Att se sig själv utifrån, som om man hörde en vän berätta om sin situation, gör att vi mjuknar inför oss själva och livet. Då kan vi acceptera livet och oss själva som vi är. Då blir de förväntningar vi har på oss själva mer realistiska.

De kommande veckorna tänkte jag dela med mig mer om mina tankar om att lyssna in sina behov, att följa dem och det där med att sätta gränser. Det är en grund för självomsorg jag själv återkommer till, och de flesta vanor jag har haft och har för det faller in under dessa teman.

Jag sitter inte på några svar om hur du bäst tar hand om dig. Det gör du. Jag hoppas att de dagar som är kvar av februari kan ge dig något nytt perspektiv i det ämnet som du kan bära med dig vidare. Jag är ganska säker på att jag får till mig något nytt av dig som delar med dig av dina reflektioner.

Så, vi inleder #hållbaravanor för februari med några vanor som jag själv har haft hjälp av. Dela gärna med dig av dina tankar och vanor under hashtaggen eller i kommentarsfältet!

Hållbara vanor för självomsorg

  • Skriv dagbok. Undersök din inre dialog.

  • Skriv listor. Vad tar energi ifrån dig? Vad ger dig energi? Hur kan du jämna ut den balansen mer?

  • Hur får du återhämtning? Har du en balans i vila/aktivitet eller behöver det justeras?

  • Planera in bara-vara-tid. Låt kroppen leda dig.

  • Ta hand om kroppen. Kroppsvård, yoga, träning, en stillsam promenad.

  • Träna dig i medveten närvaro. I naturen, i vardagssysslorna, i samtal. Var du än är.

  • Andas. Förankra dig i din andning.

  • Sätt gränser. I tiden, i relationer, gentemot dig själv.

  • Gör det fint för dig själv.

  • Öva dig i självmedkänsla. Hur skulle du prata till en nära vän i din situation?

  • Meditera. Låt sinnet sakta in. Låt andetagen flöda. Sök mellanrummet mellan dig och dina tankar.

  • Klä dig i favoritkläderna. Klä dig varmt. Skit i att se snygg ut. Eller se snygg ut för dig.

  • Planera efter dina behov - precis som en förälder tänker i förväg på vad barnen kan behöva under dagen.

  • Gör saker du tycker om.

  • Säg nej till något du inte vill/orkar utan att förklara varför.

  • Våga be om det du behöver även om du kanske inte kan få det just då eller just så.

  • Var spontan, följ lust och önskningar.

  • Lek, dansa, var kreativ, släpp loss din livslust!

Mina hållbara vanor 2022

Under januari har jag observerat vilka hållbara vanor jag redan har. Vad jag gör för att minska min klimatpåverkan, för att återhämta mig och ta hand om mig och hur jag skapar omsorg i mitt liv inuti och utanför. Även om jag har varit medveten i många år om vikten av hållbarhet och aktivt arbetat både för att ta hand om mig och miljön bättre finns det sådant jag önskar mer och mindre av.

Jag vill undvika att det blir en prestation. Därför tror jag på att närma mig hållbarheten i en anda av omsorg. Se syftet, mitt varför. Att inte bli för ambitiös så att jag blir överväldigad istället. Det är så lätt att falla in i quick-fix som låter bra och ser bra ut, men om vi glömmer bort omsorgen om oss själva blir det inte hållbart över tid ändå. Därför är det viktigt för mig att väva in den personliga hållbarheten i mina hållbara vanor.

Börja där du är - det är då det blir hållbart

Vi har alla våra utmaningar och svårigheter, och jag tror på att börja där det är enkelt och fasa in nya vanor från det. För mig är det lätt att undvika bilresande till stor del eftersom jag bor centralt i en stad utan körkort. Det är inte lika lätt för någon på landsbygden som pendlar till jobbet. För mig är det dock svårt att ställa om till vegansk kost då jag är känslig för att förändra kostvanor medan vegansk mat för någon annan blir något som berikar livet. Med det sagt: börja där du står, där det känns givande och omsorgsfullt. Tillsammans binder vi en väv där du täcker upp där jag brister och vice versa. Det är så det blir hållbart för oss alla till sist. Det tror jag på.

