Stjärnögonblick från oktober 2023

Oktober inramas av orangegula trädhorisonter och ett insmygande höstmörker. Den försämring som skett i min hälsa, med ökad utmattning efter förändringar på jobbet, har varit påtaglig även i oktober. Jag har skalat av, prioriterat bort, begränsat intryck, ökat sömntimmarna och sänkt krav.

Skrivkursen sjätte och sista träff landade fint och jag är nyinspirerad i mitt romanprojekt. Även om jag är lite för trött för att helt få till det just nu känns det livgivande att ha den känslan igen.

Bortsett från arbete har jag fokuserat på målet om att ta körkort. Allt annat har egentligen fått stå tillbaka. Körlektioner och privat körning på helger och kvällar efter jobbet och intensiva teoristudier har avlöst varann. Jag klarade teoriprovet på första försöket och fick lite mer mental kraft av det.

Efter de flesta arbetsdagar har kroppen somnat i ren utmattning. Jag har kämpat på en stund i taget, satt gränser, signalerat mina behov och bromsat med enstaka sjukdagar. Utbildningsdagar om barnsamtal, delaktighet och unga lagöverträdare har varit bra ombyte för hjärnan. Liksom att jag har tagit alla chanser jag kan för att få dagsljus och naturnärvaro.

November har börjat som ett uppvaknande om att jag behöver bromsa ännu mer än jag tidigare trott. Låt oss vara extra rädda om oss själva och varandra den här vintern. Skapa stjärnögonblick i din vardag, se det som finns nära och vårda din självrelation lite extra. De råden ska jag ta fasta på.

Oktobers stjärnögonblick följer här.

En lunchpromenad i dagsljus när det fanns möjlighet.

Få tummen upp av en främling när jag övade backparkering med körskolläraren.

Skratta så att det gjorde ont i magen när en deltagare på skrivkursen läste upp en enastående text skriven enbart med ord som började på F. Genialiskt!

Virvelvindar med löv.

Disiga horisonter där världen blir som ett mjukt konstverk att vila ögonen på.

Doften av kardemumma.

Strosa med en vän på Strängnäs marknad precis i lagom tid innan folkmassorna vällde över.

Att klara teoriprovet på första försöket! Överväldigande glädje 😃

Färgerna i skogen i oktober, löven och träden och vätan med solens skärpa när himlen är klarblå.

Sparka runt i lövhögar (igelkottssäkrat först såklart).

✨ När min närmaste secondhandbutik fick in en hel kollektion skolplanscher och jag kunde knipa åt mig några stycken som jag tycker väldigt mycket om <3!!!

✨ Solskenet som fick björkens gula löv att lysa som egna solar.

✨ Barr som färgar skogsstigarna jordigt orangebruna.

✨ När jag kunde svara rätt på en övningsfråga om körteori för att jag tidigare samma dag hade mött situationen i trafik. När hjärnan kopplar i nya ämnen, häftig känsla!

✨ Omslutas av dimman som kompade bra med min känsla den dagen.

När en förälder jag mötte i arbetet uttryckte att det kändes bra att prata med mig.

Hitta “Vår gröna kokbok” för EN krona efter att ha hållit emot att köpa den nytt i flera år, på ett spontant loppisbesök.

Att komma på mig själv med att kolla döda vinkeln när jag ”byter körfält” på promenaden. 😂

Reflektioner av himlen och trädens färgrikedom i vattenpölar, som två världar i en.

Förståelse från kollegor när min hjärna kraschar av alla intryck. Att få landa i acceptans för det även utifrån.

Någon som finns där i andra änden av telefonen och bara låter mig få finnas i allt som känns.

Värmen från kaffekoppen en kulen morgon.

Att ha förberett mig med en trygg person jag kunde ringa oavsett resultat på teoriprovet. Så mycket självomsorg i det.

Speglingar av att det jag genuint vill förmedla till andra når fram.

Dricka termoskaffe med utsikt från ett berg och känna vinden i håret.

Vad väcker din förundran?