Oktober är färgsprakande träd som gnistrar i naturens mest magiska orangea färg innan de sista löven faller av grenarna. Inte undra på att varje foto i detta inlägg innehåller träd, hehe. Som vanligt har jag spenderat många timmar i naturens famn för att grunda mig i världen och mig själv efter utmanande äventyr.

Oktobers största äventyr är utbildningen till ACT-terapeut med flera dagar på plats i Stockholm. En ordlös samhörighet växer fram och frön som legat i ide växer upp som skott i min inre vårsol. Jag är på rätt väg. ACT visar sig mer och mer linjera med mina egna värderingar och min erfarna livsvisdom hittills i livet.

Jag har kunnat möta omställningen i vardagen med marginaler och mjukhet, liksom en följsamhet. Istället för att försöka hålla några slags ramar har jag lyssnat in förändringens nyanser och justerat efter mina behov i det. Ett nytt sätt för mig som känns mer intuitivt och tillitsfullt. Det har inneburit att jag har laborerat en del med den höga arbetsbelastningen på jobbet, satt gränser om och om igen och parallellt ökat min tid för återhämtning. Det behövs alltid mer vila i omställningar. Jag har därför inte kunnat lägga energi på skrivandet i den omfattning jag önskar, men jag vill tro att det kommer. Jag har prioriterat att använda den extra luften för att träffa vänner vid två tillfällen, med bonus att jag också fick en fin föreläsning ena gången och träffa en väns barn efter lång tid sedan sist.

Med den lilla energi jag har över efter jobb och studier så känns det snällt att jag i oktober har känt att det finns mer luft i dagarna. Det behövs och är efterlängtat.

Dessa ögonblick bidrar till luft och ljus i mitt sinne:

✨ Hänga hängmatta med utsikten ovan vid min sida och känna de djupa andetagen bottna.

✨ Oktoberlövens alla färger som får också alla andra färger i omgivningen att framträda starkare.

✨ När en klient som först visade en tuff fasad sårbart beskrev sina svårigheter i föräldraskapet med förståelse för att den egna barndomen hade satt sina spår. Att få det förtroendet. Att se öppningen. Att få komma in.

✨ Solglitter i vattenpölar med färgglada löv.

✨ När fikarummet på jobbet pyntades med ballonger och girlanger för tårtkalas då vi hade nått full svarsfrekvens på medarbetarenkäten. Ett härligt avbrott!

✨ Att betrakta höstlöven som virvlar ner från trädkronorna, prasslar längs marken och flyter med i vattendragens strömmar. Symboliken i att släppa taget, följa med flödet och hitta vila i det.

✨ Ett möte med en familj där barnens förälder uppmanade barnen att dela med sig av sina tankar öppet och genomgående hade ett så öppet förhållningssätt som påtagligt hjälpte barnen att berätta om det svåra.

✨ Disiga horisonter i grönblågrå nyanser.

✨ När kursansvarig kom med vägledning som stämde med det jag precis tänkt. Att känna mig hemma och kompetent i det jag utbildar mig i.

✨ Skarpa rosa och lila toner i den blå gryningen.

✨ Timmen på tåget till och från Stockholm när jag tar mig tid att skriva i flöde.

✨ Att landa i en övning i självmedkänsla och vara alldeles varm och mjuk i själen lång tid efteråt.

✨ Beröm från kollegor för hur jag har styrt upp våra egenkontroller som jag lagt ner mycket tid på (med en positiv känsla rakt igenom).

✨ Ett barn som förundrades över hur regnet stoppades av ett paraply.

✨ Podden ”Det inre skiftet” av Helena Önneby som grundar mig i min intuition.

✨ Hur vackert det nedbrytande och förmultnande också kan vara, som gångarna skapade av någon slags borre på trädgrenen ovan eller fjärilarna som fladdrar av liv efter att ha brutit ned visset materia.

✨ Att få läsa om mina favoritämnen i kurslitteratur, såsom anknytning, och förundras över människan.

✨ Att övergången till vintertid synkade så väl med min dygnsrytm.

✨ Den självklara medkänslan som genomsyrar varje möte med mina kurskamrater.

✨ Få klarhet i min ekonomi när oron smög sig på och förstå att det bara är gamla rädslor som spökar.

✨ Det skira ljuset i skuggan mellan trädstammar som ger mossan olika färgnyanser.

✨ Komma åt den där heliga vreden som säger ”nu är det nog” och känna en växtkraft i det.

✨ Möta barn i en svår situation och höra dem sätta ord på det i egna ord, att känna av att de har en grund av trygghet trots allt.

✨ När en kollega bad om kollegialt stöd i ett ärende och jag intuitivt kunde ge det som jag önskade ge i situationen.

✨ Orangelysande natur i synk med gyllene timmen.

✨

Vad har skänkt dig luft och ljus i oktober?

