Perspektiv

Sommar i P1 2023 - mina topp 10

Sommarpraten 2023 har en stor spännvidd av människor och ämnen, och som alltid finns det något som passar någon mer än annat. Så också för mig. Så det här är min högst subjektiva topplista utifrån den dagsform jag hade när det spelades och vad som intresserar mig, samt vilka röster som biter sig fast just på min näthinna. Det är tydligt att de som har ordkonsten och känslorna med sig är de sommarprat som griper tag i mig. Alla mina korta recensioner finns i min Instagramprofil i höjdpunkten “sommarprat 2023”. Tack till alla er som visat dem uppskattning under sommaren!

Alla foton nedan är oförskämt lånade av Sveriges radio och deras fantastiska fotografer.

  1. Maria Wolrath Söderberg

Docent i retorik

Helt klart mitt favoritavsnitt i år. Finns det något mer angeläget än att tala om vårt förhållningssätt till klimatfrågan? Dessutom retoriskt briljant (föga förvånande). Hoppfullt, engagerande och jag får en känsla av “nu jävlar” som stärker min ryggrad än mer. Jag ansluter mig till Maria och haggorna. Vi ställer om. Vi ställer oss upp. För det håller inte längre att leva där i sprickan av vad vi vet att vi behöver göra och vad vi gör. Även om Maria säger det så mycket bättre. Varje gång. Lyssna!

2. Fatemeh Khavari

Människorättsaktivist

Det skär genom hjärtat tusen gånger om. Bristen på mänskliga rättigheter, sveken. Ackompanjerat av fantastiska låtval. Fatemeh gör det tydligt hur viktigt det är att använda sin röst och stå upp för medmänniskor som drabbas av världens ojämlika livsförutsättningar.

3. Livia Fränkel

Hedersordförande Föreningen Förintelsens Överlevande

Det är nästan på gränsen för att jag orkar lyssna, men jag behöver göra det ändå. Om inte jag kan ta in det, hur ska vi någonsin annars kunna föra det vidare och aldrig låta det ske igen? Stämningsfullt och gripande. Mitt i allt det obegripligt hemska beskriver Livia så väl hur det är att vara en människa som alla andra, som försöker överleva och skapa ett liv efter. Drabbande musik som sätter tonen ytterligare.

4. Maja Nilsson Lindelöf

Influencer, entreprenör och designer

Viktigt. Ärligt. Sårbart. Om att leva nära psykisk sjukdom hos ett syskon. Innerligt i kärlek om nära relationer. Med gråten i halsen både hos Maja och mig. Ljuvligt romantiskt i att hitta kärleken parallellt med en inre vilsenhet i en ung kvinnas sökande efter sig själv.

5. Asabea Britton

Barnmorska och influencer

Vackert, tryggt, innerligt och ömsint. Det farligaste patriarkatet vet. En röst av en varm modersfamn, från urkraften i det som skapar liv. Viktiga perspektiv om att få föda barn på sina egna villkor och med tillit till sin kropp.

6. David Thurfjell

Professor i religionsvetenskap och författare

Davids hypnotiska röst förstärker känslan av en bärande förundran. Mellan religionshistoria och personligt sökande finns ett jordnära allvar om andlighet. Här möts ett skarpt intellekt och det okända förunderliga. Speciellt intressant är reflektionerna om vikten av tron bortom det tvärsäkra och överdrivna.

7. Tilde Addenbrooke

Hjälparbetare och butiksbiträde

Målande gripande bilder av ett krig, i nutid. Möten som känns och bränns. Rakt in i hjärtat med all sin medmänsklighet och generositet: att ge är att få. Tårögd flera gånger om. Det är något så avskalat och självklart i Tildes sätt att skildra det hon gör, och också i det hon faktiskt gör.

8. Omar Rudberg

Artist och skådespelare

Omars sommarprat är andas smittsam livsglädje. Det finns något djupt oförstört och kärleksfullt i barnasinnet som strålar fram. Jag småler rakt igenom av den kärleksfulla självdistansen. Känner varmt för budskapet om att stå kvar i den man är och finna trygghet i det: ”Kanske var det för att jag inte platsade någonstans som jag började ta plats”.

9. Jila Mossaed

Författare, poet och ledamot i Svenska Akademin

Poetiskt fängslande och innerligt om ordens trygghet och motstånd mot förtryck. Att finna sin sanna inre röst genom skrivandet och ha det med sig som en kompass i världen. Musikval med nerv.

10. Malin Wollin

Författare och journalist

Beskrivningen “att se det stora i livet genom det lilla i vardagen” är verkligen spot on. Humor och allvar blandas i ett vardagsnära stök. Återkommande finns ett nära barnperspektiv och en närvaro som förbluffar och får fäste.

