Gåvor från ett hjärta till ett annat

I tider av social isolering kan det vara lätt att tappa kontakt med människor. Kanske är risken ännu högre när man som jag är introvert och inte spontant tar initiativ till social samvaro. Det brukar främst vara andra som gör det i mitt liv, och det är jag så tacksam för. Jag förstår ju först när vi har kontakt att det ändå ger kraft, men däremellan glömmer jag det. Tack för påminnelserna! <3

Och det tar inte slut i pandemin. När vi inte kan ses blir brev och gåvor något alldeles extra. Även om jag själv bara drabbas av prestationsångest av att försöka skapa något och sedan också skicka iväg det. Därför uppskattar jag paket enormt mycket, eftersom jag själv förstår vilken investering som gjorts. Varje litet handskrivet ord och egentillverkad gåva som landat på min dörrmatta de senaste veckorna har fått mitt hjärta att växa. Ska vi kika på vad dessa kärlekshandlingar innehållit?

En pressad vitsippa kom i ett skirt papper tillsammans med en dikt skriven just till mig (som jag dock behåller för mig själv). Allt från en vän som jag bara träffat flyktigt en gång men som fått en alldeles speciell plats i mitt hjärta de senaste 1,5 åren. Genom timmar av telefonsamtal har vi följts åt genom ofattbar sorg, modiga darriga steg mot något nytt, träning i att släppa relationer fria och att tillåta vila i dagarna. Tack ❤︎

Jess har skämt bort mig återkommande under många år. Hon har ett mjukare hjärta än många, och en kreativitet som känns som ett lätt och stabilt flöde. Med vackra ord, både hennes egna, och Dhimans poesi, säger hon det mesta jag behöver höra. Tyvärr klarade sig inte växterna i kalla april men bara tanken gjorde allt. Kattleksaken är kvar att testa! Tänk så mycket liv som kan komma med posten. Tack ❤︎

Bara sådär, när en vän skulle hämta upp något jag förvarat åt henne, slängde hon fram en otroligt vacker bukett med snittblommor. Gerbera och eukalyptus är några riktiga favoriter och både den sistnämnda och rosorna sparades för torkning och har fortsatt förgylla hemmet. Är det inte något speciellt ändå att få en blombukett helt spontant? Tack ❤︎

Jessica, den magiska vännen, sände detta dyrbara brev ihop med ett egentillverkat fullmåneljus och en gudinneskapelse i lera att t ex sätta blommor i. Det ankom lagom till valborg och även om fullmånen hade passerat fick det bli en renande ritual under denna kväll som kan återkomma många gånger till. Det är något läkande i att göra ritualer känner jag, oavsett vilka värden och vilken tro vi gör det med. Med dessa vackra ting kunde varje liten tanke få ro i en omfamnande stämning. Tack ❤︎

Har du fått eller gett några gåvor på sistone? Vilka sätt att visa uppskattning och hålla kontakt med dina vänner har du nu under pandemin? Skiljer det sig?

Kommentarsfältet är ditt.

Fridens ❤︎
Wilda

Dekorera påskägg med decoupage

Idag ska ni få ett DIY-inlägg! Nämligen påskägg med decoupage. Enkelt påskpyssel som fick igång min kreativitet igen.

DECOUPAGE PÅ PÅSKÄGG

SVÅRIGHETSGRAD | 2 av 5
TIDSÅTGÅNG | ca 20 min per ägg
PRIS | ca 125 kr (eg. ca 70 kr materialkostnad, eftersom decoupagelim och servetter blir över).
DU BEHÖVER | sax, decoupagelim (jag kör glossy både under och över), pensel, servetter (köpte mina på Åhléns) och påskägg (t ex tre i ett från Panduro då transparenta är bäst men det funkar även på traditionella påskägg).

SÅ GÖR DU DECOUPAGE PÅ PÅSKÄGG

1. Dela servetten så att du bara har ett yttersta lager. Servetter har oftast tre lager.

2. Pensla ett tunt lager decoupagelim på ägget.

3. Lägg på servetten försiktigt som du vill ha motivet.

4. Pensla ett tunt lager ovanpå med en hård pensel, stryk bort veck med lätta drag.

5. Klipp/dra försiktigt bort pappret vid kanten och pensla fast ändarna. Låt torka!

Det finns också en annan mer pillig metod som kan passa bättre när det är just motiv med konturer som t ex blommor. Då klipper du ut figurerna i servetten och placerar dem själv som du vill ha dem. Fungerar extra bra när servetten i övrigt är transparent vit. Här nedan kan du se mer hur jag menar: klipp ut, pensla på lim, lägg på det utklippta motivet, måtta dit nästa urklipp och gör detsamma tills du täckt hela ägget och är nöjd.

Jag är så glad att jag tog mig tid för detta. Som jag har saknat att skapa och närvaron i nuet det ger mig. Ett enkelt och roligt sätt att väcka kreativiteten från vintervilan!

