Stjärnögonblick från april 2023

April innehöll många ”första”. Framför allt årets första i naturen. Jag började också arbeta i ett nytt team på socialtjänsten med några nya arbetsuppgifter. Eftersom jag nu har de första mötena med människor innebär det också att varje möte är något nytt. Jag lär mig nytt varje dag. Det är otroligt inspirerande - och utmanande. I slutet av månaden var jag iväg på konferens i två dagar på Södertuna slott med jobbet. Så vacker plats och lyxiga men hektiska dagar.

Aprilvädret från försommarvärme till snökaos på någon dag har känts i min stackars kropp. Jag har acceptans, och snälla strategier. Jag har försökt sänka ambitionerna lite överallt. En klädbytardag och en del övningskörning har jag fått till trots en trötthet som ibland gjort mig helt urlakad. Det känns fint att se att jag kan balansera jobbdagarna tillräckligt bra för att inte bli helt däckad på helgerna. Odlingarna, Asla och vårtecken ger extra kraft när det är tufft att orka med.

Och så klart, den förundran som väcks i stjärnögonblicken:

✨ Snödroppar i skymningens mörker, en vemodig och hoppfull känsla samtidigt.

✨ Årets första humla svärmandes förbi.

✨ Att sträcka ut en fot i svalkan utanför täcket om natten.

✨ Styra min tid och känna att det ger en bra rytm i jobbet. Känslan av att jag är trygg i mina gränser.

✨ Det där glittret på blåsippans blad.

✨ Att få höra ”jag vet, jag ser dig” när jag kände mig tillintetgjord och överkörd.

✨ Fåglarnas mjuka gemensamma rörelse när de flyttade sig mellan hustaken.

✨ Samverkan med grannar vid inbrott i våra förråd.

✨ Plantdjungeln som växer upp på mitt köksbord och att stolt visa upp den för alla som vill se.

✨ Att få uppleva alla stadier av vitsippans knopp samtidigt.

✨ En fjäril (påfågelöga) som fladdrade runt i min närvaro i nästan 30 minuter.

✨ Komma hem till Asla efter konferensen och att hon inte vek från min sida på flera dagar.

✨ En vän som återkopplade för att kolla läget efter ett tufft beslut.

✨ Klara av momentet start i backe på körlektionen.

✨ Inredningen på Södertuna Slott - vill flytta in!

✨ Inbjudan till ett avslappnat umgänge på valborg.

✨ Årets första citronfjäril i skogsbrynet.

✨ Komma i tid för att knipa några tallrikar i serien ”Gröna Anna” på favoritloppisen. Kunde ha hoppat jämfota av glädje!

✨ Ett rådjur som stod alldeles stilla och mötte min blick under en kvällspromenad.

✨ Ströva bland vitsippshav med kollegor i förundran.

✨ De små nässlorna som tog sig upp ur fjolårets sly.

✨ Att kunna använda mina livserfarenhet indirekt i möten med klienter och känna hur det gör skillnad.

✨ Få höra att det jag delar är viktigt för någon, oavsett om det ibland dröjer mellan inläggen.

✨ Byta kläder på klädbytardag - lämna in kläder och få nya helt gratis! Hela konceptet är så tillfredsställande.

✨ Gyllene timmen över fält och vatten - hur naturen kan förstärka ljus på så olika vackra sätt.

✨ Hur var din aprilmånad? Vad gav dig ljus? ✨

Stjärnögonblick från mars 2023

Mars är som en dimridå av trötthet, och ändå gnistrar dessa ögonblick så starkt igenom den. Kanske främst i arbetet där förändring och meningsfullhet stärker mig med utmaningar och utveckling. Mars innebar sista månaden med barnavårdsutredningar… trodde jag. Tills jag blev erbjuden att arbeta på mottagningen och också fortsätta med vissa utredningar. Som min chef sa känns det rimligt att fortsätta på den vägen, eftersom jag också trivs så bra i det. Jag kommer verkligen till min rätt i möten med barn och deras föräldrar, och på många sätt är det då jag känner mig som mest mig själv. Jag kan använda min levda erfarenhet ihop med min kompetens på ett sätt som jag blir allt bättre på att balansera.

