Stjärnögonblick från mars 2025

Mars 2025 kom med vårljus och lämnade mig i djupaste sorg. Jag har öppnat mig själv i den antågande våren, släppt in människors närvaro lite mer än tidigare och gläntat på dörrar i sårbara stunder.

I mars första dag mötte jag min vän Venus öga mot öga för första gången i en omfamning som kändes hemma. Andra vänner har följt mig närmare än tidigare, i både sorgedagar och engagerade samtal om människans märkliga natur. I kravlösa umgängen korta stunder har jag hämtat kraft.

På jobbet har ny energi kommit in med våren, men framför allt med en ny chef som inspirerar och lyfter upp. Jag har jobbat några fler timmar än halvtid i mars utifrån personlig hållbarhet. Jag kommer nog fortsätta med det vissa veckor. Det blir en onödig frustration att försöka pussla ihop alla mötestider på halva veckor. Att hålla det flexibelt skapar mer hållbara jobbdagar.

Jag fortsätter att stormtrivas med arbetet jag gör med mina träningsklienter. De lär mig så mycket och jag upplever en ökad trygghet i mig själv som terapeut och hur jag kan vara jag i det. Det har också hjälpt mycket att ha en tätare kontakt med mina klasskamrater sedan vår senaste handledning i Stockholm.

Utöver jobb och utbildning har jag deltagit i några seminarium kvällstid. Ett om oro/ångest, ett annat om nervsystemsreglering med Veronica Löwenbok och ett via utbildningen om vad vi som samtalsterapeuter kan arbeta med efteråt (t ex vad det innebär med enskild firma, olika anställningar osv). Gillar när jag får fylla på med aktuell ny kunskap!

Och så kom den dagen jag helst hade velat undvika. Efter att ha märkt flera symptom kring att Aslas diabetes återkommit, främst avmagring, ringde jag veterinär. Blodproven visade inget tydligt men många avvikande värden. Jag lämnade in ett urinprov nästa dag som visade på höga nivåer av ketoner. Veterinären trodde inte att Asla skulle klara helgen. Jag önskade att få vårda henne med insulin och övervakning några dagar. Jag behövde tid. Asla klarade helgen. Hon verkade må bra, lekte och var med, njöt av sol på balkongen. Tills på måndagskvällen då jag styrde undan en insulinkoma med några minuters marginal.

På tisdagen kom min vän Cathrin och var med när vi tog farväl. Det var fint. Lugnt. Det sista Asla såg var mina tårfyllda och kärleksfulla ögon. Livet kommer aldrig bli detsamma. Asla var och är min familj. Den sorg jag får uppleva nu, med den omsorg jag får av de människor jag har nära, är en gåva. Så känns det. Trots att hjärtat slits itu och jag bara vill skrika och ha hennes mjukhet hos mig igen. Jag får känna det. Jag kan hålla det och tillåta mig att bli hållen.

Mars sista dagar innebar en djup trötthet i sorgens tecken och en mjukhet inför mig själv i det. Rutiner som bär mig och tomrum som ekar i minnet av hennes ljud. Jag är okej. Jag möter april med kisande blick och hoppas att himlen gråter med mig några skurar ibland. För jag behöver vårblommorna nu.

✨ Att ha minnet av Aslas mjukhet under mina fingrar så nära.

✨ Sopade gator.

✨ En natt när Asla sov vid min sida i flera timmar.

✨ Att se en klient bli berörd i sorg och omsorg inför sig själv.

✨ Blåsippor! I solens sken i skogsbrynet lyste de upp min dag.

✨ Den första omfamningen med en vän som jag inte träffat förut, men som ändå kändes igen så väl i de ord vi delat.

✨ Skylten ”Bjud in liv” i Rosendals trädgård som blev en påminnelse i vårens antågande.

✨ Sista helgen när jag behövde ge insulin och Asla glatt kom springandes när jag klickade med burken med teststickor. Tänk vilket team vi var! 🥰

✨ När jag på avstånd såg en pensionerad socialsekreterare omgiven av en grupp barn som klappade hennes hund. Det blev så tydligt hur yrket ibland är så mycket mer än ett arbete.

