Sjöröken stiger i skymningen

När jag valde mina semesterveckor var det utifrån störst chans för dimma. Att få omslutas och förundras av dimslöjor från sjörök och luftens vattenkristaller överträffar de flesta upplevelser för mig.

Jag behövde inte vänta länge. Längs ån på väg till mitt kvällsdopp steg sjöröken medan skymningen la sig. En stark måne tog sig igenom diset i gyllene toner. Världen omkring mig var som en akvarellmålning. Tacksamma tårar och mjuka leenden ackompanjerades av exalterade hjärtslag i min kropp.

Juli övergick i augusti och regndagarna har gett fler dimmor än jag kunde önskat. Den här första kvällen bär jag med mig lite extra.

Tack Moder Jord ♥️

Stormen, efterskalven och sorgen

When It feels as though the storm took all that you are, remember that there is still sunshine coursing through your veins.

Det finns ett före och efter vissa datum. Hösten 2020. Mitt i pandemin, under sista året på socionomutbildningen, rämnade mitt liv omkring mig. Hotbilden jag hade levt skyddad ifrån i tio år återkom. I tio år hade jag blivit min egen: format en stadig självkänsla och ett självständigt liv, skapat mitt eget hem, återtagit min kropp och läkt komplexa trauman. Jag kände mig för första gången hel.

Över en natt föll min tillvaro ihop som ett korthus. Jag flydde med vibrerande ryggrad.

Jag höll krampaktigt kvar så länge jag orkade, tills allt gled ur mina händer. Mitt hem, mina relationer, mitt jobb, min blogg, mina kreativa sammanhang, min framtid, min ekonomi, min hälsa. Jag höll kvar i mig. Tills jag under en tid inte ens kunde det.

Snart blev jag varse om att myndigheterna inte kunde skydda mig, att deras “hjälp” bara gjorde saker värre. Jag lämnades ensam att skydda mig själv. Det gjorde mig allvarligt sjuk. Så sjuk att jag behövde vård för att rädda mitt liv. Också vården lämnade mig ensam. Med dödshot och en livshotande sjukdom blev jag oundvikligen återtraumatiserad.

Det har tagit tid att se att det var bortom min kontroll. Det var inte jag som släppte taget. Det stals ifrån mig. Det var inte mitt fel. Jag hade inget val. Jag behövde lämna allt för att överleva. Jag kom tillbaka för att det inte heller fanns något att fly till, ingen trygghet stark nog att skydda mig. Jag behövde välja det som gjorde minst skada i en värld där alla val innebar en risk för mitt liv.

Jag överlevde. Med en känsla av att det hade blivit något fel. Som att jag inte var här längre. Som att jag egentligen hade dött och var ett spöke i mitt eget liv.

Jag kom tillbaka till ett sammanhang som jag hade sagt farväl till, där jag inte längre hörde hemma. Jag såg människor som jag en gång hade stått nära som nu stod andra närmare. Jag såg människor gå till jobb som hade varit mitt, göra saker som jag inte längre hade tillgång till. Jag betraktade hur andra levde sina liv så som jag hade gjort. Jag var inte där längre. Jag hade inget att hålla mig i.

När jag har orkat har det funnits röster att ringa, men även de bleknade bort när det inte slutade göra ont. När jag inte stod ut med att andra fick ha sina liv ifred. När jag frös fast i skräcken och maktlösheten inför min smärta skapade försvar hos andra, skrämde bort människor jag älskade. Som jag trodde älskade mig.

Det har gått tre år. Jag lever med konsekvenserna av det. Jag förlorade flera år av liv. Sorgen är en oberäknelig storm som väntar bakom orosmoln varje dag. Jag försöker ännu ömsa bort skuld och skam som inte är min. Jag har slutat försöka blåsa liv i skärvorna. Mitt före är dött. Mitt efter kan vattna något nytt.

Jobbet är min fristad och min revansch, en plats där jag kan vara mitt mest sanna jag. Det var också där jag började bygga upp både mig själv och mina resurser igen. Jag fick känna mig hel åtta timmar per dag som kontrast till allt som var så trasigt. Där har jag fått komma till min rätt, använda mina erfarenheter och bygga trygghet dag för dag. Det har kunnat skapa ringar på vattnet i andra delar av mitt liv. Jag vågade söka terapi igen, vågade träffa nya människor, börja köra bil. Jag har gradvis börjat våga ta plats i världen igen.

