Stjärnögonblick från februari 2025

Februari är vinter som hänger sig kvar och en antågande vår som tvekar. Snöbeklädda skogspromenader, kalla nätter och en energi som går på sparlåga. Februari har utmanat mig i att balansera energinivåerna.

Jag har utmanat min sociala energi i ett försök att ta mig ur vinterns ide. Besök i min väns drömhus för första gången, fika i Stockholm efter kurspass med en annan vän, kaffedejt i Uppsala efter möte med träningsklient, häng i min egen soffa och en fantastisk upplevelse med en vän och hennes barn när vi var på Melodifestivalens genrep i Västerås. Jag som vanligtvis mest umgås med vänner via telefon om kvällarna (introvert som jag är) har fått både påfyllning och nya perspektiv i vad som tar och ger energi i sociala sammanhang.

På arbetet har energin gått åt fort. Det är mer utmanande att försöka få ihop allt på halvtid, även om jag aktivt håller nere arbetsbördan. Dessvärre fanns inget annat alternativ i slutet av månaden än att släppa taget om det barnrättsprojekt som jag engagerat mig i under lång tid. Det är en stor sorg och inget jag ville, men det blev lösningen för en mer hållbar helhet. Framför allt har arbetssituationen påverkat mina grundläggande rutiner och sömn på ett sätt som inte alls har varit bra. Ett tydligt varningstecken som jag tar på allvar.

I februari startade jag igång med träningsklienter. Det är både overkligt och självklart på samma gång. Det är fantastiskt att få det förtroendet, att få finnas med i det sårbara och utforska nya sätt att leva. Jag får jobba mycket med mitt eget inre. Prestationsångesten och självkritiken har varit i sitt esse - och det är faktiskt helt okej! Jag hanterar det. Med självmedkänsla, stöd och handledning blir jag allt mer trygg i min egen intitution.

Under ett pass i beteendeanalys genom utbildningen fick jag omvälvande insikter om grundläggande scheman i mig. De var inte nya, men nivåerna i dem var så djuplodande att jag fick svindel. Det är både otroligt smärtsamt och häpnadsväckande befriande att se det så tydligt. Efter passet fångade jag och en kurskamrat upp varandra då vi hade lika mycket svindel båda två. Värdefullt och tryggt att få landa med varandra i en ömsesidighet.

Mellan resor, arbete, sociala sammanhang och träningsterapier har jag återhämtat mig med Aslamys, omplantering, sådd av tomat- och gurkfrön och stärkande skogspromenader. Nu längtar jag efter vårens ljus och ny energi i min trötta vinterkropp.

✨ Månens sken mellan träden på en klar kvällshimmel.

✨ Att förstå den underliggande sorgen, kunna ta hand om den, och därmed känna att det var helt naturligt att jag reagerade som jag gjorde i situationen.

✨ Ett lätt snöfall när jag gick igenom Gamla stan i Stockholm.

✨ När en kurskamrat uttryckte sin ilska med “jag får kramp i fingret”. 😂

✨ Kaffedejt med vän i Uppsala som blev en så stark symbol för att vi båda nu går vår drömutbildning. Prästen och terapeuten. Det var långt ifrån självklart när vi träffades för många år sedan, ärrade av livets svåra. Gåshud!

✨ Solnedgång över Mälarens frusna vatten från tågfönstret.

✨ Ett möte med en av mina förebilder i socialtjänsten där jag både fick lära mig mycket, fick hjälp att möta en familj med rätt kunskap och dessutom fick beröm av personen i hur jag hade fått kontakt med familjen.

✨ En rejäl utmaning i acceptans som jag kunde härbärgera nästan chockerande väl. Jag raderade 600 mejl av misstag. Permanent. 🙈 Tre minuter senare kändes det helt okej. Det jag behövde återvinna kunde jag be andra skicka och resten var inte hela världen. 🙏🏼

✨ Se Melodifestivalen live för första gången, med bästa sällskapet av kompis och hennes ungar! Och mitt inre barn var absolut närvarande. Som hon drömt om denna dag! ✨💓

✨ När solen bröt igenom morgondimman på skogspromenaden.

✨ En ekorre som lekte tittut med mig i skogen mellan träden.

✨ Att höra och lägga märke till hur min träningsklient på kort tid har landat i nya hjälpsamma sätt att vara med sig själv.

✨ En förälder som avslutade mötet med att säga att det inte var så farligt att komma på möte med socialtjänsten.

✨ Få hålla en improviserad övning i medveten närvaro med mitt lilla team på jobbet.

✨ Äntligen kunna besöka min vän i Sala och hennes drömhem som jag också blev alldeles kär i! Speciellt hallen och trädörrarna in till sovrummet <3

✨ Bli totalcharmad av en 7-månaders bebis i möte på jobbet.

✨ När jag under terapisessionen hade självkritiska tankar om hur jag agerade, men när jag såg inspelningen efteråt bara kände mig otroligt stolt och rörd över min kärleksfulla framtoning och närvaro.

✨ Speglingar från en person som känner mig väl som träffade mig rakt i hjärtat. Tuff kärlek är den starkaste sorten, när man vågar säga det som också kan vara jobbigt att höra, med kärlek bakom.

