Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är normala reaktioner på onormala upplevelser. När vi utsätts för fysiskt och psykiskt våld, försummelse, sexuella övergrepp eller andra traumatiska händelser reagerar vi med skräck. Det kan handla om enstaka händelser eller upprepade trauman under lång tid. I grunden är vi byggda för överlevnad, och denna reaktion är skyddet för att vi ska överleva det ofattbara. Det är därför vi fryser till is, spelar döda, flyr snabbare än vi trodde att vi kunde. Eller slåss för våra liv. Det är fullt normala reaktioner.

En trygg omsorgsmiljö är en förutsättning för att vi ska stå ut i kriser. Tyvärr väcker trauman ofta skam och skuld. Många förblir i tystnaden och söker inte hjälp på grund av det. Det är olyckligt, eftersom PTSD uppstår först när en person inte får det stöd den behöver för att hantera den traumatiska händelsen inom en rimlig tid och i den omfattning den behöver. Då utvecklas en sjuklig stress. För att vara tydlig: det är inte ditt fel att du reagerar. Det är friskt. Du försöker säkra din överlevnad, helt på egen hand. Det är stressen (och traumat som startade den) som gör dig sjuk.

Som om traumat aldrig slutade

Kroppen (och hjärnan) blir fastlåst i den skräckfyllda situationen som vi sedan försöker fly ifrån på alla sätt vi kan. Traumat hemsöker oss genom upprepande plågsamma minnen, så kallade flashbacks, och kan även visa sig som mardrömmar. I minnet återupplevs traumat som om det hände här och nu. Det väcker också en rädsla inför den omgivning som finns i nuet.

Jag minns att det kändes som om det hände nu. Kroppen reagerade i kramp och jag hyperventilerade. Jag var beredd att fly för mitt liv men blev paralyserad. Andningen stannade i bröstkorgen. Ångesten gjorde sig ständigt påmind. Minnesbilderna av våldet var påträngande nära.

Triggers och undvikande

Utlösande faktorer, så kallade triggers, kan bestå av alla typer av sinnesintryck som kan sammankopplas med den traumatiska händelsen: en doft, en gata, en låt på radion, en maträtt, ett namn. Obehaget som väcks är så skrämmande att den drabbade till varje pris försöker undvika det. Med tiden blir livsutrymmet mycket inskränkt vid obehandlad PTSD. Det kan visa sig i t ex social isolering och konflikträdsla.

Jag vågade inte gå och lägga mig förrän jag var säker på att somna. Livet var en vaken mardröm. Lösningen var att hålla mig sysselsatt. Jag minns att jag städade lägenheten kliniskt ren tills kroppen värkte och jag somnade av utmattning. Känslan sa att det var livsfarligt att stanna upp. Styrelseuppdragen blev fler och sömnen mindre. Jag minns att jag fyllde mina dagar till ytspänning. Samtidigt undvek jag alla relationer. De riskerade konflikter, svek och smärta.

Tomhet och övervaksamhet

Nedstämdhet och en känsla av att vara "avstängd" eller tom känslomässigt är vanligt. Likaså är det vanligt att vara på sin vakt. I denna spänning är det lätt att bli rädd och irriterad för sådant som andra utan PTSD inte reagerar på. Nervsystemet letar faror vilket ger svårigheter att sova och koncentrera sig, och därmed lära sig nya saker.

Inom mig var kaoset så stort att jag tidigt utvecklade en fobi mot känslor. Jag kunde inte ta det lugnt. Då kanske något skulle gå fel. Jag vågade inte sova för då var mardrömmarna där igen. För att orka leva i skräcken utvecklade jag dissociativa försvar. Jag avskärmade mig från verkligheten och stängde av mina känslor. Resultatet blev en ständig känsla av overklighet och meningslöshet.

