April brukar vara en av de svåraste månaderna för mig när det kommer till smärta. Väderskiftningarna skapar ett tryck i hela kroppen som spänner och bränner. I år har det varit hanterbart, trots att jag också arbetar heltid. Eller kanske tack vare? Ja, med tanke på hur flexibel min arbetssituation är i både flextid, förstående kollegor och möjlighet till att justera arbetstempot (de flesta dagar) så är det nog just det som gör skillnaden. Dessutom är det lätt att distrahera sig i ett meningsfullt, roligt och stimulerande arbete. SÅ tacksam!
Och så våren. Förra året försvann den i en mental frånvaro och sjukdom. Jag tar igen det nu. Med en sorg över det som var då, men allra mest i vördnad inför att vara här och få uppleva detta. Det är skrämmande att tänka på hur nära det var att jag inte skulle få uppleva en till vår. Nu gör jag det. Med hela mitt väsen. Med varje vitsippa, koltrastsång, körsbärsblomma, jordrest under naglarna och mjuk vårvind. Jag är här på riktigt nu.
Så, här är ett axplock av aprils stjärnögonblick.
✨ Att få feedback som stämmer med min egen självbild. Att bli sedd.
✨ Tomatplantorna i morgonljuset som växer dag för dag.
✨ Extra ledighet över påsken. Välbehövlig vila.
✨ En liten flicka som susade förbi mig på cykel och ropade glatt till sina syskon ”jag var sist”.
✨ Att kunna gå hem och lämna en påbörjad uppgift oavslutad till nästa dag.
✨ Blommande körsbärsträd.
✨ Att få höra att min första riskbedömning i ett vuxenärende var ”top notch”.
✨ När det klickar och man verkligen förstår något på djupet.
✨ Förstående medkännande kollegor en dag då värken var svår och jag kunde ta en längre lunch för att ta igen mig mitt i arbetsdagen.
✨ När du tittat på en serie så länge att du gråter med karaktärerna.
✨ Blåsippor omhuldade i snön.
✨ Att jag kunde stå kvar stadigt och tryggt i mig själv i en situation som tidigare hade varit omöjlig att hantera utan att checka ut mentalt.
✨ Tacksamheten över att mitt pass är giltigt länge än. Och allt vad det innebär för mig som är så lätt att ta för givet.
✨ Traditionen av klänningsfredagar med min kollega.
✨ Tassavtryck i snö.
✨ Att få höra att jag är klok och insiktsfull för min ålder.
✨ Utbyta menade blickar av samförstånd.
✨ Skymningsljuset mellan vinter och vår.
✨ Ljudet av snödropp från träden, som ett glittrande sus.
✨ Hälsa på främlingar i skogen.
✨ Att komma med tankar som bidrar till att någon annan får hjälpande insikter.
✨ Att våga göra något jag har varit rädd för under nästan hela mitt liv, med en person som stöttade mig på ett så tryggt sätt.
✨ Sopade gator.
✨ Att få färg i ansiktet av solen.
✨ Träds årsringar.
✨ Att ta ett fotografi av en vitsippa som gjorde mig stolt och upprymd.
Vilka ögonblick har känts extra för dig den senaste tiden?