I sorgen börjar jag känna av en ilska som bär mig vidare. Den gör mig oerhört trött men beslutsam. Att jag berättar om detta nu är ett försök att tunna ut den där väggen mellan den vardag som jag krampaktigt försöker hålla fast i som en livräddare och den inre smärta som tär. Jag är fortfarande rädd för att marken ska försvinna under mina fötter igen. Jag försöker fortfarande hinna ikapp livet som pågår medan jag släpar runt på sorgens kedjor.

Det har gått tre år och jag kommer inte att bli densamma. Jag kommer att vara någon ny. Någon som formas nu, men som jag inte har hunnit lära känna än. Jag vill ge mig liv igen. Jag håller om mig i det. Jag håller mig kvar. Inget kommer någonsin få mig att lämna mitt hem eller mig själv igen.

Tack för att du läser och finns här. Det ger mig mod att berätta.

Med kärlek,
Wilda

Stjärnögonblick från juli 2023

Juli handlade till största del om prioriteringar. Att välja bort och välja det som gav mig mest. Med mindre personalstyrka pga semestertider och oförändrad arbetsbelastning var det nödvändigt att skapa marginaler. Jag blir allt bättre på det, att värna mina gränser och vad som mentalt får ta min energi. Många avsked av kollegor väcker sorg i hjärtat. Nu har jag äntligen semester, tills hösten drar igång - dessvärre med än sämre förutsättningar. Mina gränser utmanas och jag grundar mig ändå i att det blir vad det blir. Mitt fokus är att fortsätta ge fokus till det som ger tillbaka.

Så vad har jag gett fokus i juli?

På jobbet har klienterna och att ge vidare min kunskap till kollegor varit viktigast.

Privat har jag haft som rutin att promenera till ”min” brygga för ett dopp varje kväll. Det har gett mig otroligt vackra ögonblick mellan regnbågar och regnskurar.

Övningskörningen går stadigt framåt. Snart väntar intensiv körning i två veckor. Aslas värden börjar svänga tillbaka mot mer normalt läge igen med lägre insulindoser.

Skogen håller mig närvarande med svamp, hallon, blåbär, trädkramar och örter. Däremellan vilar jag i hängmattan uppspänd mellan träden.

Ett nytt kreativt sammanhang med likasinnade ger hopp inför hösten. Det är så mycket jag kämpar med känslomässigt nu och att träffa dessa människor är en villkorslös paus från det.

Så, här kommer julis gnistrande stjärnögonblick.

✨ Få sms från en klient efter ett tufft samtal för oss båda där hen beskrev att samtalet varit givande och lugnande.

✨ Att minigurkan bar frukt!

✨ Hämta ut tjänstelegitimation och få den där svindlande känslan av att jag trots allt är socialsekreterare idag.

✨ Droppar av regn som vilar i grönskande växtlighet.

✨ Stellas inspirerande blomsterträdgård 💐 Tipsar om att köpa hennes buketter för dig som bor i Sörmland, antingen från Stora Sundby eller direkt från hennes blomsterbod i Västermö.

✨ En hel regnbåge som sträckte sig över mitt bostadsområde med mörka åskmoln bakom. Mäktigt!

✨ När min handledare sa ”du kan ju köra bil nu, Wilda”.

✨ Blåbärens fasta form som bl a gör att de håller för ovarsam hantering och kan frysas utan att klibba ihop sig. Naturen 🙌🏼

✨ Lyssna på mina vänners mysiga podd ”Te och häxkonst” - intressant och mysigt för den som är nyfiken på häxkonst och filosofin bakom.

✨ Börja semestern med sjörök och dimma längs ån.

✨ Få ihop allt inför semestern. En stolthet över att jag trots all trötthet ändå stöttade mig igenom det och kunde känna mig nöjd över resultatet.

✨ Att av en händelse gå till en annan brygga för kvällsdoppet och möta en människa där som frågade om jag ville ta sällskap hemåt. En människa som visade sig vara någon jag hade mycket gemensamt med. Kanske en början på vänskap i sommarkvällen.

✨ Träffa en kelig katt på kvällspromenaden.

✨ När min teamledare gav respons på en utredning och sa ”man hör verkligen barnets röst”.

✨ Lära känna nya kreativa vänner med värderingar i linje med mina egna, så som den varmhjärtade blomstertokiga Stella och kloka omsorgsfulla Anne-Lie.

✨ Rädda frukt och grönsaker från min lokala ICA-butik som gav många smoothies.

