Stjärnögonblick från mars 2025

Mars 2025 kom med vårljus och lämnade mig i djupaste sorg. Jag har öppnat mig själv i den antågande våren, släppt in människors närvaro lite mer än tidigare och gläntat på dörrar i sårbara stunder.

I mars första dag mötte jag min vän Venus öga mot öga för första gången i en omfamning som kändes hemma. Andra vänner har följt mig närmare än tidigare, i både sorgedagar och engagerade samtal om människans märkliga natur. I kravlösa umgängen korta stunder har jag hämtat kraft.

På jobbet har ny energi kommit in med våren, men framför allt med en ny chef som inspirerar och lyfter upp. Jag har jobbat några fler timmar än halvtid i mars utifrån personlig hållbarhet. Jag kommer nog fortsätta med det vissa veckor. Det blir en onödig frustration att försöka pussla ihop alla mötestider på halva veckor. Att hålla det flexibelt skapar mer hållbara jobbdagar.

Jag fortsätter att stormtrivas med arbetet jag gör med mina träningsklienter. De lär mig så mycket och jag upplever en ökad trygghet i mig själv som terapeut och hur jag kan vara jag i det. Det har också hjälpt mycket att ha en tätare kontakt med mina klasskamrater sedan vår senaste handledning i Stockholm.

Utöver jobb och utbildning har jag deltagit i några seminarium kvällstid. Ett om oro/ångest, ett annat om nervsystemsreglering med Veronica Löwenbok och ett via utbildningen om vad vi som samtalsterapeuter kan arbeta med efteråt (t ex vad det innebär med enskild firma, olika anställningar osv). Gillar när jag får fylla på med aktuell ny kunskap!

Och så kom den dagen jag helst hade velat undvika. Efter att ha märkt flera symptom kring att Aslas diabetes återkommit, främst avmagring, ringde jag veterinär. Blodproven visade inget tydligt men många avvikande värden. Jag lämnade in ett urinprov nästa dag som visade på höga nivåer av ketoner. Veterinären trodde inte att Asla skulle klara helgen. Jag önskade att få vårda henne med insulin och övervakning några dagar. Jag behövde tid. Asla klarade helgen. Hon verkade må bra, lekte och var med, njöt av sol på balkongen. Tills på måndagskvällen då jag styrde undan en insulinkoma med några minuters marginal.

På tisdagen kom min vän Cathrin och var med när vi tog farväl. Det var fint. Lugnt. Det sista Asla såg var mina tårfyllda och kärleksfulla ögon. Livet kommer aldrig bli detsamma. Asla var och är min familj. Den sorg jag får uppleva nu, med den omsorg jag får av de människor jag har nära, är en gåva. Så känns det. Trots att hjärtat slits itu och jag bara vill skrika och ha hennes mjukhet hos mig igen. Jag får känna det. Jag kan hålla det och tillåta mig att bli hållen.

Mars sista dagar innebar en djup trötthet i sorgens tecken och en mjukhet inför mig själv i det. Rutiner som bär mig och tomrum som ekar i minnet av hennes ljud. Jag är okej. Jag möter april med kisande blick och hoppas att himlen gråter med mig några skurar ibland. För jag behöver vårblommorna nu.

✨ Att ha minnet av Aslas mjukhet under mina fingrar så nära.

✨ Sopade gator.

✨ En natt när Asla sov vid min sida i flera timmar.

✨ Att se en klient bli berörd i sorg och omsorg inför sig själv.

✨ Blåsippor! I solens sken i skogsbrynet lyste de upp min dag.

✨ Den första omfamningen med en vän som jag inte träffat förut, men som ändå kändes igen så väl i de ord vi delat.

✨ Skylten ”Bjud in liv” i Rosendals trädgård som blev en påminnelse i vårens antågande.

✨ Sista helgen när jag behövde ge insulin och Asla glatt kom springandes när jag klickade med burken med teststickor. Tänk vilket team vi var! 🥰

✨ När jag på avstånd såg en pensionerad socialsekreterare omgiven av en grupp barn som klappade hennes hund. Det blev så tydligt hur yrket ibland är så mycket mer än ett arbete.

✨ Rosa skymning speglad i ån.

✨ Bli inbjuden för en kram och lite sällskap utan förväntningar.

✨ Ett stilla regn som föll när jag just hade sagt farväl till Asla.

✨ Att märka hur en starkt försvarsinställd klient gradvis mjuknade under vårt samtal.

✨ Boken ”5-sekundersregeln” som gav nya perspektiv om mod.

✨ Att få uppleva min nya chef, som är en förebild sedan innan, ta sig an sin nya roll med bravur. Hur hon använder sin bestämda och innerliga kraft för att stötta, validera, skapa klarhet och samordna med ett öppet och lärande mindset! Känns så hoppfullt!

✨ Vårljuset strilandes mellan trädkronorna i skogen.

✨ Att tas emot av en vän, bli omsluten i en mjuk filt på en avskild brygga, i den ordlösa sorgen. Villkorslöst sällskap över en kopp kaffe i den svåraste av stunder.

✨ Fräknar som kikar fram på näsryggen.

✨ Värmen och kärleken från mina klasskamrater när jag berättade att Asla skulle få somna in. Som en digital gruppkram.

✨ Känna solens strålar värma ansiktet.

✨ Pastelltonerna i skymningen. Som någon sa: som en tavla!

✨ Att få uppleva en ren sorg för första gången, utan komplicerade omständigheter.

✨ Rådjur betandes i morgondimma över ängen.

✨ Att universum planerade veckan runt Aslas bortgång så som jag behövde den, med luft och utrymme för den oerhörda tröttheten.

✨ Asla ihopkurad och nöjd i solljuset från fönstret.

✨

Vad har lyst igenom till dig i mars?

Stjärnögonblick från februari 2025

Februari är vinter som hänger sig kvar och en antågande vår som tvekar. Snöbeklädda skogspromenader, kalla nätter och en energi som går på sparlåga. Februari har utmanat mig i att balansera energinivåerna.

Jag har utmanat min sociala energi i ett försök att ta mig ur vinterns ide. Besök i min väns drömhus för första gången, fika i Stockholm efter kurspass med en annan vän, kaffedejt i Uppsala efter möte med träningsklient, häng i min egen soffa och en fantastisk upplevelse med en vän och hennes barn när vi var på Melodifestivalens genrep i Västerås. Jag som vanligtvis mest umgås med vänner via telefon om kvällarna (introvert som jag är) har fått både påfyllning och nya perspektiv i vad som tar och ger energi i sociala sammanhang.

På arbetet har energin gått åt fort. Det är mer utmanande att försöka få ihop allt på halvtid, även om jag aktivt håller nere arbetsbördan. Dessvärre fanns inget annat alternativ i slutet av månaden än att släppa taget om det barnrättsprojekt som jag engagerat mig i under lång tid. Det är en stor sorg och inget jag ville, men det blev lösningen för en mer hållbar helhet. Framför allt har arbetssituationen påverkat mina grundläggande rutiner och sömn på ett sätt som inte alls har varit bra. Ett tydligt varningstecken som jag tar på allvar.

I februari startade jag igång med träningsklienter. Det är både overkligt och självklart på samma gång. Det är fantastiskt att få det förtroendet, att få finnas med i det sårbara och utforska nya sätt att leva. Jag får jobba mycket med mitt eget inre. Prestationsångesten och självkritiken har varit i sitt esse - och det är faktiskt helt okej! Jag hanterar det. Med självmedkänsla, stöd och handledning blir jag allt mer trygg i min egen intitution.

Under ett pass i beteendeanalys genom utbildningen fick jag omvälvande insikter om grundläggande scheman i mig. De var inte nya, men nivåerna i dem var så djuplodande att jag fick svindel. Det är både otroligt smärtsamt och häpnadsväckande befriande att se det så tydligt. Efter passet fångade jag och en kurskamrat upp varandra då vi hade lika mycket svindel båda två. Värdefullt och tryggt att få landa med varandra i en ömsesidighet.