Bubblare

Några som inte nådde topp 10 men ändå är värda att lyssna på.

Sauli Niinistö

Finlands president

Jordnära och diplomatiskt om ledarskapets många relationer. Jag får en känsla av en trygg och rotad person som har hjärtat med sig även i maktens korridorer.

Anders Bagge

Musiker och låtskrivare

Genuint och kärleksfullt. Självdistans som skiner igenom med humor och ödmjukhet. Behagligt att lyssna på. Också en fin bild av att leva med ADHD och hur han med självkännedom och en stöttande omgivning lever med det.

Annie Lööf

fd partiledare och jurist

Ärligt och sårbart om att kämpa för livet för det dyrbaraste. Parallellt finns det med ett medmänskligt politiskt engagemang som trots att jag ofta är av en annan åsikt kan känna stort förtroende för. Det finns en stark kompass och en rak ryggrad hos Annie som lyser igenom även i detta sommarprat, oavsett situation drivs hon av hjärtats genuina krafter.

🌿

Har du lyssnat på något sommarprat? Har du någon favorit?
Vilket slags innehåll fångar dig?

Smärtan behöver marginaler bortom heltidsnormen

Jag lever med myofasciellt smärtsyndrom (fd fibromyalgi) och kroniskt trötthetssyndrom sedan ca 15 år tillbaka. Jag fick behandling i form av ACT (Acceptance Commitment Therapy), kroppskännedom och fysioterapi under 2014-2015 vilket ökade min copingförmåga till 97 %. Sedan dess har jag med stöd genomfört 3,5 års utbildning till socionom. Jag lärde mig leva med det. Jag vet att jag kan ta mig dit igen. Med en skillnad. Jag måste lyssna till min kropp ännu mer. Ge den marginaler. Oavsett hur långt jag kan gå på vilja, så har jag inte orken.

Porträtt Wilda - reaktionista.se-3.jpg

När jag blev allvarligt sjuk i år insåg jag en gång för alla att jag behöver acceptera mina fysiska begränsningar och anpassa mig efter dem snarare än mitt jävlar anamma. Precis det som min smärtläkare sagt i alla år när jag gick i behandling. Min arbetsförmåga kommer inte vara mer än 75 %, eftersom jag behöver så mycket återhämtning och egentid för att orka med på sikt.

Jag tappade det någonstans längs vägen. När jag tvingades att göra min praktikperiod på heltid och när vården inte längre kunde ge mig något nytt. När arbetsgivare enbart sökte heltidsanställda. När jag bara ville vara som andra. När jag orkade studera heltid. När vårdcentralläkare ignorerade smärtklinikens utredning och ifrågasatte mina diagnoser. Och när en reumatolog gjorde mig så illa att jag inte kunde fungera på flera veckor. Jag ville inte söka vård igen. Jag ville tro att det skulle gå ändå. Genom att skära ner på allt annat i livet skulle jag klara det.

Spring in the air - reaktionista.se-2.jpg

Tills marken rämnade under fötterna. Med en kropp som bröts ner på nolltid av stress och en hjärna som inte längre kunde varva ner och stanna upp.

Sen förstod jag att jag behöver den där marginalen. För att livet händer, och då måste jag ha utrymme att ta emot det. För att jag inte kan ta bort allt annat i livet och bara ha arbetet kvar. Jag behöver återhämtning, social energi och tid för reflektion. Arbetslivet idag är inte uppbyggt efter det. Även de flesta som arbetar heltid tar ju stryk av hur det ser ut. Och jag, jag gör det definitivt. Jag är för mjuk för att leva ett hårt liv utan luft i schemat.

Wilda - reaktionista.se-7.jpg

När jag hade landat på sjukhuset insåg jag att jag stod på ruta ett i min smärtproblematik, rent kroppsligt. Mentalt har jag verktyg men som skulle behöva en uppdatering.

Därför sökte jag mig tillbaka till smärtkliniken så snart jag hade landat på sjukhuset. För att be om hjälp från den läkare som hjälpt mig mest. Han som ser helheten, orsakerna och symptomen och hur det ena påverkar det andra osv. Som följt mig över tid.

Men vården får allt sämre förutsättningar att hjälpa smärtpatienter. Kliniken stängdes ner under ett halvår förra året vilket har gett en enorm vårdskuld. Det är personalbrist och det sparas in på resurser.

Under dagens besök fick jag det finaste bemötande man kan få med ett erkännande och några råd jag tar med mig i styrka framåt. Mer kunde jag inte få, för det finns inte. Det är remitterande vårdcentralläkare som ansvarar för sjukskrivningar och rehabilitering. Specialistläkaren får inte skriva intyg till Försäkringskassan. Kötiderna till smärtklinikens insatser är så långa att den enda vägen nu är att försöka klara det själv.