✨ Rosa skymning speglad i ån.

✨ Bli inbjuden för en kram och lite sällskap utan förväntningar.

✨ Ett stilla regn som föll när jag just hade sagt farväl till Asla.

✨ Att märka hur en starkt försvarsinställd klient gradvis mjuknade under vårt samtal.

✨ Boken ”5-sekundersregeln” som gav nya perspektiv om mod.

✨ Att få uppleva min nya chef, som är en förebild sedan innan, ta sig an sin nya roll med bravur. Hur hon använder sin bestämda och innerliga kraft för att stötta, validera, skapa klarhet och samordna med ett öppet och lärande mindset! Känns så hoppfullt!

✨ Vårljuset strilandes mellan trädkronorna i skogen.

✨ Att tas emot av en vän, bli omsluten i en mjuk filt på en avskild brygga, i den ordlösa sorgen. Villkorslöst sällskap över en kopp kaffe i den svåraste av stunder.

✨ Fräknar som kikar fram på näsryggen.

✨ Värmen och kärleken från mina klasskamrater när jag berättade att Asla skulle få somna in. Som en digital gruppkram.

✨ Känna solens strålar värma ansiktet.

✨ Pastelltonerna i skymningen. Som någon sa: som en tavla!

✨ Att få uppleva en ren sorg för första gången, utan komplicerade omständigheter.

✨ Rådjur betandes i morgondimma över ängen.

✨ Att universum planerade veckan runt Aslas bortgång så som jag behövde den, med luft och utrymme för den oerhörda tröttheten.

✨ Asla ihopkurad och nöjd i solljuset från fönstret.

✨

Vad har lyst igenom till dig i mars?

Stjärnögonblick från februari 2025

Februari är vinter som hänger sig kvar och en antågande vår som tvekar. Snöbeklädda skogspromenader, kalla nätter och en energi som går på sparlåga. Februari har utmanat mig i att balansera energinivåerna.

Jag har utmanat min sociala energi i ett försök att ta mig ur vinterns ide. Besök i min väns drömhus för första gången, fika i Stockholm efter kurspass med en annan vän, kaffedejt i Uppsala efter möte med träningsklient, häng i min egen soffa och en fantastisk upplevelse med en vän och hennes barn när vi var på Melodifestivalens genrep i Västerås. Jag som vanligtvis mest umgås med vänner via telefon om kvällarna (introvert som jag är) har fått både påfyllning och nya perspektiv i vad som tar och ger energi i sociala sammanhang.

På arbetet har energin gått åt fort. Det är mer utmanande att försöka få ihop allt på halvtid, även om jag aktivt håller nere arbetsbördan. Dessvärre fanns inget annat alternativ i slutet av månaden än att släppa taget om det barnrättsprojekt som jag engagerat mig i under lång tid. Det är en stor sorg och inget jag ville, men det blev lösningen för en mer hållbar helhet. Framför allt har arbetssituationen påverkat mina grundläggande rutiner och sömn på ett sätt som inte alls har varit bra. Ett tydligt varningstecken som jag tar på allvar.

I februari startade jag igång med träningsklienter. Det är både overkligt och självklart på samma gång. Det är fantastiskt att få det förtroendet, att få finnas med i det sårbara och utforska nya sätt att leva. Jag får jobba mycket med mitt eget inre. Prestationsångesten och självkritiken har varit i sitt esse - och det är faktiskt helt okej! Jag hanterar det. Med självmedkänsla, stöd och handledning blir jag allt mer trygg i min egen intitution.

Under ett pass i beteendeanalys genom utbildningen fick jag omvälvande insikter om grundläggande scheman i mig. De var inte nya, men nivåerna i dem var så djuplodande att jag fick svindel. Det är både otroligt smärtsamt och häpnadsväckande befriande att se det så tydligt. Efter passet fångade jag och en kurskamrat upp varandra då vi hade lika mycket svindel båda två. Värdefullt och tryggt att få landa med varandra i en ömsesidighet.

