Otämjbar av Glennon Doyle

Jag sträckläste Otämjbar på två dagar. Jag kunde inte sluta. Det är som en storm som drar in i ens inre och rensar bort alla patriarkatets internaliserade skygglappar. Ord som får en att se den omdanande och oundvikliga sanningen. Hur kvinnor världen över tämjs in i en roll som förminskar dem som människor. Och män också för den delen.

Doyle ger målande exempel från sitt liv och sina barns liv om hur flickor tidigt lär sig att anpassa sig och vara till lags, tämja sitt inre. Liksom pojkar som lär sig att inte känna. Det är en stark kraft i orden och exemplen som präglar boken kommer nära och känns igen. I kapitel efter kapitel känner jag hur min ryggrad rätas ännu lite till, och hur den mjuka kvinnokraften strömmar igenom sidorna med full styrka. Här finns mod, sårbarhet och jävlar anamma. En uppmaning om att vi kan förändra världens ordning, och jag tror på det Doyle skriver. Det går rakt in.

Jag skrattade, grät, blev arg och hoppfull omvartannat. Här finns allt. Här finns det som behövs för att släppa sig själv fri, och andra. Att våga vara sig själv och frigöra sig. Jag vill ge den här boken till alla kvinnor i min närhet. Jag vill att de ska läsa Glennons ord och släppa loss sig själva. Känna allt, föreställa sig det bästa och se till att få det. Låta livet hända dem.

Om vi skulle släppa oss själva och varandra fria skulle vi åstadkomma världsomvälvande förändring - i kärlek. Den här boken hjälper mig att tro på det. Tro på mig och min förmåga att använda min kärlek i världen. Det börjar inifrån, i att ta hand om och möta sig själv. Doyle vägleder oss med sin skärpa och visdom i hur vi bäst kan göra det, utifrån sin egen erfarenhet.

Jag vill också sätta boken i handen på alla män. Så att vi gemensamt kan säga att det räcker nu. Att vi behöver tillåta oss att vara oss själva, att möta känslorna och befria våra inre sanna jag. Vi kan leva vilda, vi behöver ingen bur. För som Doyle säger, och som ska bli mitt nya livsmotto: “Vi kan klara svåra saker”.

Detta är en skatt. Se till att ge dig själv ett exemplar av Otämjbar. Det är ren självkärlek och inspiration till ett på riktigt rikare liv. Ge den också till andra som en kärlekshandling. Denna bok innehåller något vi alla kan behöva mer av. Den är en ögonöppnare. Och den tar emot oss med öppna armar.

Så att vi minns att vi kan klara svåra saker.

BOK | Lev livet fullt ut av Eckhart Tolle

Lev livet fullt ut är en bok som jag har fått tipsad om flera gånger de senaste åren. Från människor i min närhet som lever i en anda av medveten närvaro och andlighet. Jag som för några år sedan var väldigt skeptisk mot allt vad tro och mystik handlade om blev ändå nyfiken. Dessa människor hade något jag ville ha. Det är därför en bok som har hängt kvar i mitt minne. Är du också nyfiken på medveten närvaro och andlighet?

Att bli medveten om sina tankar

I min strävan efter att må bättre har jag insett att mitt tänkande är en nyckelfråga. Hur jag betraktar världen, bedömer den och människorna i den (inklusive mitt eget jag) styr hur jag mår. Under första läsningen var jag inte redo att ta till mig den på det sätt jag nu kan. Mitt behov av kontroll var större än min förmåga till tillit. Ändå fanns upplevelsen och idéerna kvar i mig, och dess frön har grott i mitt omedvetna. Jag har på andra vägar, genom meditation och andra andliga texter, har tagit mig närmare den medvetna närvaron. Jag har som Eckhart Tolle kallar det "gett mig hän och lämnat över". Processen dit kan se så olika ut. Eckhart Tolle ger några verktyg till hur vi kan starta den resan mot medvetenhet.