Så, vilka vanor vill jag fortsätta med och lägga till 2022?

Hållbara vanor som jag vill fortsätta med

Jag vill fortsätta ta vara på resurser, praktisera medveten närvaro, fördjupa min kroppskännedom och följa naturliga spår.

För att minska min klimatpåverkan

  • Spara el- och vatten genom att lägga upp hållbara rutiner för kroppsvård, städning och tänka cirkulärt.

  • Som regel undvika nyköp.

  • Ta vara på matsvinn både hemma och när jag handlar.

  • Använda ekologisk och hållbar kroppsvård: äppelcidervinäger som balsam, färga håret med henna, naturliga ingredienser i schampoo och tvål och gärna förpackningsfritt.

  • Städa med naturliga rengöringsmedel (t ex ättika, bikarbonat, citron) och återanvända dammsugarpåsar.

  • Tvätta kläder med naturliga tvättmedel och använda äppelcidervinäger som sköljmedel.

  • Laga storkok av vegetarisk mat baserat på det jag redan har hemma och säsongsmat.

  • Odla egna grönsaker och örter i den mån jag kan.

  • Kompostera med bokashi, skapa ny jord av det och använda lakvatten som växtnäring.

  • Göra utflykter lokalt till fots och på cykel, eller ta buss/tåg i möjligaste mån.

  • Baka eget bröd och frysa in.

  • Plocka örter och grönt i naturen.

  • Använda komposterbart kattströ i kattlådan.

  • Släcka lampor och dra ut sladdar som inte används. Stänga av TV:n på strömbrytaren.

För personlig hållbarhet

  • Planera dagarna med marginaler.

  • Meditera innan jag går upp ur sängen, helst med kroppsscanning så att jag känner in dagsform.

  • Göra mig iordning på morgonen oavsett om jag ska gå hemifrån eller inte för att vakna till ordentligt.

  • Samla stjärnögonblick varje dag och möta världen i förundran.

  • Hålla en aktiv dialog med mitt inre barn och de behov som hon ger uttryck för.

  • Alltid ha en matlåda extra över för tröttare dagar.

  • Redigera bilder regelbundet då det är mindfulness för mig.

  • Dela upp vardagssysslor i mindre delar och sprida ut dem över veckan.

  • Träna på att acceptera varje situation som den dyker upp.

  • Ringa vänner när jag går vilse i mina egna tankar.

  • Skriva av mig känslor och tankar.

  • Sätta tydliga gränser och ha nolltolerans mot respektlösa beteenden.

  • Dela med mig av mig själv med integritet, värdighet och eftertänksamhet.

  • Be om hjälp regelbundet med de behov jag inte kan fylla själv och ta del av vad andra har som jag kan få ta del av.

  • Följa kroppens signaler och tömma kalendern om varningssignaler dyker upp.

Hållbara vanor jag vill ha mer av

Jag vill ha mer långsamhet, glädje, gör-det-själv-känsla, kreativitet, återhämtning och rutin. Om jag bara skulle välja en vana så är det att laga och vårda mina ägodelar.

För att minska min klimatpåverkan

  • Välja mer hållbara material, också förpackningar, när jag köper något nytt som t ex mat.

  • Ha en mer tydlig rutin kring mitt konsumtionstänk så att jag får ett mer självklart cirkulärt tänk.

  • Skapa utrymme i tid och ork för att ta hand om, vårda och laga det jag redan har eller återbruka det.

  • Sopa och torka golv mellan dammsugningar.

  • Lära mig mer om vilda växter och hur jag kan ta vara på dem i matlagning eller som naturlig medicin.