✨ Att jag kunde tillåta mig att bara vara i ångesten och hålla mig i det svåra vid ett tandläkarbesök som var precis så jobbigt som jag föreställde mig.

✨ Återse katten Gunvald som alltid kommer att vara ett favoritmotiv i sin vackra täckning och färg. Givetvis slår han inte Asla, men bara titta på den här stiliga:

✨ Hämta bästa vinterskorna hos skomakaren och känna mig väldigt nöjd med resultatet!

✨ Att min bästa loppiskompis ÄNTLIGEN vill stå på loppis med mig. Bokade illa kvickt!

✨ Lärdomarna och självtilliten det gav mig när jag valde att följa andras råd trots att min intuition sa något annat. Min intuition är att lita på.

✨ Att jag hittade mina borttappade täckbyxor så att jag kunde njuta fullt ut av minusgraderna!

✨ Se hur livet växer dag för dag i mitt köksfönster <3

✨

Vad har fångat din inre blick i februari?

Stjärnögonblick från januari 2025

Januari är vintervila med en långsam nystart som pendlar mellan dämpande kyla och vårkänslors längtan. Jag har bromsat in ivern i hjärnan för att kroppen ska vara med och bidra med närvaron. Det visade sig vara just rätt balans. Det finns något mjukare i min inre röst nu. Jag låter saker bero. Jag kan prioritera mina behov och hålla i det.

Januari har gett mig en känsla av synkronicitet. Sådant som jag önskat mig dyker upp i både materiell form, praktiska gåvor och själsliga svar. En vän ringer upp precis när jag ska slå hennes nummer. Jag planerar att köpa en värmefilt till helgen och fyndar en second hand dagarna innan. Jag får en uppenbarelse i mitt skrivprojekt som försätter mig i flow. Planering flyter på som om universum hört min intention. 🙏🏼💫

Jag tror att en nyckel är att jag har kunnat följa de dagliga rutinerna för att förankra mig i mig själv och nuet. Meditation, hushållssysslor, regelbundet skrivande och tid för reflektion ihop med vänners trygga röster i telefonen. Jag har generellt tänjt lite mer på min sociala energi. I helgen firade jag min väns ettåring (som föddes på mammans födelsedag) i Skövde och jag har bokat in tid med några vänner i februari, både vid besök i Stockholm och en resa till Sala i helgen.

I januari har jag kunnat hålla arbetet i balans, satt tydliga gränser och tagit mig tid att planera och prioritera ofta. Jag har känt mig kompetent och närvarande på ett tryggt vis, med utrymme för att gå vilse ibland och hitta hem igen. Med två kursdagar i Stockholm och bokning av träningsklienter rivstartade termin 2 på utbildningen! Jag valde att avbryta min pågående egenterapi för att försöka hitta en terapeut som utgår från ACT istället. Ett beslut som landade rätt till slut.

Januaris lärdomar är att det inte alltid är hos mig problemet ligger, att jag behöver prioritera människor som känns som hemma för mig, att varsamt tänja mina gränser vad det än gäller, att jag mår bra av att skala av/ner och att själv gå in och vara den jag önskar att andra kunde vara. Jag kan.

Här är några kraftkällor från januari:

✨ Boka rum och förbereda mitt första samtal med en träningsklient. Kittlande!

✨ Att komma till tåget precis vid avgångstid och mötas av en konduktör som stoppade dörrarna för mig med ett leende.

✨ Sitta på ett mysigt kafé med en vän och hamna i skrivflow, dela texter och erfarenheter. Samhörighet i kreativa sårbara processer är något extra!

✨ Min reaktion när jag startade meditationsklockan och förväntade mig ett mjukt klangljud och det istället gick igång på högsta volym. Jag skrattade högt och länge för mig själv - och det gjorde mer än meditation just då.

✨ Tomas Sjödins vinterprat i P1: ”kan ske” och hoppet 💫🙏🏼

✨ Snö som lagrats centimeterhögt ovanpå rönnbärsklasar.

✨ Granskott som växer ut i klar grön färg i kontrast mot mörkare barr.

✨ När jag var i ett sånt flow i skrivandet och behövde springa till datorn mitt i tandborstningen - tandborsten i ena handen samtidigt som den andra frenetiskt smattrade på tangenterna.

✨ Dricka riktigt kallt kranvatten.

✨ Att klara av flera utmanande uppgifter på jobbet som väckt oro och känna mig tryggare i att även det går bra.

✨ Det skira morgonljuset i månadens sista dagar som påminner om vårens antågande.

✨ En räv som uppenbarade sig på min kvällspromenad och fångade mig i förundran.

✨ Navigera mig fram mellan små snövallar som i en labyrint med lekfullt sinne.

✨ Få kontakt med ett barn som jag jobbar med via sms och tydligt se hur vi vuxna hjälper hen att känna stolthet över sina ansträngningar.

✨ En skyddande vinterjacka i stark blåst.

✨ Ett öppet och nära samtal sittandes på golvet bredvid ett barn medan hen spelade tv-spel.

