2023: ta skydd mot vindarna

Mitt ledord för 2023 var växtkraft. Växandet har definitivt blivit verklighet. Dock på bekostnad av min hälsa många gånger. Jag kan dock se att det har varit oundvikligt. Det har handlat om omständigheter bortom min kontroll. Det jag har kunnat påverka, min egen inställning och mina gränser, har jag hanterat så gott jag har kunnat. Jag hade inte kunnat göra mer. Självomsorgen har funnits där på alla sätt som varit möjliga.

Jag har utvecklats enormt i mitt arbete som socialsekreterare detta år. I början av året fick jag chansen att göra barnutredningar igen. Med gott stöd kunde jag utvecklas utifrån mitt eget arbetssätt och bli trygg i det. Sedan fortsatte jag vidare till mottagningen som var på väg in i en omorganisation med allt det innebär. Många kollegor valde att lämna och många nya kom in. Två dagar i april spenderade hela enheten tillsammans på Södertuna slott för planeringsdagar som både gjorde gott för samhörigheten och lämnade oro inför höstens förändringar.

Vardagen i arbetet har inneburit stora utmaningar i att värna min energi. Jag har som en följd av ökad stress och större väderväxlingar ökad värk och trötthet som jag tålmodigt försöker lära mig att leva med på nytt. Anpassningar på jobbet, meningsfullheten i klientmöten och stöttande kollegor har varit avgörande för att orka med. Jag har fallit ihop i stress många gånger om i år och haft en tilltagande sjukfrånvaro sedan vi i september flyttade till öppna kontorslandskap. Sent omsider har jag fått ett eget rum och jag tror att det kommer att bli bra. Jag har också fått igenom särskilt högriskskydd så att jag slipper karensavdrag de där enstaka dagarna då jag inte kommer ur sängen. En stor lättnad.

Vägen mot körkort har varit allt annat än smärtfri. Som jag har kämpat! Och jag lovade mig i början av året att jag skulle göra allt. Det har jag gjort. Ännu är inte körkortet i hamn och jag har full förståelse för det ändå. Teoriprovet gick över förväntan redan vid första försöket och uppkörningen var bara en utdragen plågsam stressreaktion. Det blev tydligt att min hälsa inte var tillräckligt stabil för det stresspåslaget. Jag har varit så nära att ge upp men om och om igen har jag satt mig bakom ratten. Tack för det mina fina körskolelärare som ställt upp på kvällar och helger, liksom mina privata handledare som visat tillit och tålamod året runt. Snart är jag där.

Året spenderades i naturen så mycket jag bara kunde. Med uppfriskande kvällsbad från tidig vår till sen höst, i hängmattan mellan träd även i vinterlandskap och plockandes örter i skog och på ängar. Jag promenerade genom årstiderna i förundran med ljudböcker och sommarprat som sällskap. Jag har lärt mig några nya örter och gått på upptäcktsfärd i nya marker.

Det har också gjort ont att se hur extremvädret slår mot världen. Översvämningar, mygginvasioner och träd vars rötter inte längre bär i uppluckrad mark. Svampen som försvann under vattenmassorna. Örter och vårblommor som torkade istället för att blomma ut. Jag har många gånger bara fallit i gråt över hur tyst det är om det, och hur politiken vänder ryggen till. Emellanåt har jag kunnat finna hopp i de röster som agerar för förändring. Mest är det Moder Jord själv som skänker mig tröst.

Bland regnsmattret mot paraplyer, liggandes på rygg i duggregn under regnbågen och omgiven av myggsvärmar fann jag också ofta sinnesro - med en medmänniska som har haft min rygg i de svåraste stunderna.

De dagar som värmer mitt hjärta extra i minnet spenderades med vänner på äventyr i närområdet. Semesterns besök i naturreservatet Stendörren, Sörmlands längsta loppis gånger två, andra loppisbesök, kaffedejter, firande av födelsedagar och student glittrar till i minnet.

Jag lärde känna nya kreativa vänner i bl a Anne-Lie och Stella och fick testa att binda buketter i Stellas blomsterträdgård - idylliskt vackert med underbara samtal. Andra kreativa människor med naturen närmast hjärtat har också kikat in i mitt liv mer och mer. Ett extra kärt återseende i december visade mig att sann vänskap håller över alla avstånd i tid och rum.

Skrivandet väcktes upp på nytt i höstens skrivarkurs med fantastiska Lina Urtecho. Bokprojektet är återigen en aktiv tankeprocess som väntar på tid och kraft. Jag längtar efter mer av det och mer av det personliga skrivandet. Det finns alltid där, tyvärr har det inte fått det utrymme som jag önskat och behövt detta år pga min stora trötthet.

Kameran finns alltid nära till hands. Jag har tagit tillfället i akt så ofta jag har kunnat att fånga naturens alla skiftningar. I september fick jag äran att föreviga Marina och Jonathans bröllopsdag - vilken enastående dag!

Aslas diabetes är fortfarande inte under kontroll. Efter återinsjuknandet hösten 2022 har hennes värden gått upp och ner. Det såg så hoppfullt ut med några insulinfria dagar i juni men sen vände blodsockervärdena uppåt igen. Insulinbehandlingen fortsätter med blodprover och insulin var tolfte timme. Asla mår bra med insulin. Det är mest min vardag som blir svår att planera och att resa bort eller träffa vänner, kunna göra något kvällstid osv blir ett stort projekt. Många gånger har jag ifrågasatt om det är värt det. Men vad vore jag utan min älskade Asla? Jag vill ha henne med mig så länge jag bara kan.