Mellan resor, arbete, sociala sammanhang och träningsterapier har jag återhämtat mig med Aslamys, omplantering, sådd av tomat- och gurkfrön och stärkande skogspromenader. Nu längtar jag efter vårens ljus och ny energi i min trötta vinterkropp.

✨ Månens sken mellan träden på en klar kvällshimmel.

✨ Att förstå den underliggande sorgen, kunna ta hand om den, och därmed känna att det var helt naturligt att jag reagerade som jag gjorde i situationen.

✨ Ett lätt snöfall när jag gick igenom Gamla stan i Stockholm.

✨ När en kurskamrat uttryckte sin ilska med “jag får kramp i fingret”. 😂

✨ Kaffedejt med vän i Uppsala som blev en så stark symbol för att vi båda nu går vår drömutbildning. Prästen och terapeuten. Det var långt ifrån självklart när vi träffades för många år sedan, ärrade av livets svåra. Gåshud!

✨ Solnedgång över Mälarens frusna vatten från tågfönstret.

✨ Ett möte med en av mina förebilder i socialtjänsten där jag både fick lära mig mycket, fick hjälp att möta en familj med rätt kunskap och dessutom fick beröm av personen i hur jag hade fått kontakt med familjen.

✨ En rejäl utmaning i acceptans som jag kunde härbärgera nästan chockerande väl. Jag raderade 600 mejl av misstag. Permanent. 🙈 Tre minuter senare kändes det helt okej. Det jag behövde återvinna kunde jag be andra skicka och resten var inte hela världen. 🙏🏼

✨ Se Melodifestivalen live för första gången, med bästa sällskapet av kompis och hennes ungar! Och mitt inre barn var absolut närvarande. Som hon drömt om denna dag! ✨💓

✨ När solen bröt igenom morgondimman på skogspromenaden.

✨ En ekorre som lekte tittut med mig i skogen mellan träden.

✨ Att höra och lägga märke till hur min träningsklient på kort tid har landat i nya hjälpsamma sätt att vara med sig själv.

✨ En förälder som avslutade mötet med att säga att det inte var så farligt att komma på möte med socialtjänsten.

✨ Få hålla en improviserad övning i medveten närvaro med mitt lilla team på jobbet.

✨ Äntligen kunna besöka min vän i Sala och hennes drömhem som jag också blev alldeles kär i! Speciellt hallen och trädörrarna in till sovrummet <3

✨ Bli totalcharmad av en 7-månaders bebis i möte på jobbet.

✨ När jag under terapisessionen hade självkritiska tankar om hur jag agerade, men när jag såg inspelningen efteråt bara kände mig otroligt stolt och rörd över min kärleksfulla framtoning och närvaro.

✨ Speglingar från en person som känner mig väl som träffade mig rakt i hjärtat. Tuff kärlek är den starkaste sorten, när man vågar säga det som också kan vara jobbigt att höra, med kärlek bakom.

✨ Att jag kunde tillåta mig att bara vara i ångesten och hålla mig i det svåra vid ett tandläkarbesök som var precis så jobbigt som jag föreställde mig.

✨ Återse katten Gunvald som alltid kommer att vara ett favoritmotiv i sin vackra täckning och färg. Givetvis slår han inte Asla, men bara titta på den här stiliga:

✨ Hämta bästa vinterskorna hos skomakaren och känna mig väldigt nöjd med resultatet!

✨ Att min bästa loppiskompis ÄNTLIGEN vill stå på loppis med mig. Bokade illa kvickt!

✨ Lärdomarna och självtilliten det gav mig när jag valde att följa andras råd trots att min intuition sa något annat. Min intuition är att lita på.

✨ Att jag hittade mina borttappade täckbyxor så att jag kunde njuta fullt ut av minusgraderna!

✨ Se hur livet växer dag för dag i mitt köksfönster <3

✨

Vad har fångat din inre blick i februari?

Stjärnögonblick från januari 2025

Januari är vintervila med en långsam nystart som pendlar mellan dämpande kyla och vårkänslors längtan. Jag har bromsat in ivern i hjärnan för att kroppen ska vara med och bidra med närvaron. Det visade sig vara just rätt balans. Det finns något mjukare i min inre röst nu. Jag låter saker bero. Jag kan prioritera mina behov och hålla i det.

