Loppis-lyx längs väg 230

Sörmlands längsta loppis är årets höjdpunkt för en loppisfantast som jag! Vi talar om 3-4 mil med över 40 loppisar längs väg 230. Hisnande! I helgen var det dags!

Jag och min vän Tessi laddade med matsäck, nytankad bil och kamera. En heldag i försommarens vackraste tid. Och eftersom Tessi också är min handlare för körkort var det ju givet att jag skulle köra så mycket jag bara orkade.

Övningskörningen

Det går helt klart framåt med körningen men det där finliret med koppling och växling (som ju i princip är att köra bil) har ju inte satt sig helt än. Så jag fick ju mycket erfarenhet under dagen 😅 när jag backade på uppfarter, fick motorstopp i mer eller mindre lämpliga situationer och tog en tvär sväng på treans växel. Tur att det finns skyltar som varnar ”övningskör” 🙈 Allt som allt gick det ändå bra och efter ungefär tre timmar fick handledaren ta över ratten.

Planering efter loppisarnas öppettider

Min plan med erfarenhet från tidigare år var att först besöka de som stängde kl 14, för att sedan ta oss till platserna längst bort från Eskilstuna och sen pricka av ställen på väg tillbaka. Loppisarna öppnade mellan kl 09.00-10.00 och stängde mellan 14.00-17.00. De flesta hade öppet till 15. Några hade öppet båda dagarna och vissa bara lördag, någon enstaka enbart söndag.

Energipåfyllning

Vi körde på länge och tog sen en välbehövlig lunchpaus på någons gräsmatta. Det såldes mat och fika på flera ställen i år vilket ju alltid uppskattas!

Totalt hann vi med 27 loppisar denna dag och mot slutet var vi ordentligt mätta på loppis och prylar. Den sista loppisen hade packat ihop i förtid. Två bra indikationer på att det var dags att åka hem.

Sörmlands idylliska landsbygd

Den största charmen med denna årliga loppisrunda är nog ändå möjligheten att få se miljöer och platser som jag annars inte skulle ha besökt. Den sörmländska landsbygden är sådär vacker att jag fylls av förundran och vördnad. Speciellt så här års. Jag drömmer ju om ett liv här, bland fält och gårdar och (förhoppningsvis) grannsamverkan.

Loppisfynden

Trots att Swish hade driftstörningar i slutet av dagen kunde tilliten leda oss rätt, med byte av nummer men också någon som sa ”ta den, du får den” sådär som vänligheten i oss vill.

Så vad fyndade jag denna dag? Jo men faktiskt en del som stod på behovslistan sedan länge och inte bara kategoriserades under ”villhöver”.

Loppissäsongen är här! Nu öppnar lador, trädgårdar och bakluckor för försäljning av alla möjliga skatter. De senaste fyra helgerna har jag besökt loppisar i närområdet.

Finns det inte en viss dubbelmoral i att vilja minska konsumtion och ändå köpa på sig prylar second hand? Ibland har jag känt så. Samtidigt som ett köp i andra hand inte bidrar till ökad efterfrågan och sparar resurser så bidrar det till normer kring ägande. Att ”fynda” betyder ofta att köpa dyra saker billigt. Jag är den första att skriva under på att jag kan känna glädje i det. Och det är ju okej. Visst behöver vi få känna så!

Även om vi kanske också behöver tänka till kring vad vi handlar second hand, så är det ju alltid bättre att köpa begagnat än nyproducerat. För är det något vi inte behöver mer av i världen så är det ju fler saker. Från någon som är långt ifrån perfekt, och inte strävar efter det heller, så vill jag ändå berätta om mina steg för en mer hållbar secondhand-konsumtion.

Det bästa med sommarloppisar är att man får upptäcka vackra platser i närområdet. *Sörmlands längsta loppis* är ett utmärkt tillfälle att göra det - nästa chans kommer i augusti (sök på namnet på Facebook).