Mellan resor, arbete, sociala sammanhang och träningsterapier har jag återhämtat mig med Aslamys, omplantering, sådd av tomat- och gurkfrön och stärkande skogspromenader. Nu längtar jag efter vårens ljus och ny energi i min trötta vinterkropp.

✨ Månens sken mellan träden på en klar kvällshimmel.

✨ Att förstå den underliggande sorgen, kunna ta hand om den, och därmed känna att det var helt naturligt att jag reagerade som jag gjorde i situationen.

✨ Ett lätt snöfall när jag gick igenom Gamla stan i Stockholm.

✨ När en kurskamrat uttryckte sin ilska med “jag får kramp i fingret”. 😂

✨ Kaffedejt med vän i Uppsala som blev en så stark symbol för att vi båda nu går vår drömutbildning. Prästen och terapeuten. Det var långt ifrån självklart när vi träffades för många år sedan, ärrade av livets svåra. Gåshud!

✨ Solnedgång över Mälarens frusna vatten från tågfönstret.

✨ Ett möte med en av mina förebilder i socialtjänsten där jag både fick lära mig mycket, fick hjälp att möta en familj med rätt kunskap och dessutom fick beröm av personen i hur jag hade fått kontakt med familjen.

✨ En rejäl utmaning i acceptans som jag kunde härbärgera nästan chockerande väl. Jag raderade 600 mejl av misstag. Permanent. 🙈 Tre minuter senare kändes det helt okej. Det jag behövde återvinna kunde jag be andra skicka och resten var inte hela världen. 🙏🏼

✨ Se Melodifestivalen live för första gången, med bästa sällskapet av kompis och hennes ungar! Och mitt inre barn var absolut närvarande. Som hon drömt om denna dag! ✨💓

✨ När solen bröt igenom morgondimman på skogspromenaden.

✨ En ekorre som lekte tittut med mig i skogen mellan träden.

✨ Att höra och lägga märke till hur min träningsklient på kort tid har landat i nya hjälpsamma sätt att vara med sig själv.

✨ En förälder som avslutade mötet med att säga att det inte var så farligt att komma på möte med socialtjänsten.

✨ Få hålla en improviserad övning i medveten närvaro med mitt lilla team på jobbet.

✨ Äntligen kunna besöka min vän i Sala och hennes drömhem som jag också blev alldeles kär i! Speciellt hallen och trädörrarna in till sovrummet <3

✨ Bli totalcharmad av en 7-månaders bebis i möte på jobbet.

✨ När jag under terapisessionen hade självkritiska tankar om hur jag agerade, men när jag såg inspelningen efteråt bara kände mig otroligt stolt och rörd över min kärleksfulla framtoning och närvaro.

✨ Speglingar från en person som känner mig väl som träffade mig rakt i hjärtat. Tuff kärlek är den starkaste sorten, när man vågar säga det som också kan vara jobbigt att höra, med kärlek bakom.

✨ Att jag kunde tillåta mig att bara vara i ångesten och hålla mig i det svåra vid ett tandläkarbesök som var precis så jobbigt som jag föreställde mig.

✨ Återse katten Gunvald som alltid kommer att vara ett favoritmotiv i sin vackra täckning och färg. Givetvis slår han inte Asla, men bara titta på den här stiliga:

✨ Hämta bästa vinterskorna hos skomakaren och känna mig väldigt nöjd med resultatet!

✨ Att min bästa loppiskompis ÄNTLIGEN vill stå på loppis med mig. Bokade illa kvickt!

✨ Lärdomarna och självtilliten det gav mig när jag valde att följa andras råd trots att min intuition sa något annat. Min intuition är att lita på.

✨ Att jag hittade mina borttappade täckbyxor så att jag kunde njuta fullt ut av minusgraderna!

✨ Se hur livet växer dag för dag i mitt köksfönster <3

✨

Vad har fångat din inre blick i februari?

Stjärnögonblick från januari 2025

Januari är vintervila med en långsam nystart som pendlar mellan dämpande kyla och vårkänslors längtan. Jag har bromsat in ivern i hjärnan för att kroppen ska vara med och bidra med närvaron. Det visade sig vara just rätt balans. Det finns något mjukare i min inre röst nu. Jag låter saker bero. Jag kan prioritera mina behov och hålla i det.

Januari har gett mig en känsla av synkronicitet. Sådant som jag önskat mig dyker upp i både materiell form, praktiska gåvor och själsliga svar. En vän ringer upp precis när jag ska slå hennes nummer. Jag planerar att köpa en värmefilt till helgen och fyndar en second hand dagarna innan. Jag får en uppenbarelse i mitt skrivprojekt som försätter mig i flow. Planering flyter på som om universum hört min intention. 🙏🏼💫

Jag tror att en nyckel är att jag har kunnat följa de dagliga rutinerna för att förankra mig i mig själv och nuet. Meditation, hushållssysslor, regelbundet skrivande och tid för reflektion ihop med vänners trygga röster i telefonen. Jag har generellt tänjt lite mer på min sociala energi. I helgen firade jag min väns ettåring (som föddes på mammans födelsedag) i Skövde och jag har bokat in tid med några vänner i februari, både vid besök i Stockholm och en resa till Sala i helgen.

I januari har jag kunnat hålla arbetet i balans, satt tydliga gränser och tagit mig tid att planera och prioritera ofta. Jag har känt mig kompetent och närvarande på ett tryggt vis, med utrymme för att gå vilse ibland och hitta hem igen. Med två kursdagar i Stockholm och bokning av träningsklienter rivstartade termin 2 på utbildningen! Jag valde att avbryta min pågående egenterapi för att försöka hitta en terapeut som utgår från ACT istället. Ett beslut som landade rätt till slut.

Januaris lärdomar är att det inte alltid är hos mig problemet ligger, att jag behöver prioritera människor som känns som hemma för mig, att varsamt tänja mina gränser vad det än gäller, att jag mår bra av att skala av/ner och att själv gå in och vara den jag önskar att andra kunde vara. Jag kan.

Här är några kraftkällor från januari:

✨ Boka rum och förbereda mitt första samtal med en träningsklient. Kittlande!

✨ Att komma till tåget precis vid avgångstid och mötas av en konduktör som stoppade dörrarna för mig med ett leende.

✨ Sitta på ett mysigt kafé med en vän och hamna i skrivflow, dela texter och erfarenheter. Samhörighet i kreativa sårbara processer är något extra!

✨ Min reaktion när jag startade meditationsklockan och förväntade mig ett mjukt klangljud och det istället gick igång på högsta volym. Jag skrattade högt och länge för mig själv - och det gjorde mer än meditation just då.

✨ Tomas Sjödins vinterprat i P1: ”kan ske” och hoppet 💫🙏🏼

✨ Snö som lagrats centimeterhögt ovanpå rönnbärsklasar.

✨ Granskott som växer ut i klar grön färg i kontrast mot mörkare barr.

✨ När jag var i ett sånt flow i skrivandet och behövde springa till datorn mitt i tandborstningen - tandborsten i ena handen samtidigt som den andra frenetiskt smattrade på tangenterna.

✨ Dricka riktigt kallt kranvatten.

✨ Att klara av flera utmanande uppgifter på jobbet som väckt oro och känna mig tryggare i att även det går bra.

✨ Det skira morgonljuset i månadens sista dagar som påminner om vårens antågande.

✨ En räv som uppenbarade sig på min kvällspromenad och fångade mig i förundran.

✨ Navigera mig fram mellan små snövallar som i en labyrint med lekfullt sinne.

✨ Få kontakt med ett barn som jag jobbar med via sms och tydligt se hur vi vuxna hjälper hen att känna stolthet över sina ansträngningar.

✨ En skyddande vinterjacka i stark blåst.

✨ Ett öppet och nära samtal sittandes på golvet bredvid ett barn medan hen spelade tv-spel.

✨ Att under en kratfull övning i självmedkänsla kunna gå tillbaka till ett svårt minne och känna att självomsorgen redan fanns där. Att det var läkt.

