Jag andas rök i värmen från alla ljus som tänts på kyrkogården. För alla saknade och för evigt älskade. Tårarna strömmar nerför mina kinder. Det svider i bröstkorgen av saknad. Jag tänker på de som inte orkade mer, de som försvann i sjukdom och på de som ryckts ifrån av andra människors våld. Jag tänker på de som inte fick åldras och somna in i stilla ro.
Sorgen kan ibland sotas och svärtas ner av den historia som omger den. I tabun eller brutalitet. Fördomar. Skam. Eller de förväntningar som finns från andra om hur sorg ska se ut. Förluster som inte går att prata om, död som är så brutal att vi värjer oss. Eller förluster som skedde långt innan döden gjorde dem absoluta. Jag tänker att den sotiga sorgen också behöver synas. Den behöver utrymme, ett hållande rum. Det är då den kan få renas. För den är ju sorg som annan sorg. Kanske i fler aspekter. Den är bara inte ett tomrum och en saknad. Den har sina knutar. När knutarna får finnas kan de bli lättare att leva med.
Din sorg är giltig, oavsett hur den ser ut.
Jag tänker på barnet som slutade andas under mitt hjärta för över 16 år sedan. Min lilja. Jag berättade inte om henne på flera år, för jag var så rädd att alla fördomar skulle ta henne ifrån mig ännu en gång. Men det går inte en dag utan att jag tänker på henne och hur livet hade blivit om hon hade fått växa upp i min famn.
Jag tänker på när min mamma gick bort, efter ett halvt liv av sjukdom och smärta. Sorgen handlade så mycket mer om alla behov som för alltid skulle lämnas obesvarade, om förlusten av försoning och läkning. En brusten relation brast för alltid. Jag var så arg på allt hon inte var, inte hade kunnat vara. Det har tagit så lång tid att försonas med det och jag vet inte om den sorgen någonsin kan bli en sorg att vila i.
Jag tänker på de vänner som dött i missbruk, i självmord och konsekvenser av ett liv som gått sönder. Mitt hjärta brister i vetskapen om att de dog ensamma, när jag än idag längtar efter att få ringa och fråga hur det är. Alltid lika rädd för svaret. Men hellre det än att aldrig mer få höra din röst.
Jag saknar er. Jag sörjer er. Jag minns.
Som Bodil skrev:
”Kärlek är att jag vill att du finns”.
♥️
Bär du sorg som är sotig eller komplicerad? Finns det förlust och sorg som du behöver dela med någon?
Mitt rum står öppet på wilda(at)fridlystarum.se och via Instagram. Se också sidan ”Stöd & hjälp” i menyn högst upp på sidan för att komma i kontakt med organisationer, stödnummer osv som erbjuder medmänskligt stöd närhelst du behöver det.
