2023: växtkraft

Växtkraft är mitt ledord för 2023. Det handlar om att skapa rätt förutsättningar för mig att växa vidare, att ta mig mot mina drömmar och följa min längtan. Om att prioritera var jag lägger min energi så att jag får tillbaka den och ger den näring. Det handlar om att våga möta utmaningar utan att forcera utvecklingen, låta mig få växa i min takt och använda de resurser jag har väl. Både ekonomiskt, fysiskt, socialt och mentalt. Men också att använda den potential och kraft jag har i mig och låta det få växa vidare i världen.

Jag vill skapa en grogrund
som besvarar behov och när liv.
Under ogräs och sly finns frön
som längtar efter sol, längtar efter luft.
I mina rötter bor en berättelse
som vill resa sig ur askan,
brinna fram ur jorden.
Ge mig tillit för att låta vinden
bära den ut i världen.
Den längtar hem.

Bara fötter i mossan
hittar vilan i rörelsen
och meditationens visdom
låter orosmolnen blåsa bort.
Jag vänder mig mot solen
och skuggorna faller
bakom.

Mina resurser ska slå rot
där de möter mina horisonter.
Jag riktar min kraft
där den bär frukt
och slår i blom.
Ta tillbaka min rätt
att växa ifrån och växa in
i nya sammanhang.

Jag vill så frön för det jag tror
att jag inte vågar
och våga det ändå.
Där jag inte räcker till ska jag låta andra
fortsätta mina rörelser
och mina ta vid dit de inte når.
Mina fridlysta rum står öppna
för de som värnar dem.

Jag vill stå kvar i växtvärken
och hålla om mig vad som än händer.
Allt har sin tid.
Låt vilan leda mig till kreativitetens lust.
Jag vill känna känslorna flöda igenom,
ha sin naturliga gång
och rensa undan det som gör ont
och står i vägen.

Jag vill flöda ut
och ta emot
i en rörelse som ger ringar på vattnet.
Jag vill vara ljuset.
Jag vill bländas av det jag inte trodde att jag skulle klara.
Jag vill visa att jag kan.
Jag vill vara vildvuxen
och rotad
i en kraft som håller.

Jag vill minnas
att jag hör hemma bland vildblommor.

MÅL som tar mig närmare växtkraften

• Meditera dagligen.

• Göra söndagarna till fridlysta vilodagar.

• Göra små förändringar i mitt hem som ger energi.

• Skriva minst 10 minuter om dagen.

• Blogga mer personligt och nära igen.

• Försöka att säga ja när jag blir inbjuden i sammanhang.

• Rensa bort och sälja av minst 5 saker från mitt hem varje månad.

• Göra allt jag kan för att ta körkort.

• Ha planerade köpstopp under minst två av årets månader.

• Skapa och hitta vardagens glädje och förundran.

• Ha en rutin för in- och utcheckning varje dag.

• Arbeta på mitt växande mindset med övningar och terapeutiskt stöd.

• Aktivt välja att släppa taget om tankar som gör mig illa.

• Lära mig mer om hur jag kan följa årstiderna och månadernas cykler.

vägen till min intention för det nya året

När jag tog fram dessa mål/intentioner blickade jag tillbaka på 2022 och vad jag hade behövt mer och mindre av. Jag ställde mig också dessa frågor:

• Vad ger mig glädje och mening?

• Vad är jag bra på?

• När känner jag mig som mest mig själv?

• Var känner jag mig hemma?

• Vad behöver jag för att känna mig trygg och balanserad?

• Vad längtar jag efter?

Vad önskar du dig av 2023?

✨

Kom ihåg att det är en illusion att det är just vid nyår vi kan börja om, sätta mål och anta utmaningar. Vi kan göra det när som helst. Eller bara följa med i varandet här och nu. Du är redan bra. Du är redan tillräcklig.

En nyårsreflektion: Livet kan inte planeras.

Kanske var det vid 34 års ålder som poletten trillade ner för mig. För ja, nu lägger jag ner idén om att det går att planera livet. Är inte livet ändå det som pågår hela tiden? Hur vi mår kanske handlar mer om vår förmåga att acceptera det som är och göra det bästa av det? Tar vi inte steg mot det vi önskar ändå, när det finns förutsättningar för det? 

Jag är den första att skriva under på att ha ett kontrollbehov. Mer förr tack och lov, och än mindre de senaste åren. Jag planerade allt. Skrev listor, satte upp mål, startade ”goda vanor” och bockade av varje dag, bokade upp mig - presterade mig till något som uppfyllde en bild av mig jag ville ha. Resultatet var i fokus. 

Det handlade om rädsla. Rädsla för att inte passa in, bli dömd, bli lämnad ensam. Eller att känna efter. Vem var jag bakom allt det där jag presterade? Vad fanns det där? Så jag letade efter vart det kunde gå fel och försökte förebygga det. Det är jag fortfarande ganska bra på, men inser att det egentligen bara är galenskap att försöka kontrollera något så vilt och fritt och oberäkneligt som livet självt.

Det var först när jag lärde mig om livsvärden som jag började tänka annorlunda. Livsvärden handlar om sådant som skänker oss mening. Det varierar från varje person. Det var inte prestationen som var viktig. Det var lust, närvaro, medmänsklighet och kreativitet. Allt det där som kommer så naturligt om mina basala behov är uppfyllda. Då finns det ett alldeles självklart flöde dit, som inte kräver någon ansträngning. När jag släpper taget om resultatet.

Visst kan vi sträva och drömma. Visst behöver vi någon slags riktning. Men livet kan inte styras. Det händer, varje dag. Det är hur jag använder mig av det som livet ger och gör som spelar roll. Relationer omkring mig, sammanhang som stimulerar, inneboende förmågor i mig som får ta plats och utvecklas, att ta tillvara det vackra i varje dag. Det som redan är. Det som flödar fritt.

Så istället för att fråga mig själv vilka mål jag vill uppnå nästa år eller vilka aktiviteter och prestationer jag vill uppnå frågar jag annat. Frågor som öppnar och grundar mig i nuet.

• Vad ger mig mening? 

• Vilka stunder känner jag mig autentisk och närvarande? I vilka sammanhang?

• Hur kan jag skapa mening just idag?

• Vem vill jag vara för mina medmänniskor?

• Hur kan jag komma mer till min rätt med de förutsättningar jag har? Vad vill jag bidra med?

• Vad behöver jag just idag för att känna mig trygg?

Och så tänker jag att jag följer med livet. Försöker släppa motstånd. Acceptera. Ta emot. Ta tillvara. Bidra på de sätt jag förmår just idag. Visst bokar jag in det som behövs i kalendern, men jag släpper taget om resultatet. Kalendern får vara en skiss i blyerts. 

Jag vill också säga att vi säkert är olika som personer i detta, och att det inte finns något rätt och fel. Det handlar säkert också om förutsättningar, tillgång till resurser. Både fysiska, sociala och ekonomiska. Och beroende på vart vi är på vår väg genom livet. Det här är en reflektion från mig, ganska ocensurerad om insikter som växt under många år.

*

Hur tänker du om mål och planer? Kan det hjälpa dig att ha mål att sträva mot? Hur skulle det vara att inte ha det? Har pandemin förändrat dina tankar om det på något sätt? Vad mår du bäst av?