September är höstvindar och rosa himlar, förändring och kvällsmys. Jag har försökt omfamna dagarna som en nystart och öppnat mig för andra perspektiv och möjligheter.

På arbetet har vi nu börjat arbeta mer i egna mindre team, med beredskap var tredje vecka (en hel vecka) istället för några dagar varje vecka. Det är en ny rytm att lära känna och vänja sig vid. Stora förändringar väntar inför nästa år med ny socialtjänstlag, vi är på många sätt redan där i vår kommun och jag följer med i de nya strömningarna. Hittar min form. Samtidigt som jag ställer om från heltidsarbete till halvtid. Ger utrymme för mig att växa vidare.

I slutet av september började jag min utbildning till ACT-terapeut. Det har varit omvälvande på flera plan. Det är som att delar av mig som sovit vaknar till liv igen, tillsammans med en ny mognad som jag också har med mig från tiden då de legat i träda. Jag ser möjligheten att få utvecklas till den jag vill vara ännu mer. Kurskamraterna är som en stor gruppkram av värme och inspiration. Undervisningen hakar i mina grundläggande värderingar och fördjupar dem. Det är här jag ska vara. Så känns det.

Också i skrivandet har jag fått nya insikter av att väcka skrivnerven till liv. Jag närmar mig det på ett annat sätt nu, i min takt. Jag har förstått att mina berättelser och ord behöver komma från en inre känsla och att skrivandet är en intuitiv handling i mig. Det betyder inte att jag inte kan planera mitt skrivande, bara att jag behöver skapa rätt förutsättningar för det.

Ett annat fokus i september har varit att se över mina utgifter och förbereda för två år på halva min inkomst. Jag mötte tack och lov en förstående läkare på vårdcentralen som hjälpte med intyg för särskilt högriskskydd. Det gör verkligen skillnad att slippa karensavdraget. Det är lättare att förebygga fler sjukdagar och längre skov.

Födelsedagen spenderade jag i skogen med en envis vän som erbjöd sig sitt villkorslösa sällskap en dag då jag helst ville gömma mig undan allt. Jag kämpar mycket med min fysiska hälsa och också hur den drabbar min sociala energi. Kvällsbaden i kallare grader har gett kroppen ro, och även om jag inte kan bada lika ofta nu då jag har för lång väg till värmen i kallgradig luft så ska jag försöka hålla i det under vinterhalvåret med målet ett bad i veckan.

Jag är nyfiken på vad det är som gror inom mig. Här är det som berört mig extra i september.

✨ Lila skymningar med molnen speglandes i stilla vatten.

✨ Asla som njuter i sitt hörn där solen lyser in och värmer.

✨ När ett litet björklöv föll ner i min skrivbok där jag satt i skogen och filosoferade.

✨ Lättnaden när läkarbesöket gick bra och motbevisade tidigare erfarenheter.

✨ Att få sällskap ut i skogen på födelsedagen och omfamnas av trygghet och ro i det.

✨ Födelsedagspresenter och hälsningar som lyste av omsorg, rakt in i hjärtat.

✨ Att börja terapeututbildningen med existentiella svar på frågan ”Vem är jag?”.

✨ Tåg som håller tidtabell.

✨ Söta småfåglar rufsiga efter regnväder.

✨ Få en kommentar på min födelsedag som gick under huden “Tack för att du är här”. <3

✨ Morgondimman som en mjuk omfamning som suddar ut konturerna också mellan mig och naturen.

✨ Barrtäckta stigar som lyser orange i höstsolens sken.

✨ Fågelformationer över himlen.

✨ Sara Stridsbergs nära språk, denna gång i ”Farväl till Panic Beach”. Meningar som känns och bränns.

✨ Förväntan i stegen när jag klev av tåget i Stockholm den allra första utbildningsdagen.

✨ Första frosten - hur den ramar in naturen, tar fram detaljer i varje växtlighet och återspeglar solglittret.

✨ Barr som regnade ner över mig liggandes i hängmattan i solstrimmorna.

✨ Få hem kurslitteratur som är sådant jag mest av allt gillar att läsa, med titlar som “Anknytning i praktiken”.

✨ När det föll på plats i mig att skrivandet är något intuitivt och som behöver utgå ifrån en känsla som skrivs ut.

✨ Ett yngre syskon som medvetet gick i takt med storasyskonets steg.

✨ Boken “Om natten” av Sara Jordan som tar sig in under huden med orden, som dessa ovan. “Jag svarade, jag orkar inte”. <3

✨ Ett knippe eklöv som växte ut på en smal gren från en avhuggen stubbe.

✨ När jag fick möjligheten att hålla i teammötet på jobbet och kände hur min ledarskapsförmåga vaknade till liv i det efter många år då jag hållit tillbaka den.

✨ Spontan kram med en kurskamrat efter ett nära möte på kursens första dag.

✨ Ljuset som bara finns om hösten, det krispigt guldiga.