Stjärnögonblick från mars 2024

Mars har varit en stökig månad. På jobbet främst, med mycket att förhålla sig till. Jag fick erbjudande om att ingå i en grupp som ska utreda kolloansökningar under våren och tackade ja. Förutsägbarheten lockade mig. Att vila från beredskapsdagar och det mer snabba arbetssättet och djupdyka ner i utredning och samtal med barn passade mig bra. Det var mer förutsägbarhet i teorin än det blev i praktiken. En ökad stressnivå, pga hög personalomsättning och fler arbetsuppgifter, har tyvärr fortsatt inneburit många extra timmars arbete som sedan följts åt av sjukdagar. Jag har försökt balansera upp mig på fritiden med såväl umgänge som egentid, utefter ork.

Inom mig har det sänkt sig någon slags tystnad som ett sätt att spara energi och behålla fokus på det jag kan påverka. Det är en obehaglig känsla att leva med något som inte riktigt går att acceptera, och ändå inte se någon väg mot förändring. Inte just nu i alla fall. Efter sommaren tror jag att det lättar på vissa plan, med en efterlängtad utbildning som hägrar. Mars gav mig hopp om vår och även de vintrigaste dagarna kunde jag njuta i naturen. De dagliga promenaderna ger både tankarna och känslorna en vila. Det blir bra. Det kommer en vår.

Låt oss kika på några av mars finaste ögonblick.

✨ Lära mig göra upp eld med tändstål. De livgivande gnistorna som blev till av handkraft!

✨ Blicka ut från toppen av ett berg över dimmiga horisonter.

✨ Planera ett dagsäventyr med en vän.

✨ Pudersnö som blåser som dimslöjor längs marken.

✨ De många gröna nyanserna som börjar växa fram i vårskogen.

✨ Målarfärg på händerna, under naglarna och lite på nästippen också.

✨ Lyssna till fantasy-berättelsen “Kampen om Moronia”, med en inlevelsefull berättare som får mig att bli helt uppfylld av den värld hon skapat.

✨ Att under ett möte som socialsekreterare våga beskriva rakt ut vad jag upplevde vilket ledde till hjälpsamma perspektivskiften hos alla närvarande. Över en vecka senare fick jag höra att de såg en positiv vändning hos ungdomen det gällde, som också hade uttryckt att han kände sig sedd. Varför jag jobbar med det jag gör? Ja. Precis det här.

✨ De djupa färgerna i en regnvåt skog.

✨ Solen i ansiktet. Värmande.

✨ Få höra “det är förjävligt” när det faktiskt är det.

✨ Spontant träffa en vän, och för första gången hennes kärlek, på en kaffe.

✨ Bli medbjuden på en mysig kvällsaktivitet.

✨ Pensionärerna i skogen som alltid vill småprata en stund om årstiden och mitt fotograferande och visar mig sådant de sett i området.

✨ Tussilago. Som små solar i dikesrenen.

✨ En 11-åring som säger ”när jag blir stor vill jag bli socialsekreterare, för jag vill bli som du”.

✨ När det var en tuff dag på många sätt och jag satte på en slumpmässig spellista där Lalehs ”Vårens första dag” var den första som spelades. Tack Laleh 🙏🏼

✨ Att sova lite mer än vanligt och känna hur det gav tillbaka i energi.

✨ Gå genom snötäckt blåbärsris för att i nästa stund ligga i hängmatta mellan tallarna och låta solens första värmande strålar träffa ansiktet mellan molnen.

✨ Blåsipporna som tittade fram under eklöven.

✨ Jord i händerna.

✨ När Asla la sig tätt intill och kurrade oss båda till sömns.

✨ Känslan av att skicka iväg saker till nya ägare och släppa taget om det som inte längre behövs hos mig.

✨ Det skira morgondiset bakom konturer av ekar.

✨ En timmes reflektion kring vad jag kan göra mer för ett mer hållbart liv till skenet av levande ljus under Earth hour.

✨

Vilka ögonblick har stannat hos dig på sistone?

Stjärnögonblick från februari 2024

Februari. Även med en extra dag sveper du snabbt förbi. Trots att dagarna känns långa och energierna suktar efter vår. Dag för dag öppnar dagsljuset upp mig, tinar upp det som frusit.

Asla uppvisar lägre glukosvärden sedan någon vecka tillbaka i sin diabetes. Hoppfullt! Och samtidigt oroligt när jag inte kan ha koll på henne från jobbet. Jag önskar att vi snart ska slippa insulinet. Det är påfrestande att leva med över tid, då det styr mina dagar mycket.

Jag har mest fokuserat på att hitta mer balans i arbetet. Vilket jag har lyckats med! Det är dock fortsatt viktigt att skala av och prioritera även i privatlivet. Jag har landat i acceptans att de försämringar jag sett i min fysiska hälsa troligtvis är permanenta. Jag behöver ställa om livet efter det.

Därför tog jag också ett steg som jag sparat för framtiden redan nu. Om allt går som tänkt ska jag studera på halvtid de kommande två åren - och med det bli certifierad ACT-terapeut! Det är en steg 1 utbildning, så om jag i framtiden vill läsa psykoterapi så kan jag det med den som grund. I mitten av månaden var jag därför på antagningsintervju i Stockholm - och blev antagen! Utbildningen är delvis på distans och inte CSN-berättigad så det blir också en ekonomisk och praktisk omställning. Och idag fick jag besked om beviljad tjänstledighet. Jag behöver verkligen få bli mer fri i mitt arbetsliv. Det är då det inte ens märks att jag är sjuk, när jag kan planera min tid själv. Så vill jag känna.

