Jag är ingen svampexpert, men jag verkar däremot ha rätt blick för att hitta kantareller. Detta svampår är det nog inte svårt för någon att hitta skogens guld men om du behöver lite stöd dit så ska du få mina bästa tips! Jag bjuder också på hur jag går tillväga när jag plockar, lagrar och lagar dessa läckerheter.

Hitta kantareller

Gula kantareller

Gula kantareller gömmer sig ofta i fuktig mossa eller under löv men när de växer till sig gör de sig väl synliga med sin klargula färg. De gillar att växa i lummiga täta skogar där solen inte ligger på direkt. Kantarellerna växer helst nära vattendrag, i spår där vatten kan samlas och gömmer sig gärna i mossa och under löv och grenar som bevarar fukten. I backig skog ska du leta i nedre delen av backarna, då det är där fukten samlas.

Sommarkantarellerna som är mer kompakta och runda i sin form växer gärna i utkanten av skog, i backar och lite torrare än den gula kantarellen. De tål mer sol, men behöver också mycket vatten. På öar där luften kan hållas fuktig finns de ofta redan i juni.

Trattkantareller

Trattkantareller växer som bäst i fuktig mossa. Gärna i hålor under stenar och rotsystem. Har det varit omväxlande regn och sol i höstdagarna finns det säkerligen kantareller. Trattkantareller verkar föredra barrträd men växer ofta i blandskog. Liksom de gula föredrar de backar men på lite mer öppna ytor.

Kantarellerna sprids liksom annan svamp lätt med rådjuren. Om du följer rådjursstigarna i skogen eller spår efter skogsmaskiner så kommer du garanterat att råka på några kantareller. Svamp sprider sin mycel genom rotsystem på t ex träd, vilket gör att du lätt kan hitta trattkantareller runt ett helt träd. Väldigt ofta barrträd som tall och gran. Trattkantareller växer sällan ensamma.

Plocka kantareller

När jag plockar kantareller försöker jag låta den sista rotdelen sitta kvar i jorden eller så bryter jag av den och lägger tillbaka den i jorden. På så vis kan kantarellerna fortsätta växa och sprida sig och du kan återvända dit igen för nya kantareller. Jag låter också de minsta svamparna vara kvar så att de får växa till sig. Eftersom kantareller är ganska lätta att rensa försöker jag också ta bort barr och löv redan i skogen. Som princip: lämna så mycket av skogen som möjligt i skogen. Då blir det också mindre att rensa hemma.

Rensa kantareller

Hur man rensar svamp beror kanske mycket på hur perfektionistisk man är och hur mycket smuts svampen samlat på sig. Jag slänger ofta ner kantarellerna i ett vattenbad, låter vattnet rensa upp en del och skrubbar bort den värsta smutsen med mjuka fingerrörelser. Ett annat sätt är att rensa dem utan att blötlägga antingen för hand eller med en mjuk svampborste. Det går också bra att göra när de torkat, beroende på hur smutsiga de är.

Lagra kantareller

Kantareller är den bästa svampen för torkning ihop med trumpetsvamp. Annan svamp är bättre att förvälla (koka i sin egen vätska tills den kokat bort) och frysa in.

Dela kantarellerna i mindre bitar och torka på tidningspapper, i hushållstork eller i ugn på låg temperatur. I ugn kan de bli lite brända, så bäst är om du kan lufttorka. Svampen ska vara snustorr när den har torkat klart. Förvara sedan i väl rengjorda glasburkar. Självklart går det bra att också förvälla och frysa in.

Tillaga kantareller

Efter en tur i svampskogen är det obligatoriskt med minst en svampmacka till kvällen. Finns nog inget godare än smörstekta färska kantareller efter att ha varit ute i en fuktig skog. Mitt bästa recept för svampsmörgås (med inspiration från extramamman):

Svampsmörgås

Rensa kantarellerna, dela dem i mindre bitar (gärna för hand).
Hacka lite schalottenlök.
Fräs svampen i en stekpanna tills vätskan kokat bort.
Lägg i smör/olja och schalottenlök, fräs tills löken mjuknat.
Ha i en liten klick dijonsenap, rör ihop.
Häll på valfri grädde (vispgrädde blir godast) och rör medan svampen suger i sig grädden.
När det kokat ihop och har konsistensen av en krämig sås tar du av från plattan, kryddar med salt (gärna havssalt) och svartpeppar (eller citronpeppar).
Om du vill kan du steka brödet lätt i pannan för att ta vara på de sista smakerna innan du fördelar den stuvade svampen på det.
Jag brukar garnera med persilja ovanpå. Även riven ost gör sig gott som topping. Njut ihop med en kopp te.

Kantareller gör sig också gott i grytor och som pastasås eller brunsås. Knaperstekta kantareller ger det lilla extra som garnering på pizza.

