Oktobers guldljus och skuggor

Jag avslutar oktober i solskenet i skogen. Papperspåsen fylls på med kantareller ännu en gång och väl hemma fyller jag svamptorken till bredden. Doften sprider sig i mitt hem medan jag redigerar höstfoton i stilla närvaro. Jag tänker tillbaka på oktober, och vill dela det med er. Skuggorna och ljuset, och det som finns i mellanrummen.

Det har varit och är en svår tid i mitt liv. Jag är inte redo att berätta om det här, och kanske blir jag inte det. Kanske handlar tiden nu mer om att värna min integritet och ge av det jag har fått än att berätta om sjukdomen som drabbade mig. Ni som vet har det i förtroende, och det här är en alltför öppen plats för att berätta om det allra mest sårbara för hela världen.

Oktober har gått i samma spår som augusti och september. Jag strider för den vård jag blev lovad redan i augusti. I mig finns en sjukdom som jag inte kan bli fri från utan hjälp, hur mycket jag än försöker. Strategierna har tagit slut och tröttheten tagit vid. Jag blir inte arg längre. Jag hoppas inte. Jag bara fortsätter uttrycka mina behov och vänta på att bli hörd.

Jag trodde att jag blev hörd för två veckor sedan. Jag fick ett förlåt. Vården vet att de gör fel. Ändå fortsätter de göra det. Löftet om vård drogs tillbaka och än en gång lämnades jag ensam. Jag har andra som strider för mina rättigheter nu, som kan hoppas åt mig. Också de förfasas över hur vården agerar. Jag väntar ännu på ett slutgiltigt besked.

Jag fokuserar på nuet. Det jag fortfarande kan göra något åt. I oktober har jag gett mig ut i gryningen för att möta dimmiga åkrar och frostbeklädda dikesgrenar. Guldljuset som sakta vaknar över vitmossa och glödande höstlöv. Då kan jag känna friheten i mina andetag.

När kylan slog till kom det smärtskov som jag har väntat på som en följd av att min hälsa brister på andra sätt. Ofta har jag ett skov i min fibromyalgi (myofasciellt smärtsyndrom) just vid de mest extrema väderväxlingarna. Det brukar inte bli så farligt när min hälsa i övrigt är god. Nu blev jag i stort sätt sängliggande i åtta dygn. Det var svårt att stå ut i det. Jag stängde ute alla intryck jag kunde och använde meditationen som tröst. De djupa andetagen hjälpte mig ifrån den panik som annars kan slå till när frossan blir övermäktig. Jag är tacksam för de verktyg av acceptans, medveten andning och att distansera mig från smärta och katastroftankar som jag har med mig nu. Och lättnaden när värken blir hanterbar igen är obeskrivlig.

Jag brottas också med en ekonomiskt svår situation efter att ha fallit igenom det ekonomiska skyddsnätet. Jag söker jobb i hopp om att lösa det, men framför allt för att få komma in i ett sammanhang där jag får känna mig frisk och kompetent. En arbetsintervju gav mig verkligen den känslan, och en längtan efter att få använda all den potential jag har. Jag håller alla tummar att det nya året ger mig möjlighet till rutiner, sammanhang och meningsfulla möten ihop med en ekonomisk trygghet som bär.

När livet är osäkert och skrämmande finner jag tröst i naturen, och den andlighet som bor i den. Jag öppnar ögonen för det vackra precis framför mig, bjuder in det i de inre rummen. Trädens symbolik har fått flytta nära min handled, som en påminnelse om att våga rota mig och att sträcka ut och öppna mig mot friheten. Jag inspireras av trädskuggor och fåglar som formerar sig över himlen. Träden går in i vila inför vintern, liksom fåglarna flyger till värme. Jag lyssnar och drar mig mot vilan och värmen.

Jag har en visshet om att livet vill mig väl trots allt. Jag öppnar mig för det.

Samtidigt tillåter jag mig att känna vad som än behöver få finnas. Tårarna som tröstar en sorg som byggts upp med tiden. Smärtan som svider i bröstkorgen när jag ser andra som har det jag allra mest längtar efter. Rädslan för vad som händer om pengarna tar helt slut. Frustrationen över att sjukdomen begränsar vem jag orkar vara.