Januari har gett mig en känsla av synkronicitet. Sådant som jag önskat mig dyker upp i både materiell form, praktiska gåvor och själsliga svar. En vän ringer upp precis när jag ska slå hennes nummer. Jag planerar att köpa en värmefilt till helgen och fyndar en second hand dagarna innan. Jag får en uppenbarelse i mitt skrivprojekt som försätter mig i flow. Planering flyter på som om universum hört min intention. 🙏🏼💫

Jag tror att en nyckel är att jag har kunnat följa de dagliga rutinerna för att förankra mig i mig själv och nuet. Meditation, hushållssysslor, regelbundet skrivande och tid för reflektion ihop med vänners trygga röster i telefonen. Jag har generellt tänjt lite mer på min sociala energi. I helgen firade jag min väns ettåring (som föddes på mammans födelsedag) i Skövde och jag har bokat in tid med några vänner i februari, både vid besök i Stockholm och en resa till Sala i helgen.

I januari har jag kunnat hålla arbetet i balans, satt tydliga gränser och tagit mig tid att planera och prioritera ofta. Jag har känt mig kompetent och närvarande på ett tryggt vis, med utrymme för att gå vilse ibland och hitta hem igen. Med två kursdagar i Stockholm och bokning av träningsklienter rivstartade termin 2 på utbildningen! Jag valde att avbryta min pågående egenterapi för att försöka hitta en terapeut som utgår från ACT istället. Ett beslut som landade rätt till slut.

Januaris lärdomar är att det inte alltid är hos mig problemet ligger, att jag behöver prioritera människor som känns som hemma för mig, att varsamt tänja mina gränser vad det än gäller, att jag mår bra av att skala av/ner och att själv gå in och vara den jag önskar att andra kunde vara. Jag kan.

Här är några kraftkällor från januari:

✨ Boka rum och förbereda mitt första samtal med en träningsklient. Kittlande!

✨ Att komma till tåget precis vid avgångstid och mötas av en konduktör som stoppade dörrarna för mig med ett leende.

✨ Sitta på ett mysigt kafé med en vän och hamna i skrivflow, dela texter och erfarenheter. Samhörighet i kreativa sårbara processer är något extra!

✨ Min reaktion när jag startade meditationsklockan och förväntade mig ett mjukt klangljud och det istället gick igång på högsta volym. Jag skrattade högt och länge för mig själv - och det gjorde mer än meditation just då.

✨ Tomas Sjödins vinterprat i P1: ”kan ske” och hoppet 💫🙏🏼

✨ Snö som lagrats centimeterhögt ovanpå rönnbärsklasar.

✨ Granskott som växer ut i klar grön färg i kontrast mot mörkare barr.

✨ När jag var i ett sånt flow i skrivandet och behövde springa till datorn mitt i tandborstningen - tandborsten i ena handen samtidigt som den andra frenetiskt smattrade på tangenterna.

✨ Dricka riktigt kallt kranvatten.

✨ Att klara av flera utmanande uppgifter på jobbet som väckt oro och känna mig tryggare i att även det går bra.

✨ Det skira morgonljuset i månadens sista dagar som påminner om vårens antågande.

✨ En räv som uppenbarade sig på min kvällspromenad och fångade mig i förundran.

✨ Navigera mig fram mellan små snövallar som i en labyrint med lekfullt sinne.

✨ Få kontakt med ett barn som jag jobbar med via sms och tydligt se hur vi vuxna hjälper hen att känna stolthet över sina ansträngningar.

✨ En skyddande vinterjacka i stark blåst.

✨ Ett öppet och nära samtal sittandes på golvet bredvid ett barn medan hen spelade tv-spel.

✨ Att under en kratfull övning i självmedkänsla kunna gå tillbaka till ett svårt minne och känna att självomsorgen redan fanns där. Att det var läkt.

✨ Att efter veckor av tankar på att köpa en värmefilt hitta en oanvänd second hand.

✨ Snöglittrande takåsar.

