Ogräspaj med kirskål, nässlor, rölleka och skogslök stod på menyn häromdagen. Allt från den lilla skogen nära mig. Naturens skafferi är rikt i försommaren och jag samlar på mig allt jag förmår.

Det vi kallar ogräs är många gånger ätbart. Många gånger handlar det bara om att testa sig fram och utmana sina fördomar. Men hur tillagar man det? Jag tänker att det mesta ogräs kan tillagas och användas likt spenat. I grytor, sallader, pasta - och paj! Inspirerat av detta recept.

Ingredienser

Smör/olja till stekning
70 g kirskål
70g ogräs, t ex rölleka, maskros, nässlor, våtarv
(spara några blad till dekorering)
(ev. svamp)
1 vitlöksklyfta
1 msk äppelcidervinäger
5-6 skogslökar/salladslökar/annan lök
1 rulle smördeg
1,5 dl riven ost
(ev. soltorkade tomater/oliver)

Äggstanning

3 ägg
2 dl grädde
salt, peppar, oregano

Gör så här

Om du vill hackar du ogräset i mindre bitar eller så kan du dela det för hand. Jag separerar bladen och hackar bladstammen. Pressa vitlöksklyftan. Om du vill ha i svamp steker du den lite först innan steg 2.
Fräs ogräs med pressad vitlök i smör/olja i en stekpanna. Stek tills bladen är lite sladdriga men har kvar sin gröna färg. Slå över lite vinäger innan du tar det från plattan.
Finhacka löken och strimla ev. soltorkade tomater (tips: klipp dem).
Rulla ut smördegen i pajskalet. Behöver inte naggas, vilket behövs med egen deg.
Fyll skalet med ogräset, ev. tomater/svamp, lök och ost.
Vispa ihop ägg, grädde och kryddor. Slå över pajen och grädda i 225° i 30-40 minuter.
Servera gärna med en enkel kall sås, t ex gräddfil med pressad citron och valfria kryddor och en sallad med t ex mynta, tomater och kirskål (en vinegrett till gör det extra gott).

Smakar verkligen som en somrig spenatpaj! Den får lite extra känsla av att jag har plockat det själv till skogs.

🌿

Vill du lära dig mer om örter/ogräs och naturens skafferi är mina två husgudar Niki Sjölund och Lisen Sundgren. Jag har skrivit om ätbara växter i detta inlägg.

Ätbart i naturen under vintern? Ja, året om kan vi finna ätliga växter, bär, svamp m.m. i naturens skafferi. Det kan vara roligt att testa något nytt, och också en viktig kunskap att ha med sig ur överlevnadssynpunkt. Sommarmånaderna och vårens bristande knoppar erbjuder självklart mer än den karga vinterns natur, men också i januari och februari finns ätbara växter i skog och mark.

Om vi tittar lite närmare så kan vi faktiskt se att naturen både ser till att en del bär har en konsververingsförmåga som får dem att hålla länge, och att naturen gärna vill boosta med lite extra C-vitamin och viktiga mineraler för vinterhalvåret. Kanske något att ta lärdom av?

KÄLLOR: Skogsskafferiet.se, Vildplockat av Niki Sjölund och Vildvuxet av Lisen Sundgren.

Björk

Björkens inre bark, det gröna skiktet, kan användas i varm dryck året om. Vårens unga grenar är lättast att använda. Använd så här: skrapa bort ytterbarken, skär barkens strimlor i små bitar, koka i vatten i 15 minuter. Drycken sägs stärka immunförsvaret.

Björkens knoppar innehåller mycket fibrer och kan fylla ut olika maträtter under vintern. Det är också ett bra tips för överlevnad till skogs.

Kråkbär

Kråkbär kan ätas färska, användas i sylt och saft eller blandas med andra bär. De har en syrlig och sträv smak. Smaken kan förbättras om de kokas eller smaksätts med citronsaft. Även frost/kyla kan förbättra smak (funkar att frysa in ett dygn). Bären kan användas till pannkakor, i smoothies, juicer, grytor och soppor. Eller som torkade i granola och gröt.

Precis som lingon och tranbär har de god hållbarhet och står sig därför långt in på året. Plocka helst på snöfri mark. Stjälkarna kan kokas till dekokt för att stärka njurar och motverka diarré.

Bären har viss medicinsk effekt som urindrivande och laxerande medel, för behandling av njursten (drick då som te) och diarré. De ska även ha positiv verkan för hjärta, blodkärl, hjärna och syn. Även sår i munnen kan lindras av gurglande med dekokt på kråkbär.

Kråkbär innehåller antocyaniner och antioxidanter som kan minska risken för kroniska sjukdomar. De innehåller också fibrer, höga vattenhalter och låga sockerhalter.