Men jag låter inte känslorna styra mina handlingar. Jag fortsätter göra det jag vet att jag mår bra av. Även de dagar då det inte hjälper, så tror jag att det gör skillnad. Jag påminner kroppen med alla mina sinnen om det som är gott. De resurser jag alltid har tillgängliga. Som att fylla en svampkorg till bredden eller somna med händerna i en mjuk kattpäls.

Håll en tumme för mig och för att de sista två månaderna på detta år kan skapa något som tar emot i det yttre. Så ska jag fortsätta värna om mitt inre, med all den kärlek jag har till den fina människa jag kan vara - när jag får rätt förutsättningar.

Vi hörs snart igen. Må Moder Jord lysa frid över oss och vi över henne.

Med kärlek,
Wilda

Sinnesro i norra Västmanland

I fem dygn lämnade jag stressen hemma och landade i tystnaden, med naturen som enda sällskap. Det var nödvändigt för att låta känslor och tankar landa in i kroppen när stressen hade försatt mig i ett tillstånd där tankarna snurrade som av sig själva och en kropp som var alldeles överväldigad av trötthet. Vilken ynnest att ha en vän som lånar ut sin stuga till mig och katten när vi behöver lämna alla intryck i stan för en stund.

Asla gillade inte riktigt regnvädret de första dagarna och höll sig nära huset eller inne. Jag drog på mig en rejäl förkylning innan jag fick upp värmen och kunde sova bort den utmattning jag kom dit med. Så jag och Asla myste ihop oss i stugan och vilade ut båda två. Sen var jag redo att möta den fuktiga skogen och duggregnet, i gummistövlar och regnjacka.

Fuktig skog talar till mig på ett starkt sätt. Den grundar mig i diset och svärtan. Färgerna känns djupare och fukten ger friskhet i mina lungor. På myren bildades det droppar i spindelväven mellan lingonklasarna och i mossan gömde sig skogens guld: kantareller. Som jag längtat efter detta.

När regnet hade lagt sig låg molnen kvar över landsbygden, men det gjorde mig inget. Solen har en tendens att kräva något, att vilja ta vara på den genom aktivitet. Jag var här för att vila. Det gjorde jag också, mellan boksidor och framför braskaminen. I långsamt druckna kaffekoppar och sovtimmar både nattetid och dagtid. Tills vännen skickade ett tips från den lokala gruppen om en loppis, ca 1 km från stugan.

Det var en perfekt start för att komma ut och röra sig lite. Och vilka fynd jag gjorde. Det bästa var en kameraryggsäck för ynka 30 kronor som säkert hade kostat närmare tusenlappen som ny. Annat jag fyndade var en liten mortel, en skål i keramik, ett set med 6 assietter och två ljusstakar i trä. Sånt där som alltid har en plats i hemmet. Jag hade letat efter assietter i den storleken och även ljusstakar i trä.

En annan dag gjorde jag en längre utflykt. Jag ville ta vara på tiden även om långsamhetens lov även gällde denna dag. Jag strosade längs landsvägen, kikade in i skogarna omkring, sprang in i kantareller lite varstans (vilket svampår ändå??!!), lät vindarna rufsa i håret och vilade ögonen på vetefälten.

Målet var den lilla orten Ängelsberg. Jag har alltid tyckt att Ängelsberg känns spöklikt och att det vilar något kusligt över samhället med sina tinnar och torn på husen, bruket och oljefabriken.

Huset nedan tycker jag är extra spöklikt och fascinerade. Jag tror är ett gammalt församlingshem eller en skola. Jag undrar vad det är som ger rysningar och kalla kårar. Tänker mig ofta att det sitter någon där på bänken på den främre trädverandan och vakar över byn. En del historia har jag fått till mig genom tidigare turistande men just det här huset är ännu en gåta för mig.

Det slutliga målet innan jag vände tillbaka var detta. Åmänningen, blank med sina dimmiga horisonter. Tystnaden. Stillheten.

Några dagar senare klev jag ner från bryggan och välkomnades upp av en värmande höstsol.

Sinnesron tog jag med hem. Liksom naturens skatter. Blåbär och lingon i mängder! Kantarellerna fyllde borden i stugan innan jag plockade ner dem i lådor och tog hem dem för sista torken. Fjällig taggsvamp, vanlig taggsvamp och karljohansvamp förvälldes hemmavid och frös in för extra smak i höstens mat.

