Några ögonblick av återhämtning

Jag loggade ut från sociala medier över helgen för att tydligare kunna höra mig själv bortom bruset av andras verklighet. Det tog inte många timmar innan jag omgiven av träd hörde mig själv igen och kunde skala av till kärnan. Jag fortsatte att söka vila i betraktandet och varandet. Jag fann det tydligast i dessa ögonblick.

Lyssnandes till vindens susande, med en grånande horisont bakom träden som stått emot vädrets krafter.

Vinternaturens eget stiliga stilleben av is, förmultnande löv och pinnar ovanpå en canvas av grus.

Garderobsblomman vittrar vår och vecklar gradvis ut sig i sin ungdomliga grönska bredvid sitt äldre syskon.

Med akvarellernas toner tappar jag rum och tid och följer ögonens lyhördhet och handens lätta drag med penseln. Drömmer mig in i motivet och låter lusten driva bort prestationen.

Att ha en söndagsrutin att följa. Att tvätta kläder, hänga favorittröjorna på tork längs den långa vägghyllan i mitt vardagsrum, ge växterna vatten och näring, få undan damm och lägga varje sak på sin plats. Att se allt som jag är så tacksam för, som jag har gjort till mitt. Att rå om mina rum, mitt hem.

Och att glida in i en annan berättelse, någon annans berättelse. Att få inspireras, känna igen sig och svepas iväg i någon annans perspektiv. Just i helgen lyssnade jag dock klart på en annan berättelse än den ovan. Nämligen “Allt jag fått lära mig” av Tara Westover. Rekommenderar den varmt!

Jag rekommenderar också att logga ut ibland, även om sociala medier sällan är något jag vill pausa på grund av allt fantastiskt det ger mig. Men ibland behövs det. Som under denna helg. När jag behövde höra mig själv bortom jämförelser med andra och käcka livsråd som kändes som hån. Jag har de bästa svaren till mig inom mig, och ibland hör jag det bättre när jag får vara helt i mitt eget sällskap.

*

Har du några ögonblick du sparat från din helg? Vad gör du helst “offline”?

Den tionde dagen vilar jag i omsorg

Det är den tionde dagen av behandlingen. Jag kan vila nu. Det finns omsorg, i mig och runt mig. Kroppen kämpar på när den nu reagerar på den stress den utsatts för under alldeles för lång tid. Värdena blir sämre innan det kan vända. Jag härdar ut lite i taget. Lämnar över på de sätt som går. Litar till de som förstår kroppens signaler. Långsamt börjar hjärnan kunna se samband igen. Ibland kommer ett skämt spontant mitt i det svåra. Personalen har lärt sig att jag ”svimmar långsamt” och vi skrattar åt att det i alla fall är tur det. 

Jag klappar mig själv ömt över pannan när det är svårt. Hämtar kraft i gråten, andetagen och i promenaderna runt sjukhuset med vildrosor och smultron i hörnen. Med vind i håret en stund. Jag hämtar kraft i era hälsningar, i bilder och videos från en grönskande sommar. I ord och poesi håller ni min hand. I kaffekoppen på eftermiddagen och kvällsteet tar jag in värme i kropp och själ. Omsluts av de trygga rösterna i mitt öra när jag ringer de jag älskar.

Jag ska klara det här. En stund i taget. Alltid en stund i taget. 

I midsommar känner jag strån i händerna på de stilla tjugo minuterna utomhus förmiddag och eftermiddag, äter egenodlade körsbärstomater efter hemresan igår och kanske får jag någon jordgubbe till kaffet.

Hur har du det? Var hämtar du kraft?

---

Follow my blog with Bloglovin

Att hämta hem sin själ

2019 var mitt övergripande ledord: hämta hem din själ. Här ger jag mig själv som ett brev, en hälsning från året som har gått, som kan påminna mig om hur jag kan göra för att hämta hem min själ. Berätta gärna i kommentarsfältet hur du gör för att hämta hem dig själv. <3

Hej du, du som kämpat så länge för att ta dig hit. Du som önskade att det skulle få vara snällt sen, när du hade övervunnit skuggorna. Det liv du lämnade lever vidare utan dig, ibland krockar du in i det på olika sätt. Sorgen det väcker och oron i magen är slitsam. Du kan bara göra vad du kan. Det är väldigt mycket faktiskt, och det har du visat detta år. Tack för att du har hämtat hem dig, om och om igen. För inom dig, där är det snällt.