Skapar du något i påsk?

Fotohängare av trädgrenar

FOTOHÄNGARE I SPINDELVÄVSFORM

SVÅRIGHETSGRAD | 1 av 5
TIDSÅTGÅNG | ca 20 min
PRIS | ca 30 kr för garn
DU BEHÖVER | två grenar, garn, sax, foton/vykort, klädnypor, (gem eller nål/sytråd).

GÖR EN FOTOHÄNGARE AV TRÄDGRENAR

1. Gör rent grenarna så mycket du tycker att det behövs. Mossa kan färga av sig.

2. Ta den gren du vill ha överst och knyt garn i ena änden och knyt ihop med den andra änden, så att du får ett upphäng. Häng upp den!

3. Klipp till två lika längder till yttersidorna som du knyter fast längst ut på grenens kanter.

4. Nu kan du knyta fast den undre grenen i dessa garnlängder för att få en symmetrisk fotohängare. Jag kom på det för sent och gjorde det sist. Det fungerade det också.

5. Knyt garnet fram och tillbaka mellan garnlängderna och spänn dem som du vill ha dem. Jag gick på känsla så det blev som ett litet spindelnät.

6. När du är nöjd klipper du av garnet och knyter fast änden.

7. Fäst fotografier, vykort eller annat fint på garntrådarna med hjälp av klädnypor eller gem. Ett annat sätt att fästa dem är att ta sytråd och nål och sy fast. Tips tips!

Fotohängaren samlar minnen och personliga påminnelser. Det bästa är att innehållet går att byta ut med tiden, så att jag i olika perioder kan låta den bära upp nya minnen. Ett tag var jag lockad att låta den häng för sig självt utan innehåll, då den var så vacker i sig med den enkla spindelväven. Eller byta ut innehåll efter säsong.

Vad skulle du ha fyllt den med?

Det är ditt unika uttryck och därför är det alltid rätt

Det finns ingen som du. Ingen som har exakt din uppsättning av egenskaper, förmågor, livserfarenheter eller samma fingeravtryck som du. Det som är du är fullständigt unikt. Så hur ska du då kunna jämföra dig med någon annan? Hur skulle ditt unika uttryck kunna vara rätt eller fel? Det kan bara vara mer eller mindre du. Det lärde jag mig i en verksamhet som utgick från Expressive Arts (uttryckande konst) och det vill jag prata mer om med er idag.

Jag hör ibland att en ska hitta sitt varumärke i bloggbranschen och i skapandet, nischa sig, skapa sig ett signum i foton och text. Ja, det är så klart viktigt att utmärka sig. Men risken är att du går in i en roll och i det missar att du alltid är unik. Du behöver kanske bara förstärka ditt unikum. Plocka fram det, tro på det, lita på det. Inte vara beroende av andras gillande och andras bekräftelse. Förstärka den nisch du redan har: ditt unika uttryck. Det räcker med att du är du och ingen annan kan vara bäst på det.

Varje uttryck som jag skapar berättar något om mig

Varje blick utifrån säger något om den personen som ser på det. Vi upplever saker som fula, intressanta, enastående och hjärtskärande helt utifrån våra egna livserfarenheter. Om vi lyssnar på samma musikstycke, ser på samma tavla eller lyssnar på en föreläsning så kommer vi ändå att se på upplevelsen på helt olika sätt. Vi kommer minnas olika saker, tolka färg eller ord på helt olika sätt. Ett stycke kan få mig att minnas något med sorg och få dig att känna en meditativ stillhet. På samma sätt är det när vi skapar.

En värdering är minst lika individuell som någons uttryck. Andra människor kan utifrån det jag har skapat se delar av sig själva och sina liv. Jag kan aldrig bedöma eller tolka någon annans konst utifrån någon annan än mig själv. Det är jag som är verktyget. Både när jag tolkar och när jag skapar. Jag skapar ständigt mig själv och mitt liv i mötet med andra människor, mig själv och livet. Så också i konsten.

Därför är det fullkomligt irrelevant att jämföra sig med andra. Det är ditt unika uttryck som är det värdefulla. Det är hur du förfinar det, lär känna det, vågar utmana det och leka med det, som är den rättvisa jämförelsen.

Det finns inget rätt sätt. Det finns bara ditt sätt.

När barn lär sig nya saker, skapar något, ritar en helt obegriplig teckning, så applåderar vi och berömmer och är så stolta över att de har skapat något. När slutar skapandet i sig vara värdefullt? När får vi inte längre uttrycka oss utan att det ska värderas och tolkas, som om andra kunde förstå vad ditt unika uttryck säger om dig? Skolan, tänker nog de flesta. Ja, tyvärr är det ju där en jämförelse uppstår. För att det plötsligt finns ett rätt sätt att skapa, att lära sig, att tolka världen. Det är där någon får ett högre betyg i matematik och en annan får underkänt i musik. Som om musik bara är att kunna noter och att vara född med absolut gehör. Som om matematik bara är att lära sig en mall och följa den.