Jag har inte tagit hand om mitt hem på det sätt jag hade mått bra av i år. Orken har inte räckt till för det. Jag är ändå tacksam att jag har tak över huvudet och att jag kunnat göra små förändringar som jag har behövt. Loppis och turer till återvinningen på ReTuna har ändå orkats med ibland. Nästa år vill jag rensa undan mer. Jag har också begränsat mig i loppisköp och enbart gjort ett nyköp. Ekonomin har stabiliserats trots stora kostnader för körkort och Aslas vård.

I april skedde upprepade inbrott i mitt förråd som en följd av ökad brottslighet i mitt område. Resten av året har inneburit många ögonblick av sorg när jag upptäckt att det ena efter det andra försvunnit i stölden. Värst av allt var nog den skadegörelse som också tog sönder de få saker jag har kvar från barndomen och värdefulla ting som jag fått av betydelsefulla människor genom åren. Det kommer nog förbli en sorg i mig lång tid framöver att ha förlorat det.

Jag har kämpat en del under året med en envis ensamhetskänsla och sviterna av de senaste årens kriser. Jag är tacksam för den hjälp terapi är för mig i att ta mig vidare, sätta gränser som ibland är svåra och göra det jag behöver för att fortsätta vara snäll mot mig. Meditation, andningsövningar och att aktivt värna min egentid är annat som fått mig att orka på nytt.

Det oroliga världsläget i kombination med ett akut klimathot har rivit upp så mycket i mig att jag ibland inte fått luft. Jag är högkänslig. Jorden är min förälder. Det går rakt in i mig. Därför har jag behövt skärma av det många gånger för att själv kunna fungera. Försökt ta vara på det som ännu är här, det liv som jag har just nu - trots allt. Det jag kan påverka.

2023 var ett år då jag behövde stärka väggarna i mitt inre fridlysta rum för att stå stark i yttre stormar. Jag önskar att 2024 ska ge mig kraft att glänta lite mer på dörrarna in dit.

Tack för dig som är här. Som följt mig genom året, gillat, sagt hej, berättat vad du kämpar med, hejat på och tagit till dig det som väckt något viktigt i dig.

Vad minns du särskilt från året som gått?

Stjärnögonblick från november 2023

Det är tio dagar in i december när jag har kraft nog att se tillbaka på november. För det var en ovanligt kämpig månad där ”en stund i taget” blev mitt mantra genom stress, smärta, sömnbrist och gråväder. Varje ögonblick i skog och dagsljus har varit som balsam för själen.

Jag började månaden med en stark stressreaktion under körprovet, likt en panikattack. Det blev tydligt att jag har försökt hålla ihop hela hösten med just det målet: att klara uppkörningen. Men jag gick itu redan innan jag hade en chans. Jag bokade direkt in nya körlektioner och har kört både privat och på körskolan varje vecka sen dess. Utsatt mig för stressen, lugnat mig, tränat mig i stresshantering.

Mest har det inte handlat om körningen, utan om hälsan. Jag har äntligen fått ett eget rum på jobbet. Dock har drygt två månader i öppna kontorslandskap och ständiga förflyttningar tagit på mig. Liksom en hög arbetsbelastning och fortsatta uppsägningar. Inre och yttre stress som jag inte har samma toleransnivå för nu. En vecka med en rejäl influensa var nog nödvändigt för att jag skulle få lite extra återhämtning. Jag har också ansökt om särskilt högriskskydd från Försäkringskassan då jag har många strödagar av sjukdom året om.

Jobbet innebär självklart även mycket fint. Klientmöten som känns meningsfulla, skratt med kollegor och utbildningar som får mig att växa i ryggrad och förståelse. I november fick vi möjligheten att lyssna till Lisbeth Pipping, som inte fick det stöd hon hade behövt som barn i en utsatt hemmiljö, och som idag föreläser om bl a det.

I tunga dagar kan ljuspunkterna sticka ut lite extra. Jag är tacksam för min förmåga att ta till mig dem och att samla på mig den kraften.

Tass- och fotspår i snön från fåglar, hundar och människor (och kanske andra djur) som gått på samma plats.

Att höra tåget åka över tågbron ovanför mitt huvud och förundras av vad människan kan skapa med fysikens lagar.

Ljuset som bara uppstår av ett snötäcke.

Att känna mig trygg i bilkörningen och få det bekräftat av körläraren bredvid.

Snöpuder på gröna barrgrenar. Juligt!

Skämt som kommer spontant från ingenstans och bara får en att skratta högt.

✨ Att bli bemött med tillit.

✨ Snöflingor som långsamt singlade ner en annars grå dag.

✨ Ett vitsippblad jag plockade med mig på skogspromenad. Som en påminnelse om våren i det grå.

✨ Novemberkaktusen som har blommat igenom hela november i sin förundrade prakt med ännu fler blommor än förra året.

✨ Bli påmind om den autentiska livskraft som alltid funnits med mig och tagit mig hit.

✨ Att dela en kopp te i skogen under varsitt paraply i regnets smattrande. Omsluten av det trygga samtalet.

✨ När Asla kurrar bara av att jag är nära.

✨ Tända ljus bland tusentals andra ljus för alla de själar som jag saknar här på jorden. Att säga deras namn ett och ett. Minnas. Ge plats för sorgen.

✨ Att jobba hemifrån en eftermiddag och vara så närvarande att jag fick flow i både samtal och dokumentation.

✨ Färgtonerna som bara kan uppstå i vinterns skymning i kontrast mot snötäckta träd.

✨ Hitta gul kantarell gömd i stenkanten.

✨ En ny kollega som efter ett kort samtal sa ”tack, jag behövde ditt lugn”.