Det finns ett skyddande fält runt din kropp som du har byggt upp under lång tid. Det håller nu. När människor inte vill dig gott kan du vända dig om. Ibland är det svårt att känna av var din gräns går. Du kan träna på det. Det är inte din kamp att vända någon annan. Lägg tillbaka skulden där den hör hemma. Möt de konflikter som behöver handling. Stå på din sida.
Ta ansvar för när du gör fel. Säg förlåt. När du inte vet, fråga. Resonera, reflektera, tänk högt med de som kan möta dig i kärlek. Låt dig vara sårbar med de som känner dina gränser och hjälper dig att hålla dem.

Ta hand om din kropp. Använd färgglada symboler för att spåra dina framsteg. Jag vet nog ingen som kan hålla i en träning så envist som du. Fortsätt gå. Kom ihåg känslan av att flyga fram över marken, och minns att det var detta år som tröskeln försvann. Låt den inte växa tillbaka. Bara gå. Ett steg framför det andra. Du kan gå hur långt som helst.

Sov skavfötters med katten, klappa henne tills ögonen faller ihop. Ta sovmorgnar. Gå hem på lunchen och lägg dig raklång på golvet och andas. Ta powernaps och boka in dem så att de blir på riktigt. Sjukskriv dig när du inte orkar. Låt morgnarna breda ut sitt långsamma stillsamma lugn över dig. Du har gått länge. Vilan är din bästa vän.

Låt dina ögon följa ljuset. Sök barnets förundran och håll den vid liv, håll den i dina händer med tallbarr och blomster. Var här och nu. Omslut dig med vatten, skogar och värmande eld. Omslut dig av den mjuka dimmans tystnad.

Du kommer att sakna dig när du inte kan vara närvarande, för det är så mycket vem du är. Det är okej. Du kommer att hitta dig igen. Släpp allt ibland. Ta en buss, åk ut till skogarna, klättra upp på ett berg och sitt i vinden. Du finns alltid där och väntar i tystnaden.

Åk bort när du behöver få komma hem. Du behöver inte åka långt, men åk till trygghet. Till skogen eller andra famnar. Till busungar eller äventyrliga vyer, till skärgården eller svampställen. Lyssna på regnet. Vänta på regnbågar. Tanka liv. Hitta hem.

Planera för hållbarhet. Skjut inte upp saker för länge. Om det går, gör mindre än du orkar. Livet händer. Du händer. När det händer, be om hjälp. Precis som du vill känna dig värdefull ger du andra den möjligheten när de får finnas där för dig. Men det är okej om du inte orkar. Ibland är det för jobbigt att ha människor nära, att förklara, att möta blickar. Du får klara det själv.

Sök hjälp även om samhället inte kan möta dig där du behöver det. Fortsätt söka hjälp. Fråga på alla håll, lägg ut trådar. Du ska inte behöva kämpa själv mot sjukdomar och system större än dig. Berätta hur du mår. Berätta vad du behöver. Även om ingen kan möta dig så har du sagt det till dig själv. Möt dig själv där du är. Sänk ambitionerna när det behövs, höj dem när det är dags. Försök inte att göra allt samtidigt, då händer ingenting.

Släpp klockan, kraven och listorna. Ibland är de dina vänner, men ibland behöver du bara få vara tidlös och fri. Prioritera bort. Säg nej. Välj det viktigaste. Även de roliga sakerna kan bli för mycket. Även om du skulle vilja rädda hela världen så måste du alltid rädda dig själv först. Ibland behöver du stänga ute världen för att kunna det. Det är okej.

Sätt dina händer i jorden, se frön växa. Sträck ut din kropp i solhälsningar och krigarpositioner. Meditera för att skapa distans mellan dig och dina tankar, och för att bli lite mer hel än du var innan. Meditera dig in i lyhördheten.

