mål

2025: förankra

Förankra. Det blir mitt ledord för 2025. Jag vill känna mig trygg och förankrad i nuet, buren av hållande rutiner, självomsorg och ömsesidiga relationer. Jag vill förankra den professionella kunskap och erfarenhet som mognar fram i mig och bygga en plattform att lita till. Jag vill vara en plats för andra att kasta ankar hos.

Inför ett nytt år väljer jag att ta tillvara på möjligheten att reflektera över vart jag är på väg och vad jag vill stå för i mitt liv. Som en chans att ta ut en kompassriktning som överensstämmer med mina värderingar och vem jag vill vara. Det känns extra angeläget nu när jag själv genomgår en utbildning för att vägleda andra på deras livsresa. Nedan följer som ett brev till mig själv med vänliga påminnelser från det som kommit upp för mig i denna process inför 2025. Jag avslutar med några konkreta mål och intentioner som uppmanar mig att göra det som krävs för att uppnå det jag vill.

Kära Wilda, tack för att du har tagit dig hit. Det var inte självklart. Du är här nu. Du är alltid hel. Bär dina ärr med stolthet. Berätta för dig själv att du överlevde, trots allt, och att du fortfarande har ett helt liv att uppleva framför dig. Gör din berättelse till det du behöver att den är.
Det är dags att ankra dig i nuet, samla kraften i ditt rotsystem och låta ditt framtida jag blomma ut. Du är inte det som hände dig. Hur du har vuxit vidare från det är en ostoppbar naturkraft som också kan hjälpa andra att växa. Ha tillit till att du alltid har varit ljuset och låt det blända de som försöker förminska dig. Känn dig själv. Bottna i den vissheten. Var allt som är du. I varje handling och varande som bara du kan ge uttryck för. I orden, i närvaron, i samvaron.

Ge utrymme för skrivandet. Det är där din inre röst är som mest sann och öppen, det är där det som ska vidare kan strömma igenom dig med sin lyskraft. Det är orden som bär dig vidare. Hitta vägar att tina upp det frusna och lösa kramperna. Möt tvivel och känslorädslor med vissheten om att du är starkare än du tror. Tillåt dig att vara starkare än du vågar. Lita på intuitionens röst. Låt ditt ljus stråla kärlek ur din blick och genom orden som vill vidare genom dig.

Kom ihåg att sträcka dig efter andras händer när det stormar inuti dig. Kasta ankar i nuet och i trygga röster. Meditera för att behålla mellanrummet som bor mellan tanke och reaktion. Försök låta saker ha sin gång, motbevisa rädslan. Ta ett steg tillbaka och betrakta dina tankar när de går vilse, så som tankar gör. Se att de försöker skydda dig och ta till dig det du vill.
Öppna upp dig för känslornas rörelse, låt dem finnas där och flöda igenom. Gråt och svär för alla besvikelser, sorger och i tröttheten. Hitta skrattet. Se ilskan som det som älskar dig mest, som säger “det är inte okej” och håller dig och andra högt.
Acceptera ditt stora hjärta och låt det expandera. Ge det utrymme att läka när smällarna kommer. Värna din smärta som ett tecken på att du bryr dig. Fortsätt bry dig. Vad som än händer. Fortsätt bry dig om.

Återkom till grunden i de vardagliga handlingarna. Ge var sak sin plats och tid. Återuppliva din förmåga att göra tryggheten stark i rutiner och ramar som håller dig. Ta hand om ditt hem, stryk omsorg över dina tillhörigheter och väck liv i det vackra och enkla. Gör det du behöver för att underhålla ordningen i det yttre så att det inre kan få ro.
Öva upp din förmåga att vara lika lojal mot dig själv som mot andra. Stärk relationen till dig själv i varje handling och initiativ du tar dig för. När det är svårt att hålla löften till dig själv, håll om dig i det och försök hitta ett sätt att göra det ändå.
Du är värd allt. Du får ta tid. Det får vara svårt. Stå kvar hos dig.

Omfamna enkelheten, hitta de trevliga lättsamma stunderna där du vilar från prestation och tankarnas eviga surr.
Gör oväntade saker. Testa något nytt. Gör tvärtom. Skruva till vardagen.
Låt ditt inre barn få väcka dig till liv i skratt, förundran, lek och kreativitet. Håll om henne när livet gör ont och låt andra hålla om dig så att du orkar det.
Ge ditt engagemang till sammanhang där det kommer till sin rätt, backa undan när du känner att det inte ger tillbaka som du behöver. Ditt hjärta mår inte bra av det. Det behöver svar.

Ta dig tid att reflektera över dagarna. Vad gjorde du bra idag? Vad kan du lära dig av det som blev mindre bra? Bejaka din tacksamhet. Träna dig i att se vad du behöver hjälp med. Minns att din självständighet är en superkraft och också kan vara en fälla av ensamhet. Påminn dig om att vi alla bara tränar på det här med livet och se varje svårighet som en möjlighet att växa lite till. Odla tilliten.