✨ Att efter veckor av tankar på att köpa en värmefilt hitta en oanvänd second hand.

✨ Snöglittrande takåsar.

✨ Att få speglingar om en relation där jag ifrågasatt mig själv och min egen del och inse att det inte är jag som gör det svårt. Och att jag med det kunde släppa taget.

✨ Få kontakt med mina vänners ettåring i lek och bus, uppfylld av nuets magi i barnets värld.

✨ Den vilsamma vackra miljön där utbildningen hålls på Huma Nova.

✨ Att få finnas med en kurskamrat när den närmade sig något smärtsamt i sig själv.

✨ Intuitiv vägledning i sådant som tidigare tagit mycket kraft och som nu kunde bli bekymmersfria beslut.

✨ Glittret på pelargonens blad i januarisolen. Den överlevde ännu en vinter.

✨

Vad vill du minnas från årets första månad?

Ett köpfritt år för en cirkulent

Förra året bestämde jag mig för att ha ett köpfritt år. Det blev inte riktigt som jag hade föreställt mig, och ändå gav det mig värdefulla insikter.

Jag ställde om för många år sedan, vilket märks i att det är en vana för mig att ta tillvara på det jag har och att jag har både medvetna och omedvetna förhållningssätt för hållbara val. Jag agerar cirkulärt som grund och nyinköp är extrema undantag i mitt liv. Konsumtion gör mig generellt obekväm och illa till mods. De senaste åren har också secondhand-inköp börjat kännas allt mer meningslöst. Jag har redan det jag behöver - och vilket privilegium det är! Det är nog mest det som landat i mig detta år.

Det finns också motreaktioner som väckt viktiga reflektioner. Med en alltför stram hållning till konsumtion går det ut över min personliga hållbarhet. Som när jag inte unnade mig en blombukett för att fira mitt körkort. Det hade varit en viktig symbolisk handling för mig som hade ett högre värde än jag först trodde.
Eller som när jag under året köpte skor second hand som bara höll några månader för mina dagliga promenader och inte heller var de bästa för min kropp. Jag lagade dem så gott jag kunde, men par efter par fick till slut se sitt öde. Till skillnad från de nyproducerade vinterkängorna från 2023 som inte har några tecken på användning och stabilt bär upp och värmer mig dag efter dag på äventyr i djup snö. När jag vårdar dem kommer de att kunna hålla en hel livstid.

Jag landar i att välgrundade nyinköp kan vara mer hållbart på sikt än det begagnade. De mest hållbara ägodelarna är de som används år efter år, tas om hand och håller länge.

Mina förhållningsregler för köpfritt år 2024:

• Mat och nödvändiga hushållsartiklar är undantaget, dock med medvetna val och fokus på minskat svinn/återbruk. Använda det jag har i första hand och ta vara på naturens skafferi/odla eget.

• Se över fasta kostnader och göra ev. förändringar i dessa om det behövs.

• Okej att köpa tjänster och upplevelser som behövs för mitt välmående och som bidrar till personlig hållbarhet t ex kostnader vid utflykter, skrivkurs, vård.

• Fokus på att sy, laga, återbruka och byta kläder.

• Inga prylar - kan vara okej med second hand enligt principen ”en ut - en in” utifrån tydlig behovsanalys och medvetna genomtänkta val. Målet är snarare att bli av med prylar.

• Tillåtet med två onlinetjänster i taget (börjar med Insight Timer och Bookbeat).

• Presenter - helst göra något eget eller ge upplevelser.

Förbrukningsvaror och mat

En av mina djupaste värderingar bakom mina handlingar är att ta tillvara. Också grundvalen i min filosofi kring hållbarhet. Att ta till vara naturen, de resurser som finns både i fysisk form och i vår mänskliga potential, är det mest meningsfulla jag kan tänka mig. Om sommaren och hösten botaniserar jag i naturens skafferi av bär, örter, frukt och svampar. Jag känner mig inspirerad av mat i säsong och låter kreativiteten flöda av matsvinnets alla möjligheter.

Jag använder bara rena naturliga produkter för hygien och städning. Dock har det under året börjat skava allt mer över plasten allt ska förpackas i, också maten. Det finns alternativ och det är något jag vill fortsätta förändra i den mån det går, med bättre val och av att göra mer från grunden själv.

Fasta kostnader

I och med utbildningsstarten i september och att jag gick ner till halvtidsarbete minskade min inkomst drastiskt ihop med stora utgifter för terminsavgift, egenterapi och resor. Jag har sett över mina fasta kostnader och återigen konstaterat att de är väldigt låga. Jag har nog stans lägsta hyra per kvadratmeter efter 15 år i samma bostad, använder ytterst lite el och vatten jämfört med genomsnittet, har de lägsta kostnaderna för telefon och bredband och i övrigt har jag mest kostnader för nödvändiga försäkringar och digitala tjänster. Jag stödjer också några organisationer som är viktiga för mig. Mina fasta kostnader är begränsade till det mitt ensamhushåll behöver och förutom arbetsrelaterade kostnader har de inte ökat sedan jag gick från student till anställd. Det gör mig trygg att veta att jag kan leva på halva min lön om jag måste, i och med återkommande sjukdomsskov och framtida mål om eget företagande.

Tjänster och upplevelser för personlig hållbarhet

När året började visste jag inte att jag skulle starta en utbildning till hösten. Det är den största kostnaden jag har haft i mitt liv på så kort tid. En verklig investering. Jag sa till mig själv efter min socionomexamen att så snart jag hade råd skulle jag göra det. Många skulle nog ha väntat, sparat ihop till mer marginaler. Jag som alltid levt på lite tvekade inte. Det var helt rätt. Jag behövde en fortsättning. Med det har jag också lagt många tusen på terapi detta år, både av egen vilja och för att det krävs i utbildningen. Väl investerade kronor i mitt välmående.

Jag har under året också gjort några utflykter med vänner som har fått kosta lite mer, som när en vän red för första gången eller när vi testade elbil en dag. Stugsemestern i augusti med Asla springandes fritt och natursköna upplevelser var något jag hade längtat efter i tre år. Ungefär en timme hemifrån fanns allt jag kunde önska.

Onlinetjänster

Detta år har jag aktivt valt att inte se nyheter på TV och bara någon gång i veckan lyssnat på radions nyhetssändningar istället. Jag har haft ett behov av att rena mina intryck från det som gör mitt sinne stökigt och splittrat, både i den digitala och fysiska världen. Därför har jag aktivt valt vad jag ser och lyssnar på. Mysiga tv-serier, berörande filmer, stärkande och inspirerande böcker och poddar har bytt ut det mörka obehaget som inte gör mig gott (i de stora doser de kommer i). Jag har med det också avslutat mejlutskick och rensat upp i mina digitala avtryck (t ex avslutat inaktiva konton, rensat gamla filer och lagring). De onlinetjänster jag använder är främst i återhämtningssyfte och för att skifta perspektiv, som meditationstjänsten Insight Timer och ljudbokstjänster (testat några olika under året). Ljudböcker har varvats med naturens egna ljud på promenader året om. Under sommaren är sommarpratarna i P1 mitt bästa sällskap.

Sy, laga, återbruka, byta

Med åren har jag insett vikten av att vårda sina ägodelar, såväl förebyggande som att lappa och laga när de gått sönder. Jag är lite bättre på den andra delen. I år har jag läst på mer om sko- och klädvård och blivit bättre på att hålla mina saker rena och hela generellt. Ett område som jag vill fortsätta utvecklas i.

En viktig grund är också att inte ha fler saker än jag kan ta hand om och se det cirkulära i det jag har. För mig innebär det att inte ta in fler saker (en in-en ut) sälja eller skänka det jag inte använder och också kunna göra små variationer i garderob och inredning mellan säsonger. Det jag har kan jag också återbruka, se nya användningsområden i. Jag har orimligt många hårdtvålar och gillar flytande tvål - vilket är väldigt enkelt att göra med hårdtvål! Tadaa! Likaså sparar jag frön från de grönsaker jag odlar som jag sedan kan så igen nästa år. Där får jag ju dessutom mer än jag hade innan - perfekt som gåva!