Jag tycker om att starta på nytt i hösten. Utvärdera, planera, inventera behov, reflektera och planera med mål. Istället för denna stora process jag brukar ta mig tid för inför hösten skalade jag av. Processen i sig säger så mycket om hur mål och behov ser ut nu. Avskalat, enkelt, kravlöst, i flöde och medvetet närvarande. I tillit till vilan.

Jag hade en önskan till mig själv för denna vistelse som jag sköt upp ju längre tiden gick. Det fick bli i mån av ork och jag trodde inte att det skulle bli av. Sista kvällen innan jag packade ihop kom lusten och orken.

I gyllene timmen strax innan skymningen iklädde jag mig sommarklänningen och smög in mellan träden. Bland envisa mygg och sjunkande grader svängde jag runt framför kameran tills mörkret tätnade omkring mig. Som en dans för Moder Jord. Som ett farväl till sommaren. Jag somnade med en känsla av att jag nu var redo att möta stadens brus igen och hösten på nytt. Det var jag. Även om jag också skulle ha kunnat stanna här för alltid. En dag ska jag leva med naturen som sällskap.

Har du en plats eller någon rutin där du kan ladda om och starta på nytt?

Lingon - skogens röda guld

Det är högsäsong för lingon! Under min visit till norra Västmanland förra veckan täckte lingonen myrerna och trängdes med blåbärsrisen vart jag än såg. Lysande röda superbär. Tänk att ett litet bär kan innehålla så mycket som stärker vår kropps hälsa! Perfekt att frysa ner inför vintermörkret eller börja fylla på depåerna redan nu. Det är en ynnest att vi lever i ett land som Sverige där vi har allemansrätt och kan gå ut i skogen för att plocka bär och svamp och annat ätbart direkt från naturen. Som gjort för våra kroppar.

Hälsofördelar av lingon

• Stärker immunförsvaret.

• Förebygger och lindrar urinvägsinfektioner.

• Förebygger hjärt- och kärlsjukdomar.

• Inflammationshämmande för slemhinnor vid urinvägar och tandkött.

• Främjar insulinproduktion och kan förebygga diabetes.

• Sänker blodtrycket.

• Förebygger cancer.

• Minskar negativa effekter av fet kost och kan med fördel ätas till sådan.

Det är främst antioxidanter som ger hälsofördelarna även om bären också innehåller vitamin A, B9, C, E och K samt kalcium, fosfor, järn och kalium. Vilket superbär! 

Att använda lingon

Lingon innehåller bensoensyra vilket fungerar konserverande och ger dem lång hållbarhet. Lingonsylt kan därför stå sig i många år. 

Lingon kan användas för att göra saft, sylt och gelé. Även om det traditionellt serverats med kötträtter finns det väldigt många andra smakkombinationer som fungerar bra med lingon. Quorn- och sojaprodukter eller svampbiffar och kålpudding gifter sig bra med lingon. Lingonglass eller sorbet är också populärt.

Själv fryser jag ner för att plocka fram till smoothies som stärkande drycker under vintermörkret. Jag är också sugen på att testa att göra glögg av det till juletiden. Jag har alltid haft lite svårt för lingonsmaken, men ett så näringsrikt bär vill jag ju ändå ta vara på!

Hur vill du ha dina lingon?

Grönskans liv och regnets vila

Väderprognosen visar regn så långt den sträcker sig. Det skänker mig ett lugn. De senaste veckorna har solen skapat magi varje dag i en explosion av grönska. Kamerabatteriet ständigt på laddning för att fånga nya ljus, nya nyanser. Ögonen stora och öppna, vill ta vara på varje skiftning. Jag vill vara med, vill uppleva allt.

Som så ofta har jag mer livskraft i vilja än kraft i kroppen. Tänk vilken gåva då att våren saktade in i kyla och lät oss njuta länge i år. Magnoliorna, vitsipporna, körsbärsblomningen har fått stanna längre. Jag behövde det. Jag behövde en utdragen vår att få hämta kraft av, lite i taget. Och nu, nu kommer regnskurarna. Pauserna.

Maj är alltid intensivt. Men det är något mer i år. En extra stress. Från annat i livet, men också att jag snart är i mål med min utbildning. Mellan studietimmarna har jag hittat kraft bland skogens vilda djur och mångfald. Jag har suttit länge i hav av vitsippor och betraktat betande rådjur på ängen. Följt ekorrens väg upp längs de mäktiga ekarnas grenar till skimrande gröna trädkronor.