✨ Vandra genom Gamla stan i Stockholm i dimma, mot en början av min framtid.

✨ Att återfinna min mössa i skogen precis där jag tappat den och hoppats att den var kvar. Som att Moder Jord vaktat den.

✨ Aslas kroppsvärme som sprider sig och blir min.

✨ Känna mig helt i fas på jobbet om så bara för några dagar.

✨ Isblock längs Skeppsbrokajen. Vintern som släpper taget.

✨ Möta saknade vänner och andra jag kan känna samhörighet med på öppningseventet för Holistic Mind Eskilstuna. Så stolt över det de skapar tillsammans! Ser fram emot att delta i det.

✨ En stjärnklar kvällshimmel.

✨ Att komma fram till en planering för ett ärende gällande ett barn som landade bra både hos mig och föräldrarna.

✨ Insikter som kommer av att jag vågat gå till det allra svåraste och ta mig igenom det.

✨ Rensa ut bland mina kläder och inse att jag utan att behöva rensa mer skulle klara mig under det antal kläder jag hade satt som ribba.

✨ Guldljuset som bröt igenom flera dagar av gråa molntäcken.

✨ Att höra tacksamheten hos en person som jag kunde hjälpa en bit på vägen till ett bättre liv.

✨ Reda ut jobbstress med min teamledare och få koll på läget.

✨ En fågel som sjöng in soluppgången klart och starkt.

✨ Krossa is med fötterna och fascineras lika mycket nu som när jag var barn över skärvornas skärpa.

✨ En ceriselila skymning som färgade husväggarna i magisk stämning.

✨ Träffa barnen som jag saknat så, spela spel, kramas och få en redogörelse för hur det går till att göra en presentation i skolan på mellanstadiet idag.

✨ Att få höra ”jag vill gå i din klass” under min antagningsintervju.

✨ Området runt arenan där Melodifestivalens deltävling hölls i Eskilstuna upplyst av mellofärgerna från strålkastare. Så stilrent och enkelt - och väldigt vackert!

✨ Leverera dopfoto och få feedback som matchade min egen målbild, med ord som följsam närvaro och att fånga ögonblick.

✨ Mina växter som skjutit ut nya skott en efter en och bara vill växa starkare trots att jag inte tagit hand om dem så väl i vinter.

✨ Ljudet av en porlande bäck.

✨ När storebror sa till lillebror: ”sisten till det trädet”, men lillebror tog hans hand och gick lugnt jämsides istället.

✨ Den befriande känslan som uppstår av att säga som det är.

✨ Så gott som barmark i skogen efter månader av att glida runt på isvägar.

✨

Hur var februari hos dig? Vad vill du spara?

Stjärnögonblick från januari 2024

Januari började i några extra dagars nyårsledighet, med en av livets största dagar redan den 3:e. När körprövaren meddelade att jag hade tagit körkort rann tårarna av så många anledningar. Det firades många dagar efter det med gratulationer från alla håll.

Samma dag återvände jag också till arbetet. Mer utvilad än innan jul, men ännu med en skavande känsla av stress. Under månaden kämpade jag för att hitta en ny takt i arbetet med nya arbetsuppgifter och arbetssätt. Mot slutet av månaden fick jag hjälp att sortera i det och kunde känna mig lite lugnare. Det kändes gott när jag fick ta emot en student som jag ska vara handledare för i vår. Det ger en ny glöd i arbetet eftersom jag gillar att få lära ut och diskutera mitt arbete.

Jag har haft en försämring i mina kroniska sjukdomar med värk och utmattning under en längre tid. Det beror mycket på stressen i arbetet, ökade påfrestningar privat och väderväxlingar. Jag misstänker dessutom att jag gått in i förklimakteriet och att det påverkar mina energinivåer mycket. Jag fick även ett tufft besked i slutet av månaden om att jag inte får den hjälp från vården jag skulle behöva. Det väckte mycket sorg och frustration som jag nu försöker nå en acceptans kring. En kämpig månad på flera sätt.

Jag har därför behövt skala av mycket, prioritera bort sådant jag annars finner glädje i. Som min närvaro på sociala medier och en skrivkurs jag hade önskat gå i vår men som tar för mycket kraft.

Aslas diabetes har försämrats. Vi har ökat insulindosen och justerat hennes matintag, vilket i sig också varit utmanande inslag i vardagen. Hon mår bra, men det är mycket att ta hand om för min del.

Det finns dock alltid dagar och ögonblick som ger kraft och för mig framåt. I utmanande tider växer vi ofta mer än vi tror. Jag har fotograferat mitt första dop och fortsatt mogna i trygghet i mig själv som socialsekreterare. Naturen och medmänniskor tar emot mig i öppna famnar när helst jag behöver.

✨ Fotografera ett dop i en gammal välbevarad kyrka med en präst som jag tog till mitt hjärta redan för många år sedan. För ett barn som föds in i trygga famnar. Så vackert på alla vis.