✨ Dricka varmt te i minusgradig skogsluft.

✨ Stretcha ut de värsta knutarna i kroppen, lättnaden när det lossnar.

✨ Få sova bort några timmar när influensan var som värst och vakna i bättre skick.

✨ Ett paket med en utvald bok (någon som läst och tänkt på mig!) och mysiga teer som kom med posten.

✨ Bli uppringd av någon som känt tillit i samtal med mig och därför kunde söka stöd när det behövdes senare.

✨ Att få se ett barn växa av rätt stöd och våga ta sin plats i världen för första gången.

✨ Frostiga eklöv med frusna vattenpärlor.

Vad har fångat din uppmärksamhet på sistone?

Stjärnögonblick från oktober 2023

Oktober inramas av orangegula trädhorisonter och ett insmygande höstmörker. Den försämring som skett i min hälsa, med ökad utmattning efter förändringar på jobbet, har varit påtaglig även i oktober. Jag har skalat av, prioriterat bort, begränsat intryck, ökat sömntimmarna och sänkt krav.

Skrivkursen sjätte och sista träff landade fint och jag är nyinspirerad i mitt romanprojekt. Även om jag är lite för trött för att helt få till det just nu känns det livgivande att ha den känslan igen.

Bortsett från arbete har jag fokuserat på målet om att ta körkort. Allt annat har egentligen fått stå tillbaka. Körlektioner och privat körning på helger och kvällar efter jobbet och intensiva teoristudier har avlöst varann. Jag klarade teoriprovet på första försöket och fick lite mer mental kraft av det.

Efter de flesta arbetsdagar har kroppen somnat i ren utmattning. Jag har kämpat på en stund i taget, satt gränser, signalerat mina behov och bromsat med enstaka sjukdagar. Utbildningsdagar om barnsamtal, delaktighet och unga lagöverträdare har varit bra ombyte för hjärnan. Liksom att jag har tagit alla chanser jag kan för att få dagsljus och naturnärvaro.

November har börjat som ett uppvaknande om att jag behöver bromsa ännu mer än jag tidigare trott. Låt oss vara extra rädda om oss själva och varandra den här vintern. Skapa stjärnögonblick i din vardag, se det som finns nära och vårda din självrelation lite extra. De råden ska jag ta fasta på.

Oktobers stjärnögonblick följer här.

En lunchpromenad i dagsljus när det fanns möjlighet.

Få tummen upp av en främling när jag övade backparkering med körskolläraren.

Skratta så att det gjorde ont i magen när en deltagare på skrivkursen läste upp en enastående text skriven enbart med ord som började på F. Genialiskt!

Virvelvindar med löv.

Disiga horisonter där världen blir som ett mjukt konstverk att vila ögonen på.

Doften av kardemumma.

Strosa med en vän på Strängnäs marknad precis i lagom tid innan folkmassorna vällde över.

Att klara teoriprovet på första försöket! Överväldigande glädje 😃

Färgerna i skogen i oktober, löven och träden och vätan med solens skärpa när himlen är klarblå.

Sparka runt i lövhögar (igelkottssäkrat först såklart).

✨ När min närmaste secondhandbutik fick in en hel kollektion skolplanscher och jag kunde knipa åt mig några stycken som jag tycker väldigt mycket om <3!!!

✨ Solskenet som fick björkens gula löv att lysa som egna solar.

✨ Barr som färgar skogsstigarna jordigt orangebruna.

✨ När jag kunde svara rätt på en övningsfråga om körteori för att jag tidigare samma dag hade mött situationen i trafik. När hjärnan kopplar i nya ämnen, häftig känsla!

✨ Omslutas av dimman som kompade bra med min känsla den dagen.

När en förälder jag mötte i arbetet uttryckte att det kändes bra att prata med mig.

Hitta “Vår gröna kokbok” för EN krona efter att ha hållit emot att köpa den nytt i flera år, på ett spontant loppisbesök.

Att komma på mig själv med att kolla döda vinkeln när jag ”byter körfält” på promenaden. 😂

Reflektioner av himlen och trädens färgrikedom i vattenpölar, som två världar i en.

Förståelse från kollegor när min hjärna kraschar av alla intryck. Att få landa i acceptans för det även utifrån.

Någon som finns där i andra änden av telefonen och bara låter mig få finnas i allt som känns.

Värmen från kaffekoppen en kulen morgon.

Att ha förberett mig med en trygg person jag kunde ringa oavsett resultat på teoriprovet. Så mycket självomsorg i det.

Speglingar av att det jag genuint vill förmedla till andra når fram.

Dricka termoskaffe med utsikt från ett berg och känna vinden i håret.

Vad väcker din förundran?

Stjärnögonblick från september 2023

September. Min födelsedagsmånad som startade med något av det bästa jag vet: bröllopsfotografering. Marina och Jonathan skulle gifta sig och jag hade hedersuppdraget att föreviga dagen. Jag fylldes av kärlek i deras närvaro och september bjöd på strålande sol i Skövde.

Jag kom hem till en efterlängtad katt och en ny verklighet i arbetslivet. Omorganisering som innebär fler beredskapsdagar och fler arbetsuppgifter. I kombination med underbemanning och många nyanställda. Det hade ändå kunnat vara okej men en vecka senare flyttade vi till öppna kontorslandskap. Redan första dagen reagerade min intryckskänsliga kropp med fysiska stresspåslag som gjorde att jag fick gå hem och jobba. Jag har försökt anpassa på olika sätt för att skydda mig men det fungerar inte, vilket inneburit att jag har en rejäl försämring i mitt grundtillstånd av smärta och utmattning nu. Möte med chef väntar för att åtgärda det.