Efter arbetsdagarna har jag varit väldigt trött, och några dagar har jag varit hemma då väderväxlingarna fått min kroniska värk att löpa amok. En tuff månad. Allt utanför arbetet har varit en bonus. Som att jag två gånger har övningskört längre sträckor, hållit odlingarna vid liv och satt fler frön i jorden och underhållit Aslas diabetes dagligen. Det står rätt still med Asla men jag har hopp. I april ser jag fram emot mer värme, stabilitet och nya utmaningar i min nya roll på jobbet. Årets ledord “växtkraft” har verkligen fått form i dessa månader. Jag följer livet dit det vill ta mig.

✨ Snön som föll glittrande från träden i skogen.

✨ När jag körde hem mig själv under övningskörningen.

✨ Det knarrande ljudet av att gå på snö.

✨ Att få höra att en ungdom kände sig sedd av slutsatsen i min utredning.

✨ Komma upp till de frodiga odlingarna på morgonen.

✨ Årets första snödroppar som låg mot marken och inväntade stormen.

✨ Krama om bästa vännen efter hennes körkonsert.

✨ Frida Lundgrens hem 🤩🥰

✨ Tacka min tillfälliga teamledare och se hur hon blev rörd.

✨ Buketten tulpaner nedan som fortsatte utveckla ny skönhet i alla sina stadier.

✨ Ge sättpotatis till en kollega som avslut på månader av fin samvaro.

✨ När en klient sa att jag borde bli samtalsterapeut.

✨ Ludna knoppar av videung.

✨ Citronfjärilar och nässelfjärilar svärmandes längs skogsvägen. VÅREN!

✨ Skor som var så mjuka att jag inte ville ta av mig dem.

✨ Solnedgångens färgrikedom.

✨ Nyfärgat hår och känslan av volym i det.

✨ När Asla somnade tätt intill mig.

✨ Att få en förälder att se sitt barns perspektiv så att jag kunde hjälpa barnet.

✨ Frökapslar som vittnar om att våren är på väg.

✨ Få ett erbjudande om nya arbetsuppgifter i nytt team som kändes helt rätt.

✨ Att bryta ihop och komma igen i något som gjorde riktigt ont.

✨ Veterinärens entusiasm över att Aslas värden sjunkit.

✨ Att köra bil i högre hastigheter och känna att jag klarar det.

✨ Vara på skattjakt efter vårtecken i vårsolen och fyllas av förundran igen och igen.

Vad har känts extra fint hos dig i mars?

Stjärnögonblick från april 2022

April brukar vara en av de svåraste månaderna för mig när det kommer till smärta. Väderskiftningarna skapar ett tryck i hela kroppen som spänner och bränner. I år har det varit hanterbart, trots att jag också arbetar heltid. Eller kanske tack vare? Ja, med tanke på hur flexibel min arbetssituation är i både flextid, förstående kollegor och möjlighet till att justera arbetstempot (de flesta dagar) så är det nog just det som gör skillnaden. Dessutom är det lätt att distrahera sig i ett meningsfullt, roligt och stimulerande arbete. SÅ tacksam!

Och så våren. Förra året försvann den i en mental frånvaro och sjukdom. Jag tar igen det nu. Med en sorg över det som var då, men allra mest i vördnad inför att vara här och få uppleva detta. Det är skrämmande att tänka på hur nära det var att jag inte skulle få uppleva en till vår. Nu gör jag det. Med hela mitt väsen. Med varje vitsippa, koltrastsång, körsbärsblomma, jordrest under naglarna och mjuk vårvind. Jag är här på riktigt nu.

Så, här är ett axplock av aprils stjärnögonblick.

✨ Att få feedback som stämmer med min egen självbild. Att bli sedd.

✨ Tomatplantorna i morgonljuset som växer dag för dag.

✨ Extra ledighet över påsken. Välbehövlig vila.

✨ En liten flicka som susade förbi mig på cykel och ropade glatt till sina syskon ”jag var sist”.

✨ Att kunna gå hem och lämna en påbörjad uppgift oavslutad till nästa dag.

✨ Blommande körsbärsträd.

✨ Att få höra att min första riskbedömning i ett vuxenärende var ”top notch”.

✨ När det klickar och man verkligen förstår något på djupet.

✨ Förstående medkännande kollegor en dag då värken var svår och jag kunde ta en längre lunch för att ta igen mig mitt i arbetsdagen.