✨ Iskristaller gnistrande i luften av solens sken.

✨ Eftermiddagssolens rosatonade ljus över snötäckta husfasader.

✨ Lägga sig för att sova i rätt temperatur, inte för kallt och inte för varmt.

✨ Fallande snöpuder från trädgrenar i stilla skog.

✨ Komma in från långpromenad i kylan och mysa in sig i hemmets värme.

✨ När en klient berättade att hen hade klarat av något som hen inte trodde om sig själv.

✨ Föräldrar som hämtar sina barn i pulka från förskolan.

✨ Ordlös förståelse och samhörighet i utbytta blickar.

✨ Att arbeta i min takt utan avbrott.

✨ Dricka varmt kaffe i minusgrader i skogen.

✨ Mörkrosa knoppar på körsbärsträden.

✨ Förstående kollegor som bemöter en som i en varm omfamning av medkänsla, både fysiskt och psykiskt.

✨ Ett barns oförställda närvaro.

✨ Att få finnas med i någons direkta sorg och få ta emot personen i min famn.

✨ Den dimmiga blånade horisonten som mötte mig uppe på berget.

✨ Komma till jobbet och mötas av applåderande kollegor och kramar när jag hade klarat körprovet.

✨ En människa som gick förbi leendes för sig själv på ett sätt som gjorde mig alldeles varm inuti.

✨ Samverkan med kollegor som ger en känslomässig buffert mot stress.

✨ Skratta med en vän åt att vi kan ha en gemensam 100-årskris (40 + 60 väntar samma år) och driva det så långt vi bara kunde i fantasin.

✨ Stå i ett snöfall och bara känna snöflingorna mot ansiktet.

✨ När en medmänniska höll min hand i ett tufft besked som fick marken att rämna för en stund.

✨ En hare skuttandes över ett orört snötäcke.

✨ Att krama om min körskolelärare när jag precis hade fått besked om att jag tagit körkortet.

✨ Glädjetjut i telefonen. Att få dela lyckan, över detta:

✨

Vad fångar dig i förundran?

Stjärnögonblick från december 2023

December är generellt en tuff månad för mig känslomässigt i och med allt familjefokus och jag har behövt ta hand om mig extra i det. Det ihop med en eskalerande arbetsbelastning har tagit ut sin rätt. Naturen har som alltid varit min klippa att luta mig mot. Den snörika vintern har gett mig precis den förundran jag har behövt för att finna ny kraft dag för dag. Magiskt!

Hoppfulla tecken på återhämtning har börjat visa sig med anpassningar på jobbet som gör skillnad. Jag har äntligen orkat delta mer socialt i samspel med kollegor igen. Även riktigt påfrestande dagar har jag fungerat hela dagen.

Julen var tuffare än jag hade förväntat mig i år. Den brukar väcka en del sorg i mig o som jag ändå kan vila i. I år var jag nog för trött för att bygga upp motstånd i självomsorg och skapa planer för att göra något meningsfullt i min ensamhet. Det blev mest tomt. Tacksam att det är över och att nyåret också passerade utan alltför stora känslostormar. Mellandagarna var en bra mix av naturnärvaro, övningskörning och stilla samvaro med vänner. Tacksam för långledighet som gav mig möjlighet att andas på djupet igen.

December handlade mycket om att återhämta mig parallellt med att öva bilkörning - och redan på årets tredje dag nådde jag i mål med godkänt körprov! Stolt så att det förslår, och allra mest för att jag kunde förstå att det var just återhämtning som var nyckeln till att ta mig hit.

God fortsättning på 2024 - med önskan om många stjärnögonblick och vardagsmagi som får dig att häpna!

✨ Återse en nära vän som är en av de som känt mig längst av alla som finns i mitt liv idag, som jag inte träffat på många år, och känna det som om vi bara kunde fortsätta där vi var. I djup respekt och innerlig omsorg om varandra.

✨ Adventsljusstakarnas sken i mina fönster.

✨ Duvor som flyger i flock upp i den vita dimman.

✨ Guldljus mellan snöiga trädstammar.

✨ Få hem lagade jeans från RepaMera ! Åh nu kan jag återigen använda mina favoriter, och såååå bra lagningar att de knappt märks ju.

✨ Mysa in sig i vinterjackans stora luva i minusgraderna.

✨ Gå förbi hus i bostadsområden och beundra stjärnor i fönstret och belysningar i träden, omgivna och övertäckta av snö.

✨ Att föreställa mig en stjärnhimmel som vakar tryggt över mig.

✨ Hitta avstängningsknappen för varningsljudet när bilen kom i närheten av snö. Puh!

✨ Att lyssna till en vän som har det svårt och bara kunna finnas där som jag är.

✨ Rådjursspår i den gnistrande snön.

✨ Att få ett positivt besked från Försäkringskassan om särskilt högriskskydd. Sådan lättnad att slippa karensdagen vid sjukfrånvaro kommande år.

✨ När Asla buffar på mig och vill bli klappad.

✨ Insikter som leder mig tillbaka till mig själv när jag tror att jag måste vara som andra, vilket jag ju inte är lika bra på, och inte blir lika bra, som att vara jag.

✨ Att kunna uttrycka som det är i mitt medarbetarsamtal och bli sedd i det.