✨ Att få speglingar om en relation där jag ifrågasatt mig själv och min egen del och inse att det inte är jag som gör det svårt. Och att jag med det kunde släppa taget.

✨ Få kontakt med mina vänners ettåring i lek och bus, uppfylld av nuets magi i barnets värld.

✨ Den vilsamma vackra miljön där utbildningen hålls på Huma Nova.

✨ Att få finnas med en kurskamrat när den närmade sig något smärtsamt i sig själv.

✨ Intuitiv vägledning i sådant som tidigare tagit mycket kraft och som nu kunde bli bekymmersfria beslut.

✨ Glittret på pelargonens blad i januarisolen. Den överlevde ännu en vinter.

✨

Vad vill du minnas från årets första månad?

Om stjärnögonblick - stunder av förundran

När jag började samla stjärnögonblick

Stjärnögonblick kom till i min tonårstid, som ett sätt att fånga de ögonblick som tindrade till i det som annars kändes som ett kompakt mörker. Jag har sedan tidig ålder alltid haft en förmåga att fascineras av skönhet, sökt det vackra och dragit till mig det i en djup förundran.

Högkänsligheten har säkerligen bidragit till den förmågan. En solnedgång kan bokstavligen få mig att brista ut i berörd gråt, något gulligt i ohejdat fnitter och gåshuden reser sig direkt när människor gör storslagna saker eller naturen målar upp vackra dimmiga scener framför mina ögon.

Hur stjärnögonblick hjälper mig i livet

I svåra tider är stjärnögonblick det som håller mig ovanför ytan. Att vara här och nu, se det vackra och ibland också skapa det kan göra den lilla skillnaden som gör att jag orkar en liten stund till. När jag känner mig stressad kan det få mig att stanna upp en stund, när jag hör ett barns skratt från lekparken intill eller ser en blomma i skogsgläntan.

Det hjälper mig också att inte ta livet och jorden för givet. Att vara här och nu. Tacksam för att vara vid liv, att kunna uppleva världen med alla sinnen. Det hjälper mig att se sådant jag gör bra, vad andra gör för mig och jag för dem.

Det jag inte visste när jag började samla stjärnögonblick, och alla år då jag på min förra blogg delade med mig av dem söndag efter söndag, var att känslan som ofta fyller mig i stjärnögonblick kallas förundran.

Förundranseffekten gör oss till bättre människor

Förundran har visat sig ha positiva effekter på vår hälsa. Sara Hammarkrantz och Katrin Sandberg har skrivit boken “Förundranseffekten” som handlar om just det. När vi upplever förundran går kortisolnivåerna ner, hjärtat slår långsammare, den del av vårt nervsystem som ger lugn och ro aktiveras och immunförsvaret får en chans att reparera sig själv. I några studier har det visat sig att förundran kan ha en antiinflammatorisk effekt på oss.

Förundran gör oss smartare, mer kreativa och lugnare. Vi blir mer närvarande, mindre egoistiska, snällare och mer generösa - till och med mer miljömedvetna. Allt det som jag brinner så mycket för att sprida vidare till fler.

Så det gör jag, genom att berätta om mina stjärnögonblick, och önskar att få ta del av dina. För att få fler perspektiv på världen, ett tryggare inre och fylla på med kärlek till omvärlden.

Mina dagliga stjärnögonblick

Varje kväll skriver jag ner stunder från dagen, minnen som stannat kvar på näthinnan och sådant som fyller mig med tacksamhet, närvaro, kärlek och ödmjukhet inför detta liv och mig själv. Några exempel från de senaste dagarna:

⭐︎ Två blåsippor som såg ut att hålla om varandra.
⭐︎ Att få möta mig själv i en blick som säger “jag ser dig och tror på dig”
⭐︎ En perfekt mogen avokado.
⭐︎ Gråta ur mig sorg och känna lättnaden i kroppen och sinnet efteråt.
⭐︎ När en person via sociala medier skrev “du känns nära”.

Då och då kommer jag att dela med mig av mina stjärnögonblick här och under #stjärnögonblick på instagram. Gör det du också om du vill!