Mars har varit en omvälvande månad, minst sagt. Den sista februari gick jag ifrån arbetslöshet till arbete. Jag är tacksam för att jag fick trappa upp arbetstiden stegvis med två veckor halvtid och två veckor på 75 %. Nu har jag gjort min första vecka av heltidsarbete. Jag trivs! Och jag är riktigt riktigt trött. Det är som det ska. Efter jobbtimmar ägnar jag tiden till återhämtning på alla sätt jag kan. Sömnen är så viktig, liksom naturens läkande kraft.

Stjärnögonblicken finns där, i tacksamhet och närvaro. I våren som gryr och människor jag får möta. Och i det som finns där närmast. Aslas mjuka päls, växterna på fönsterblecket och kollegor som gör mig ödmjuk.

✨ Personer som använder kroppsspråk när de pratar i telefon.

✨ Asla som hoppar upp i knät och lägger sig tillrätta.

✨ Bus i blicken.

✨ Ljumma vårvindar mot ansiktet.

✨ Ta sällskap till jobbet med en kollega.

✨ Blåsippor hukandes vid ekens rötter.

✨ Blommor som är vackra även när de torkat.

✨ Att passera en nära väns kontor i korridoren på jobbet och se henne sitta fokuserad vid datorn.

✨ Att äntligen få tvätta min hand som hade varit i bandage i en vecka.

✨ Se tomat- och paprikaplantorna växa upp.

✨ Bli bortskämd med buketten ovan, som en påminnelse från någon som vet hur lång vägen hit har varit och hur stolt jag ska vara över att jag är här trots allt. <3

✨ Att få bli omnämnd på ett sätt som säger ”du hör till oss”.

✨ En första vitsippa i min hand.

✨ Betrakta rådjuren på ängen i skymningen.

✨ Att se Asla sova med en tass utsträckt från sin bädd, lite som jag som ofta har en utsträckt arm när jag sover.