Jag är överväldigad av förundran. Nu kommer regnet som en vila. Återhämtning. Andra fokus. Det finns en tid för allt. Solen kommer tillbaka och växtligheten behöver också regnets näring för att orka blomma igen. Blåbären fylls med vatten, harsyran breder ut sig längs marken. Nu växer liljekonvaljerna över de pollendränkta vitsippshaven. Smörblommorna skimrar i kvällssolen. Sommaren står för dörren.

Det är så nära examen nu. Bara två veckor kvar till slutseminarium. Nu går jag in i studierna medan regnet smattrar mot fönstren. Samlar ihop mig. Jag står på tröskeln till något nytt. Det kommer inte att kunna bli som jag hade tänkt mig, men det blir som det ska. Jag landar i att jag behöver läka innan jag är redo för nästa steg. Det landar mjukt i mig. Jag ska berätta mer om det i ett senare inlägg, om det som kommer sen. Men nu, nu vilar jag i regnet och njuter av mina sista dagar som student. Tänk, om två veckor är jag socionom.

Med tiden, när jag har tagit hand om det som behöver uppmärksamhet i mitt liv nu, kommer jag att kunna ge vidare till andra. Stå i det svåra, med all den lyhördhet och trygghet jag har inom mig. Ta på allvar, se bakom det uppenbara och använda all den kunskap som jag summerat i både självkännedom och professionell kunskap de senaste fyra åren. Utveckla den kunskapen, få ta del av livsberättelser som lär mig något nytt. Ständigt i rörelse, förändring. Och jag kommer att behöva sakta ner ibland när viljan är starkare än orken. Det lär jag mig att göra också nu. Det finns tid för det jag vill sen. Nu ska jag samla krafter.

*

Vad behöver du just nu? Hur kan du skapa utrymme för det, för dig?

Fotohängare av trädgrenar

FOTOHÄNGARE I SPINDELVÄVSFORM

SVÅRIGHETSGRAD | 1 av 5
TIDSÅTGÅNG | ca 20 min
PRIS | ca 30 kr för garn
DU BEHÖVER | två grenar, garn, sax, foton/vykort, klädnypor, (gem eller nål/sytråd).

GÖR EN FOTOHÄNGARE AV TRÄDGRENAR

1. Gör rent grenarna så mycket du tycker att det behövs. Mossa kan färga av sig.

2. Ta den gren du vill ha överst och knyt garn i ena änden och knyt ihop med den andra änden, så att du får ett upphäng. Häng upp den!

3. Klipp till två lika längder till yttersidorna som du knyter fast längst ut på grenens kanter.

4. Nu kan du knyta fast den undre grenen i dessa garnlängder för att få en symmetrisk fotohängare. Jag kom på det för sent och gjorde det sist. Det fungerade det också.

5. Knyt garnet fram och tillbaka mellan garnlängderna och spänn dem som du vill ha dem. Jag gick på känsla så det blev som ett litet spindelnät.

6. När du är nöjd klipper du av garnet och knyter fast änden.

7. Fäst fotografier, vykort eller annat fint på garntrådarna med hjälp av klädnypor eller gem. Ett annat sätt att fästa dem är att ta sytråd och nål och sy fast. Tips tips!

Fotohängaren samlar minnen och personliga påminnelser. Det bästa är att innehållet går att byta ut med tiden, så att jag i olika perioder kan låta den bära upp nya minnen. Ett tag var jag lockad att låta den häng för sig självt utan innehåll, då den var så vacker i sig med den enkla spindelväven. Eller byta ut innehåll efter säsong.

Vad skulle du ha fyllt den med?

Sommaren, jag vill vila och slå rot i dig.

Hej sommaren,

du fantastiska tid med solstrimmor genom persienner och spegelblanka vatten. Jag ser dina dagar sträcka sig ut framför mig. Jag längtar efter svalkande bad mot solvarm hud, blomsterängar och fjärilars lätta vingar. Jag längtar efter tid utan klockor och mellanrum att andas i.

