Mars är som en dimridå av trötthet, och ändå gnistrar dessa ögonblick så starkt igenom den. Kanske främst i arbetet där förändring och meningsfullhet stärker mig med utmaningar och utveckling. Mars innebar sista månaden med barnavårdsutredningar… trodde jag. Tills jag blev erbjuden att arbeta på mottagningen och också fortsätta med vissa utredningar. Som min chef sa känns det rimligt att fortsätta på den vägen, eftersom jag också trivs så bra i det. Jag kommer verkligen till min rätt i möten med barn och deras föräldrar, och på många sätt är det då jag känner mig som mest mig själv. Jag kan använda min levda erfarenhet ihop med min kompetens på ett sätt som jag blir allt bättre på att balansera.

Efter arbetsdagarna har jag varit väldigt trött, och några dagar har jag varit hemma då väderväxlingarna fått min kroniska värk att löpa amok. En tuff månad. Allt utanför arbetet har varit en bonus. Som att jag två gånger har övningskört längre sträckor, hållit odlingarna vid liv och satt fler frön i jorden och underhållit Aslas diabetes dagligen. Det står rätt still med Asla men jag har hopp. I april ser jag fram emot mer värme, stabilitet och nya utmaningar i min nya roll på jobbet. Årets ledord “växtkraft” har verkligen fått form i dessa månader. Jag följer livet dit det vill ta mig.