Låt dina handlingar ta sin utgångspunkt i ditt varande, som en jord varifrån de blommar.
Vila där. Där är du alltid trygg. Där är allt rätt.
Lyssna in andra människor med den närvaron. Håll om det som är svårt för människor att bära och erbjud din hand att hålla i. Din närvaro är det finaste du kan ge.
Jag vet att din tillit ännu är skör efter alla svek som nästan tog dig ifrån dig själv. Det är annorlunda nu. Du läker lite mer för varje dag. Tanka trygghet hos de som känner dig såsom du känner dig. Ta emot det ljus de återspeglar från dig. Bjud in andra i det ljuset. Sök ömsesidigheten och det som förenar dig med andra. Stärk relationer till människor som ser dig och ger dig utrymme, och till de som vill ha det du kan ge. Lita på att människor kommer att finnas där om du låter dem. Skapa förutsättningar för att du ska kunna känna dig trygg. Säg som det är. Ha alltid en dörr på glänt för nya hjärtan.

Mål och intentioner 2025

  • Daglig kvällsreflektion om dagen som gått.

  • Daglig meditation, gärna med kroppsskanning.

  • Skapa hållbara och enkla rutiner för att ta hand om hemmet och följa dem. Justera om det behövs.

  • Skriva något fritt varje dag, om så bara fem minuter.

  • Månadsrensning. Boka in minst en halvdag i månaden för att rensa digitalt och i hemmet, reflektera över månaden som gått och ta ett omtag. Som ett sätt att lämna månaden bakom mig och kliva in i nästa.

  • Välja ut en viktig uppgift om dagen (utöver arbetsuppgifter) och få det gjort.

  • Ta initiativ till att träffa vänner och boka in det, helst en gång i månaden.

  • Dela mer av det sårbara och vardagen på sociala medier.

  • Våga testa mig fram i samtal och möten med de nya perspektiv och verktyg jag får i utbildningen.

  • Håll utkik efter det som jag har gemensamt med andra och ta vara på det.

  • Genomföra en större rolig aktivitet under året, som t ex en konsert, ett event eller en resa.

Vad är i fokus för dig framåt?
Har du satt några mål/intentioner för året?

2023: växtkraft

Växtkraft är mitt ledord för 2023. Det handlar om att skapa rätt förutsättningar för mig att växa vidare, att ta mig mot mina drömmar och följa min längtan. Om att prioritera var jag lägger min energi så att jag får tillbaka den och ger den näring. Det handlar om att våga möta utmaningar utan att forcera utvecklingen, låta mig få växa i min takt och använda de resurser jag har väl. Både ekonomiskt, fysiskt, socialt och mentalt. Men också att använda den potential och kraft jag har i mig och låta det få växa vidare i världen.

Jag vill skapa en grogrund
som besvarar behov och när liv.
Under ogräs och sly finns frön
som längtar efter sol, längtar efter luft.
I mina rötter bor en berättelse
som vill resa sig ur askan,
brinna fram ur jorden.
Ge mig tillit för att låta vinden
bära den ut i världen.
Den längtar hem.

Bara fötter i mossan
hittar vilan i rörelsen
och meditationens visdom
låter orosmolnen blåsa bort.
Jag vänder mig mot solen
och skuggorna faller
bakom.

Mina resurser ska slå rot
där de möter mina horisonter.
Jag riktar min kraft
där den bär frukt
och slår i blom.
Ta tillbaka min rätt
att växa ifrån och växa in
i nya sammanhang.

Jag vill så frön för det jag tror
att jag inte vågar
och våga det ändå.
Där jag inte räcker till ska jag låta andra
fortsätta mina rörelser
och mina ta vid dit de inte når.
Mina fridlysta rum står öppna
för de som värnar dem.

Jag vill stå kvar i växtvärken
och hålla om mig vad som än händer.
Allt har sin tid.
Låt vilan leda mig till kreativitetens lust.
Jag vill känna känslorna flöda igenom,
ha sin naturliga gång
och rensa undan det som gör ont
och står i vägen.

Jag vill flöda ut
och ta emot
i en rörelse som ger ringar på vattnet.
Jag vill vara ljuset.
Jag vill bländas av det jag inte trodde att jag skulle klara.
Jag vill visa att jag kan.
Jag vill vara vildvuxen
och rotad
i en kraft som håller.

Jag vill minnas
att jag hör hemma bland vildblommor.

MÅL som tar mig närmare växtkraften

  • Meditera dagligen.

  • Göra söndagarna till fridlysta vilodagar.

  • Göra små förändringar i mitt hem som ger energi.

  • Skriva minst 10 minuter om dagen.

  • Blogga mer personligt och nära igen.

  • Försöka att säga ja när jag blir inbjuden i sammanhang.