Har du något gott kantarellrecept eller något tips du vill dela med dig av i ämnet?

Yoghurtfrukost och kaffe stugsemester-8907.jpg

I fem dygn lämnade jag stressen hemma och landade i tystnaden, med naturen som enda sällskap. Det var nödvändigt för att låta känslor och tankar landa in i kroppen när stressen hade försatt mig i ett tillstånd där tankarna snurrade som av sig själva och en kropp som var alldeles överväldigad av trötthet. Vilken ynnest att ha en vän som lånar ut sin stuga till mig och katten när vi behöver lämna alla intryck i stan för en stund.

Asla gillade inte riktigt regnvädret de första dagarna och höll sig nära huset eller inne. Jag drog på mig en rejäl förkylning innan jag fick upp värmen och kunde sova bort den utmattning jag kom dit med. Så jag och Asla myste ihop oss i stugan och vilade ut båda två. Sen var jag redo att möta den fuktiga skogen och duggregnet, i gummistövlar och regnjacka.

Fuktig skog talar till mig på ett starkt sätt. Den grundar mig i diset och svärtan. Färgerna känns djupare och fukten ger friskhet i mina lungor. På myren bildades det droppar i spindelväven mellan lingonklasarna och i mossan gömde sig skogens guld: kantareller. Som jag längtat efter detta.

När regnet hade lagt sig låg molnen kvar över landsbygden, men det gjorde mig inget. Solen har en tendens att kräva något, att vilja ta vara på den genom aktivitet. Jag var här för att vila. Det gjorde jag också, mellan boksidor och framför braskaminen. I långsamt druckna kaffekoppar och sovtimmar både nattetid och dagtid. Tills vännen skickade ett tips från den lokala gruppen om en loppis, ca 1 km från stugan.

Det var en perfekt start för att komma ut och röra sig lite. Och vilka fynd jag gjorde. Det bästa var en kameraryggsäck för ynka 30 kronor som säkert hade kostat närmare tusenlappen som ny. Annat jag fyndade var en liten mortel, en skål i keramik, ett set med 6 assietter och två ljusstakar i trä. Sånt där som alltid har en plats i hemmet. Jag hade letat efter assietter i den storleken och även ljusstakar i trä.

En annan dag gjorde jag en längre utflykt. Jag ville ta vara på tiden även om långsamhetens lov även gällde denna dag. Jag strosade längs landsvägen, kikade in i skogarna omkring, sprang in i kantareller lite varstans (vilket svampår ändå??!!), lät vindarna rufsa i håret och vilade ögonen på vetefälten.

Målet var den lilla orten Ängelsberg. Jag har alltid tyckt att Ängelsberg känns spöklikt och att det vilar något kusligt över samhället med sina tinnar och torn på husen, bruket och oljefabriken.

Huset nedan tycker jag är extra spöklikt och fascinerade. Jag tror är ett gammalt församlingshem eller en skola. Jag undrar vad det är som ger rysningar och kalla kårar. Tänker mig ofta att det sitter någon där på bänken på den främre trädverandan och vakar över byn. En del historia har jag fått till mig genom tidigare turistande men just det här huset är ännu en gåta för mig.

Det slutliga målet innan jag vände tillbaka var detta. Åmänningen, blank med sina dimmiga horisonter. Tystnaden. Stillheten.

Några dagar senare klev jag ner från bryggan och välkomnades upp av en värmande höstsol.

Sinnesron tog jag med hem. Liksom naturens skatter. Blåbär och lingon i mängder! Kantarellerna fyllde borden i stugan innan jag plockade ner dem i lådor och tog hem dem för sista torken. Fjällig taggsvamp, vanlig taggsvamp och karljohansvamp förvälldes hemmavid och frös in för extra smak i höstens mat.

Jag tycker om att starta på nytt i hösten. Utvärdera, planera, inventera behov, reflektera och planera med mål. Istället för denna stora process jag brukar ta mig tid för inför hösten skalade jag av. Processen i sig säger så mycket om hur mål och behov ser ut nu. Avskalat, enkelt, kravlöst, i flöde och medvetet närvarande. I tillit till vilan.

Jag hade en önskan till mig själv för denna vistelse som jag sköt upp ju längre tiden gick. Det fick bli i mån av ork och jag trodde inte att det skulle bli av. Sista kvällen innan jag packade ihop kom lusten och orken.

I gyllene timmen strax innan skymningen iklädde jag mig sommarklänningen och smög in mellan träden. Bland envisa mygg och sjunkande grader svängde jag runt framför kameran tills mörkret tätnade omkring mig. Som en dans för Moder Jord. Som ett farväl till sommaren. Jag somnade med en känsla av att jag nu var redo att möta stadens brus igen och hösten på nytt. Det var jag. Även om jag också skulle ha kunnat stanna här för alltid. En dag ska jag leva med naturen som sällskap.