Januari har varit allt annat än det jag förväntade mig när 2022 blev 2023. Efter tre veckor hemma hade jag laddat batterierna lagom för att kunna hitta en acceptans i en skavande arbetssituation. Första dagen tillbaka fick jag ett erbjudande om att byta arbetsuppgifter fram till sista mars. Det var ett läskigt beslut - och precis vad jag behövde. Jag följde min längtan och mitt behov av att få byta perspektiv.

I mitten av månaden började jag därför göra barnutredningar igen för första gången på två år. Jag ångrar mig inte en sekund. Det är stimulerande, meningsfullt, utmanande, trivsamt och jag känner mig så trygg i mig själv i detta. Arbetet och omställningen har tagit mycket kraft av mig i januari och det har varit värt det varje dag. Det tog två dagar innan all stress från månader tillbaka bara upplöstes. Ljuvligt! Utöver utredandet har jag också fått chansen att gå utbildning i motiverande samtal. Givande!

Mellan arbetstimmarna är det mest fokus på Asla och hennes diabetes. Det begränsar livet på flera sätt, och de sociala kontakterna bortsett från jobbet blir via telefon. Januari har dock burit med sig extra doser acceptans till mig, vilket gör att sådant som skaver inte fäster riktigt nu. Det är som det är. Jag kan vara nöjd med det som är. Det är okej att det känns ensamt ibland. Det är okej att jag är trött. Det är okej att det är svårt att få till sovrutiner med en sjuk katt. Jag gör vad jag kan.

Och januari har glittrat till dagligen, strösslat med ögonblick som fått mina ögon att tindra.

✨ Frosten som förstärkte naturens vackra konturer och ramade in landskapet i magi.

✨ Krypa i säng efter en lång dag och somna omedelbart bums.

✨ Att få ta del av en erfaren kollegas kunskaper och se hur det kan göra nytta i min egen utveckling.

✨ Bitande kyla i kinderna som väckte mig en trött dag.

✨ Kollegor som berömmer och tackar för samarbeten i svåra lägen, och ser kvaliteter i mig som jag också kan se och som jag därför stärks i.

✨ Solglitter i snö.

✨ Erbjudandet om att få göra utredningar igen som fick mig att skutta över snövallar.

✨ När det jag delar i sårbarhet ger mod till andra.

✨ Att äntligen skicka in mina synpunkter till Patientnämnden efter över ett års kamp för att orka berätta om det som gjort mig illa i vården. Och bekräftelsen efteråt från personen som fångat upp mig gång på gång när det gjort för ont att berätta.

✨ Asla som burrar in sig tätt intill mig.

✨ Öppna äkta samtal i sårbarhet.

✨ Att ha diskussioner med kollegor om samhällsfrågor, föräldraskap och barnperspektiv till vardags.

✨ Möta en enastående förälder som tvivlar på sig själv och kunna uttrycka att jag såg hennes styrka på ett sätt som gjorde henne rörd.

✨ Att höra från en fd mentor att hon är stolt över mig och använder exempel av mitt arbete när hon lär upp nya kollegor.

✨ Frostbitna nyponbuskar.

✨ Rosafärgade trädtoppar av skymningsljuset.

✨ Fåglar som flyger i solljuset mot en blå himmel.

✨ Leverans av hållbara produkter som både inspirerar och underlättar vardagen.

✨ Att bädda in sig i vinterklädernas ludd.

✨ Ögonblicket när jag kände hur höstens ihållande frustration runnit av mig, att axlarna hade sänkts och att jag kände igen min naturliga livskraft igen.