Prylar och second hand

Jag har fortsatt handla en del second hand under året, och med det också bytt ut gamla prylar och kläder som jag inte längre använder. När jag har haft ett behov av något har jag sett tiden an och sökt efter det på secondhandmarknaden. Det går att finna det mesta second hand. Förr eller senare. Också den konsumtionen har förändrats hos mig. Från att ha handlat ganska fritt och mer “den här var fin” till att identifiera vad jag faktiskt behöver och hålla mig mer till det. Jag blir alltmer trött av att se hur mycket prylar det finns som inte används, hur många omedvetna köp som görs. Allt vi behöver finns redan. I överflöd.

Jag vill, som nämnt ovan, lägga pengar på det som är viktigt. Lokalproducerade hantverk så som Lilla Verkstans ljuvliga ting som tillför omsorg och skönhet i vardagen. Upplevelser som skapar minnen för livet och bygger relationer. Istället för att hålla kvar i kläder, inredning och prylar vill jag att dessa också växer och förändras med mig och mitt liv. Cirkulerar vidare till andra som kan ge dem nytt liv. Vissa saker stannar längre och får ett högre värde över tid när jag vårdar dem och fyller dem med minnen.

Presenter

Jag har länge haft svårt att ge presenter “när man ska”. Det har varit förenat med stor prestationsångest för mig inför födelsedagar, högtider och viktiga dagar. Det kommer sig liksom inte naturligt för mig. Däremot kan jag komma på sådant jag vill ge spontant och känner starkt att jag vill ge det när någon i min närhet önskar sig något. Då gör jag det bara, oavsett om födelsedagen är ett halvår bort. Varför vänta?

Jag har nog funnit mig i det nu. Jag har också blivit bättre på att låta det få vara en process i mig, att låta gåvor få mogna fram inför de tillfällen jag vet kommer. Liksom att fråga människor vad de faktiskt önskar sig. Att ge en gåva bara för att är inte min melodi. Jag vill ge från hjärta till hjärta. Då kan upplevelser och sådant jag är bra på, som att fånga en viktig dag genom kameran, vara goda gåvor. Det är ju också det jag önskar mig mest av allt: att få ta emot och ge i närvaro och autenticitet. Det infinner sig en lättnad i mig av att jag allt mer vågar ge på mitt sätt, att kunna kommunicera det och därmed bryta de där skadliga förväntningarna som finns, och de jag bara tror finns.

Avslutningsvis

Så, kommer jag att fortsätta min köpfrihet?

Absolut! Dock inte lika stramt som det senaste året. För som ordet säger handlar det om frihet. Den känner jag. Mitt belöningssystem är avkodat från konsumtion - men jag håller det under uppsikt.

Insikterna efter detta medvetet köpfria år har handlat om värderingar. Jag vill lägga pengar på det jag värderar högt, det som känns i hjärtat och sådant jag vill stå för. Jag vill investera i det som är viktigt för mig och föra in energi i det. Det innebär val och priroriteringar. Jag vill liksom med andra handlingar värdera det som ger omsorg, sinnesro, relationer, frihet och liv.

2025 vill jag investera i det som gör mig trygg, skapar tilltro till min förmåga och bygger relationer. För att kunna göra det vill jag bli bättre på att ta hand om det jag har, förebygga slitningar och skapa rutiner som håller gnistan vid liv.

✨

Läs också:

Köpfritt år - en början

En köpfri sommar

✨

Väckte detta några tankar hos dig? Berätta!

Stjärnögonblick från december 2024

December är tända ljus och väntan, avslut och längtan. Vintervilan sänker sig i lägre temperaturer och mörka timmar. Jag går ner i varv med naturen och sänker tempot och volymen i vardagsbruset. Med slutspurt för första terminens studier och fler arbetsdagar än annars har jag varit extra varsam med mig. Med den intensiva självreflektionen i relation till utbildningen har hjärnan känts överhettad många dagar. De dagliga promenaderna är min bästa bot mot rusande tankar som då får möjlighet att landa i kroppen. Många extra timmar sömn har det också blivit. Välbehövligt!

För första gången på många år har julen passerat mig med acceptans och lätthet. Sorgen och ensamheten har skavt i stunder och ändå naturligt gått över. Jag har låtit julen få finnas med mig i besök på julmarknader och när jag bevittnade det magiska luciatåget på SUP som skred över Eskilstunaån. Dagarna har passerat med extra vila och reflektion. Det var precis det jag behövde.

Helgen som följde efter lucia drog det in en storm som orsakade ett av de värsta smärtskov jag har haft, och på många år. Efter dygn i outhärdlig smärta var jag i alla fall tillräckligt på benen för att ta mig till den sista kursdagen för terminen. På en yogamatta omfamnad av mina kurskamraters omsorg orkade jag vara där. Någon dag senare försökte jag arbeta men började gråta i skörheten och återvände till sängläge. De många röda dagarna var en välsignelse då jag kunde återgå till arbetet en dag i taget med återhämtning däremellan. Jag är så här i början av januari fortfarande svag. Samtidigt var det som att det där skovet rensade ut många mentala blockeringar som jag hade fastnat i. När smärtan lägger sig är tacksamhet allt jag kan känna.

Låt oss se vad som skimrade extra hos mig under årets sista månad:

✨ Anlända till Stockholm vid gryningen och se det orangea och djupt blå ljuset speglas i Mälaren för att sedan följa ljusningen över staden.

✨ Få veta vem som kommer att bli min chef 2025 och känna mig rörd och trygg av beskedet.

✨ Stjärnklar himmel.

✨ Ställa in ren disk i köksskåpen.

✨ Att efter första halvåret med halvtidslön känna mig ekonomiskt trygg. Tacksamheten och stoltheten över hur jag själv och andra har hjälpt mig hit. Det är obeskrivligt hur långt borta det har känts att nå det.

✨ Se det magiska luciatåget på SUP skrida ut över Eskilstunaån och känna publikens förundrade tystnad sänka sig inför det vackra.

✨ Ligga på yogamattan under kursdagen, mitt i smärtan och omgiven av omsorgsfulla kurskamrater. Att känna att det var okej just för att jag var där i det hållande sammanhang de utgör.

✨ Beställa hem en bok om traumafokuserad ACT som ett steg i att våga tro på att jag kan skapa det jag vill i min framtid.

✨ Få en förfrågan från en person som ville bli min träningsklient innan jag ens har börjat efterlysa det. Så hjärtevärmande!

✨ Se en pojke kolla på fullmånen med vidöppna ögon och utropa ett ”wooow” med en kärleksstrålande förälder vid sin sida.

✨ Tomteflickan ovan som jag hittade på en loppis. Tänkte först ge den till min naturälskande vän som samlar på fyrklöver men blev så betagen i henne att hon fick stanna hos mig.

✨ Foton på mina vänner och deras familjer från julafton.

✨ Knarrande snö under skorna.

✨ Eldiga soluppgångar i kyliga grader.

✨ Mjuka varma kläder att bädda in sig i kalla dagar.

✨ Adventsljusstakens sken i mörka kvällar.

✨ Att i den värsta smärtan ändå känna en djup tacksamhet över att jag vet att jag klarar det och ha tillgång till de verktyg som är hjälpsamma.

✨ Telefonsamtal med en vän som innehöll både tryggt allvar och igenkännande skratt.

✨ En klient som tackade för vårt möte och sa att det kändes tryggt.

✨ Tända ljus i skogen vid vintersolståndet. En mysig tradition jag har skapat som också fungerade i duggregn.

✨ Att uppleva hur en sak efter den andra faller på plats inför vårens nya steg.

✨ Att tanka trygghet från en bekant röst i telefonen efter mardrömsskovet. Som att mardrömmens kvarliggande känsla upplöstes där i ljuset vi kunde skapa mellan oss.

✨ Uppslukas av snökristaller som en hel värld att upptäcka.

