Min berättelse

Jag föddes in i en värld som inte handlade om mig. Jag överlevde genom att stänga in mitt sanna jag, gömma mig långt inne i min kropp. Istället utvecklade jag ett falskt jag som lärde sig att anpassa sig till den värld jag levde i. Ständigt vaksam på rörelser, röstlägen och ljud navigerade jag mig i den. För att hantera det jag inte kunde förstå tog jag på mig ansvaret för andras handlingar. Min sanning blev att det var mig det var fel på. Vad jag än gjorde kunde jag inte göra rätt. Jag försökte bli någon annan på alla sätt jag kunde. Jag försökte ta bort allt som var jag. Vad jag kände, vad jag tänkte, mina rörelser. Det fick inte synas. Men jag fanns alltid där. Bakom alla försvar. Till slut försvann jag in i tystnaden.

Jag skapade självdestruktiva stormar för att stå ut med det som inte gick att stå ut med. Jag återskapade det jag kände till. Länge tänkte jag att det var meningen att livet skulle göra ont. Mest av allt längtade jag bara efter att någon skulle stoppa mig, rädda mig, älska mig. Se mig.

En dag bröt jag mig fri. Det är det svåraste jag har gjort. Det är det viktigaste jag har gjort. Jag trodde inte att jag någonsin skulle kunna höra hemma någonstans igen. Det jag inte visste då var att jag alltid hade hört hemma här. På vår jord.

Inom mig fanns en kärlek till livet som längtade efter luft. Jag längtade efter någon som ville lyssna, någon som hade tid och rum. Jag hörde den rösten allt starkare. Läkningen kunde börja när jag mötte mig själv i kärlek. Gav mig rum. Där bakom smärtans ansikte fanns en alldeles underbar liten unge som var allt annat än de lögner de fått henne att tro på. Jag fick möjligheten att lära känna mig på nytt. Med det inre barnets förundran och en längtan efter frihet växte jag ifrån det som skadat mig, skadorna i mig.

De mönster av misstro och svek som format mig fanns kvar i mig länge. För att bryta det gjorde jag allt tvärtemot vad jag hade lärt mig. Jag fann ett sätt att leva där jag kunde vara mig själv, den jag var menad att vara från början. I samklang med naturen, i hållbara beteenden baserade på kärlek och i förundran över jorden som alltid alltid bär. Genom meditationen skapade jag distans till mina egna tankar. Genom kreativiteten hittade jag mod, glädje och sårbarhet. I Moder Jords famn fann jag den ömhet och näring jag sökte så desperat efter. I vitsippor, regndroppar, jordiga händer, snöglitter och inom mig hittade jag mina fridlysta rum. Jag blev min egen kärleksfulla förälder.

Jag försöker hålla den näringen vid liv varje dag. Jag är inte vad som hände mig, men det kommer alltid att finnas med mig. Det är från det jag växer och fortsätter växa. Skillnaden nu är att jag kan vara jag, och jag har ett eget val. Varje dag. Jag vill göra det bästa av det. Jag lyser frid över mitt inre barn. Hon behöver mig nu.