Att hitta sin stil

Jag finner precis som andra lust och kreativitet i att förändra mitt hem och min stil. En nyckel i hållbar konsumtion har för varit självkännedom. Att lära känna mig själv, och hur jag vill spegla mitt inre i det yttre.

Ju äldre jag blir desto mer börjar jag ändå landa i något som håller sig över tid. Jag hittar mina färger, toner, former. Tonar in det yttre inifrån. Förr kom det mer utifrån. Jag jämförde mig med andras stil och härmade, gärna moderiktigt. Det är ju helt naturligt. Det är som med det mesta en del i processen att bli vuxen, bli sin egen. Vi behöver ju testa oss fram.

Nu inreder och klär jag mig mer i linje med mina egna värderingar och sånt jag tycker om. Naturen är min största inspirationskälla, vilket också rimmar väl med hållbarheten. Gröna, vita och bruna toner är min grund. Trämaterial som är robust och tåligt liksom glas som också håller länge. Så när jag går på loppisar är det de färgerna och materialen mina ögon skannar av efter. Det gör att en hel del saker ändå prioriteras bort.

Koppar till mig och kollegan på jobbet, en ostkupa, material för att skapa och en fruktkorg. Inget jag egentligen behöver, men som sätter guldkant på vardagen och inspirerar till skapande.

Jag har allt jag behöver

Grundtanken för mig är att jag egentligen inte behöver något. Mat och förbrukningsvaror är behov som behöver täckas. Annars har jag faktiskt redan allt. Så resten är mer estetiska behov. Jag tror faktiskt att vi också har ett behov av skönhet. Säkert olika stort hos olika människor. Och vad det är är ju också väldigt individuellt.

Jag försöker också balansera upp min loppisentusiasm med tanken att jag inte vill äga mer än jag kan ta hand om. För usch vad jobbigt det är att rensa och packa undan och hålla på. Vilket slöseri med tid. Jag vill hellre vårda det jag har än köpa nytt - även second hand. Och om jag köper nytt, vad kan jag då göra mig av med? Det är något jag skulle behöva bli bättre på.

Så hur hanterar jag ha-begär?

Mitt bästa verktyg är listor. De ger mig ofta helt lagom kombination mellan flöde och paus. Jag har en önskelista i min telefons anteckningar. Där skriver jag upp saker jag vill köpa. Där får de sedan finnas med mig till loppisar och secondhand-affärer. Om det har gått lång tid och jag inte heller hittat det begagnat online kan jag börja se över om det går att köpa hållbart producerat någonstans. Oftast köper jag inte nytt, eftersom det sällan är ett behov det fyller - enbart en önskan om förändring. Köper jag nytt är jag noga för att kalla det en investering, så att jag påminner mig själv om att köpet ska vara hållbart för i stort sett resten av livet.

Skapa medvetenhet genom frågor

Medvetenhet börjar med att ifrågasätta och tänka efter, se fler perspektiv. Att tänka efter innan jag agerar på känslan är en god idé i nästan alla sammanhang. Precis som när jag i princip slutade handla nyproducerade kläder osv. så ställer jag samma frågor även när jag handlar second hand.

Kan jag använda/göra om något jag redan har?
Fyller köpet ett behov?
Vad ska jag använda det inköpta till? Har det nytta i mitt liv?
Kan jag ta hand om det jag köper? Hur ska jag vårda det?
Har det jag vill köpa något annat värde för mig? Affektvärde, minnen, symbolik?

Denna verktygslåda har många värden för mig. Den förbinder mitt förflutna och min framtid, har en funktion i nuet och kommer att stå sig över tid. I den kan jag förvara andra saker så att de vårdas bättre, och den innehöll också många användbara verktyg.

Det är ingen annan som kan säga vilket köp som är hållbart för dig. Det är ditt val. Det är personligt. Men vi mår alla bra av att tänka efter, stanna upp och göra val som ligger i linje med vårt inre.

Vad står på din önskelista? Tror du att du kan hitta det second hand?