  • Göra eget diskmedel med aleppotvål.

  • Göra eget naturligt tvättmedel.

  • Ha med mig en handske och påse när jag är ute så att det blir lätt att plocka upp skräp.

För personlig hållbarhet

  • Sprida ut mina hushållssysslor mer över veckan.

  • Mer lugn rörelse i vardagen som yoga, hemsysslor, vattna och plantera om växter.

  • Prioritera återhämtning ännu mer.

  • Tänka igenom och skapa en mer hållbar plan för min användning av sociala medier.

  • Sänka ambitioner med det mesta jag gör, hitta ett “good enough” och mer trivsamt prestigelöst förhållningssätt till det jag skapar.

  • Rensa foton och dokument på dator och i telefon i slutet av varje månad.

  • Skriva dagbok mer regelbundet.

  • Ta tid för att måla, skriva och skapa bara för att.

  • Minska planering och kontroll, jobba in utrymme för mer lust och inspiration. Väcka kreativiteten till liv.

  • Hitta fler saker som får mig att skratta och njuta av livet.

Häng med på #hållbaravanor2022 

Vad gör du redan i vardagen för att minska din klimatpåverkan och öka din personliga hållbarhet? Om du skulle välja en enda vana att lägga till eller förändra i ditt liv 2022, vilken skulle det vara?

Du är varmt välkommen att dela med dig av det du har hittat i din vardag. Använd gärna hashtagg #hållbaravanor2022 i sociala medier så kan vi inspirera varandra. Eller lämna en kommentar här eller i senare inlägg.

Kommande månader tänker jag att vi går igenom olika områden och hjälps åt att hitta mer hållbara vanor inom det. Jag sammanställer de vanor vi delar med oss av löpande under året. Du är med helt på egna villkor och utan press.

Vilken blir din hållbara vana och utmaning 2022?

Den sotiga sorgen

Jag andas rök i värmen från alla ljus som tänts på kyrkogården. För alla saknade och för evigt älskade. Tårarna strömmar nerför mina kinder. Det svider i bröstkorgen av saknad. Jag tänker på de som inte orkade mer, de som försvann i sjukdom och på de som ryckts ifrån av andra människors våld. Jag tänker på de som inte fick åldras och somna in i stilla ro.

Sorgen kan ibland sotas och svärtas ner av den historia som omger den. I tabun eller brutalitet. Fördomar. Skam. Eller de förväntningar som finns från andra om hur sorg ska se ut. Förluster som inte går att prata om, död som är så brutal att vi värjer oss. Eller förluster som skedde långt innan döden gjorde dem absoluta. Jag tänker att den sotiga sorgen också behöver synas. Den behöver utrymme, ett hållande rum. Det är då den kan få renas. För den är ju sorg som annan sorg. Kanske i fler aspekter. Den är bara inte ett tomrum och en saknad. Den har sina knutar. När knutarna får finnas kan de bli lättare att leva med.

Din sorg är giltig, oavsett hur den ser ut.

C0366AEA-AA5B-4A74-8F70-D224D4EBD63F.jpeg

Jag tänker på barnet som slutade andas under mitt hjärta för över 16 år sedan. Min lilja. Jag berättade inte om henne på flera år, för jag var så rädd att alla fördomar skulle ta henne ifrån mig ännu en gång. Men det går inte en dag utan att jag tänker på henne och hur livet hade blivit om hon hade fått växa upp i min famn.

Jag tänker på när min mamma gick bort, efter ett halvt liv av sjukdom och smärta. Sorgen handlade så mycket mer om alla behov som för alltid skulle lämnas obesvarade, om förlusten av försoning och läkning. En brusten relation brast för alltid. Jag var så arg på allt hon inte var, inte hade kunnat vara. Det har tagit så lång tid att försonas med det och jag vet inte om den sorgen någonsin kan bli en sorg att vila i.