  • Rensa bort och sälja av minst 5 saker från mitt hem varje månad.

  • Göra allt jag kan för att ta körkort.

  • Ha planerade köpstopp under minst två av årets månader.

  • Skapa och hitta vardagens glädje och förundran.

  • Ha en rutin för in- och utcheckning varje dag.

  • Arbeta på mitt växande mindset med övningar och terapeutiskt stöd.

  • Aktivt välja att släppa taget om tankar som gör mig illa.

  • Lära mig mer om hur jag kan följa årstiderna och månadernas cykler.

vägen till min intention för det nya året

När jag tog fram dessa mål/intentioner blickade jag tillbaka på 2022 och vad jag hade behövt mer och mindre av. Jag ställde mig också dessa frågor:

  • Vad ger mig glädje och mening?

  • Vad är jag bra på?

  • När känner jag mig som mest mig själv?

  • Var känner jag mig hemma?

  • Vad behöver jag för att känna mig trygg och balanserad?

  • Vad längtar jag efter?

Vad önskar du dig av 2023?

Kom ihåg att det är en illusion att det är just vid nyår vi kan börja om, sätta mål och anta utmaningar. Vi kan göra det när som helst. Eller bara följa med i varandet här och nu. Du är redan bra. Du är redan tillräcklig.

En nyårsreflektion: Livet kan inte planeras.

Kanske var det vid 34 års ålder som poletten trillade ner för mig. För ja, nu lägger jag ner idén om att det går att planera livet. Är inte livet ändå det som pågår hela tiden? Hur vi mår kanske handlar mer om vår förmåga att acceptera det som är och göra det bästa av det? Tar vi inte steg mot det vi önskar ändå, när det finns förutsättningar för det? 

Jag är den första att skriva under på att ha ett kontrollbehov. Mer förr tack och lov, och än mindre de senaste åren. Jag planerade allt. Skrev listor, satte upp mål, startade ”goda vanor” och bockade av varje dag, bokade upp mig - presterade mig till något som uppfyllde en bild av mig jag ville ha. Resultatet var i fokus. 

Det handlade om rädsla. Rädsla för att inte passa in, bli dömd, bli lämnad ensam. Eller att känna efter. Vem var jag bakom allt det där jag presterade? Vad fanns det där? Så jag letade efter vart det kunde gå fel och försökte förebygga det. Det är jag fortfarande ganska bra på, men inser att det egentligen bara är galenskap att försöka kontrollera något så vilt och fritt och oberäkneligt som livet självt.

Det var först när jag lärde mig om livsvärden som jag började tänka annorlunda. Livsvärden handlar om sådant som skänker oss mening. Det varierar från varje person. Det var inte prestationen som var viktig. Det var lust, närvaro, medmänsklighet och kreativitet. Allt det där som kommer så naturligt om mina basala behov är uppfyllda. Då finns det ett alldeles självklart flöde dit, som inte kräver någon ansträngning. När jag släpper taget om resultatet.

Visst kan vi sträva och drömma. Visst behöver vi någon slags riktning. Men livet kan inte styras. Det händer, varje dag. Det är hur jag använder mig av det som livet ger och gör som spelar roll. Relationer omkring mig, sammanhang som stimulerar, inneboende förmågor i mig som får ta plats och utvecklas, att ta tillvara det vackra i varje dag. Det som redan är. Det som flödar fritt.

Så istället för att fråga mig själv vilka mål jag vill uppnå nästa år eller vilka aktiviteter och prestationer jag vill uppnå frågar jag annat. Frågor som öppnar och grundar mig i nuet.

  • Vad ger mig mening? 

  • Vilka stunder känner jag mig autentisk och närvarande? I vilka sammanhang?

  • Hur kan jag skapa mening just idag?

  • Vem vill jag vara för mina medmänniskor?

  • Hur kan jag komma mer till min rätt med de förutsättningar jag har? Vad vill jag bidra med?

  • Vad behöver jag just idag för att känna mig trygg?

Och så tänker jag att jag följer med livet. Försöker släppa motstånd. Acceptera. Ta emot. Ta tillvara. Bidra på de sätt jag förmår just idag. Visst bokar jag in det som behövs i kalendern, men jag släpper taget om resultatet. Kalendern får vara en skiss i blyerts. 

Jag vill också säga att vi säkert är olika som personer i detta, och att det inte finns något rätt och fel. Det handlar säkert också om förutsättningar, tillgång till resurser. Både fysiska, sociala och ekonomiska. Och beroende på vart vi är på vår väg genom livet. Det här är en reflektion från mig, ganska ocensurerad om insikter som växt under många år.

*

Hur tänker du om mål och planer? Kan det hjälpa dig att ha mål att sträva mot? Hur skulle det vara att inte ha det? Har pandemin förändrat dina tankar om det på något sätt? Vad mår du bäst av?