Känn varje känsla tills den kippar efter luft och bleknar bort. Skrik i kuddar, gråt tills det inte finns några tårar kvar, prata ur dig ilskan och besvikelsen och låt det komma. Värk ur dig smärtan. Fastna inte, för det är inte känslans önskan. Låt den få gå vidare. När det gör riktigt ont, vira in dig i en kokong av filtar tills du är redo att flyga igen.

Skriv. Du är inte du när du inte skriver. Även när orden skrämmer och tröttheten tar ifrån dig språket är de dina vänner. Leta efter dem, använd de ord som finns. Ta med dig kameran ut i gyllene timmen, låt dig finnas där i alla ljus och känn in vinklar och toner som gör dig hel.

Var inte mindre än du är.

Värna din integritet men låt ingen förminska all den livskraft som bor i dig, de erfarenheter som har fört dig hit. Vänd dig till de som vet vem du är. Fortsätt söka dina sammanhang. Du kommer att hitta hem en dag. Det kommer att finnas rötter som du har skapat genom åren. Tillåt dig att vara vilsen ibland. Det är då du vet när du har hittat hem.

Utmattning - 10 tips för ett nytt sätt att leva

Jag drabbades av kronisk utmattning som en följd av långvarig psykosocial stress. Jag var sjukskriven i över tio år, och under den tiden hittade jag ett nytt sätt att leva. Ett hållbart sätt, som jag behöver aktualisera om och om igen. Strategier för självomsorg som gör det möjligt för mig att fungera väl och leva ett meningsfullt liv trots att jag troligtvis aldrig blir helt återställd. Jag hoppas att detta kan vara värdefulla tips för dig som hamnat i utmattning, och för dig som vill förebygga risken för det.

1. ACCEPTERA ATT DU ÄR SJUK

Acceptans är kanske det allra svåraste med att vara kroniskt sjuk. Det är svårt att acceptera att jag inte orkar som andra, att jag inte kan göra som jag vill och det jag mår bra av. Med lite ork är det lätt att fastna i passivitet och offermentalitet. Det är så vi alla fungerar när vi mår dåligt. MEN när du fortsätter vara trött dag efter dag så hjälper det inte längre att tycka synd om sig själv.

Det är inte lätt att acceptera. Ändå är det mitt allra viktigaste råd till dig som är utmattad. Acceptera att du är sjuk. Ta det beslutet varje morgon, säg "jag är sjuk idag också". Acceptera det precis som det faktum att du inte blev så lång som du hade önskat eller att du inte har perfekt syn. Så länge du inte accepterar det kommer din kropp att leva i stress över det. Och hur lätt det än är att falla in att tycka synd om sig eller fortsätta springa på så skadar det dig så mycket mer i längden. Du kan lära dig att leva med det utan att det begränsar din livsglädje.

2. DET VIKTIGASTE FÖRST

Som frisk kan du ofta göra det roligaste först, eller det mest akuta. När du är sjuk behöver du hitta en annan prioriteringsordning. Nummer ett är att äta bra. Nummer två är att sova så mycket du behöver. Ibland är det tolv timmar per natt, eller en halvtimme efter lunch eller 10 minuter på eftermiddagen.

3. LÄR KÄNNA DIN KROPP

En nyckel för mig var att förstå hur min kropp fungerade. Vad den behöver, hur den reagerar på vad. Vilka muskler sitter ihop med vilka? Hur belastar jag kroppen med olika rörelser? Det finns sjukgymnaster som är utbildade i basal kroppskännedom som kan hjälpa dig att hitta en ingång. Det finns även övningar i kroppsskanning (t ex i mindfulness/meditationsappar) som kan vara till hjälp. Varje morgon känner jag in hur kroppen har det idag, för att bedöma vad som är rimligt för dagens aktiviteter.