Kråkbär växer över hela Sverige på öppna marker som hedar, hyggen, myror, klippor, på stränder vid hav eller kala fjäll. De är svåra att förväxla. Växten är släkt med ljung och kan kännas igen på det. Då de är viktiga för fåglar i fjäll- och skogsområden bör vi tänka på att inte plocka allt.

Tall

Tallbarr och unga rötter från tall kan användas hela året. Barken är bäst att ta vara på under vintern, från september till maj.

Tall, främst barren, anses viktig i en överlevnadssituation. Tall är extra rik på C-vitamin med högre halter av det under vintern och ju längre norrut i landet den växer. Tallen innehåller också socker, kalium, magnesium, kalcium, järn, zink och mangan.

BARR

Tallbarr kan med fördel användas som en krydda i mat, enskilt eller i kryddblandningar. De smakar skogligt, och med en ton som liknar rosmarin. Du kan också göra en vitaminboost på ett par nävar tallbar som du kokar i ungefär 20 minuter i en halv liter vatten.

Barren används mot bl a slemhosta, luftrörskatarr, nedsatt blodcirkulation, reaumatisk värk och förkylning. Perfekt medicin för vinterinfluensorna. Det är terpentinoljan som har dessa magiska egenskaper och kan också användas som inhalering vid astma och inflammerade lutfvägar.

BARK

Tallens inre bark kan malas ner till mjöl. Skrapa ur den på vintern från gamla träd. Allemansrätten har dock en regel om att barken inte får tas på allmän mark, du behöver tillåtelse från en privat markägare som har tallar på tomten.

RÖTTER

De smala rötterna från unga tallar går att äta färska eller att torka. De passar extra bra kokta i gryta eller soppa eftersom de innehåller stärkelse.

Ros/nypon

Nyponen, rosbuskens frukt, kan användas året om även när de mörknar. Alla sorters nypon går att äta. Färska eller kanske torkade till nyponsoppa, eller som nyponmjöl. Det går också att göra saft, sylt, marmelad, chutney och ketchup av nypon. Nypon lämpar sig också för att sylta in, pickla, blanda med honung eller att kärnas ur för att stekas med svamp (se recept i Vildvuxet av Lisen Sundgren).

Precis som tallen är nypon rikt på C-vitamin. Nypon innehåller också höga halter av antioxidanter - av typerna flavonoider och betakaroten, samt omega-fettsyror. Nypon stärker immunförsvaret och anses kunna minska oro, sömnsvårigheter, stress och lindra förkylning. det är också bra för matsmältningen.

Alla sorters nypon är ätliga, men de bör växa en bit från trafikerade vägar för att inte ha tagit upp för mycket gifter från luften.

Tranbär

Tranbär har en smak som liknar lingon och kan användas på i stort sätt samma sätt: som sylt, saft, géle, dryck eller i paj. Torkade tranbär är perfekt som snacks.

Innehållsmässigt påminner de om blåbär med riktliga mängder anioxidanter och C-vitamin liksom kalcium, magnesium och kalium. De har lång hållbarhet utifrån att de har självkonserveringsämnet bensoesyra.

Eftersom tranbären håller över vintern kan de också skördas när snön smält undan. De mår bara bra om de fått sig en frostknäpp innan skörd. Tranbär är sura, men smaken är bättre om de skördas efter en tid under snö.

Tranbär växer gärna där vitmossa finns. Myrar och kärr erbjuder den öppna och våta marken de trivs i.

Tranbär är känt för att hjälpa mot urivägsbesvär, som t ex urinvägsinfektion. Ät dock inte tranbär om du tar läkemedlet Waran, det motverkar upptagningen.

Lind

Lindens rödaktiga vinterknoppar/skott kan plockas och ätas från höst till vår, ungefär september till maj. De är lite svårare att hitta men ändock ätligt. Använd knopparna i sallad. Lind innehåller glykosider som kan ha lindrande effekt på infektioner och verkar febernedsättande.

Linden finns i tre olika varianter i Sverige. Skogslinden är vanligast, bohuslind mer sällsynt (och OBS! fridlyst). Parklinden är hybriden av dessa som är odlad, främst i städer. Lind växer gärna i ädellövsskog, vid bergsbranter och skogsbryn.

Hundkäx

Hundkäx har genom sitt höga energivärde en viktig funktion i ett överlevnadsläge. Annars är det kanske inte den roligaste smaksättaren. Roten är den del som har högst energivärden, extra högt under vinterhalvåret. Smaken är dock mycket besk vilket minskar om den kokas flera gånger. Att använda roten i soppa och låta den koka in ordentligt är ett bra knep, också för att underlätta för kroppen att smälta den.

Hundkäx växer gärna i lundar och glesa skogar, på öppen mark. Den kan lätt förväxlas med några verkligt giftiga växter: sprängört, odört och vildpersilja. Plocka med försiktighet. Hundkäxroten känns igen av att den doftar svagt av morot.