✨ Den skira fasaden i sten och tegel på Fors kyrka i vinterns vita.

✨ När jag kom på mig själv med att kunna visualisera mig själv med körkort.

✨ Gnistrande snö under gatlyktornas sken om kvällarna.

✨ Att bli sedd och hållen i det mest sårbara, en dag då alla ord kom ut fel och hjärnan tappade greppet i trötthet och sorg. Att det får vara okej, till och med tryggt, tillsammans med någon annan.

✨ En snöängel på den orörda snövita ängen.

✨ Speglingar i frusna vattendroppar.

✨ Tända ett ljus vid tolvslaget för det som gick förlorat 2023 och för det nya som kan komma in i sprickorna.

✨ Strosa med en vän på den lokala julmarknaden för en stund, mellan andra trötta timmar.

✨ Att någon valde att skriva till mig från sin ensamhet under julen så att vi kunde slå följe några dagar i meddelanden fram och tillbaka.

✨ Sitta sida vid sida med vyn nedan, i förundran, efter att ha tagit oss upp på berget genom djup snö.

✨

Vad har glimmat till i dina vinterdagar?

Stjärnögonblick från november 2023

Det är tio dagar in i december när jag har kraft nog att se tillbaka på november. För det var en ovanligt kämpig månad där ”en stund i taget” blev mitt mantra genom stress, smärta, sömnbrist och gråväder. Varje ögonblick i skog och dagsljus har varit som balsam för själen.

Jag började månaden med en stark stressreaktion under körprovet, likt en panikattack. Det blev tydligt att jag har försökt hålla ihop hela hösten med just det målet: att klara uppkörningen. Men jag gick itu redan innan jag hade en chans. Jag bokade direkt in nya körlektioner och har kört både privat och på körskolan varje vecka sen dess. Utsatt mig för stressen, lugnat mig, tränat mig i stresshantering.

Mest har det inte handlat om körningen, utan om hälsan. Jag har äntligen fått ett eget rum på jobbet. Dock har drygt två månader i öppna kontorslandskap och ständiga förflyttningar tagit på mig. Liksom en hög arbetsbelastning och fortsatta uppsägningar. Inre och yttre stress som jag inte har samma toleransnivå för nu. En vecka med en rejäl influensa var nog nödvändigt för att jag skulle få lite extra återhämtning. Jag har också ansökt om särskilt högriskskydd från Försäkringskassan då jag har många strödagar av sjukdom året om.

Jobbet innebär självklart även mycket fint. Klientmöten som känns meningsfulla, skratt med kollegor och utbildningar som får mig att växa i ryggrad och förståelse. I november fick vi möjligheten att lyssna till Lisbeth Pipping, som inte fick det stöd hon hade behövt som barn i en utsatt hemmiljö, och som idag föreläser om bl a det.

I tunga dagar kan ljuspunkterna sticka ut lite extra. Jag är tacksam för min förmåga att ta till mig dem och att samla på mig den kraften.

✨ Tass- och fotspår i snön från fåglar, hundar och människor (och kanske andra djur) som gått på samma plats.

✨ Att höra tåget åka över tågbron ovanför mitt huvud och förundras av vad människan kan skapa med fysikens lagar.

✨ Ljuset som bara uppstår av ett snötäcke.

✨ Att känna mig trygg i bilkörningen och få det bekräftat av körläraren bredvid.

✨ Snöpuder på gröna barrgrenar. Juligt!

✨ Skämt som kommer spontant från ingenstans och bara får en att skratta högt.

✨ Att bli bemött med tillit.

✨ Snöflingor som långsamt singlade ner en annars grå dag.

✨ Ett vitsippblad jag plockade med mig på skogspromenad. Som en påminnelse om våren i det grå.

✨ Novemberkaktusen som har blommat igenom hela november i sin förundrade prakt med ännu fler blommor än förra året.

✨ Bli påmind om den autentiska livskraft som alltid funnits med mig och tagit mig hit.

✨ Att dela en kopp te i skogen under varsitt paraply i regnets smattrande. Omsluten av det trygga samtalet.

✨ När Asla kurrar bara av att jag är nära.

✨ Tända ljus bland tusentals andra ljus för alla de själar som jag saknar här på jorden. Att säga deras namn ett och ett. Minnas. Ge plats för sorgen.

✨ Att jobba hemifrån en eftermiddag och vara så närvarande att jag fick flow i både samtal och dokumentation.

✨ Färgtonerna som bara kan uppstå i vinterns skymning i kontrast mot snötäckta träd.

✨ Hitta gul kantarell gömd i stenkanten.

✨ En ny kollega som efter ett kort samtal sa ”tack, jag behövde ditt lugn”.

✨ Dricka varmt te i minusgradig skogsluft.

✨ Stretcha ut de värsta knutarna i kroppen, lättnaden när det lossnar.

✨ Få sova bort några timmar när influensan var som värst och vakna i bättre skick.

✨ Ett paket med en utvald bok (någon som läst och tänkt på mig!) och mysiga teer som kom med posten.

✨ Bli uppringd av någon som känt tillit i samtal med mig och därför kunde söka stöd när det behövdes senare.

✨ Att få se ett barn växa av rätt stöd och våga ta sin plats i världen för första gången.

✨ Frostiga eklöv med frusna vattenpärlor.