✨ Ta ansvar och säga förlåt när jag hade agerat obetänksamt.

✨ Se tillbaka på året som gått och se alla stunder då människor omkring mig trätt fram och funnits där för mig, och för min älskade Asla.

✨

Vad har glittrat hos dig i december?

2025: förankra

Förankra. Det blir mitt ledord för 2025. Jag vill känna mig trygg och förankrad i nuet, buren av hållande rutiner, självomsorg och ömsesidiga relationer. Jag vill förankra den professionella kunskap och erfarenhet som mognar fram i mig och bygga en plattform att lita till. Jag vill vara en plats för andra att kasta ankar hos.

Inför ett nytt år väljer jag att ta tillvara på möjligheten att reflektera över vart jag är på väg och vad jag vill stå för i mitt liv. Som en chans att ta ut en kompassriktning som överensstämmer med mina värderingar och vem jag vill vara. Det känns extra angeläget nu när jag själv genomgår en utbildning för att vägleda andra på deras livsresa. Nedan följer som ett brev till mig själv med vänliga påminnelser från det som kommit upp för mig i denna process inför 2025. Jag avslutar med några konkreta mål och intentioner som uppmanar mig att göra det som krävs för att uppnå det jag vill.

Kära Wilda, tack för att du har tagit dig hit. Det var inte självklart. Du är här nu. Du är alltid hel. Bär dina ärr med stolthet. Berätta för dig själv att du överlevde, trots allt, och att du fortfarande har ett helt liv att uppleva framför dig. Gör din berättelse till det du behöver att den är.
Det är dags att ankra dig i nuet, samla kraften i ditt rotsystem och låta ditt framtida jag blomma ut. Du är inte det som hände dig. Hur du har vuxit vidare från det är en ostoppbar naturkraft som också kan hjälpa andra att växa. Ha tillit till att du alltid har varit ljuset och låt det blända de som försöker förminska dig. Känn dig själv. Bottna i den vissheten. Var allt som är du. I varje handling och varande som bara du kan ge uttryck för. I orden, i närvaron, i samvaron.

Ge utrymme för skrivandet. Det är där din inre röst är som mest sann och öppen, det är där det som ska vidare kan strömma igenom dig med sin lyskraft. Det är orden som bär dig vidare. Hitta vägar att tina upp det frusna och lösa kramperna. Möt tvivel och känslorädslor med vissheten om att du är starkare än du tror. Tillåt dig att vara starkare än du vågar. Lita på intuitionens röst. Låt ditt ljus stråla kärlek ur din blick och genom orden som vill vidare genom dig.

Kom ihåg att sträcka dig efter andras händer när det stormar inuti dig. Kasta ankar i nuet och i trygga röster. Meditera för att behålla mellanrummet som bor mellan tanke och reaktion. Försök låta saker ha sin gång, motbevisa rädslan. Ta ett steg tillbaka och betrakta dina tankar när de går vilse, så som tankar gör. Se att de försöker skydda dig och ta till dig det du vill.
Öppna upp dig för känslornas rörelse, låt dem finnas där och flöda igenom. Gråt och svär för alla besvikelser, sorger och i tröttheten. Hitta skrattet. Se ilskan som det som älskar dig mest, som säger “det är inte okej” och håller dig och andra högt.
Acceptera ditt stora hjärta och låt det expandera. Ge det utrymme att läka när smällarna kommer. Värna din smärta som ett tecken på att du bryr dig. Fortsätt bry dig. Vad som än händer. Fortsätt bry dig om.

Återkom till grunden i de vardagliga handlingarna. Ge var sak sin plats och tid. Återuppliva din förmåga att göra tryggheten stark i rutiner och ramar som håller dig. Ta hand om ditt hem, stryk omsorg över dina tillhörigheter och väck liv i det vackra och enkla. Gör det du behöver för att underhålla ordningen i det yttre så att det inre kan få ro.
Öva upp din förmåga att vara lika lojal mot dig själv som mot andra. Stärk relationen till dig själv i varje handling och initiativ du tar dig för. När det är svårt att hålla löften till dig själv, håll om dig i det och försök hitta ett sätt att göra det ändå.
Du är värd allt. Du får ta tid. Det får vara svårt. Stå kvar hos dig.

Omfamna enkelheten, hitta de trevliga lättsamma stunderna där du vilar från prestation och tankarnas eviga surr.
Gör oväntade saker. Testa något nytt. Gör tvärtom. Skruva till vardagen.
Låt ditt inre barn få väcka dig till liv i skratt, förundran, lek och kreativitet. Håll om henne när livet gör ont och låt andra hålla om dig så att du orkar det.
Ge ditt engagemang till sammanhang där det kommer till sin rätt, backa undan när du känner att det inte ger tillbaka som du behöver. Ditt hjärta mår inte bra av det. Det behöver svar.

Ta dig tid att reflektera över dagarna. Vad gjorde du bra idag? Vad kan du lära dig av det som blev mindre bra? Bejaka din tacksamhet. Träna dig i att se vad du behöver hjälp med. Minns att din självständighet är en superkraft och också kan vara en fälla av ensamhet. Påminn dig om att vi alla bara tränar på det här med livet och se varje svårighet som en möjlighet att växa lite till. Odla tilliten.

Låt dina handlingar ta sin utgångspunkt i ditt varande, som en jord varifrån de blommar.
Vila där. Där är du alltid trygg. Där är allt rätt.
Lyssna in andra människor med den närvaron. Håll om det som är svårt för människor att bära och erbjud din hand att hålla i. Din närvaro är det finaste du kan ge.
Jag vet att din tillit ännu är skör efter alla svek som nästan tog dig ifrån dig själv. Det är annorlunda nu. Du läker lite mer för varje dag. Tanka trygghet hos de som känner dig såsom du känner dig. Ta emot det ljus de återspeglar från dig. Bjud in andra i det ljuset. Sök ömsesidigheten och det som förenar dig med andra. Stärk relationer till människor som ser dig och ger dig utrymme, och till de som vill ha det du kan ge. Lita på att människor kommer att finnas där om du låter dem. Skapa förutsättningar för att du ska kunna känna dig trygg. Säg som det är. Ha alltid en dörr på glänt för nya hjärtan.

Mål och intentioner 2025

• Daglig kvällsreflektion om dagen som gått.

• Daglig meditation, gärna med kroppsskanning.

• Skapa hållbara och enkla rutiner för att ta hand om hemmet och följa dem. Justera om det behövs.

• Skriva något fritt varje dag, om så bara fem minuter.

• Månadsrensning. Boka in minst en halvdag i månaden för att rensa digitalt och i hemmet, reflektera över månaden som gått och ta ett omtag. Som ett sätt att lämna månaden bakom mig och kliva in i nästa.

• Välja ut en viktig uppgift om dagen (utöver arbetsuppgifter) och få det gjort.

• Ta initiativ till att träffa vänner och boka in det, helst en gång i månaden.

• Dela mer av det sårbara och vardagen på sociala medier.

• Våga testa mig fram i samtal och möten med de nya perspektiv och verktyg jag får i utbildningen.

• Håll utkik efter det som jag har gemensamt med andra och ta vara på det.

• Genomföra en större rolig aktivitet under året, som t ex en konsert, ett event eller en resa.

✨

Vad är i fokus för dig framåt?
Har du satt några mål/intentioner för året?

2024: att mogna i autenticitet

Mitt ledord för 2024 var andrum. Att skapa marginaler och återhämtningstid har varit i fokus hela året, både medvetet och av nödvändighet. Det stora andrummet jag längtade efter, att få adekvat vård, blev tyvärr en fruktlös kamp där jag inför hösten fattade beslutet att släppa kampen. Det är kanske det största andrum jag har gett mig detta år. Att acceptera det jag inte kan förändra. Att livet kan vara gott ändå. Att jag ändå kan göra det som skänker mitt liv en mening. Tacksam för det stöd jag har fått i den processen av människor i min närhet.