Jag tänker på de vänner som dött i missbruk, i självmord och konsekvenser av ett liv som gått sönder. Mitt hjärta brister i vetskapen om att de dog ensamma, när jag än idag längtar efter att få ringa och fråga hur det är. Alltid lika rädd för svaret. Men hellre det än att aldrig mer få höra din röst.

Jag saknar er. Jag sörjer er. Jag minns.

Som Bodil skrev:

”Kärlek är att jag vill att du finns”.

♥️

Bär du sorg som är sotig eller komplicerad? Finns det förlust och sorg som du behöver dela med någon?

Mitt rum står öppet på wilda(at)fridlystarum.se och via Instagram. Se också sidan ”Stöd & hjälp” i menyn högst upp på sidan för att komma i kontakt med organisationer, stödnummer osv som erbjuder medmänskligt stöd närhelst du behöver det.

Varför bryr vi oss inte om skräpet?

Hållbarhet handlar för mig om omsorg, att bry sig om, att vara i relation. I det moderna samhället gör stress och konsumtion lätt att vi tappar kontakt med omsorgen. Omsorg kräver närvaro, och tid. För mig är det en nyckel i att förstå de flesta problem vi brottas med idag. Ensamhet, ångest, depressioner, kriminalitet, våld och beroenden. Jag tror att det är stressen som gör oss sjuka och inte ger oss möjlighet att stå i kontakt med våra känslor eller våra medmänniskor. Jag tror att det är därför vi skräpar ner och skadar jorden. Det finns en uppgivenhet i det, en distans som börjar inom oss.

För tydlighetens skull: detta är enbart mina egna reflektioner utifrån vad jag har med mig. Dela gärna ditt eget perspektiv, så kanske vi ser nya saker tillsammans.

Jag ser det som att konsumtion blir ångestlindring och lösning på ett skenande livstempo och ensamhet. I att äga och konsumera, visa en yta, skapas gemenskap och identitet. I frånvaro av tid och närvaro där vi kan mötas som vi är, och duga som vi är. Det blir alldeles för lätt att bli fastlåst i ett stressigt liv där vi inte hinner bry oss, tänka efter, vara här och nu. Alla har vi våra “dåliga vanor”, sånt som tyder på just det här - brist på omsorg, närvaro, tid, ork. Att köpa hämtmat för att få livspusslet att gå ihop. Slänga i sig ett billigt snack på väg till nästa aktivitet. Köpa nytt när det gamla är trasigt. Samla på sig saker som kanske kan göra livet lättare. Trycka i sig något som förändrar den skavande känslan för en stund. Känner du igen dig? Hittar du också de där snabba lösningarna ibland? 

När vi har det kämpigt generellt är det svårt att inte fastna i de dåliga cirklarna. Jag har själv gjort det så många gånger om. Kedjerökt, ätit skräpmat, tryckt i mig choklad på väg hem från ett möte jag egentligen inte orkade med, dövat känslor med socker. Och då har jag garanterat släppt ett godispapper eller en fimp på marken någon gång. Jag brydde mig väl inte om min omgivning när jag inte ens brydde mig om mig själv? Jag brydde mig väl inte om vad jag gjorde när jag ändå inte orkade leva? 

Tills jag lärde mig den hårda vägen vad det innebär när man inte bryr sig, inte hinner med varken sig själv eller andra. Tills jag var både ensam och utmattad. Med tusen saker att ta hand om men ingen ork för att göra det. Utan någon verklig mening. Livet bara snurrade på omkring mig. Tills kroppen sa att den inte orkade mer. På min väg mot personlig hållbarhet fann jag en hållbarhet som handlade om en hel värld. En värld jag tillhörde, helt självklart.