✨

Vad har fångat din uppmärksamhet på sistone?

Stjärnögonblick från oktober 2023

Oktober inramas av orangegula trädhorisonter och ett insmygande höstmörker. Den försämring som skett i min hälsa, med ökad utmattning efter förändringar på jobbet, har varit påtaglig även i oktober. Jag har skalat av, prioriterat bort, begränsat intryck, ökat sömntimmarna och sänkt krav.

Skrivkursen sjätte och sista träff landade fint och jag är nyinspirerad i mitt romanprojekt. Även om jag är lite för trött för att helt få till det just nu känns det livgivande att ha den känslan igen.

Bortsett från arbete har jag fokuserat på målet om att ta körkort. Allt annat har egentligen fått stå tillbaka. Körlektioner och privat körning på helger och kvällar efter jobbet och intensiva teoristudier har avlöst varann. Jag klarade teoriprovet på första försöket och fick lite mer mental kraft av det.

Efter de flesta arbetsdagar har kroppen somnat i ren utmattning. Jag har kämpat på en stund i taget, satt gränser, signalerat mina behov och bromsat med enstaka sjukdagar. Utbildningsdagar om barnsamtal, delaktighet och unga lagöverträdare har varit bra ombyte för hjärnan. Liksom att jag har tagit alla chanser jag kan för att få dagsljus och naturnärvaro.

November har börjat som ett uppvaknande om att jag behöver bromsa ännu mer än jag tidigare trott. Låt oss vara extra rädda om oss själva och varandra den här vintern. Skapa stjärnögonblick i din vardag, se det som finns nära och vårda din självrelation lite extra. De råden ska jag ta fasta på.

Oktobers stjärnögonblick följer här.

✨ En lunchpromenad i dagsljus när det fanns möjlighet.

✨ Få tummen upp av en främling när jag övade backparkering med körskolläraren.

✨ Skratta så att det gjorde ont i magen när en deltagare på skrivkursen läste upp en enastående text skriven enbart med ord som började på F. Genialiskt!

✨ Virvelvindar med löv.

✨ Disiga horisonter där världen blir som ett mjukt konstverk att vila ögonen på.

✨ Doften av kardemumma.

✨ Strosa med en vän på Strängnäs marknad precis i lagom tid innan folkmassorna vällde över.

✨ Att klara teoriprovet på första försöket! Överväldigande glädje 😃

✨ Färgerna i skogen i oktober, löven och träden och vätan med solens skärpa när himlen är klarblå.

✨ Sparka runt i lövhögar (igelkottssäkrat först såklart).

✨ När min närmaste secondhandbutik fick in en hel kollektion skolplanscher och jag kunde knipa åt mig några stycken som jag tycker väldigt mycket om <3!!!

✨ Solskenet som fick björkens gula löv att lysa som egna solar.

✨ Barr som färgar skogsstigarna jordigt orangebruna.

✨ När jag kunde svara rätt på en övningsfråga om körteori för att jag tidigare samma dag hade mött situationen i trafik. När hjärnan kopplar i nya ämnen, häftig känsla!

✨ Omslutas av dimman som kompade bra med min känsla den dagen.

✨ När en förälder jag mötte i arbetet uttryckte att det kändes bra att prata med mig.

✨ Hitta “Vår gröna kokbok” för EN krona efter att ha hållit emot att köpa den nytt i flera år, på ett spontant loppisbesök.

✨ Att komma på mig själv med att kolla döda vinkeln när jag ”byter körfält” på promenaden. 😂

✨ Reflektioner av himlen och trädens färgrikedom i vattenpölar, som två världar i en.

✨ Förståelse från kollegor när min hjärna kraschar av alla intryck. Att få landa i acceptans för det även utifrån.

✨ Någon som finns där i andra änden av telefonen och bara låter mig få finnas i allt som känns.

✨ Värmen från kaffekoppen en kulen morgon.

✨ Att ha förberett mig med en trygg person jag kunde ringa oavsett resultat på teoriprovet. Så mycket självomsorg i det.

✨ Speglingar av att det jag genuint vill förmedla till andra når fram.

✨ Dricka termoskaffe med utsikt från ett berg och känna vinden i håret.

✨

Vad väcker din förundran?

Stjärnögonblick från september 2023

September. Min födelsedagsmånad som startade med något av det bästa jag vet: bröllopsfotografering. Marina och Jonathan skulle gifta sig och jag hade hedersuppdraget att föreviga dagen. Jag fylldes av kärlek i deras närvaro och september bjöd på strålande sol i Skövde.

Jag kom hem till en efterlängtad katt och en ny verklighet i arbetslivet. Omorganisering som innebär fler beredskapsdagar och fler arbetsuppgifter. I kombination med underbemanning och många nyanställda. Det hade ändå kunnat vara okej men en vecka senare flyttade vi till öppna kontorslandskap. Redan första dagen reagerade min intryckskänsliga kropp med fysiska stresspåslag som gjorde att jag fick gå hem och jobba. Jag har försökt anpassa på olika sätt för att skydda mig men det fungerar inte, vilket inneburit att jag har en rejäl försämring i mitt grundtillstånd av smärta och utmattning nu. Möte med chef väntar för att åtgärda det.