✨ När du tittat på en serie så länge att du gråter med karaktärerna.

✨ Blåsippor omhuldade i snön.

✨ Att jag kunde stå kvar stadigt och tryggt i mig själv i en situation som tidigare hade varit omöjlig att hantera utan att checka ut mentalt.

✨ Tacksamheten över att mitt pass är giltigt länge än. Och allt vad det innebär för mig som är så lätt att ta för givet.

✨ Traditionen av klänningsfredagar med min kollega.

✨ Tassavtryck i snö.

✨ Att få höra att jag är klok och insiktsfull för min ålder.

✨ Utbyta menade blickar av samförstånd.

✨ Skymningsljuset mellan vinter och vår.

✨ Ljudet av snödropp från träden, som ett glittrande sus.

✨ Hälsa på främlingar i skogen.

✨ Att komma med tankar som bidrar till att någon annan får hjälpande insikter.

✨ Att våga göra något jag har varit rädd för under nästan hela mitt liv, med en person som stöttade mig på ett så tryggt sätt.

✨ Sopade gator.

✨ Att få färg i ansiktet av solen.

✨ Träds årsringar.

✨ Att ta ett fotografi av en vitsippa som gjorde mig stolt och upprymd.

Vilka ögonblick har känts extra för dig den senaste tiden?

Grönskans liv och regnets vila

Väderprognosen visar regn så långt den sträcker sig. Det skänker mig ett lugn. De senaste veckorna har solen skapat magi varje dag i en explosion av grönska. Kamerabatteriet ständigt på laddning för att fånga nya ljus, nya nyanser. Ögonen stora och öppna, vill ta vara på varje skiftning. Jag vill vara med, vill uppleva allt.

Som så ofta har jag mer livskraft i vilja än kraft i kroppen. Tänk vilken gåva då att våren saktade in i kyla och lät oss njuta länge i år. Magnoliorna, vitsipporna, körsbärsblomningen har fått stanna längre. Jag behövde det. Jag behövde en utdragen vår att få hämta kraft av, lite i taget. Och nu, nu kommer regnskurarna. Pauserna.

Maj är alltid intensivt. Men det är något mer i år. En extra stress. Från annat i livet, men också att jag snart är i mål med min utbildning. Mellan studietimmarna har jag hittat kraft bland skogens vilda djur och mångfald. Jag har suttit länge i hav av vitsippor och betraktat betande rådjur på ängen. Följt ekorrens väg upp längs de mäktiga ekarnas grenar till skimrande gröna trädkronor.

Jag är överväldigad av förundran. Nu kommer regnet som en vila. Återhämtning. Andra fokus. Det finns en tid för allt. Solen kommer tillbaka och växtligheten behöver också regnets näring för att orka blomma igen. Blåbären fylls med vatten, harsyran breder ut sig längs marken. Nu växer liljekonvaljerna över de pollendränkta vitsippshaven. Smörblommorna skimrar i kvällssolen. Sommaren står för dörren.

Det är så nära examen nu. Bara två veckor kvar till slutseminarium. Nu går jag in i studierna medan regnet smattrar mot fönstren. Samlar ihop mig. Jag står på tröskeln till något nytt. Det kommer inte att kunna bli som jag hade tänkt mig, men det blir som det ska. Jag landar i att jag behöver läka innan jag är redo för nästa steg. Det landar mjukt i mig. Jag ska berätta mer om det i ett senare inlägg, om det som kommer sen. Men nu, nu vilar jag i regnet och njuter av mina sista dagar som student. Tänk, om två veckor är jag socionom.

Med tiden, när jag har tagit hand om det som behöver uppmärksamhet i mitt liv nu, kommer jag att kunna ge vidare till andra. Stå i det svåra, med all den lyhördhet och trygghet jag har inom mig. Ta på allvar, se bakom det uppenbara och använda all den kunskap som jag summerat i både självkännedom och professionell kunskap de senaste fyra åren. Utveckla den kunskapen, få ta del av livsberättelser som lär mig något nytt. Ständigt i rörelse, förändring. Och jag kommer att behöva sakta ner ibland när viljan är starkare än orken. Det lär jag mig att göra också nu. Det finns tid för det jag vill sen. Nu ska jag samla krafter.

*

Vad behöver du just nu? Hur kan du skapa utrymme för det, för dig?