Håll Sverige Rent-9895.jpg

På mina skräppromenader ser jag det mönstret. Cigarettpaketen, fimparna, snusdosorna, godispappret, medicinkartorna, tuggummipaketen, snabbmatspåsarna, ölflaskorna. Det är vanligast. Som att vi vill lämna vår skam bortom synhåll. För mig är detta tecken på det. Jag blir så klart också arg för att man inte tar med sig skräpet. Mot bakgrund av min egen berättelse kan jag också ana berättelserna bakom. Beroenden, ångestdämpning - sånt vi gör för att orka stressen och sådant som visar på hur vi brister i självomsorg. Känslorna maskeras med signalsubstanser (som adrenalin och dopamin). 

Håll Sverige Rent skräp-9856.jpg

När vi stänger ute våra verkliga känslor brister också hållbarheten. Den personliga hållbarheten och den miljömässiga. Omsorgen om sig själv och miljön hänger ihop. Inte bara i dåliga vanor, men också för att det vi matar oss själva med matar vi miljön med. Det vi matar miljön med matar vi oss själva och andra med. Vi är en del av ett kretslopp. 

Vi är en del av allt levande, och ändå kan den där ensamheten få oss att tappa den tillhörigheten. Stressen över alla borden och måsten tar över. Vi försöker hitta de pauser vi kan se i konsumtionen. När vi gömmer oss bland träden för att lugna nerverna med cigaretter, godis eller alkohol. När vi kanske allra mest skulle behöva att någon stannade upp och lyssnade en stund. När vi skulle behöva ge oss själva verklig återhämtning. 

Håll Sverige Rent skräp-9863.jpg

Jag tänker att det är där vi måste börja för att kunna ta hand om miljön omkring oss. Med varandra, med oss själva. Att stanna upp och bry oss, se varandra. Först då kan vi bli medvetna och närvarande i en verklig hållbarhet. För det hänger ihop. Vi stressar Moder Jord som ett symptom på samhällsstrukturer som också stressar oss. Våra kroppar och nervsystem. Men vi är också samhällsstrukturen, vi återskapar den. Vi kan vara förändringen.

Vad vill du ge mer omsorg och närvaro i ditt liv?
Hur kan du göra det?

Sinnesro i norra Västmanland

Yoghurtfrukost och kaffe stugsemester-8907.jpg
Augustiskog-9016.jpg

I fem dygn lämnade jag stressen hemma och landade i tystnaden, med naturen som enda sällskap. Det var nödvändigt för att låta känslor och tankar landa in i kroppen när stressen hade försatt mig i ett tillstånd där tankarna snurrade som av sig själva och en kropp som var alldeles överväldigad av trötthet. Vilken ynnest att ha en vän som lånar ut sin stuga till mig och katten när vi behöver lämna alla intryck i stan för en stund.

Asla stugan-8939.jpg

Asla gillade inte riktigt regnvädret de första dagarna och höll sig nära huset eller inne. Jag drog på mig en rejäl förkylning innan jag fick upp värmen och kunde sova bort den utmattning jag kom dit med. Så jag och Asla myste ihop oss i stugan och vilade ut båda två. Sen var jag redo att möta den fuktiga skogen och duggregnet, i gummistövlar och regnjacka.

Dimmig augustiskog-8974.jpg

Fuktig skog talar till mig på ett starkt sätt. Den grundar mig i diset och svärtan. Färgerna känns djupare och fukten ger friskhet i mina lungor. På myren bildades det droppar i spindelväven mellan lingonklasarna och i mossan gömde sig skogens guld: kantareller. Som jag längtat efter detta.

Lingon-9115.jpg
Gul kantarell-8981.jpg
Gul kantarell-8995.jpg
Gummistövlar lingon-9010.jpg

När regnet hade lagt sig låg molnen kvar över landsbygden, men det gjorde mig inget. Solen har en tendens att kräva något, att vilja ta vara på den genom aktivitet. Jag var här för att vila. Det gjorde jag också, mellan boksidor och framför braskaminen. I långsamt druckna kaffekoppar och sovtimmar både nattetid och dagtid. Tills vännen skickade ett tips från den lokala gruppen om en loppis, ca 1 km från stugan.