Därför har september varit en tung månad med låg energi. En del saker har ju behövt göras trots det även på fritiden. Annat har tillfört i alla fall mental energi, såsom en kvällskurs i skrivande via Studiefrämjandet och körkortsstudier som stadigt leder mig mot mitt mål och de som sen kan följa. Kvällsdopp i ån, en ledig födelsedag till skogs med en viktig medmänniska och bildbehandling har gett återhämtning. Här är de glimrande stunder som stannat kvar lite extra:

Dimmiga morgnar och kvällsdimmor som sveper in i mig med sitt lugn.

Bli upphämtad av en vän efter lång tid ifrån varandra och känna hur det var som att vi sågs igår.

Att sitta rygg mot rygg och känna trygghet stråla både inifrån och utifrån.

Få höra från en fd kollega att jag har ”kommunens största hjärta”.

Dricka te i skogen under myggnät.

En födelsedag helt utan förväntningar. Friden som sänkte sig i min kropp av det.

✨ Skämt med kollegor som spårade ur direkt.

✨ Myggmedel! Livräddare för sinnesron vid kvällsdopp och skogsnärvaro.

✨ Kämpa för att en familj ska få rätt hjälp och att jag kunde stå på mig tills det blev verklighet.

✨ Svampfynd av alla möjliga sorter.

Ljuset som bara kärlek kan skapa i ett par ögon.

✨ Spendera födelsedagen till skogs i vilsamt sällskap.

✨ Kärleken mellan Marina och Jonathan som landade så mjukt och smittade av sig hela bröllopsdagen.

✨ När en fd klient som känt misstro mot socialtjänsten vågade höra av sig till mig för att be om råd.

✨ En gåva på födelsedagen som verkligen satte sig i hjärtat: en serie blomvaser för vårblommorna.

Fynda flera Gröna Anna-tallrikar till min samling till snälla loppispriser.

✨ En rosafärgad skymning speglad i Mälaren.

✨ Färgen på ekollon.

✨ Kyrkvärden som hjälpte mig som fotograf att få koll på läget en kvart innan det var skarpt läge för vigsel.

✨ Vinden i håret på toppen av ett berg.

Landa i en djupare jag-känsla som jag har saknat efter de senaste årens turbulens.

✨ Black-out poetry.

✨ Rödspräckliga höstlöv.

✨ Att jag vågade ta steget att gå till tandläkaren efter 15 års uppehåll pga tandläkarskräck, klarade av undersökningen och dessutom fick besked att det såg ovanligt bra ut efter alla dessa år. Vilken stor oro som släppte i det!

✨ Det underhållande fyllesnacket på bussen hem från bröllopsfesten mitt i natten. När ingen kan hålla sig för skratt för att det är så absurt och ofiltrerat.

Vilka ögonblick har glittrat till hos dig den senaste tiden? ✨

Stjärnögonblick från augusti 2023

Dagarna springer iväg i september. Augusti var min semestermånad och den innehåll både en ilande smärta och en djup visshet i att landa i mig själv. Det blev inte som jag hade önskat, men som så ofta blev det nog precis vad jag behövde. Jag kraschlandade efter intensiva arbetsveckor och fick släppa taget om det mesta.

Jag ställde in en veckas planerad intensivkörning på körskolan för att återhämta mig. Jag skalade av och ställde om. Veckan efter orkade jag köra varje dag igen, efter att ha släppt alla prestationskrav. Jag fortsatte mina kvällsdopp, spenderade all tid jag orkade i skogens lugn och plockade svamp om och om igen. Min längtan efter att resa bort och träffa vänner fick skalas av till verklighetens förutsättningar. Ett besök i Stendörrens naturreservat fyllde på kraft i vilsamt sällskap. En loppisrunda med en nära saknad vän omslöt mig i trygghet.

När jag återvände till jobbet väntade en ny verklighet. Omorganisation med många nya kollegor, andra som slutat och saknades, och i väntan på att flytta från kontorsplatser till öppna kontorslandskap. Jag hade med mig en grund som inte kunde rubba mig. I augusti återfann jag min egen livskraft och tog avstamp i den.

Här är några av de stunder som jag hämtade kraft ur:

Att tappa rum och tid i den förtrollande dimman i skogen och skratta för mig själv när jag i beckmörkret ändå känner min skog så väl att jag kunde ta mig hem.

Möta en vuxen person som lärde sig cykla och ge några uppmuntrande ord. Sånt mod att ge sig på det som vuxen!

Bestämma mig för att släppa tidspressen kring körkortet. Som att all stress rann av mig i den stunden.

Få höra orden ”jag är här” i nära ögonkontakt.

Ta med mig en liten korg ut på balkongen och låtsas att jag gick runt och skördade i min trädgård i kvällssolen.

✨ Ta mig till tjärnen som bär minnen av omsorg och låta den känslan få landa i mig där i det spegelblanka vackra.

✨ Skuggor av träd och gräs i kvällssolen.

✨ Hur väta gör naturens konturer djupare och tydligare.

✨ Att min körlärare erbjöd sig att köra med mig på helger för att det ska bli mer hållbart för mig.

✨ Att hitta en fem-klöver 🍀

✨ Bad i en rosa skymning.

✨ Den svindlande känslan av att blicka ut över Sörmlands skärgård från ett utkikstorn i Stendörrens naturreservat.

✨ Att bestämma att ”vi ses vid grusvägen”.

✨ Sarah Blondins trygga röst som så ofta rör mig till tårar i omsorg om mig själv.