4. ÅTERHÄMTNING MED UTMATTNING

Hitta sätt att vila. Se till att det är ditt sätt. Inspireras av andra, be om råd men hitta ditt sätt. I början blev jag mer stressad av att inte göra något, så jag vilade i rörelse. Jag löste korsord, gick långsamma korta promenader, diskade med mjuka rörelser, började odla fröer. Med tiden är mitt bästa sätt att vila att meditera eller bara lägga mig ner raklång på golvet en stund. Pausa. Djupandas. Och fortfarande är det vilsamt för mig att påta med växter och ta långsamma promenader.

5. TÖM HUVUDET

En av de viktigaste sakerna jag gör regelbundet är att skriva eller rita ur mig saker som rör sig i huvudet. Sådant jag ska komma ihåg att göra, tider jag ska passa... Också oro, känslor, frustration, sorg. Annars blir jag så trött av att hålla reda på det. Jag har också lättare att se saker utanför mitt huvud, eftersom den typen av koncentration som krävs för att föreställa sig saker, är skadad av utmattningen.

6. UTTRYCK DINA KÄNSLOR

Uttryck känslor regelbundet. Om du är besviken för att du inte orkar med eller frustrerad och ledsen för att du tappar ord, skäms för att du glömt bort något - säg det. Precis som med tankarna behöver också känslor ut. Fråga någon närstående/vän eller någon annan person i din närhet om du ibland får ringa och klaga av dig, att det skulle hjälpa dig. Inled ett telefonsamtal eller meddelande med "får jag bara klaga lite så jag får ur mig det". Sen kan det vara bra att balansera upp med att berätta om framsteg och bra dagar också. Om det är något jag har lärt mig så är det att återhållna känslor kan skapa både värk och utmattning i kroppen.

7. SLÄPP ALL PRESTATION

Försök att "bara vara". Människor som har varit starka för länge, presterat för hårt, blir ofta utmattade. Tålamod och medkänsla är min medicin. Om du återhämtar dig från utmattning så tar det ändå tid. Låt det ta tid. Ha inte bråttom "tillbaka". Lär känna din kropp i sitt nya tillstånd. Testa hur den mår av olika tempon, också det allra långsammaste. Kanske är det viktigaste i livet inte att tjäna pengar igen, kunna "göra nytta" eller vara stark. Kanske är det att kunna vara med sig själv. Hur mycket jag än längtar efter att springa så är mitt mål inte längre att springa en mil utan att kunna springa en liten bit då och då för att få den där känslan jag gillar av att vara stark och fri. Det betyder inte att jag inte kan springa en mil, men utan att vara här och nu med min kropp så kan jag ingenting.

8. SKAPA NYA HÅLLBARA RUTINER

För mig har rutiner varit A och O. Att hitta en balans i dagarna är det allra bästa. Om dagarna ser ungefär likadana ut finner kroppen en vila i det och det går att långsamt utöka aktiviteten och justera tiden. Det är så klart lättare sagt än gjort. Om jag träffar en vän en dag så är jag genast tröttare nästa dag, vilket gör att jag inte orkar följa samma rutiner som dagen innan. Det betyder ju inte att jag inte ska träffa min vän. Det finns ändå en hel del visdom i att försöka ha jämnt program över dagarna, om det så är att äta frukost och lunch samma tid varje dag.

9. SKAPA DIN MENING

Jag ser det som att vi kan skapa vår egen mening med livet. Värna din tid och fokusera på det som ger dig mening och lust. Jag hittar mest mening i att vara närvarande här och nu. Se det som redan är. I detaljerna, i människor omkring mig, i möjligheterna jag har.
Vad ger dig mening? Vad vill du uppnå med mitt liv? Hur är det möjligt att ta realistiska steg dit utifrån det läge du är i just nu?

10. BERÄTTA FÖR DIN OMGIVNING

När du själv har kommit fram till mer kring vad du behöver är det bra att involvera sin omgivning. Berätta vad du behöver, vad som har hänt dig, hur det är annorlunda nu. Gör gärna det regelbundet, för det kommer antagligen att förändras mycket med tiden och ju mer du lär känna din kropp i sitt nya tillstånd. Var tydlig och konkret, och säg också vilken "hjälp" du vill vara utan.

*

Var hittar du din återhämtning? Vilka är dina erfarenheter av utmattning?