Loppis landsbygden-9224.jpg
Ängelsberg landsbygd-9463.jpg

Det var en perfekt start för att komma ut och röra sig lite. Och vilka fynd jag gjorde. Det bästa var en kameraryggsäck för ynka 30 kronor som säkert hade kostat närmare tusenlappen som ny. Annat jag fyndade var en liten mortel, en skål i keramik, ett set med 6 assietter och två ljusstakar i trä. Sånt där som alltid har en plats i hemmet. Jag hade letat efter assietter i den storleken och även ljusstakar i trä.

Loppisfynd-9426.jpg
Björkskog-9243.jpg

En annan dag gjorde jag en längre utflykt. Jag ville ta vara på tiden även om långsamhetens lov även gällde denna dag. Jag strosade längs landsvägen, kikade in i skogarna omkring, sprang in i kantareller lite varstans (vilket svampår ändå??!!), lät vindarna rufsa i håret och vilade ögonen på vetefälten.

Ängelsberg Wilda-9391.jpg
Vete-9407.jpg

Målet var den lilla orten Ängelsberg. Jag har alltid tyckt att Ängelsberg känns spöklikt och att det vilar något kusligt över samhället med sina tinnar och torn på husen, bruket och oljefabriken.

Ängelsberg Oljeön-9264.jpg

Huset nedan tycker jag är extra spöklikt och fascinerade. Jag tror är ett gammalt församlingshem eller en skola. Jag undrar vad det är som ger rysningar och kalla kårar. Tänker mig ofta att det sitter någon där på bänken på den främre trädverandan och vakar över byn. En del historia har jag fått till mig genom tidigare turistande men just det här huset är ännu en gåta för mig.

Ängelsberg-9369.jpg
Ängelsberg-9271.jpg

Det slutliga målet innan jag vände tillbaka var detta. Åmänningen, blank med sina dimmiga horisonter. Tystnaden. Stillheten.

Några dagar senare klev jag ner från bryggan och välkomnades upp av en värmande höstsol.

Ängelsberg Åmänningen-9340.jpg

Sinnesron tog jag med hem. Liksom naturens skatter. Blåbär och lingon i mängder! Kantarellerna fyllde borden i stugan innan jag plockade ner dem i lådor och tog hem dem för sista torken. Fjällig taggsvamp, vanlig taggsvamp och karljohansvamp förvälldes hemmavid och frös in för extra smak i höstens mat.

Taggsvampar-9142.jpg

Jag tycker om att starta på nytt i hösten. Utvärdera, planera, inventera behov, reflektera och planera med mål. Istället för denna stora process jag brukar ta mig tid för inför hösten skalade jag av. Processen i sig säger så mycket om hur mål och behov ser ut nu. Avskalat, enkelt, kravlöst, i flöde och medvetet närvarande. I tillit till vilan.

Höstintention-9568.jpg

Jag hade en önskan till mig själv för denna vistelse som jag sköt upp ju längre tiden gick. Det fick bli i mån av ork och jag trodde inte att det skulle bli av. Sista kvällen innan jag packade ihop kom lusten och orken.

Klänningen-9466.jpg

I gyllene timmen strax innan skymningen iklädde jag mig sommarklänningen och smög in mellan träden. Bland envisa mygg och sjunkande grader svängde jag runt framför kameran tills mörkret tätnade omkring mig. Som en dans för Moder Jord. Som ett farväl till sommaren. Jag somnade med en känsla av att jag nu var redo att möta stadens brus igen och hösten på nytt. Det var jag. Även om jag också skulle ha kunnat stanna här för alltid. En dag ska jag leva med naturen som sällskap.

Dansar i skogen porträtt Wilda-9494.jpg

Har du en plats eller någon rutin där du kan ladda om och starta på nytt?