✨ En vilsam dag med en nära vän när vi besökte Sörmlands längsta loppis. När resan är viktigare än målet.

✨ Fåglarnas vackra v-formationer över en blå himmel.

✨ En spirande glädje i bröstkorgen.

✨ Att känna oron landa i kroppen under en långpromenad.

✨ Närvaron av andra människor som klickar i min egen energi. Att kunna vila i det sällskapet.

✨ Morgondagg i gräset.

✨ Att plocka havreblommor för höstens teblandningar.

✨ Gnugga sömnen ur ögonen.

✨ Att simma med en (till synes ofarlig) bäver några meter bort.

✨ Hitta ett hav av svart trumpetsvamp och dessutom stolt fjällskivling strax därefter!

✨ Solrosorna som växt upp i dikesrenen längs ett stort område utanför Eskilstuna.

Har du några stjärnögonblick som stannat kvar hos dig?

Sommar i P1 2023 - mina topp 10

Sommarpraten 2023 har en stor spännvidd av människor och ämnen, och som alltid finns det något som passar någon mer än annat. Så också för mig. Så det här är min högst subjektiva topplista utifrån den dagsform jag hade när det spelades och vad som intresserar mig, samt vilka röster som biter sig fast just på min näthinna. Det är tydligt att de som har ordkonsten och känslorna med sig är de sommarprat som griper tag i mig. Alla mina korta recensioner finns i min Instagramprofil i höjdpunkten “sommarprat 2023”. Tack till alla er som visat dem uppskattning under sommaren!

Alla foton nedan är oförskämt lånade av Sveriges radio och deras fantastiska fotografer.

  1. Maria Wolrath Söderberg

Docent i retorik

Helt klart mitt favoritavsnitt i år. Finns det något mer angeläget än att tala om vårt förhållningssätt till klimatfrågan? Dessutom retoriskt briljant (föga förvånande). Hoppfullt, engagerande och jag får en känsla av “nu jävlar” som stärker min ryggrad än mer. Jag ansluter mig till Maria och haggorna. Vi ställer om. Vi ställer oss upp. För det håller inte längre att leva där i sprickan av vad vi vet att vi behöver göra och vad vi gör. Även om Maria säger det så mycket bättre. Varje gång. Lyssna!

2. Fatemeh Khavari

Människorättsaktivist

Det skär genom hjärtat tusen gånger om. Bristen på mänskliga rättigheter, sveken. Ackompanjerat av fantastiska låtval. Fatemeh gör det tydligt hur viktigt det är att använda sin röst och stå upp för medmänniskor som drabbas av världens ojämlika livsförutsättningar.

3. Livia Fränkel

Hedersordförande Föreningen Förintelsens Överlevande

Det är nästan på gränsen för att jag orkar lyssna, men jag behöver göra det ändå. Om inte jag kan ta in det, hur ska vi någonsin annars kunna föra det vidare och aldrig låta det ske igen? Stämningsfullt och gripande. Mitt i allt det obegripligt hemska beskriver Livia så väl hur det är att vara en människa som alla andra, som försöker överleva och skapa ett liv efter. Drabbande musik som sätter tonen ytterligare.

4. Maja Nilsson Lindelöf

Influencer, entreprenör och designer

Viktigt. Ärligt. Sårbart. Om att leva nära psykisk sjukdom hos ett syskon. Innerligt i kärlek om nära relationer. Med gråten i halsen både hos Maja och mig. Ljuvligt romantiskt i att hitta kärleken parallellt med en inre vilsenhet i en ung kvinnas sökande efter sig själv.

5. Asabea Britton

Barnmorska och influencer

Vackert, tryggt, innerligt och ömsint. Det farligaste patriarkatet vet. En röst av en varm modersfamn, från urkraften i det som skapar liv. Viktiga perspektiv om att få föda barn på sina egna villkor och med tillit till sin kropp.

6. David Thurfjell

Professor i religionsvetenskap och författare

Davids hypnotiska röst förstärker känslan av en bärande förundran. Mellan religionshistoria och personligt sökande finns ett jordnära allvar om andlighet. Här möts ett skarpt intellekt och det okända förunderliga. Speciellt intressant är reflektionerna om vikten av tron bortom det tvärsäkra och överdrivna.

7. Tilde Addenbrooke

Hjälparbetare och butiksbiträde

Målande gripande bilder av ett krig, i nutid. Möten som känns och bränns. Rakt in i hjärtat med all sin medmänsklighet och generositet: att ge är att få. Tårögd flera gånger om. Det är något så avskalat och självklart i Tildes sätt att skildra det hon gör, och också i det hon faktiskt gör.

8. Omar Rudberg

Artist och skådespelare

Omars sommarprat är andas smittsam livsglädje. Det finns något djupt oförstört och kärleksfullt i barnasinnet som strålar fram. Jag småler rakt igenom av den kärleksfulla självdistansen. Känner varmt för budskapet om att stå kvar i den man är och finna trygghet i det: ”Kanske var det för att jag inte platsade någonstans som jag började ta plats”.

9. Jila Mossaed

Författare, poet och ledamot i Svenska Akademin

Poetiskt fängslande och innerligt om ordens trygghet och motstånd mot förtryck. Att finna sin sanna inre röst genom skrivandet och ha det med sig som en kompass i världen. Musikval med nerv.

10. Malin Wollin

Författare och journalist

Beskrivningen “att se det stora i livet genom det lilla i vardagen” är verkligen spot on. Humor och allvar blandas i ett vardagsnära stök. Återkommande finns ett nära barnperspektiv och en närvaro som förbluffar och får fäste.