Jag önskar att vi kunde sluta värdera uttryck. Vi lär oss från barnsben att vi ska konkurrera, bli bäst, vinna priser, tjäna dyra pengar. Allt som oftast leder det till att vi tappar just det som är unikt hos oss själva. Vi gör något som någon annan redan har gjort. Kopierar. Litar inte på att det går att skapa något bra på egen hand. Vi lär oss att titta på de som har kommit längre, lära av dem, bli bättre. Bättre på vad? Tekniken kanske, ja. Men hur du använder tekniken, utvecklar den, ger den känslor och din fingerfärdighet - DET är det unika och kreativa. Kopior finns det gott om i varenda affär. Om vi alla istället skulle försöka skapa det som är unikt för just mitt liv, mitt inre, mina förmågor och det mina ögon lägger märke till… hur skulle världen se ut då?

Kreativitet är en problemlösningsförmåga

Varför  begränsar vi kreativiteten till att handla om hantverk, konst, skapande? Är det inte så att vi  i varje dag använder kreativiteten? För att lösa problem, räkna ut ett mattetal, laga en maträtt, organisera en bokhylla. För att tänka ut bästa semesterrutten, för att lösa en konflikt, för att följa våra drömmar eller undvika något jobbigt? Vi skapar oss själva och våra liv i varje dag.

Kreativitet för mig är friheten att kunna göra just det. Att välja vem jag vill vara och hur jag vill uttrycka den jag är. Och blir det inte farligt då, om vi börjar värdera oss själva utifrån hur bra vi är på att vara kreativa? Istället för att se att vi är det varje dag, helt utifrån oss själva. Även om du aldrig har skrivit en dikt, lärt dig sticka eller målat en tavla så är du kreativ varje dag i ditt liv. Det är kreativiteten som driver oss framåt, som strävar efter utveckling.

Ditt liv är ditt. Du är du. Ditt uttryck är ditt. Därför kan det inte bli fel. För att du, vad du än tror om dig själv, inte är fel. Det som kommer ut är det som ska komma ut. Så fort du sätter penseln mot pappret blir det vad det ska bli. Det blir alltid rätt.

Det blir kanske inte vad du hade föreställt dig. Det blir kanske inte som de där bilderna du har sett på nätet eller som den där konstnärens verk som du beundrar så. Men det kanske inte är meningen att det är så det ska bli? Hur kreativt är det egentligen att följa någon annans beskrivning eller härma någons konst? Det kanske ska bli något helt unikt som bara du kan skapa. Något som berättar något för dig om vem du är. Något som berör någon och löser upp känslor eller löser ett problem för någon annan, helt utan att det var det som var din intention. När du skapar från en plats inom dig som handlar om dig, och skalar bort det som kommer utifrån och handlar om andra och omvärlden, så blir det rätt. Då blir det ditt unika uttryck som möter någon annans unika intryck.

Den här filosofin grundar sig på tron att allt har en mening. Att varje "misstag" lär oss något, att varje "fel" kan skapa nya rätt. Vi låter det undermedvetna ha en större påverkan än det medvetna. Det handlar också om en tilltro till att du kan bli och vara den du vill vara, och om att omfamna sin mänsklighet - det som gör dig till du.

I kreativiteten kan du lära känna dig själv och ditt unika uttryck. Därmed behöver du inte oroa dig för att göra fel, för att du inte ska vara lika bra som någon annan eller för att inte lyckas. Tänk om det alltid blir rätt? Tänk om du lär dig något om dig själv i varje kreativ process, oavsett om det blir som du har tänkt dig eller inte? Tänk om det blir bättre än du tänkt dig?

✶

5 tips för att hitta ditt unika uttryck och utveckla det

1. Värdera inte. Tolka utifrån dig själv. Fråga dig: om du hade skapat den tavlan, vad hade den berättat om dig? Om du hade sytt den klänningen, vad hade du gjort annorlunda för att den skulle passa dig? Vad är det du gillar och vad säger det om dig?

2. Jämför inte med någon annan än dig själv. Ingen annan kan vara du. Hur har du utvecklats? Vad tyckte du om i tonåren och hur återspeglas det i vad du skapar idag? Hur har du tagit dig till den punkt i ditt skapande där du är nu?

3. Skapa och lek i alla möjliga former och tekniker. Lär dig något nytt! Fundera på om det går att använda tekniken eller materialet på ett annat sätt än "det rätta sättet".

4. Släpp tanken. Måla utan att tänka, skriv utan att stoppa pennan i några minuter, strunta i instruktioner och hitta på nya metoder att skapa. Tänk inte på resultatet. Bara sätt igång och gör något som just du vill göra. Testa!

5. Var du. Skala bort andras åsikter och allt du lärt dig om rätt och fel, och försök hitta det som är viktigt för dig att uttrycka. Hämta inspiration, men leta efter din ingång i det du vill skapa.