✨ Ge bort flädersaft till en kollega som, liksom dennes barn, verkligen uppskattade det.

✨ Rådjuren som möter mig i skymningen kväll efter kväll.

✨ Lyssna till regnsmattret mot fönsterrutan.

✨ Svamprikedomen! Tacksam för mina svampögon som ramlar på murklor, riskor och trumpetsvamp mellan de gyllene kantarellerna.

✨ Leverera hemmagjord växtnäring till jobbet.

✨ Överfyllda hallonbuskar.

✨ Mitt första besök på Returnella i ReTuna Återbruksgalleria. Som Matsmart - i fysisk butik! Blev så överväldigad av glädje att jag måste dit snart igen när jag landat i att en sån fantastisk butik finns så nära 🤯🙏🏼

✨ Örter på tork för höstens förkylningskurer och stärkande tekoppar.

✨ Små hjälpsamma handlingar mellan främlingar i vardagen. Hålla upp en dörr, utbyta leenden och ge/få ett handtag när det är tungt att bära.

Hur var juli hos dig? Vad vill du ta med dig?

Stjärnögonblick från juni 2023

Juni har varit fyllt av naturnärvaro på fritiden och aktiv utveckling på arbetet. Vi är mitt i en omorganisering med nya arbetsuppgifter, kollegor som slutar och nya som börjar. Semestertider gör det lite lugnare, men också mer skört. Jag håller i mig. Avskeden gör ont. Jag försöker finna trygghet bland de kollegor som är kvar och acceptera att det kommer att bli tuffare framöver.

Aslas diabetesvärden såg allt bättre ut i början av juni. Veterinären bedömde högre risk med än utan insulin. Värdena såg bra ut (i relation till att hon fått insulin veckorna innan). Jag hade för första gången sedan i oktober lite mer frihet i tid. Men snabbt såg jag värdena stiga igen. Till slut blev det ohållbart. Aslas insulinproduktion hade uppenbart lagt av helt igen. Nu är vi tillbaka med insulin morgon och kväll. Jag har inte riktigt accepterat det än, men vi tar en dag i taget.

Sommaren är både svår och fantastisk i år. Gammal sorg gör sig påmind. Jag blir lätt överväldigad av allt jag vill uppleva. Juni har gett mig många loppisbesök, ett mysigt studentfirande, kreativ gemenskap, skogsbad, stunder i hängmatta mellan skogens sträd, kvällsdopp (27 av 30 dagar) och en hel del övningskörning av bil.

Under månaden har övningskörande vänt från en känsla av “nu ger jag upp” och tillbakagång till “jag fixar det här” och ett växande självförtroende. Fortfarande vacklande, men tryggare. Jag behövde nog en rejäl backlash för att komma vidare.

Allt detta med en trött hjärna som redan maxar sin kapacitet i jobbet dessa tider. Det gäller att jag är varsam med mig. Nu väntar en månad av sommarschema och i augusti är det min tur att gå på semester.

Här är junis glittrande ögonblick:

✨ Samverkan med kollegor. Att få lära sig av varandra och bli trygg i det.

✨ Att känna den mest bottenlösa sorg och att samtidigt känna sig trygg i att jag kan möta det nu.

✨ En mysig tröja jag hittade på loppis som visade sig vara perfekt för sommarkvällarnas temperatur. Speciellt efter kvällsdopp.

✨ Rådjur som nyfiket kikade fram på ängen i en vacker solig kväll. Den orangebruna pälsen i kontrast mot det gröna gräset.

✨ Den söta doften från schersminbuskar.

✨ Hår som lockas av vatten och vind.

✨ Hitta sticklingar av pelargonen Doktor Westerlund på gångbanan och känna citrusdoften av dem från ryggsäckens sidofack hela promenaden hem.

✨ Känslan av att vara helt mjuk i kroppen efter ett kvällsdopp och somna i princip fri från min vanliga kroniska smärta.

✨ Binda en krans av ätbara örter. Mindfulness, hållbarhet och äkthet i samma handling.

✨ Positiva klimatnyheter som att vind- och solenergi producerar mer el än kol och gas i EU nu. Allt hopp är bra hopp.

✨ Fynda en hängmatta att ha med till skogs på en loppis, med myggnät och allt. Och någon vecka senare fyndade jag ett tvåmanstält på en annan loppis (som passade mig perfekt). Redo för äventyr!

✨ Simma omgiven av trollsländor i skymningen.