Året började med att jag efter ett och ett halvt års övning med många prövningar tog körkort. Som så ofta var den stora prestationen i det att jag tog hand om mig själv på ett sätt så att de rätta förutsättningarna fanns för att klara det. Under året har jag varit i process med att acceptera att försämringen i min hälsa troligtvis är permanent. Med ökande extremväder kommer också en ökad värknivå och trötthet som jag lär mig att leva med.

Arbetssituationen under året har minst sagt varit varierande med flera omställningar till nya förutsättningar. Under våren handledde jag en VFU-student och ingick i en grupp som utredde ansökningar om kollo. Det var till en början utmanande och intensivt. Med tiden hittade jag en lugnare balans i arbetsdagarna och arbetade mer tid hemifrån för att minska hjärntröttheten. Alla möten med barn väckte mitt engagemang för dem ännu mer.

Jag har under året arbetet med ett projekt där vi fångat in barn och ungas önskemål om hur vi kan öka känslan av trygghet i våra besöksytor, och till hösten fick vi besked om att vi hade tilldelats medel för att göra det verklighet! Arbetet som barnrättsombud och ansvarig för egengranskningen har gett mig extra driv. Flera gånger har jag påmints om den där ledaren i mig som inte har tagit lika mycket plats på senare år. Det är en förmåga som vill väckas på nytt.

Det har skiftat något i mig i år i min professionella mognad. Jag har i mitt arbete hittat en trygg grund i mig själv och en stark tilltro till min förmåga. Det är inte många gånger jag känner mig orolig inför ett möte längre. Jag har vågat följa min intuition allt mer, förfinat min närvaro och anammat medmänskligheten som ett givet sätt att bemöta både klienter och kollegor. Allra mest känner jag att jag står rakryggad på barnens sida i mitt arbete vilket också är det jag får speglat av andra. Jag är inte rädd för att sätta ned foten och lyfta elefanten i rummet.

I slutet av september påbörjade jag min utbildning till ACT-terapeut (steg 1, grundläggande psykoterapi). När jag blev antagen i mars kändes det ännu långt borta. Redan första dagen kändes det mer rätt än jag trodde var möjligt. Jag väcktes till liv med alla de frön av erfarenheter som legat och grott i mig de senaste åren. Att direkt känna tillhörighet både med kurskamrater, sammanhanget och metoden gav perspektiv. Ofta har jag känt mig så annorlunda i mitt arbete och här förstod jag varför, att min passion och mitt driv behöver få flöda fritt och ges plats. Utbildningens första termin (av fyra) har inneburit inspirerande föreläsningar om anknytning, motiverande samtal, mindfulness, beteendeanalys och inte minst om ACT med vår handledare som bara i sin uppenbarelse ger ACT ett ansikte. Utbildningen har verkligen stärkt min tilltro till min förmåga och återuppväckt värdet i mina egna levda erfarenheter samtidigt som jag ständigt får nya perspektiv. Det är en ynnest att kurskamraternas närvaro också känns som en enda varm kram.

Strax innan jag började utbildningen ändrade vi också strukturen på vårt arbete. Utspridda beredskapsdagar under veckorna förändrades till arbete i mindre team och beredskap var tredje vecka. Omställningen till halvtidsarbete var inte så smidig som jag önskat och det berodde delvis på att jag inte var van vid detta arbetssätt. Jag hade fram till i november ungefär 80 % arbetsbelastning på 50 % arbetstid. Efter många extra arbetstimmar blev lösningen att arbeta ifatt tre extra dagar för att sedan kunna begränsa antalet nya ärenden. En rolig slutsats av det är att en anledning till att jag har mycket att göra är att klienter känner förtroende för mig och därför gärna återkommer.

Som alltid finns naturens kraft med mig genom dagarna. Jag har gått promenader året om i alla väder, kramat träd, omslutits av mjuka dimslöjor och fascinerats av ljusets skönhet i dess olika former. Mellan 14 maj och 7 oktober badade jag i stort sett varje kväll med några få undantag då det inte hade tjänat sitt syfte. Det gav mig en känsla av frihet och andrum. Många gånger har jag hängt upp hängmattan mellan träden och fascinerats av trädkronornas vajande. En kylig marsdag lärde jag mig att göra eld med tändstål. På födelsedagen omslöts jag av ett villkorslöst umgänge och barr som virvlade ner över oss i vindarna.

Min trötthet har fått konsekvensen av att jag inte har orkat socialt umgänge i den mån jag kanske hade önskat. Då är det extra fint att ha nära vänner där umgänget kan ske i mindre portioner och på ett kravlöst sätt. Såsom skogspromenader, telefonsamtal och att gå på föreläsningar tillsammans. Under hösten lyssnade jag till Ebonita Baldehs kraftfulla historia liksom Olle Carlssons medmänskliga budskap. En av de mest minnesvärda dagarna i år var när jag kunde sammanföra två vänner från olika sammanhang och med det förverkliga en av mina närmaste vänners dröm om att få rida. Det finns väl inget som slår upplevelsen av det?

Flera av mina vänner och bekanta har tagit steg mot sina drömmar i år och skapat verksamheter för sina kreativa uttryck, såsom Holistic Mind och Lilla Verkstan. Det har varit en fröjd att få följa dessa verksamheter etableras. Andra har inspirerat mig med sitt sätt att värna sin lust och kreativitet genom att ta steg tillbaka från prestationen och låta den få bära i sin egen kraft.

Jag har själv på liknande sätt backat tillbaka i uppdrag som fotograf detta år. I januari fotograferade jag ett dop och i juni en student och kände mig så hemma i det. Det tar tyvärr en hel del kraft och tid att uppnå det resultat jag vill efter ett uppdrag. Mycket handlar om att jag inte har den utrustning jag skulle önska. Det kommer en tid när jag har det och kan ge det mer av mig, om det är meningen. För nu låter jag fotograferandet vara en arena för min förundran och närvaro, något som ger livet en extra guldkant.

Jag hade önskat mig mer skrivande i år. Min ambition var att använda en del av min tjänstledighet till det. Utifrån min tilltagande trötthet och att det också tar mer än jag trodde med utbildningsdagar i Stockholm har det inte blivit så. Min närvaro på sociala medier har också minskat i tröttheten. Jag har haft svårt att hitta orden i en värld som ofta känns främmande och i ett forum där det snabba formatet inte passar det jag tror på. Jag hoppas att jag hittar en frihet i att uttrycka min form och nå ut med det framöver.

Under stugsemestern närmade jag mig bokprojektet igen. I det hittade jag en nyckel i det som orsakar min skrivkramp. En nyckel som gör det lättare för mig att faktiskt skriva. Mitt skrivande är, och har alltid varit, intuitivt. Liksom mycket jag gör är min närvaro och känslomässiga energi en katalysator för det jag åstadkommer. Jag har inget problem med att producera text, tvärtom, men det blir inte vad jag vill om jag bara gör. För att jag ska kunna skriva på ett sätt som motiverar och ger mig mening behöver jag ha ett känslomässigt utrymme för det. Jag behöver vara i det, inte göra det. Under hösten har det inneburit inbokad tid på söndagar, när lördagens återhämtning skapat den balans jag behöver för att hitta flödet. Vad det kan ge framöver får jag se.

Sommarsemestern blev bättre än jag hade kunnat ana. Med två veckor i juni och två i augusti kunde jag både få återhämtning efter en intensiv vår och äventyret jag längtade efter. Att Asla blev insulinfri igen i juni var en stor gåva. Jag hade inte kunnat fullfölja höstens utbildning utan det, och vi hade heller inte kunnat åka på den efterlängtade stugsemestern. I så många år har jag längtat efter den dag då jag fick se Asla springa fritt ute igen. I augusti åkte vi till idyllen Ängstorp i fem dagar, mitt i Sörmlands landsbygd med naturupplevelser och en stuga som hade allt det vackra jag drömt om. Dagarna innan spenderade jag med vandringar i närområdet till somriga platser. När vi kom hem fick jag möjlighet att låna en bil och körde till natursköna platser som fyllde på min energi samtidigt som mängdkörningen gjorde mig tryggare bakom ratten. Innan jag återgick till arbetet åkte jag och en vän på Sörmlands längsta loppis, en tradition numer. Landsbygdens gårdar strålade i fantastiska augusti och loppisarna levererade det som behövdes inför hösten.