Bubblare

Några som inte nådde topp 10 men ändå är värda att lyssna på.

Sauli Niinistö

Finlands president

Jordnära och diplomatiskt om ledarskapets många relationer. Jag får en känsla av en trygg och rotad person som har hjärtat med sig även i maktens korridorer.

Anders Bagge

Musiker och låtskrivare

Genuint och kärleksfullt. Självdistans som skiner igenom med humor och ödmjukhet. Behagligt att lyssna på. Också en fin bild av att leva med ADHD och hur han med självkännedom och en stöttande omgivning lever med det.

Annie Lööf

fd partiledare och jurist

Ärligt och sårbart om att kämpa för livet för det dyrbaraste. Parallellt finns det med ett medmänskligt politiskt engagemang som trots att jag ofta är av en annan åsikt kan känna stort förtroende för. Det finns en stark kompass och en rak ryggrad hos Annie som lyser igenom även i detta sommarprat, oavsett situation drivs hon av hjärtats genuina krafter.

🌿

Har du lyssnat på något sommarprat? Har du någon favorit?
Vilket slags innehåll fångar dig?

Stendörrens naturreservat

Stendörrens naturreservat ligger vid kusten mellan Nyköping och Trosa. Det är 923 hektar stort, 738 hektar är vatten.

Området är en del av EU:s habitatnätverk Natura 2000 och förvaltas av Länsstyrelsen i Södermanlands län. Var noga med att läsa föreskrifterna om vad som gäller i naturreservatet - och ta gärna med dig det i andra miljöer. Mer bra info här.

Bra att veta inför besöket

  • Det finns tre parkeringar, gott om utrymme med informationstavlor och kartor. Det går också en buss som stannar i närheten av naturreservatet.

  • Tillgängliga leder, ramper och toaletter finns med möjlighet att parkera nära naturum vid rörelsehinder.

  • Toaletter som utedass utan vatten finns utmed hela reservatet och WC (toalett med rinnande vatten) bredvid naturum.

  • Det är förbjudet att övernatta i största delen av reservatet förutom i båt i två dygn.

Förberedelse för äventyr

Jag brukar förbereda utflykter med en rimlig planering och att läsa på lite lagom så att jag kan prioritera det viktigaste och sen bara följa äventyret dit det leder. Planering kan lägga en fin grund, men ögonblicken som man minns kommer av spontanitet och närvaro. Min prio såg ut så här: utkikstorn, vandring, bad. Men mest ett kravlöst umgänge. Där hade vi samma prioritering, och det är ju det viktigaste när man vandrar tillsammans.

Packa med tillräckligt med matsäck för att kunna fylla på energi under dagen men som väger hyfsat lätt i ryggsäcken. Mjuka kläder efter väder, helst i tanken ”lager på lager” brukar vara klokt på en vandring. Bra skor - snälla mot fötterna och samtidigt behöver de tåla vädret (om det regnar t ex). Glöm inte att ta med dig en god vän (i dig själv eller en person bredvid), tålamod och humor.

Stendörrens varierande natur

Stendörrens natur är verkligen varierande och speciell. Även under vattenytan. Eftersom Östersjöns vatten varken är salt eller sött (bräckt) är det bara vissa arter som klarar den miljön. Såsom öronmaneter, stora löjstim och vissa fiskar.

På land finns näringsrika strandängar med örter som smultronklöver och gåsört, klippor med gräslök och styvmorsviol och hällmarker med gamla tallar och lavar. Tallarnas rötter bildar fascinerande mönster över skogsstigarna.

Gå upp i utkikstornet för bästa utsikten

Högsta prioritet för besöket i Stendörrens naturreservat var utkikstornet. Utsikten över den sörmländska skärgården är magnifik härifrån! En stor frihetskänsla fyllde min bröstkorg när jag blockade ut över Östersjöns glittrande vatten och såg horisonten skifta i grönblågråa nyanser ihop med himlens blåa. Trädtopparnas böljande i vinden och fältens gulgröna lugn. Ja, härifrån växer det en förundran så långt ögat når.

Glöm inte att kika närmare i kikaren högst upp i tornet och låt dig förslås av skönheten Moder Jord bjuder på! Det var svårt att slita sig därifrån.

Vandra uppåt och nedåt på skogsstigar

Det finns vandringsleder med tre sträckor. Stora Stendörrenrundan på 9 km, Upplevelserundan på 4 km och Skogsrundan på 2,5 km. Vi valde Upplevelserundan och det var mer utmaning än vi trodde. Rundan går längs kusten och leder både uppåt och nedåt längs stigar med trädrötter och branta backar där balansen sätts på prov. Den levde verkligen upp till sitt namn som upplevelse! Eftersom vi tog det lugnt var inte träningsvärken så farlig dagen efter.

Ta en fika eller grilla med utsikt över vattnet

Vi vandrade på och när energidepåerna tömdes stannade vi bland blåbärsris och vitmossa för en fika. Längs vägen finns flera fina platser med utsikt över vattnet, med chans att se sjöfåglar av alla dess slag. Två vackra svanar guppade runt i en vik vi passerade.

I reservatet finns det flera grillplatser med bänkar och bord. Ta med egen ved om du ska grilla.

Hängbroar mellan öarna

För att komma ut på öarna Äspskär och Stora Krokholmen finns hängbroar för passage. Max två personer får passera samtidigt med visst avstånd, så är det mycket folk kan det bli kö. Så värt att gå över ändå, för känslan och utsikterna som väntar!