Jag ska försöka uppbåda kraft att söka reda på en läkare på en vårdcentral som förstår smärt- och stressproblematik. Som ser helheten. Jag får testa mig fram, med utgångspunkt i de tips jag har fått tidigare. Med risk för att bli försämrad av det. Alternativet att påbörja heltidsarbete och sedan krascha och bli sjukskriven verkar vara den vägen samhällsapparaten föredrar. Jag önskar att ingen behövde gå den vägen, att vi hade andra sätt att ta hand om varandra när det behövs.

Jag förstår också att pandemin har satt mycket ur spel, kanske allra mest för vårdpersonalen som slitit för att rädda liv under alldeles för lång tid, och förlorat så mycket. Det finns många som har större vårdbehov än jag som lider något fruktansvärt just nu. Jag känner med dem.

Jag önskar att ingen lämnades ensam att hantera sin ohälsa och sjukdom. Liksom konsekvenserna av det. Jag önskar att vi hade ett samhälle där arbetsförmåga inte mättes i antalet timmar vi orkar prestera, utan i vad vi faktiskt gör och bidrar med för varandra. Och att det skulle vara en bonus, utöver en grundinkomst som alla fick för att garantera hälsa och skapa marginaler för att livet händer. Då hade vi inte behövt ställa oss frågor som “Duger jag även om jag är sjuk? Får jag vara med ändå? Varför får jag inte bidra med det jag kan? Är jag värdelös nu när jag är sjuk? Måste jag tvinga mig själv till mer än jag orkar?”


Hur skulle du lägga upp din arbetstid/sysselsättning om du själv fick styra din tid? Om du då redan hade en grundinkomst som säkrade det allra nödvändigaste.

Sommar i P1 2021 - Mathilda, poesi och motståndskraft.

Sommarpraten kommer in som friska vindar vid midsommar och följer mig år efter år genom regnrusk och blomsterängar tills de tonar ut i ljumma augustikvällars ljus. Det känns rikt att få ta del av andra människors livsberättelser och perspektiv i ett format som håller hög kvalitet. Jag samlar på mig ny livsvisdom och blir ofta inspirerad till egna vidare tankar och fördjupad självkännedom. Dessutom hittar jag ofta ny musik att lyssna vidare på.

Det bästa tipset jag har är att lyssna på de avsnitt som du INTE automatiskt blir intresserad av. Att våga lämna sin egen åsikts- och världsbubbla - för det är ju då vi definitivt får nya perspektiv. Det fick jag redan igår när Benjamin Ingrosso inledde säsongen med en Batmandräkt.

FOTO: Sveriges Radio

FOTO: Sveriges Radio

I år är det extra speciellt och jag kan inte ens skriva det här utan att få tårar i ögonen. Min vän Mathilda är framröstad som Lyssnarnas Sommarvärd. Min enastående vän Mathilda som jag lärde känna under gymnasieåren när vi båda kämpade med relationen till oss själva. Vi höll varandras händer då och vi håller dem än. För det mesta har Mathilda haft en kamera i händerna. Jag har stått framför och poserat mellan skratt och allvar i samtal och vänskap.

Det jag inte visste då som jag skulle få veta senare var att vi delade erfarenheten av att ha blivit sexuellt utnyttjade av personer som satte oss i beroendeställning. Vi kunde inte prata om det då. Vi tog på oss skammen för det som inte handlade om oss. Nu berättar Mathilda om sina erfarenheter för hela svenska folket. För hon vet hur viktigt det är att vara den rösten. Redan innan programmet har spelats vet jag att hon i sitt mod har gjort skillnad. För hon har gjort det för mig. Och för sig själv.

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Mathilda Hofling

14 juli

Mathilda Hofling är medicinsk sekreterare och fotograf. Som tonåring blev hon utsatt för grooming på nätet och bröts systematiskt ner genom hot och övergrepp. Genom att dela sin berättelse vill hon visa att det finns en väg ut och öppna ögonen för att det är vanligare än man tror.

FOTO: Lina Arvidsson / Sveriges Radio

FOTO: Lina Arvidsson / Sveriges Radio

Nicolas Lunabba

19 augusti

Nicolas Lunabba är verksamhetsansvarig för organisationen Helamalmö, som arbetar för att skapa bättre levnadsförhållanden för barn och unga som växer upp i socioekonomiskt missgynnade områden.