Suicidtankar och självdestruktivitet

Tankar på självmord kan uppstå i denna påfrestande situation då skam och skuld ofta blir en följd av traumatiska upplevelser. Även självdestruktiva beteenden och vredesutbrott är vanligt. Det är i det som gör ont som det ofta känns välbekant eftersom det liknar den inre stressen.

Den enda gången jag kunde andas var när jag skadade mig. Då var allt lugnt för en stund. Då hade jag kontroll över faran. Jag önskade att jag bara skulle få slippa, slippa leva i rädslan. Med den ständiga tröttheten och adrenalinet som höll mig igång. Jag störde mig på allt som inte var perfekt, för alla brister var en potentiell fara. Självbestraffningen blev ett sätt att försöka förekomma andra straff livet hade framför mig.

Minnesförluster och dissociation

Minnesförluster uppstår ibland i relation till tiden före, under eller efter händelsen som ett sätt att avskärma (dissociera) traumat och de känslor som är alltför svåra att härbärgera. Kopplat till dissociation kan besvär av typen derealisation (att du upplever din verklighet som overklig) eller depersonalisation (att du upplever dig själv som overklig) uppstå.

Jag tittade på min spegelbild och undrade vem det var. Ibland vaknade jag upp på platser och undrade hur jag hade kommit dit. Ibland träffade jag människor som hälsade på mig, men jag hade ingen aning om vilka de var. Jag var ständigt rädd för att människor skulle komma på att jag var en bluff. Jag kunde ju knappt minnas vad jag hade varit med om. Försökte jag bara hitta en anledning till att må dåligt? Men kroppen verkade minnas något. Kunde kroppen ljuga?

PTSD drabbar en människa på alla nivåer

PTSD drabbar en på alla nivåer i ens person. Eriksson, Lundberg och Sandberg (1995) har listat vanliga reaktioner som kan uppstå och jag utgår från den då den stämmer bäst med mina egna upplevelser och tar med flera aspekter som annars ibland kan saknas.

Intellektuella reaktioner
Minnessvårigheter, förvirring, störd tidsuppfattning, koncentrationssvårigheter, kaotiska tankar, påträngande minnesbilder, ”Flashbacks”.

Känslomässiga reaktioner
Hopplöshets- och hjälplöshetskänslor, sorg, känslomässig förstumning, skuldkänslor, beroendekänslor, irritation, ilska, raseri, mardrömmar, värdelöshetskänslor, bristande känslomässig kontroll.

Existentiella reaktioner (även kopplat till självbild)
Förlorad självtillit, existentiella tvivel, känsla av att världen är oförståbar, förtvivlan, ifrågasättande av gamla värderingar, känslor av meningslöshet.

Fysiska reaktioner
Utmattning, sömnsvårigheter, aptitlöshet, mag-tarmproblem, svettningar, hjärtklappning, bröstsmärtor, smärtor i rygg, nacke, muskler, huvudvärk.

Sociala reaktioner
Svårighet att lita på andra, förändring i sexuell aktivitet, tvivel på relationer, generaliseringar om andra, känslor av främlingskap, känsla av ensamhet, isoleringstendenser.

Beteendemässiga reaktioner
Missbruk, undandragande, irritabilitet, otålighet, reaktioner på ljud och ljus, splittring i de dagliga aktiviteterna, oförmåga att engagera sig.

Läs mer om symptom och behandling på 1177.se

PTSD komplex

PTSD komplex existerar inte i diagnosmanualerna, men är ändå ett begrepp som är vedertaget och används inom området. Begreppet syftar till en mer komplex symptombild för personer som har varit med om svåra händelser tidigt i livet eller upprepat under en längre tid. Vid trauman i uppväxten kan det vara omsorgspersoner som har utsatt personen för våld eller övergrepp av olika slag. Vid komplex PTSD är dissociation mer framträdande, symptomen ofta mer djupgående och kroniska samt mycket svåra att upptäcka.

*

Har du eller någon närstående till dig drabbats av PSTD?
Finns det något du vill att jag skriver mer om på ämnet?