Därför har september varit en tung månad med låg energi. En del saker har ju behövt göras trots det även på fritiden. Annat har tillfört i alla fall mental energi, såsom en kvällskurs i skrivande via Studiefrämjandet och körkortsstudier som stadigt leder mig mot mitt mål och de som sen kan följa. Kvällsdopp i ån, en ledig födelsedag till skogs med en viktig medmänniska och bildbehandling har gett återhämtning. Här är de glimrande stunder som stannat kvar lite extra:

✨ Dimmiga morgnar och kvällsdimmor som sveper in i mig med sitt lugn.

✨ Bli upphämtad av en vän efter lång tid ifrån varandra och känna hur det var som att vi sågs igår.

✨ Att sitta rygg mot rygg och känna trygghet stråla både inifrån och utifrån.

✨ Få höra från en fd kollega att jag har ”kommunens största hjärta”.

✨ Dricka te i skogen under myggnät.

✨ En födelsedag helt utan förväntningar. Friden som sänkte sig i min kropp av det.

✨ Skämt med kollegor som spårade ur direkt.

✨ Myggmedel! Livräddare för sinnesron vid kvällsdopp och skogsnärvaro.

✨ Kämpa för att en familj ska få rätt hjälp och att jag kunde stå på mig tills det blev verklighet.

✨ Svampfynd av alla möjliga sorter.

✨ Ljuset som bara kärlek kan skapa i ett par ögon.

✨ Spendera födelsedagen till skogs i vilsamt sällskap.

✨ Kärleken mellan Marina och Jonathan som landade så mjukt och smittade av sig hela bröllopsdagen.

✨ När en fd klient som känt misstro mot socialtjänsten vågade höra av sig till mig för att be om råd.

✨ En gåva på födelsedagen som verkligen satte sig i hjärtat: en serie blomvaser för vårblommorna.

✨ Fynda flera Gröna Anna-tallrikar till min samling till snälla loppispriser.

✨ En rosafärgad skymning speglad i Mälaren.

✨ Färgen på ekollon.

✨ Kyrkvärden som hjälpte mig som fotograf att få koll på läget en kvart innan det var skarpt läge för vigsel.

✨ Vinden i håret på toppen av ett berg.

✨ Landa i en djupare jag-känsla som jag har saknat efter de senaste årens turbulens.

✨ Black-out poetry.

✨ Rödspräckliga höstlöv.

✨ Att jag vågade ta steget att gå till tandläkaren efter 15 års uppehåll pga tandläkarskräck, klarade av undersökningen och dessutom fick besked att det såg ovanligt bra ut efter alla dessa år. Vilken stor oro som släppte i det!

✨ Det underhållande fyllesnacket på bussen hem från bröllopsfesten mitt i natten. När ingen kan hålla sig för skratt för att det är så absurt och ofiltrerat.

Vilka ögonblick har glittrat till hos dig den senaste tiden? ✨

Stjärnögonblick från augusti 2023

Dagarna springer iväg i september. Augusti var min semestermånad och den innehåll både en ilande smärta och en djup visshet i att landa i mig själv. Det blev inte som jag hade önskat, men som så ofta blev det nog precis vad jag behövde. Jag kraschlandade efter intensiva arbetsveckor och fick släppa taget om det mesta.

Jag ställde in en veckas planerad intensivkörning på körskolan för att återhämta mig. Jag skalade av och ställde om. Veckan efter orkade jag köra varje dag igen, efter att ha släppt alla prestationskrav. Jag fortsatte mina kvällsdopp, spenderade all tid jag orkade i skogens lugn och plockade svamp om och om igen. Min längtan efter att resa bort och träffa vänner fick skalas av till verklighetens förutsättningar. Ett besök i Stendörrens naturreservat fyllde på kraft i vilsamt sällskap. En loppisrunda med en nära saknad vän omslöt mig i trygghet.

När jag återvände till jobbet väntade en ny verklighet. Omorganisation med många nya kollegor, andra som slutat och saknades, och i väntan på att flytta från kontorsplatser till öppna kontorslandskap. Jag hade med mig en grund som inte kunde rubba mig. I augusti återfann jag min egen livskraft och tog avstamp i den.

Här är några av de stunder som jag hämtade kraft ur:

✨ Att tappa rum och tid i den förtrollande dimman i skogen och skratta för mig själv när jag i beckmörkret ändå känner min skog så väl att jag kunde ta mig hem.

✨ Möta en vuxen person som lärde sig cykla och ge några uppmuntrande ord. Sånt mod att ge sig på det som vuxen!

✨ Bestämma mig för att släppa tidspressen kring körkortet. Som att all stress rann av mig i den stunden.

✨ Få höra orden ”jag är här” i nära ögonkontakt.

✨ Ta med mig en liten korg ut på balkongen och låtsas att jag gick runt och skördade i min trädgård i kvällssolen.

✨ Ta mig till tjärnen som bär minnen av omsorg och låta den känslan få landa i mig där i det spegelblanka vackra.

✨ Skuggor av träd och gräs i kvällssolen.

✨ Hur väta gör naturens konturer djupare och tydligare.

✨ Att min körlärare erbjöd sig att köra med mig på helger för att det ska bli mer hållbart för mig.

✨ Att hitta en fem-klöver 🍀

✨ Bad i en rosa skymning.