✨ Att under en kratfull övning i självmedkänsla kunna gå tillbaka till ett svårt minne och känna att självomsorgen redan fanns där. Att det var läkt.

✨ Att efter veckor av tankar på att köpa en värmefilt hitta en oanvänd second hand.

✨ Snöglittrande takåsar.

✨ Att få speglingar om en relation där jag ifrågasatt mig själv och min egen del och inse att det inte är jag som gör det svårt. Och att jag med det kunde släppa taget.

✨ Få kontakt med mina vänners ettåring i lek och bus, uppfylld av nuets magi i barnets värld.

✨ Den vilsamma vackra miljön där utbildningen hålls på Huma Nova.

✨ Att få finnas med en kurskamrat när den närmade sig något smärtsamt i sig själv.

✨ Intuitiv vägledning i sådant som tidigare tagit mycket kraft och som nu kunde bli bekymmersfria beslut.

✨ Glittret på pelargonens blad i januarisolen. Den överlevde ännu en vinter.

✨

Vad vill du minnas från årets första månad?

Stjärnögonblick från januari 2023

Januari har varit allt annat än det jag förväntade mig när 2022 blev 2023. Efter tre veckor hemma hade jag laddat batterierna lagom för att kunna hitta en acceptans i en skavande arbetssituation. Första dagen tillbaka fick jag ett erbjudande om att byta arbetsuppgifter fram till sista mars. Det var ett läskigt beslut - och precis vad jag behövde. Jag följde min längtan och mitt behov av att få byta perspektiv.

I mitten av månaden började jag därför göra barnutredningar igen för första gången på två år. Jag ångrar mig inte en sekund. Det är stimulerande, meningsfullt, utmanande, trivsamt och jag känner mig så trygg i mig själv i detta. Arbetet och omställningen har tagit mycket kraft av mig i januari och det har varit värt det varje dag. Det tog två dagar innan all stress från månader tillbaka bara upplöstes. Ljuvligt! Utöver utredandet har jag också fått chansen att gå utbildning i motiverande samtal. Givande!

Mellan arbetstimmarna är det mest fokus på Asla och hennes diabetes. Det begränsar livet på flera sätt, och de sociala kontakterna bortsett från jobbet blir via telefon. Januari har dock burit med sig extra doser acceptans till mig, vilket gör att sådant som skaver inte fäster riktigt nu. Det är som det är. Jag kan vara nöjd med det som är. Det är okej att det känns ensamt ibland. Det är okej att jag är trött. Det är okej att det är svårt att få till sovrutiner med en sjuk katt. Jag gör vad jag kan.

Och januari har glittrat till dagligen, strösslat med ögonblick som fått mina ögon att tindra.

✨ Frosten som förstärkte naturens vackra konturer och ramade in landskapet i magi.

✨ Krypa i säng efter en lång dag och somna omedelbart bums.

✨ Att få ta del av en erfaren kollegas kunskaper och se hur det kan göra nytta i min egen utveckling.

✨ Bitande kyla i kinderna som väckte mig en trött dag.

✨ Kollegor som berömmer och tackar för samarbeten i svåra lägen, och ser kvaliteter i mig som jag också kan se och som jag därför stärks i.

✨ Solglitter i snö.

✨ Erbjudandet om att få göra utredningar igen som fick mig att skutta över snövallar.

✨ När det jag delar i sårbarhet ger mod till andra.

✨ Att äntligen skicka in mina synpunkter till Patientnämnden efter över ett års kamp för att orka berätta om det som gjort mig illa i vården. Och bekräftelsen efteråt från personen som fångat upp mig gång på gång när det gjort för ont att berätta.

✨ Asla som burrar in sig tätt intill mig.

✨ Öppna äkta samtal i sårbarhet.

✨ Att ha diskussioner med kollegor om samhällsfrågor, föräldraskap och barnperspektiv till vardags.

✨ Möta en enastående förälder som tvivlar på sig själv och kunna uttrycka att jag såg hennes styrka på ett sätt som gjorde henne rörd.

✨ Att höra från en fd mentor att hon är stolt över mig och använder exempel av mitt arbete när hon lär upp nya kollegor.

✨ Frostbitna nyponbuskar.

✨ Rosafärgade trädtoppar av skymningsljuset.

✨ Fåglar som flyger i solljuset mot en blå himmel.

✨ Leverans av hållbara produkter som både inspirerar och underlättar vardagen.

✨ Att bädda in sig i vinterklädernas ludd.

✨ Ögonblicket när jag kände hur höstens ihållande frustration runnit av mig, att axlarna hade sänkts och att jag kände igen min naturliga livskraft igen.

✨ Fira Cathrins 50-årsdag med hennes fina familj. En sådan där vänskap som ständigt ger nytt.

✨ Att det gick så smidigt att registrera Asla i kattregistret. Skönt.

✨ En stjärnklar himmel.

✨ Skriva analyser och bli fullkomligt uppslukad av det.

✨ Det mjuka vita januariljuset som skiner in genom mitt köksfönster.

Vad gjorde dina januaridagar ljusare?