Oktober är som orangelysande höstlöv som virvlar runt i mina känslorum. Jag behöver det i denna skrivande stund. Novembers första dagar har försvunnit i en dimmig smärta och trötthet efter operationen av min hand. Oktober känns därför trösterikt och vackert att se tillbaka på en stund här. Kanske behöver du också en dos oktober för att motverka det grådisiga novembermörkret?
I början av månaden la jag märke till de första små symptomen på utbrändhet och eftersom jag har varit där förut tvärbromsade jag. Några dagar utan klocka, med extra sömn och skogens närvaro var precis den återhämtning som behövdes. Jag tog nya tag, satte upp gränser och strategier framåt. Det har fungerat, och jag är så glad för min förmåga att ställa om när jag märker att det barkar åt fel håll.
Generellt kan jag se att jag försöker skala av min vardag för att ge mig mer marginal att andas i. Jag prioriterar det som tar mig framåt och som ger mig sinnesro. Det innebär också att jag prioriterar bort och sänker ambitioner. Jag har alltid tusen idéer i huvudet, men detta är mer en tid av att stabilisera livet än att utforska och utveckla det. Livet händer utan att jag behöver få det att hända.
Så, det här är oktobers förundrade och berörande ögonblick.
✨ Att vada runt i höstens färger i skogens vildvuxna form i flera timmar.
✨ När jag fick springa över och lämna en handling till tingsrätten fysiskt mitt i en förhandling. Det var ett skönt avbrott och så fick jag verkligen göra skillnad på ett väldigt konkret sätt.
✨ Doften av vedeldad brasa.
✨ Att förstå mer av hur en kollega fungerar så att jag kan bemöta den bättre utifrån situationer där vi lätt kan krocka.
✨ Blommor som torkar i färg och form och sprider sin skira skönhet.
✨ Att känna att arbetsflödet var hållbart för en stund efter en intensivt stressig period.
✨ Mullret av vingslag när duvorna lyfte i flock från marken.
✨ Internskämt på jobbet som verkligen behövs i tuffa tider.
✨ Höstmarknad i Rademachersmedjorna, med inspirerande och enastående hantverk av alla dess slag.
✨ När morgondimman bröts av med solstrålar genom grenverken. Magi!
✨ Hitta all möjlig svamp i skogen och både kunna tillaga och spara!
✨ Att någon tar sig tid och lyssnar när det känns ensamt inuti.
✨ Virvlande höstlöv i vinden. 🍂
✨ En spontan varm blick och en hand på armen från en gammal kollega i vimlet på ett samverkansforum. Ibland behövs inte ord.
✨ När jag kände skam över misstag jag gjort när jag var trött och en vän sa ”alla har vi dåliga dagar” och all skam bara rann av mig. Så sant och viktigt att få höra när man är för hård mot sig själv.
✨ Soppa av taggsvamp med stekta trattkantareller som garnering. Jag gjorde en variant av detta recept.
✨ Att hitta dragläget vid övningskörningen och för första gången känna att jag faktiskt har en chans att ta körkort.
✨ När någon jag ser upp till uppmärksammade sådant som vi kan mötas i, i ömsesidighet.
✨ Se en vän göra det hon älskar och stråla som en hel stjärnhimmel i det.
✨ Den belönande känslan av att laga saker själv!
✨ Kastanjernas färgrikedom och släta mjuka yta.
✨ När jag fick höra att det jag lägger mycket hjärta i på jobbet når fram.
✨ Att ta upp saker som skaver så att de får luft.
✨ När mitt inlägg om enkel skovård fick flera att ta hand om sina skor. Då blev jag ännu mer inspirerad!
✨ Stå under ett paraply och fotografera längs ån och känna vädret i hela kroppen.
Vilka ögonblick har berört dig lite extra den senaste tiden?