✨ Den svindlande känslan av att blicka ut över Sörmlands skärgård från ett utkikstorn i Stendörrens naturreservat.

✨ Att bestämma att ”vi ses vid grusvägen”.

✨ Sarah Blondins trygga röst som så ofta rör mig till tårar i omsorg om mig själv.

✨ En vilsam dag med en nära vän när vi besökte Sörmlands längsta loppis. När resan är viktigare än målet.

✨ Fåglarnas vackra v-formationer över en blå himmel.

✨ En spirande glädje i bröstkorgen.

✨ Att känna oron landa i kroppen under en långpromenad.

✨ Närvaron av andra människor som klickar i min egen energi. Att kunna vila i det sällskapet.

✨ Morgondagg i gräset.

✨ Att plocka havreblommor för höstens teblandningar.

✨ Gnugga sömnen ur ögonen.

✨ Att simma med en (till synes ofarlig) bäver några meter bort.

✨ Hitta ett hav av svart trumpetsvamp och dessutom stolt fjällskivling strax därefter!

✨ Solrosorna som växt upp i dikesrenen längs ett stort område utanför Eskilstuna.

Har du några stjärnögonblick som stannat kvar hos dig?

Stjärnögonblick från juli 2023

Juli handlade till största del om prioriteringar. Att välja bort och välja det som gav mig mest. Med mindre personalstyrka pga semestertider och oförändrad arbetsbelastning var det nödvändigt att skapa marginaler. Jag blir allt bättre på det, att värna mina gränser och vad som mentalt får ta min energi. Många avsked av kollegor väcker sorg i hjärtat. Nu har jag äntligen semester, tills hösten drar igång - dessvärre med än sämre förutsättningar. Mina gränser utmanas och jag grundar mig ändå i att det blir vad det blir. Mitt fokus är att fortsätta ge fokus till det som ger tillbaka.

Så vad har jag gett fokus i juli?

På jobbet har klienterna och att ge vidare min kunskap till kollegor varit viktigast.

Privat har jag haft som rutin att promenera till ”min” brygga för ett dopp varje kväll. Det har gett mig otroligt vackra ögonblick mellan regnbågar och regnskurar.

Övningskörningen går stadigt framåt. Snart väntar intensiv körning i två veckor. Aslas värden börjar svänga tillbaka mot mer normalt läge igen med lägre insulindoser.

Skogen håller mig närvarande med svamp, hallon, blåbär, trädkramar och örter. Däremellan vilar jag i hängmattan uppspänd mellan träden.

Ett nytt kreativt sammanhang med likasinnade ger hopp inför hösten. Det är så mycket jag kämpar med känslomässigt nu och att träffa dessa människor är en villkorslös paus från det.

Så, här kommer julis gnistrande stjärnögonblick.

✨ Få sms från en klient efter ett tufft samtal för oss båda där hen beskrev att samtalet varit givande och lugnande.

✨ Att minigurkan bar frukt!

✨ Hämta ut tjänstelegitimation och få den där svindlande känslan av att jag trots allt är socialsekreterare idag.

✨ Droppar av regn som vilar i grönskande växtlighet.

✨ Stellas inspirerande blomsterträdgård 💐 Tipsar om att köpa hennes buketter för dig som bor i Sörmland, antingen från Stora Sundby eller direkt från hennes blomsterbod i Västermö.

✨ En hel regnbåge som sträckte sig över mitt bostadsområde med mörka åskmoln bakom. Mäktigt!

✨ När min handledare sa ”du kan ju köra bil nu, Wilda”.

✨ Blåbärens fasta form som bl a gör att de håller för ovarsam hantering och kan frysas utan att klibba ihop sig. Naturen 🙌🏼

✨ Lyssna på mina vänners mysiga podd ”Te och häxkonst” - intressant och mysigt för den som är nyfiken på häxkonst och filosofin bakom.

✨ Börja semestern med sjörök och dimma längs ån.

✨ Få ihop allt inför semestern. En stolthet över att jag trots all trötthet ändå stöttade mig igenom det och kunde känna mig nöjd över resultatet.

✨ Att av en händelse gå till en annan brygga för kvällsdoppet och möta en människa där som frågade om jag ville ta sällskap hemåt. En människa som visade sig vara någon jag hade mycket gemensamt med. Kanske en början på vänskap i sommarkvällen.

✨ Träffa en kelig katt på kvällspromenaden.

✨ När min teamledare gav respons på en utredning och sa ”man hör verkligen barnets röst”.

✨ Lära känna nya kreativa vänner med värderingar i linje med mina egna, så som den varmhjärtade blomstertokiga Stella och kloka omsorgsfulla Anne-Lie.

✨ Rädda frukt och grönsaker från min lokala ICA-butik som gav många smoothies.

✨ Ge bort flädersaft till en kollega som, liksom dennes barn, verkligen uppskattade det.

✨ Rådjuren som möter mig i skymningen kväll efter kväll.

✨ Lyssna till regnsmattret mot fönsterrutan.

✨ Svamprikedomen! Tacksam för mina svampögon som ramlar på murklor, riskor och trumpetsvamp mellan de gyllene kantarellerna.

✨ Leverera hemmagjord växtnäring till jobbet.

✨ Överfyllda hallonbuskar.