Det är med blandade känslor jag möter dig i år. Jag bär på en tung trötthet som har följt mig hela våren. Jag önskar att den ska lätta i dina dagar och samtidigt möter du mig i utmaningar. Jag hoppas att du vill ge mig värme när jag tar mig an det jag behöver göra. Ge mig de ord jag behöver för att skriva. Ge mig vilan i din pulserande växtlighet. Låt mina rötter bli stadiga i din jord.

För första gången på så många år väntar det något nytt i din hösthorisont. Ett nytt kapitel som börjar. En vardag med tider att hålla, prestationer som ska klaras av. Sammanhang att trivas i, finna min plats i. Rutiner att skapa och formas av.

Trots att mina tankar så lätt vandrar bort till hösten hoppas jag att jag kan ta tillvara på dig här och nu. Det är så mycket jag vill hinna med. Så mycket energi jag behöver fylla mig med och spara på. Jag önskar mig lätta brisar i sinnet.

Jag vill plocka blåbär tills mina fingrar är färgade i lila, klaga på sand i skorna och myggbetten som kliar mig till vansinne. Jag vill ligga på dina bryggor och läsa böcker, samla nya insikter och berättelser som kan ta ny form i mig. I varje solnedgång vill jag lämna över det som inte blev som jag hade önskat, hitta acceptans för vägar jag inte förstår. I morgonljuset vill jag vakna till något nytt och känna bröstkorgen fyllas med längtan. Jag vill att du ger mig ett avslut, så att jag kan få en ny början.

Jag ska laga mat som känns och smakar på ett sätt som det bara kan göra när ingredienserna har växt upp under min omsorg. Med ditt ljus, i din värme. Färskpotatis, tomater, chili, basilika och citronmeliss. Hjälp mig att känna den styrka jag har byggt upp i mina rötter. Här kan jag veckla ut mina kronblad, sprida min trygghet. Låt det få bli så. Jag vill ge vidare det jag har fått, blåsa iväg maskrosfrön i vindarna. Ta vara på dem.

Jag vill samla ängsblommor och sätta i vaser runt om i mitt hem. Bli inspirerad av dig och din glädje när jag sitter där i min egen värld med boksidor att skriva. Jag längtar efter att sugas in i karaktärernas liv och fylla dem med det som behövs för att någon annan ska kunna uppleva dessa älskade väsen. När jag tvivlar på om jag kan få ihop det till en bok vill jag bli påmind om vad jag redan har klarat av. Och hur mycket jag älskar att skriva. Sommaren, påminn mig om det.

Mina fötter ska bära mig över dina grusvägar och tågräls, till vänner jag har saknat och platser att förundras över. Jag vill känna din skönhet ta över hela mitt väsen, pirra sig in i mina nerver och rusa genom blodomloppet. Jag ska höra dig sjunga genom fåglar och djupt i min själ. Se ängarna färgas i ditt guldljus.Jag vill resa iväg med nervösa tickande hjärtslag och mötas av andras liv, i andra städer. I din grönaste månad ska jag packa en väska med det jag behöver, packa med kameran som ska få leva vid min sida. Juli ska ta mig till vänner längs kusterna, till Västkustens solglittrande vatten. Där ska jag samla snäckor att vårda i hösten. Vila precis där jag är, vila i mig och andra. Låt mig vila i dig, sommaren.

 Jag vill resa iväg med nervösa tickande hjärtslag och mötas av andras liv, i andra städer. I din grönaste månad ska jag packa en väska med det jag behöver, packa med kameran som ska få leva vid min sida. Juli ska ta mig till vänner längs kusterna, till Västkustens solglittrande vatten. Där ska jag samla snäckor att vårda i hösten. Vila precis där jag är, vila i mig och andra. Låt mig vila i dig, sommaren.

Jag längtar efter Vätterns glitter och brusande vågor vid stranden. Vänskap och plocksallad på filtar och gräsmattor. Blommor i diken och äventyr längs vägkanter. Regn som kommer när jag inte är beredd och doften av solkräm och jordgubbar vid salta vatten. Skogens guld och sorgkantade naglar. Knoppar som slår ut vart jag än ser och soldisiga asfaltsvägar längs gula fält.

Jag vill sitta vid ditt Mälarvatten i solnedgången, bada i skymningens speglingar på vattenytan. Se molnens formationer och leta figurer mot himlavalvets blå. Låta Moder Jord omsluta mig i sin trygga famn, vagga mig till ro i vågornas kluckande. Värma mig i stora handdukar och sitta uppe lite för länge bara för att memorera det vackraste ljuset. Hör skratten eka tillbaka. Du är så vacker.