Naturum - lär dig mer

Vid Aspnäset hittar du naturum med utställningar och information om Östersjön, kulturhistoria och skärgårdsnaturen. De har öppet 1 maj-1 oktober. Naturum ordnar guidningar och också andra aktiviteter som yogapaddling, kulning och vattendagar. Läs mer här.

I närheten av naturum finns också en kafévagn med korv (även vego), glass och fika.

Aktiviteter i Stendörrens naturreservat

Vill du göra mer än vandra? Det finns som sagt flera aktiviteter ordnade av Naturum. Du kan också hyra en SUP eller paddla kajak eller åka båt för att nå de yttre skären och ta vara på skärgårdsvattnet.

Badmöjligheter?

Det ska finnas möjligheter att bada från klipporna. När det väl var dags för ett dopp hade jag inte riktigt ork kvar för att leta reda på en bra plats. Haha, det första bästa nära naturum fick helt enkelt duga! Något stenigt, halt och långgrunt var det. Och ändå - så uppfriskande!

Det blev en så otroligt fridfull vandring i detta vackra reservat! Extra fint att gå med en vän som har lite samma energinivå och uppskattar samma saker som jag själv, och samtidigt ger mig perspektiv som jag själv inte har. Vackert på alla sätt. Jag ser fram emot att återkomma hit.

*

Har du varit i Stendörrens naturreservat?
Eller har du tips om någon annan naturupplevelse?

Sjöröken stiger i skymningen

När jag valde mina semesterveckor var det utifrån störst chans för dimma. Att få omslutas och förundras av dimslöjor från sjörök och luftens vattenkristaller överträffar de flesta upplevelser för mig.

Jag behövde inte vänta länge. Längs ån på väg till mitt kvällsdopp steg sjöröken medan skymningen la sig. En stark måne tog sig igenom diset i gyllene toner. Världen omkring mig var som en akvarellmålning. Tacksamma tårar och mjuka leenden ackompanjerades av exalterade hjärtslag i min kropp.

Juli övergick i augusti och regndagarna har gett fler dimmor än jag kunde önskat. Den här första kvällen bär jag med mig lite extra.

Tack Moder Jord ♥️

Stormen, efterskalven och sorgen

When It feels as though the storm took all that you are, remember that there is still sunshine coursing through your veins.

Det finns ett före och efter vissa datum. Hösten 2020. Mitt i pandemin, under sista året på socionomutbildningen, rämnade mitt liv omkring mig. Hotbilden jag hade levt skyddad ifrån i tio år återkom. I tio år hade jag blivit min egen: format en stadig självkänsla och ett självständigt liv, skapat mitt eget hem, återtagit min kropp och läkt komplexa trauman. Jag kände mig för första gången hel.

Över en natt föll min tillvaro ihop som ett korthus. Jag flydde med vibrerande ryggrad.

Jag höll krampaktigt kvar så länge jag orkade, tills allt gled ur mina händer. Mitt hem, mina relationer, mitt jobb, min blogg, mina kreativa sammanhang, min framtid, min ekonomi, min hälsa. Jag höll kvar i mig. Tills jag under en tid inte ens kunde det.

Snart blev jag varse om att myndigheterna inte kunde skydda mig, att deras “hjälp” bara gjorde saker värre. Jag lämnades ensam att skydda mig själv. Det gjorde mig allvarligt sjuk. Så sjuk att jag behövde vård för att rädda mitt liv. Också vården lämnade mig ensam. Med dödshot och en livshotande sjukdom blev jag oundvikligen återtraumatiserad.

Det har tagit tid att se att det var bortom min kontroll. Det var inte jag som släppte taget. Det stals ifrån mig. Det var inte mitt fel. Jag hade inget val. Jag behövde lämna allt för att överleva. Jag kom tillbaka för att det inte heller fanns något att fly till, ingen trygghet stark nog att skydda mig. Jag behövde välja det som gjorde minst skada i en värld där alla val innebar en risk för mitt liv.

Jag överlevde. Med en känsla av att det hade blivit något fel. Som att jag inte var här längre. Som att jag egentligen hade dött och var ett spöke i mitt eget liv.

Jag kom tillbaka till ett sammanhang som jag hade sagt farväl till, där jag inte längre hörde hemma. Jag såg människor som jag en gång hade stått nära som nu stod andra närmare. Jag såg människor gå till jobb som hade varit mitt, göra saker som jag inte längre hade tillgång till. Jag betraktade hur andra levde sina liv så som jag hade gjort. Jag var inte där längre. Jag hade inget att hålla mig i.

När jag har orkat har det funnits röster att ringa, men även de bleknade bort när det inte slutade göra ont. När jag inte stod ut med att andra fick ha sina liv ifred. När jag frös fast i skräcken och maktlösheten inför min smärta skapade försvar hos andra, skrämde bort människor jag älskade. Som jag trodde älskade mig.

Det har gått tre år. Jag lever med konsekvenserna av det. Jag förlorade flera år av liv. Sorgen är en oberäknelig storm som väntar bakom orosmoln varje dag. Jag försöker ännu ömsa bort skuld och skam som inte är min. Jag har slutat försöka blåsa liv i skärvorna. Mitt före är dött. Mitt efter kan vattna något nytt.

Jobbet är min fristad och min revansch, en plats där jag kan vara mitt mest sanna jag. Det var också där jag började bygga upp både mig själv och mina resurser igen. Jag fick känna mig hel åtta timmar per dag som kontrast till allt som var så trasigt. Där har jag fått komma till min rätt, använda mina erfarenheter och bygga trygghet dag för dag. Det har kunnat skapa ringar på vattnet i andra delar av mitt liv. Jag vågade söka terapi igen, vågade träffa nya människor, börja köra bil. Jag har gradvis börjat våga ta plats i världen igen.