✨ Mitt första besök på Returnella i ReTuna Återbruksgalleria. Som Matsmart - i fysisk butik! Blev så överväldigad av glädje att jag måste dit snart igen när jag landat i att en sån fantastisk butik finns så nära 🤯🙏🏼

✨ Örter på tork för höstens förkylningskurer och stärkande tekoppar.

✨ Små hjälpsamma handlingar mellan främlingar i vardagen. Hålla upp en dörr, utbyta leenden och ge/få ett handtag när det är tungt att bära.

Hur var juli hos dig? Vad vill du ta med dig?

Stjärnögonblick från juni 2023

Juni har varit fyllt av naturnärvaro på fritiden och aktiv utveckling på arbetet. Vi är mitt i en omorganisering med nya arbetsuppgifter, kollegor som slutar och nya som börjar. Semestertider gör det lite lugnare, men också mer skört. Jag håller i mig. Avskeden gör ont. Jag försöker finna trygghet bland de kollegor som är kvar och acceptera att det kommer att bli tuffare framöver.

Aslas diabetesvärden såg allt bättre ut i början av juni. Veterinären bedömde högre risk med än utan insulin. Värdena såg bra ut (i relation till att hon fått insulin veckorna innan). Jag hade för första gången sedan i oktober lite mer frihet i tid. Men snabbt såg jag värdena stiga igen. Till slut blev det ohållbart. Aslas insulinproduktion hade uppenbart lagt av helt igen. Nu är vi tillbaka med insulin morgon och kväll. Jag har inte riktigt accepterat det än, men vi tar en dag i taget.

Sommaren är både svår och fantastisk i år. Gammal sorg gör sig påmind. Jag blir lätt överväldigad av allt jag vill uppleva. Juni har gett mig många loppisbesök, ett mysigt studentfirande, kreativ gemenskap, skogsbad, stunder i hängmatta mellan skogens sträd, kvällsdopp (27 av 30 dagar) och en hel del övningskörning av bil.

Under månaden har övningskörande vänt från en känsla av “nu ger jag upp” och tillbakagång till “jag fixar det här” och ett växande självförtroende. Fortfarande vacklande, men tryggare. Jag behövde nog en rejäl backlash för att komma vidare.

Allt detta med en trött hjärna som redan maxar sin kapacitet i jobbet dessa tider. Det gäller att jag är varsam med mig. Nu väntar en månad av sommarschema och i augusti är det min tur att gå på semester.

Här är junis glittrande ögonblick:

✨ Samverkan med kollegor. Att få lära sig av varandra och bli trygg i det.

✨ Att känna den mest bottenlösa sorg och att samtidigt känna sig trygg i att jag kan möta det nu.

✨ En mysig tröja jag hittade på loppis som visade sig vara perfekt för sommarkvällarnas temperatur. Speciellt efter kvällsdopp.

✨ Rådjur som nyfiket kikade fram på ängen i en vacker solig kväll. Den orangebruna pälsen i kontrast mot det gröna gräset.

✨ Den söta doften från schersminbuskar.

✨ Hår som lockas av vatten och vind.

✨ Hitta sticklingar av pelargonen Doktor Westerlund på gångbanan och känna citrusdoften av dem från ryggsäckens sidofack hela promenaden hem.

✨ Känslan av att vara helt mjuk i kroppen efter ett kvällsdopp och somna i princip fri från min vanliga kroniska smärta.

✨ Binda en krans av ätbara örter. Mindfulness, hållbarhet och äkthet i samma handling.

✨ Positiva klimatnyheter som att vind- och solenergi producerar mer el än kol och gas i EU nu. Allt hopp är bra hopp.

✨ Fynda en hängmatta att ha med till skogs på en loppis, med myggnät och allt. Och någon vecka senare fyndade jag ett tvåmanstält på en annan loppis (som passade mig perfekt). Redo för äventyr!

✨ Simma omgiven av trollsländor i skymningen.

✨ Att bli inbjuden till en lokal kreativ gemenskap och se alla möjligheter det kan innebära.

✨ Lyssna på sommarprat (Sommar i P1) som ger värdefulla perspektiv igen och igen.

✨ Klara av en stressande trafiksituation.

✨ Gå barfota på skogsstigar.

✨ Att ha en chef som är beredd att anpassa arbetet efter mina behov.

✨ Normala blodsockervärden för Asla. Att få uppleva belöningen efter kampen mot hennes kattdiabetes. Att inte behöva ge insulin och därmed få en saknad frihet tillbaka. Fick hindra mig från att inte krama om henne alltför hårt i euforin. 😃 (Vi fortsätter kämpa dock)

✨ Skörda egen sallad (grönkål, pak choi, tomat och andra gröna blad) på balkongen till midsommar.

✨ Nymånens tunna skära mellan tallkronorna när jag vilade mig i hängmattan.

✨ Ormbunkars struktur och form. Häpnadsväckande!

✨ Få höra från en klient att hen känt sig hörd och fått upprättelse i vår kontakt och att hen känt sig trygg med mig.

✨ Våga ta ett steg bortom det jag trodde att jag skulle våga och känna att jag klarar av det.

✨ En kollega som spontant delade något sårbart och viktigt med mig.

✨ Att Alicia skickade en rådjursfigur i trä till mig som direkt fick en hedersplats hemma. Så vacker!

Vilka ögonblick vill du spara från juni?