Jag vill äta glass i stora lass och ha en kanna iste som väntar i kylen. Känna ditt sommarregn skölja över mig i julikvällarna. Låt mig följa fjärilarna i vinden. Följa barfotafötterna längs stranden. Minnas allt lite mer än vanligt. Jag vill låta penseldrag och pennor uttrycka det som händer, uttrycka ett jag i mina händer. Med förundrade blickar ska jag minnas dig, sommaren.

Jag vill ta med min älskade Asla ut till de västmanländska skogarna, leva ensam bland tallar och tystnadens lugn under augustihimlen. Se henne springa över gräsmattan andfådd och lycklig. Låta henne vara vild. Låta mig leva vild, i nattliga ljus och på dimmiga åkrar. Uppslukas av ditt universum. Där ska jag fästa det sista av dig i minnet, slå rot i tilliten. Hjälp mig att se att allt blir som det ska. Jag vill våga kasta mig ut i det äventyr som väntar. Jag vill låta mig formas av livet, låta det bära mig hem.

Sommaren, bär mig hem.

Jag hör hemma bland vildblommor

När jag inte vet vart jag ska ta vägen så hittar jag alltid skogen. Det är där jag hittar mig själv igen. Jag hör hemma bland vitsippor i skogsbrynet, vilandes i växtligheten, växande i vilan. Jag är ett barn av skogen, av ängen och himlavalvet. Det är här mina rötter finns, under jorden har de vuxit i miljoner år.

Jag kommer från syret jag andas och bär klorofyll i mina gener. Jag är den pirriga sköra våren i knopparna som brister och nervtrådarna i bladen när de sprider solens energi. När regnet faller låter jag det göra mig till en vattenpöl, reflekterande allt det oändliga i varje droppe. Jag är en solstråle bland andra, en växande planta av förtröstan. I den ordlösa friheten hittar jag vildblommorna som dansar på min äng.

Jag är en del av tusentals sjöar som bär mitt vatten i sina vågor, över horisonterna tar de mig vidare. Jag är ett eget hav och mitt hjärta vilar i vattenmassorna, sorgen tinar upp i islossningen och jag hör mitt blod droppa från taken när vi flödar mot våren. Där i sommarens gröna ängar och vildblommornas fullkomliga skönhet påminns jag om de fröer andra människor har sått i mig, känner dem växa och dra in solstrålarna djupt inuti.

Där med rötterna som omsluter mig känner jag alla lager av mig vecklas ut. Kronbladen vågar visa sin sanning, och all sorg över det som är mänskligheten bleknar med tårarna. Marken fångar upp min gråt och den ger näring till annan växtlighet, nya former av liv. Här är jag alltid värdefull. Alltid älskad. Alltid buren och rotad i en värld där jag får vara självklar.

Gör din egen flädersaft

Min alldeles egen flädersaft, eller fläderblomsaft - som det ju egentligen heter. Så naturligt gott, speciell känsla av att ha gjort det själv och med världens enklaste recept.

Du behöver

✿ 1 hink
✿ ca 60 fläderblommor
✿ 60 g citronsyra
✿ 3,5 liter kokande vatten
✿ 4 citroner
✿ 2 kg socker
✿ Glasflaskor

1. Plocka ca 60 fläderblommor (hälften är det vanliga men min flädersafts-guru brukar dubbla det). Akta dig för den giftiga flädervarianten.

2. Plocka bort de tjockaste gröna stjälkarna från fläderblommorna.

3. Skiva 4 citroner.

4. Varva fläderblommor, citronskivor och socker i hinken i lager.

5. Koka upp 3,5 liter vatten. Blanda i citronsyran. Häll över socker/blom/citron-blandningen. Rör om tills sockret har upplösts.

6. Låt stå i 3-4 dagar och rör om en gång om dagen. Ställ svalt så att det inte jäser.
7. Sila bort blommor och citroner.

8. Häll över i flaskor. Jag använde gamla vin-, cidér och glöggflaskor.

9. Blanda med vatten efter egen smak.

10. Njut! Var stolt! Skryt! Ge bort i present! Och förvara kallt (så det inte jäser, så du får den där anskrämliga smaken).