I sorgen börjar jag känna av en ilska som bär mig vidare. Den gör mig oerhört trött men beslutsam. Att jag berättar om detta nu är ett försök att tunna ut den där väggen mellan den vardag som jag krampaktigt försöker hålla fast i som en livräddare och den inre smärta som tär. Jag är fortfarande rädd för att marken ska försvinna under mina fötter igen. Jag försöker fortfarande hinna ikapp livet som pågår medan jag släpar runt på sorgens kedjor.

Det har gått tre år och jag kommer inte att bli densamma. Jag kommer att vara någon ny. Någon som formas nu, men som jag inte har hunnit lära känna än. Jag vill ge mig liv igen. Jag håller om mig i det. Jag håller mig kvar. Inget kommer någonsin få mig att lämna mitt hem eller mig själv igen.

Tack för att du läser och finns här. Det ger mig mod att berätta.

Med kärlek,
Wilda

Stjärnögonblick från juli 2023

Juli handlade till största del om prioriteringar. Att välja bort och välja det som gav mig mest. Med mindre personalstyrka pga semestertider och oförändrad arbetsbelastning var det nödvändigt att skapa marginaler. Jag blir allt bättre på det, att värna mina gränser och vad som mentalt får ta min energi. Många avsked av kollegor väcker sorg i hjärtat. Nu har jag äntligen semester, tills hösten drar igång - dessvärre med än sämre förutsättningar. Mina gränser utmanas och jag grundar mig ändå i att det blir vad det blir. Mitt fokus är att fortsätta ge fokus till det som ger tillbaka.

Så vad har jag gett fokus i juli?

På jobbet har klienterna och att ge vidare min kunskap till kollegor varit viktigast.

Privat har jag haft som rutin att promenera till ”min” brygga för ett dopp varje kväll. Det har gett mig otroligt vackra ögonblick mellan regnbågar och regnskurar.

Övningskörningen går stadigt framåt. Snart väntar intensiv körning i två veckor. Aslas värden börjar svänga tillbaka mot mer normalt läge igen med lägre insulindoser.

Skogen håller mig närvarande med svamp, hallon, blåbär, trädkramar och örter. Däremellan vilar jag i hängmattan uppspänd mellan träden.

Ett nytt kreativt sammanhang med likasinnade ger hopp inför hösten. Det är så mycket jag kämpar med känslomässigt nu och att träffa dessa människor är en villkorslös paus från det.

Så, här kommer julis gnistrande stjärnögonblick.

✨ Få sms från en klient efter ett tufft samtal för oss båda där hen beskrev att samtalet varit givande och lugnande.

✨ Att minigurkan bar frukt!

✨ Hämta ut tjänstelegitimation och få den där svindlande känslan av att jag trots allt är socialsekreterare idag.

✨ Droppar av regn som vilar i grönskande växtlighet.

Stellas inspirerande blomsterträdgård 💐 Tipsar om att köpa hennes buketter för dig som bor i Sörmland, antingen från Stora Sundby eller direkt från hennes blomsterbod i Västermö.

✨ En hel regnbåge som sträckte sig över mitt bostadsområde med mörka åskmoln bakom. Mäktigt!

✨ När min handledare sa ”du kan ju köra bil nu, Wilda”.

✨ Blåbärens fasta form som bl a gör att de håller för ovarsam hantering och kan frysas utan att klibba ihop sig. Naturen 🙌🏼

✨ Lyssna på mina vänners mysiga podd ”Te och häxkonst” - intressant och mysigt för den som är nyfiken på häxkonst och filosofin bakom.

✨ Börja semestern med sjörök och dimma längs ån.

✨ Få ihop allt inför semestern. En stolthet över att jag trots all trötthet ändå stöttade mig igenom det och kunde känna mig nöjd över resultatet.

✨ Att av en händelse gå till en annan brygga för kvällsdoppet och möta en människa där som frågade om jag ville ta sällskap hemåt. En människa som visade sig vara någon jag hade mycket gemensamt med. Kanske en början på vänskap i sommarkvällen.

✨ Träffa en kelig katt på kvällspromenaden.

✨ När min teamledare gav respons på en utredning och sa ”man hör verkligen barnets röst”.

✨ Lära känna nya kreativa vänner med värderingar i linje med mina egna, så som den varmhjärtade blomstertokiga Stella och kloka omsorgsfulla Anne-Lie.

✨ Rädda frukt och grönsaker från min lokala ICA-butik som gav många smoothies.

✨ Ge bort flädersaft till en kollega som, liksom dennes barn, verkligen uppskattade det.

✨ Rådjuren som möter mig i skymningen kväll efter kväll.

✨ Lyssna till regnsmattret mot fönsterrutan.

✨ Svamprikedomen! Tacksam för mina svampögon som ramlar på murklor, riskor och trumpetsvamp mellan de gyllene kantarellerna.

✨ Leverera hemmagjord växtnäring till jobbet.

✨ Överfyllda hallonbuskar.

✨ Mitt första besök på Returnella i ReTuna Återbruksgalleria. Som Matsmart - i fysisk butik! Blev så överväldigad av glädje att jag måste dit snart igen när jag landat i att en sån fantastisk butik finns så nära 🤯🙏🏼

✨ Örter på tork för höstens förkylningskurer och stärkande tekoppar.

✨ Små hjälpsamma handlingar mellan främlingar i vardagen. Hålla upp en dörr, utbyta leenden och ge/få ett handtag när det är tungt att bära.

Hur var juli hos dig? Vad vill du ta med dig?