Att frigöra sig från intellektet

I Lev livet fullt ut beskrivs det hur vi kan befria oss från psykologisk smärta. När vi släpper taget om våra tankar och föreställningar öppnar sig något nytt. Det är inte en helt enkel uppgift, så klart. Boken är skriven som i en samtalsform bestående av frågor och svar. Tankarna både provocerar och väcker nya tankar, och genom provokationerna utmanas min självbild och mitt intellekt lite till hela tiden. Att "bara vara" och inte tänka är en svår konst, och ändå kanske den enklaste paradoxalt nog. Eckhart Tolle ger hopp och också stora utmaningar. I min läsning tycker jag att jag får ord på vad jag försöker uppnå och leva i.

“Eckhart Tolle klargör också att kroppen är nyckeln till vår inre ocean av kunskap och vägen till sinnesro. Dessa ingångar eller portar, som han kallar dem, kan alla användas för att ta oss tillbaka till nuet, där inga problem finns. Det är bara i nuet som vi hittar glädjen och kan omfamna vårt sanna jag”.
(Ur förordet)

En kritisk blick på "Lev livet fullt ut"

Det är lätt att bli kritisk och slå ifrån sig. Jag väljer att hålla ett öppet sinne. Jag skulle ibland använda andra ord själv, beskriva det mer öppet. Ändå är det tankar som vägleder mig vidare i mitt andliga sökande. Kanske väcks det nya tankar, ett kärnbudskap att använda även för dig? Visdomen ligger ju också inom dig själv, vad du gör av orden.

Eckhart Tolle är mycket bestämd i hur han ser på andlighet och vägen dit. Det gör mig skeptisk ibland, eftersom jag har en tro på att alla människor behöver finna sin egen ingång. När jag låter det få vara "hans sanning" är det lättare att ta till mig boken, och skapa min egen sanning med inspiration från de tankar som väcks.

I vissa avsnitt stör jag mig på att han formulerar sig så heteronormativt, i motsatspar manligt och kvinnligt och pratar om kvinnors gemensamma smärta. Det är väl tyvärr inte den enda boken i världshistorien som använder sig av det synsättet. Jag försöker, i bokens anda, bortse från detta. Självklart behöver vi också förstå boken utifrån vem det är som skriver den.

Att släppa taget och acceptera nuet

Eckhart Tolle beskriver hur vi kan återföra oss själva till nuet, gå in i varje situation som att den är menad att vara precis som den är och möta den i acceptans. Att frigöra sig från egot och smärtkroppen som styr vårt medvetande när vi är omedvetna. Det är också ett sätt att lära känna sig själv, på djupet. Vad är det att vara människa? Hur kan jag vara här och nu? De grundläggande principerna för medveten närvaro tydliggörs och får form.

Huvudbudskapet är att släppa taget och vara här och nu. För att maximera upplevelsen av livet. Och visst är det ändå en närvaro i nuet som vi längtar efter? Fri från morgondagens bekymmer och gårdagens ångest? Om du är nyfiken på andlighet är det här en bok som kan dra fram en hel del tanketrådar att fortsätta utforska. Jag rekommenderar att läsa någon eller några sidor för att sedan låta dem finnas med i ditt medvetna i vardagen. Att skynda sig igenom den går emot själva essensen. Ge den tid. Och som sagt, ge den en ny chans om du längre fram känner dig mer övertygad.

✶

Har du läst den? Vad tyckte du? Hur ser du på andlighet och medveten närvaro? Berätta!

✶

MER OM MEDITATION

MEDITATION | kom närmare dig själv
MEDITATION | övningar för dig som vill hitta fokus

52 listor för självkännedom av Moorea Seal

52 listor för att lära känna sig själv och utvecklas?! När jag såg att några av mina favoritbloggare skrev om boken "52 lists project" väcktes min nyfikenhet. Sedan den landade i mina händer har det knappt gått att slita sig ifrån den.

Jag har varit en listnörd så länge jag kan minnas. Jag har listat allt och lite till. Mest har jag skrivit listor om mig själv, för att försöka förstå vem den där filuren på insidan av huden egentligen är. När jag var barn köpte jag Mina vänner-böcker och fyllde i dem om mig själv. För att se hur jag förändrades genom månaderna och åren. Självkännedom har alltid varit ett stort intresse, introvert som jag är. I otaliga timmar har jag frågat mig:

Vem är jag och vad är det att vara människa?

För många säkert en jobbig fråga. För mig den roligaste och mest fantastiska fråga jag vet. 