Han är en viktig röst för att synliggöra det strukturella förtryck som ligger bakom mord av och på unga människor. Det är en konsekvens av det ojämlika orättvisa samhälle vi har skapat. Jag har själv sett dessa unga på nära håll och min sista uppgift på socionomprogrammet handlade om precis detta. Hur farligt det är att lämna unga människor utanför samhället och inte ge dem de förutsättningar som är självklara för andra.

FOTO: Mats Ahlm / Sveriges Radio

FOTO: Mats Ahlm / Sveriges Radio

Olga Persson

26 juli

Olga Persson är statsvetare och ordförande för Unizon som samlar mer än 130 kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Hon är en människorättskämpe som höjer sin skarpa röst om mäns våld mot kvinnor.

I sitt sommarprat kommer hon prata om:

”den ständigt pågående pandemin av mäns våld mot kvinnor, som dödar och skrämmer kvinnor över hela världen men som aldrig leder till några restriktioner”.

Och det som kanske väckte mitt intresse än mer:

”Om varför humor är bästa vaccinet. Och om fantasin att jag innerst inne är Bob Dylan.”

Jag är säker på att Olga kommer att ge mig en stärkt ryggrad och eld i kampen för en värld där kvinnor har en fridlyst rätt till fred och frihet.

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Tousin ”Tusse” Chiza

7 augusti

”Tusse” är den första artisten som vunnit både Melodifestivalen och Idol. I år representerade han Sverige i Eurovision song contest. Han har nyss tagit studenten och ska i höst turnera och skriva musik. Vem har missat denna solstråle?

Tusse kom ensam till Sverige som åttaåring efter att ha flytt från kriget i Kongo-Kinshasa och har nu bott i många år i sin svenska familj i Dalarna. I sitt sommarprat vill han berätta om sina släktingar och hur de format sig ett liv i Sverige med de möjligheter de har fått här.

Det här är en person jag blir glad och berörd av bara av att höra hans namn. Det finns något så oförstört i hans personlighet, trots (eller kanske på grund av) alla svårigheter han har gått igenom tidigt i livet. Jag vet att det kommer att kännas. För det gör det när Tusse visar sig. Han känns.

FOTO: Henrik Brunnsgård / Sveriges Radio

FOTO: Henrik Brunnsgård / Sveriges Radio

Alexandre Antonelli

11 augusti

Alexandre Antonelli är forskningschef på Royal Botanic Gardens, Kew i Storbritannien. Han har främst genomfört studier om tropikernas biologiska mångfald och arbetat med att kartlägga hoten från miljöförstöringen. Hans sommarprat ska handla om

“den stora tysta artdöden – där massor av djur- och växtarter försvinner, för att aldrig mer komma tillbaka. Men det finns hopp. Jag ska berätta hur vi kan rädda den biologiska mångfalden”.

Det behövs hopp. Och allvar. Det kommer att göra ont att höra, men sanningen är det som också öppnar möjligheter till förändring. Hopp.

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Amie Bramme Sey

2 juli

Programledaren Amie Bramme Sey har lett bl.a Grammisgalan och driver podden ”Raseriet” ihop med Fanna Ndow Norrby. Hon har arbetat på Sveriges radio, på Aftonbladet och är krönikör för Elle. Hon är även utbildad doula.

Amie är en stor inspirationskälla och förebild för mig. Med skärpa, humor, kraft och liv lyfter hon viktiga ämnen och perspektiv som behöver synliggöras mer. Att lyssna på Amie kommer garanterat ge nya perspektiv och inspiration till kampen för en bättre värld.

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Nina Burton

16 juli

Nina Burton är författare och poet, ledamot av Samfundet De Nio och Kungliga Vetenskapsakademien och har fått flera litterära priser, bl.a. Augustpriset i fackboksklassen år 2016.

Hon har gett ut flera essäböcker, lyriksamlingar och gjort tolkningar av andras diktverk. Förra året släpptes den hyllade essäboken Livets tunna väggar, som beskrivs som ”en poetisk betraktelse över biologins mångfald”. Hur har jag ens kunnat missa något så vackert?

Bara Ninas beskrivning är ju ren poesi:

”Jag kommer att tala om det stora och det lilla, till exempel hur sådant jag sökt under trettio års upptäcktsresor fanns i en nära natur. Men hit hör förstås också jordklotets och små coronavirus ljud”.

Jag förbereder mig på att bli golvad av poesin och behöva lyssna i omgångar för att kunna ta in alla vackra formuleringar. Lite som Athena Farrokhzads sommarprat 2014.

FOTO: Sveriges Radio

FOTO: Sveriges Radio

Andra sommarprat jag är nyfiken på

🌿🌿🌿🌿🌿

Är du extra nyfiken på någon av årets sommarvärdar?