Årets sista månad kom med en vilsam acceptans inför den stundande julen och dess mångbottnade ensamhet. Jag kände för första gången på år bara små sting av sorg och det som tog över var friheten från förväntningar och krav. Det fanns en vila både i min längtan, sorg och i nuläget. Jag myste på julmarknader och såg en vän flyta på SUP med ett magiskt luciatåg på ån. En storm drog in i mitten av december och ledde till ett av de svåraste smärtskoven på flera år. Jag använde alla verktyg som ACT har gett mig tidigare och var mitt i allt tacksam för att jag vet hur jag ska finnas där för mig själv även när smärtan är outhärdlig. De sista veckorna av året har jag varit extra varsam med mig själv, sänkt ribban de dagar jag har varit på jobbet och lindat in mig i mjukhet hemmavid.

2024 har lärt mig vikten av att ha marginaler för att kunna hämta hem mig själv, att jag har en intuitiv kraft i mig som jag kan lita på, att den nära kravlösa vänskapen är livsavgörande och att det är okej att inte vara okej. 2025 önskar jag mig att mitt varande ska kunna utgöra en stark grund för att också ta de steg jag vill med mod och längtan som drivkraft. Att jag ska våga lita på att min autenticitet är tillräcklig för att nå ut med det jag vill.

✨

Vad tar du med dig från 2024?

Stjärnögonblick från november 2024

November är dimmiga morgnar, minskande tillgång på dagsljus och tillåtelsen att mysa in sig hemma. Jag har varit tacksam för fler soliga dagar än vanligt och tagit tillvara på alla chanser till dagsljus med promenader under klar himmel. Det har gett mig mental kraft att ta av när livet svept med mig i sina mer intensiva rörelser.

Efter att ha insett orimligheten i min arbetsbelastning redde jag ut situationen med min chef. Lösningen blev att jobba ikapp under några extra arbetsdagar för att framöver kunna hålla nere nivån. Jag är så gott som i balans nu. November har inneburit många prövningar i relation till min arbetsplats och jag har fått träna mig i gränsdragningar både i min egen ambition och önskan och i det yttre. Jag landar i tydligare konturer. Gradvis börjar jag också känna mig närmare några kollegor. Kanske är den där relationströttheten efter alla separationer och nya ansikten på jobbet (och privat) de senaste åren på väg att lätta? Det känns så. <3

Parallellt med jobbet har jag varit några vändor till Stockholm för utbildningen till ACT-terapeut och arbetat med studieuppgifter både själv och i studiegruppen. I november har jag fördjupat mig i anknytningsteori, motiverande samtal och gått djupare in i förståelsen för ACT. För varje kurstillfälle kommer jag närmare mina kurskamrater och känner mig så tacksam för de förtroenden de ger och den värme jag möter. Det är omvälvande och ibland överhettas både hjärna och kropp av allt nytt som processas. Jag är bra på att ta hand om mig både inför, under och efter intensiva perioder. Den förmågan, som jag ironiskt nog utvecklade genom ACT-terapi, är guld värd nu.

Här är de ögonblick som har fångat mig i november:

✨ Hur min fascination och trygghet inför dimmor och skuggor bara ökar över tid, och att jag ler lite för mig själv i det eftersom de flesta andra skull tycka att det är ganska kusligt med mörka dimmiga skogar. Där går jag runt och myser, hehe. (Liiite häxvarning på den kanske).

✨ Stjärnklar himmel i minusgrader.

✨ Att äntligen komma hem efter tågstrul.

✨ De första snöflingorna singlande ner lugnt och vackert.

✨ Livskraften i att äga sin berättelse som Ebonita Baldeh förkroppsligade så starkt i sin föreläsning. Gåshud, kalla kårar och medkännande tårar avlöste varandra den kvällen.

✨ Solens strålar över Stockholmsmorgonens liv och rörelse.

✨ Förtroendefulla sårbara samtal med modiga kurskamrater.

✨ Frostbeklädd skog, från löv och strån till trädtoppar i vita konturer.

✨ Engagemanget och autenciteten hos Malin Drevstam i två dagars föreläsning om anknytning. Inspirerande!

✨ Brinnande skymningar.

✨ Hålla en presentation för arbetskollegor och känna kroppen påminna mig om att detta med att tala inför publik är ett av mina starka element. Mer av det i framtiden hoppas jag!

✨ Att uppleva en förälder stötta sina barn i att prata om svåra saker på ett inkännande och stärkande sätt.

✨ Blå himmel och sol.

✨ Få bekräftelse i utbildningen på att de samtalstekniker jag använder fungerar och varför.

✨ Novemberdimman, så mjuk och tyst den gör världen (ja, jag säger det igen).

✨ Isens form och mönster, slipade i forsens rörelser.

✨ Få flow i skrivandet av en studieuppgift efter att ha fått ett fint stöd av en kurskamrat.

✨ Att avsluta en arbetsvecka med en nöjd känsla av att ha gjort nytta och samtidigt kunnat värna om min egen energi.

✨ Vetskapen om att min vän tittar till Asla när jag är borta långa dagar på utbildning.

✨ När jag nästan försov mig, och det var precis det jag behövde.

✨ Guldljus strilandes genom trädstammar mot mitt ansikte när jag låg i hängmattan en dag - i slutet av november!

✨ Krypa ihop med Asla nära i en varm säng.

✨ Möta spöken från det förflutna och med andetaget släppa obehaget det väckte. Att känna att jag har lämnat så mycket mörkt bakom mig. Det är bara skuggor nu. Jag kan vara ljuset.

✨ Att se ett projekt som jag har lagt ner själ och hjärta i under lång tid bli verklighet: att öka barn och ungas känsla av trygghet i den fysiska miljön på socialkontoret utifrån deras egna förslag och önskemål. Blir djupt berörd av att se det hända.

✨ Kika in en stund på julmarknaden för lite mysstämning med bekanta ansikten, hantverk av högsta kvalitet och vackra ting.

✨

Vad har fångat sin uppmärksamhet i november?

Stjärnögonblick från oktober 2024

Oktober är färgsprakande träd som gnistrar i naturens mest magiska orangea färg innan de sista löven faller av grenarna. Inte undra på att varje foto i detta inlägg innehåller träd, hehe. Som vanligt har jag spenderat många timmar i naturens famn för att grunda mig i världen och mig själv efter utmanande äventyr.

Oktobers största äventyr är utbildningen till ACT-terapeut med flera dagar på plats i Stockholm. En ordlös samhörighet växer fram och frön som legat i ide växer upp som skott i min inre vårsol. Jag är på rätt väg. ACT visar sig mer och mer linjera med mina egna värderingar och min erfarna livsvisdom hittills i livet.

Jag har kunnat möta omställningen i vardagen med marginaler och mjukhet, liksom en följsamhet. Istället för att försöka hålla några slags ramar har jag lyssnat in förändringens nyanser och justerat efter mina behov i det. Ett nytt sätt för mig som känns mer intuitivt och tillitsfullt. Det har inneburit att jag har laborerat en del med den höga arbetsbelastningen på jobbet, satt gränser om och om igen och parallellt ökat min tid för återhämtning. Det behövs alltid mer vila i omställningar. Jag har därför inte kunnat lägga energi på skrivandet i den omfattning jag önskar, men jag vill tro att det kommer. Jag har prioriterat att använda den extra luften för att träffa vänner vid två tillfällen, med bonus att jag också fick en fin föreläsning ena gången och träffa en väns barn efter lång tid sedan sist.

Med den lilla energi jag har över efter jobb och studier så känns det snällt att jag i oktober har känt att det finns mer luft i dagarna. Det behövs och är efterlängtat.

Dessa ögonblick bidrar till luft och ljus i mitt sinne:

✨ Hänga hängmatta med utsikten ovan vid min sida och känna de djupa andetagen bottna.