Moorea Seal gör i denna bok det som jag ibland ser som mitt livsuppdrag. Med listor om allt från drömresor till mina inre kvalitéer hjälper hon mig att fånga upp mina livsvärden. Hon hjälper mig att se vad som är viktigt i mitt liv. Dessutom ger hon mig verktyg att lista ner det utifrån olika teman som verkligen bär mening. Här får jag varje dag landa en stund med mig själv, i en rubrik för veckan som finns där i mina tankar under dagarna. Jag återkommer ibland också till tidigare listor när något viktigt dyker upp eller för att ett ämne känns extra aktuellt.

Många gånger sitter jag bara och betraktar de ljuva naturbilderna medan jag reflekterar över veckans rubrik. Bilderna är så enastående att jag kan tappa rum och tid fullkomligt. För någon som värderar estetik så högt som jag gör är detta som att få kliva in i de allra vackraste delarna av världen. Inspirerande och lugnande på samma gång. Återkommande i boken dyker det upp söta illustrationer och årstidsfotografier som ger mig ny lust att upptäcka världen omkring mig.

Jag får även en viktig uppmaning om att försöka ta ner de där drömmarna till nuet. Låta dem få en annan form och ändå behålla sin innebörd. Vad kan jag göra för att ge mig själv det jag mår bra av just idag? Hur får jag in det i mina rutiner och formar ett liv baserat på det som just jag vill och önskar? Vad vill jag resa bort till? Kanske finns det i en annan form där jag redan är.

Att lära känna mig själv är och kommer alltid att vara mitt livs mening. Att få komma mig själv närmare, och därmed också andra. Att förstå vad just jag behöver för att må bra och för att jag ska kunna leva ett liv baserat på det. Det är självkännedom för mig. Den här boken ligger så nära min strategi för hur jag tar mig an mina personliga mål. Det är som att jag har hittat en själsfrände där ute i världen. Någon som i listformat hjälper mig att komma närmare mig själv.

Jag kan verkligen rekommendera denna bok om du också är en person som vill djupdyka i självkännedom och tycker om att reflektera över livets olika sidor. Om du dessutom är en listnörd som jag så kommer du att älska den minst lika mycket som jag gör. Nästa år vill jag ta mig an "52 lists for Hapiness" som är en annan variant också skriven och illustrerad av Moorea Seal.

Beckomberga - ode till min familj av Sara Stridsberg

Jag har haft en förälskelse i Stridsbergs språk sedan den dagen jag läste första raden i Happy Sally. När jag sedan läste Drömfakulteten fanns det inte längre någon som kunde mäta sig med det språket. Därför hade jag mycket höga förväntningar på denna bok.

Beckomberga handlar om precis det titeln antyder, mentalsjukhuset Beckomberga. Vi får följa huvudpersonen Jackie, vars pappa är intagen på mentalsjukhuset, och hennes relation till sjukhuset. Boken tar läsaren genom en sammanflätad gemensam men ändå splittrad berättelse med perspektiv från patienter, läkare, hennes mor och miljö. Från Jackie som barn till en vuxen med ett eget barn. Från intaget till den sista patienten. Från liv till död och död till liv och det som hände däremellan.

I början var det lite rörigt och jag hade svårt att komma in i berättelsen, men en bit in i den hade jag blivit lika fascinerad av orden som tidigare. Dialogerna är så starka. Jag önskar verkligen att vi människor kunde prata med varandra på det sättet helt naturligt. Så mycket poesi! Stridsberg är en av de främsta nu levande dramatikerna i Sverige enligt min mening och jag verkar inte kunna upphöra med superlativen när det gäller den här författarens språk och skicklighet.

Det finns också en outsinlig förmåga att skapa karaktärer som i grunden gör oförlåtliga handlingar men kommer undan med det för att de är så mänskliga i Stridsbergs gestaltning. Författaren dömer inte karaktärerna och låter dem få tala för sig själva - en viktig balansgång. Jag kommer på mig själv med att ha tårar i ögonvrån, att bli upprörd, att vilja krama om Jackie, att fnissa till och himla med ögonen. Ni vet, så där som en bara kan göra när en bok verkligen lever sitt eget liv inuti.