December är tända ljus och väntan, avslut och längtan. Vintervilan sänker sig i lägre temperaturer och mörka timmar. Jag går ner i varv med naturen och sänker tempot och volymen i vardagsbruset. Med slutspurt för första terminens studier och fler arbetsdagar än annars har jag varit extra varsam med mig. Med den intensiva självreflektionen i relation till utbildningen har hjärnan känts överhettad många dagar. De dagliga promenaderna är min bästa bot mot rusande tankar som då får möjlighet att landa i kroppen. Många extra timmar sömn har det också blivit. Välbehövligt!

För första gången på många år har julen passerat mig med acceptans och lätthet. Sorgen och ensamheten har skavt i stunder och ändå naturligt gått över. Jag har låtit julen få finnas med mig i besök på julmarknader och när jag bevittnade det magiska luciatåget på SUP som skred över Eskilstunaån. Dagarna har passerat med extra vila och reflektion. Det var precis det jag behövde.

Helgen som följde efter lucia drog det in en storm som orsakade ett av de värsta smärtskov jag har haft, och på många år. Efter dygn i outhärdlig smärta var jag i alla fall tillräckligt på benen för att ta mig till den sista kursdagen för terminen. På en yogamatta omfamnad av mina kurskamraters omsorg orkade jag vara där. Någon dag senare försökte jag arbeta men började gråta i skörheten och återvände till sängläge. De många röda dagarna var en välsignelse då jag kunde återgå till arbetet en dag i taget med återhämtning däremellan. Jag är så här i början av januari fortfarande svag. Samtidigt var det som att det där skovet rensade ut många mentala blockeringar som jag hade fastnat i. När smärtan lägger sig är tacksamhet allt jag kan känna.

Låt oss se vad som skimrade extra hos mig under årets sista månad:

✨ Anlända till Stockholm vid gryningen och se det orangea och djupt blå ljuset speglas i Mälaren för att sedan följa ljusningen över staden.

✨ Få veta vem som kommer att bli min chef 2025 och känna mig rörd och trygg av beskedet.

✨ Stjärnklar himmel.

✨ Ställa in ren disk i köksskåpen.

✨ Att efter första halvåret med halvtidslön känna mig ekonomiskt trygg. Tacksamheten och stoltheten över hur jag själv och andra har hjälpt mig hit. Det är obeskrivligt hur långt borta det har känts att nå det.

✨ Se det magiska luciatåget på SUP skrida ut över Eskilstunaån och känna publikens förundrade tystnad sänka sig inför det vackra.

✨ Ligga på yogamattan under kursdagen, mitt i smärtan och omgiven av omsorgsfulla kurskamrater. Att känna att det var okej just för att jag var där i det hållande sammanhang de utgör.

✨ Beställa hem en bok om traumafokuserad ACT som ett steg i att våga tro på att jag kan skapa det jag vill i min framtid.

✨ Få en förfrågan från en person som ville bli min träningsklient innan jag ens har börjat efterlysa det. Så hjärtevärmande!

✨ Se en pojke kolla på fullmånen med vidöppna ögon och utropa ett ”wooow” med en kärleksstrålande förälder vid sin sida.

✨ Tomteflickan ovan som jag hittade på en loppis. Tänkte först ge den till min naturälskande vän som samlar på fyrklöver men blev så betagen i henne att hon fick stanna hos mig.

✨ Foton på mina vänner och deras familjer från julafton.

✨ Knarrande snö under skorna.

✨ Eldiga soluppgångar i kyliga grader.

✨ Mjuka varma kläder att bädda in sig i kalla dagar.

✨ Adventsljusstakens sken i mörka kvällar.

✨ Att i den värsta smärtan ändå känna en djup tacksamhet över att jag vet att jag klarar det och ha tillgång till de verktyg som är hjälpsamma.

✨ Telefonsamtal med en vän som innehöll både tryggt allvar och igenkännande skratt.

✨ En klient som tackade för vårt möte och sa att det kändes tryggt.

✨ Tända ljus i skogen vid vintersolståndet. En mysig tradition jag har skapat som också fungerade i duggregn.

✨ Att uppleva hur en sak efter den andra faller på plats inför vårens nya steg.

✨ Att tanka trygghet från en bekant röst i telefonen efter mardrömsskovet. Som att mardrömmens kvarliggande känsla upplöstes där i ljuset vi kunde skapa mellan oss.

✨ Uppslukas av snökristaller som en hel värld att upptäcka.

✨ Ta ansvar och säga förlåt när jag hade agerat obetänksamt.

✨ Se tillbaka på året som gått och se alla stunder då människor omkring mig trätt fram och funnits där för mig, och för min älskade Asla.