✨ Oktoberlövens alla färger som får också alla andra färger i omgivningen att framträda starkare.

✨ När en klient som först visade en tuff fasad sårbart beskrev sina svårigheter i föräldraskapet med förståelse för att den egna barndomen hade satt sina spår. Att få det förtroendet. Att se öppningen. Att få komma in.

✨ Solglitter i vattenpölar med färgglada löv.

✨ När fikarummet på jobbet pyntades med ballonger och girlanger för tårtkalas då vi hade nått full svarsfrekvens på medarbetarenkäten. Ett härligt avbrott!

✨ Att betrakta höstlöven som virvlar ner från trädkronorna, prasslar längs marken och flyter med i vattendragens strömmar. Symboliken i att släppa taget, följa med flödet och hitta vila i det.

✨ Ett möte med en familj där barnens förälder uppmanade barnen att dela med sig av sina tankar öppet och genomgående hade ett så öppet förhållningssätt som påtagligt hjälpte barnen att berätta om det svåra.

✨ Disiga horisonter i grönblågrå nyanser.

✨ När kursansvarig kom med vägledning som stämde med det jag precis tänkt. Att känna mig hemma och kompetent i det jag utbildar mig i.

✨ Skarpa rosa och lila toner i den blå gryningen.

✨ Timmen på tåget till och från Stockholm när jag tar mig tid att skriva i flöde.

✨ Att landa i en övning i självmedkänsla och vara alldeles varm och mjuk i själen lång tid efteråt.

✨ Beröm från kollegor för hur jag har styrt upp våra egenkontroller som jag lagt ner mycket tid på (med en positiv känsla rakt igenom).

✨ Ett barn som förundrades över hur regnet stoppades av ett paraply.

✨ Podden ”Det inre skiftet” av Helena Önneby som grundar mig i min intuition.

✨ Hur vackert det nedbrytande och förmultnande också kan vara, som gångarna skapade av någon slags borre på trädgrenen ovan eller fjärilarna som fladdrar av liv efter att ha brutit ned visset materia.

✨ Att få läsa om mina favoritämnen i kurslitteratur, såsom anknytning, och förundras över människan.

✨ Att övergången till vintertid synkade så väl med min dygnsrytm.

✨ Den självklara medkänslan som genomsyrar varje möte med mina kurskamrater.

✨ Få klarhet i min ekonomi när oron smög sig på och förstå att det bara är gamla rädslor som spökar.

✨ Det skira ljuset i skuggan mellan trädstammar som ger mossan olika färgnyanser.

✨ Komma åt den där heliga vreden som säger ”nu är det nog” och känna en växtkraft i det.

✨ Möta barn i en svår situation och höra dem sätta ord på det i egna ord, att känna av att de har en grund av trygghet trots allt.

✨ När en kollega bad om kollegialt stöd i ett ärende och jag intuitivt kunde ge det som jag önskade ge i situationen.

✨ Orangelysande natur i synk med gyllene timmen.

✨

Vad har skänkt dig luft och ljus i oktober?

Stjärnögonblick från september 2024

September är höstvindar och rosa himlar, förändring och kvällsmys. Jag har försökt omfamna dagarna som en nystart och öppnat mig för andra perspektiv och möjligheter.

På arbetet har vi nu börjat arbeta mer i egna mindre team, med beredskap var tredje vecka (en hel vecka) istället för några dagar varje vecka. Det är en ny rytm att lära känna och vänja sig vid. Stora förändringar väntar inför nästa år med ny socialtjänstlag, vi är på många sätt redan där i vår kommun och jag följer med i de nya strömningarna. Hittar min form. Samtidigt som jag ställer om från heltidsarbete till halvtid. Ger utrymme för mig att växa vidare.

I slutet av september började jag min utbildning till ACT-terapeut. Det har varit omvälvande på flera plan. Det är som att delar av mig som sovit vaknar till liv igen, tillsammans med en ny mognad som jag också har med mig från tiden då de legat i träda. Jag ser möjligheten att få utvecklas till den jag vill vara ännu mer. Kurskamraterna är som en stor gruppkram av värme och inspiration. Undervisningen hakar i mina grundläggande värderingar och fördjupar dem. Det är här jag ska vara. Så känns det.

Också i skrivandet har jag fått nya insikter av att väcka skrivnerven till liv. Jag närmar mig det på ett annat sätt nu, i min takt. Jag har förstått att mina berättelser och ord behöver komma från en inre känsla och att skrivandet är en intuitiv handling i mig. Det betyder inte att jag inte kan planera mitt skrivande, bara att jag behöver skapa rätt förutsättningar för det.

Ett annat fokus i september har varit att se över mina utgifter och förbereda för två år på halva min inkomst. Jag mötte tack och lov en förstående läkare på vårdcentralen som hjälpte med intyg för särskilt högriskskydd. Det gör verkligen skillnad att slippa karensavdraget. Det är lättare att förebygga fler sjukdagar och längre skov.

Födelsedagen spenderade jag i skogen med en envis vän som erbjöd sig sitt villkorslösa sällskap en dag då jag helst ville gömma mig undan allt. Jag kämpar mycket med min fysiska hälsa och också hur den drabbar min sociala energi. Kvällsbaden i kallare grader har gett kroppen ro, och även om jag inte kan bada lika ofta nu då jag har för lång väg till värmen i kallgradig luft så ska jag försöka hålla i det under vinterhalvåret med målet ett bad i veckan.

Jag är nyfiken på vad det är som gror inom mig. Här är det som berört mig extra i september.

✨ Lila skymningar med molnen speglandes i stilla vatten.

✨ Asla som njuter i sitt hörn där solen lyser in och värmer.

✨ När ett litet björklöv föll ner i min skrivbok där jag satt i skogen och filosoferade.

✨ Lättnaden när läkarbesöket gick bra och motbevisade tidigare erfarenheter.

✨ Att få sällskap ut i skogen på födelsedagen och omfamnas av trygghet och ro i det.

✨ Födelsedagspresenter och hälsningar som lyste av omsorg, rakt in i hjärtat.

✨ Att börja terapeututbildningen med existentiella svar på frågan ”Vem är jag?”.

✨ Tåg som håller tidtabell.

✨ Söta småfåglar rufsiga efter regnväder.

✨ Få en kommentar på min födelsedag som gick under huden “Tack för att du är här”. <3

✨ Morgondimman som en mjuk omfamning som suddar ut konturerna också mellan mig och naturen.

✨ Barrtäckta stigar som lyser orange i höstsolens sken.

✨ Fågelformationer över himlen.

✨ Sara Stridsbergs nära språk, denna gång i ”Farväl till Panic Beach”. Meningar som känns och bränns.

✨ Förväntan i stegen när jag klev av tåget i Stockholm den allra första utbildningsdagen.

✨ Första frosten - hur den ramar in naturen, tar fram detaljer i varje växtlighet och återspeglar solglittret.

✨ Barr som regnade ner över mig liggandes i hängmattan i solstrimmorna.

✨ Få hem kurslitteratur som är sådant jag mest av allt gillar att läsa, med titlar som “Anknytning i praktiken”.

✨ När det föll på plats i mig att skrivandet är något intuitivt och som behöver utgå ifrån en känsla som skrivs ut.

✨ Ett yngre syskon som medvetet gick i takt med storasyskonets steg.

✨ Boken “Om natten” av Sara Jordan som tar sig in under huden med orden, som dessa ovan. “Jag svarade, jag orkar inte”. <3

✨ Ett knippe eklöv som växte ut på en smal gren från en avhuggen stubbe.

✨ När jag fick möjligheten att hålla i teammötet på jobbet och kände hur min ledarskapsförmåga vaknade till liv i det efter många år då jag hållit tillbaka den.

✨ Spontan kram med en kurskamrat efter ett nära möte på kursens första dag.

✨ Ljuset som bara finns om hösten, det krispigt guldiga.

✨

Vad ger dig en känsla av närvaro?