✨ Att bli inbjuden till en lokal kreativ gemenskap och se alla möjligheter det kan innebära.

✨ Lyssna på sommarprat (Sommar i P1) som ger värdefulla perspektiv igen och igen.

✨ Klara av en stressande trafiksituation.

✨ Gå barfota på skogsstigar.

✨ Att ha en chef som är beredd att anpassa arbetet efter mina behov.

✨ Normala blodsockervärden för Asla. Att få uppleva belöningen efter kampen mot hennes kattdiabetes. Att inte behöva ge insulin och därmed få en saknad frihet tillbaka. Fick hindra mig från att inte krama om henne alltför hårt i euforin. 😃 (Vi fortsätter kämpa dock)

✨ Skörda egen sallad (grönkål, pak choi, tomat och andra gröna blad) på balkongen till midsommar.

✨ Nymånens tunna skära mellan tallkronorna när jag vilade mig i hängmattan.

✨ Ormbunkars struktur och form. Häpnadsväckande!

✨ Få höra från en klient att hen känt sig hörd och fått upprättelse i vår kontakt och att hen känt sig trygg med mig.

✨ Våga ta ett steg bortom det jag trodde att jag skulle våga och känna att jag klarar av det.

✨ En kollega som spontant delade något sårbart och viktigt med mig.

✨ Att Alicia skickade en rådjursfigur i trä till mig som direkt fick en hedersplats hemma. Så vacker!

Vilka ögonblick vill du spara från juni?

Stjärnögonblick från maj 2023

Maj är ju verkligen ALLT samtidigt. Jag tycks glömma hur maj liksom svämmar över av aktivitet, grönska och pånyttfödelse på alla sätt och vis. Lätt för en högkänslig som jag att bli överväldigad. Därför har maj handlat mycket om att prioritera återhämtning och försöka landa snarare än att springa med i farten. Lättare sagt än gjort.

Vi är på väg in i en omorganisering på jobbet och det märks att det skapar obalans. Jag har fått jobba på mina gränser och att fokusera på vad jag kan påverka. Möten och genombrott för människor jag arbetar för ger verkligen mening.

På fritiden kämpar jag på med övningskörningen som för tillfället försatt mig i en svacka i självförtroende. Jag tror att svårigheten egentligen är att mina mål inte har matchat mina förutsättningar. Jag fortsätter öva och försöker mjuka upp stressen som sätter käppar i hjulet för mig. Riskettan avklarad och intensivkurs bokad under min semester i augusti. En stund i taget.

Aslas diabetes visar mönster av att hon är på väg att få igång sin egen insulinproduktion igen vilket både är hoppfullt och nervöst. Nervöst de gånger jag behöver ge insulin även vid normala värden eftersom blodsockret då kan sjunka för lågt.

I övrigt har jag mest njutit av naturen. Kvällspromenader i skogen, återhämtning lutad mot trädstammar och blombuketter i händerna. Daglig omsorg om odlingarna gör mig jordad och tacksam.

Fler ögonblick som gett mig kraft i maj:

✨ En stund av trygg samvaro vid en tjärn då ett lätt regn föll över oss och regnbågen sedan tog vid.

✨ Ett barn som kom springandes med mamma efter, ropandes ”vänta!” och han svarade ”men skorna springer så fort” 😍

✨ Att jag kunde andas mig igenom det första kalla badet för i år.

✨ Dofterna efter sommarregn.

✨ Min gröna sommarjacka som är så mjuk att jag går och klappar på mig när jag har den.

✨ Blommande magnoliaträd 🌸

✨ De där dagarna då Aslas blodsocker ligger inom normalvärden. Nu ibland flera dagar i följd ❤️🙏🏼

✨ En dag då jag hade utrymme i både energi och tid att stötta upp trötta kollegor. Kändes skönt att få vara till nytta på det viset.

✨ Att få vara med och se genombrott för människor som har det svårt. Håller särskilt varmt om hjärtat ett möte där en förälder nådde fram till sitt barn och de kunde se varandra.

✨ Få ta över en mini-Kånken efter en väns barn. Någon som älskat den lika mycket som jag älskar den nu.

✨ Sorg som fick flöda fritt och ge plats för en tacksamhet och acceptans.

✨ Se solnedgången från toppen av en grön skidbacke.

✨ Hitta en plats där det växte massor med rölleka - och göra ogräspaj med det!

✨ Luta mig mot en stor ek i skogen och bädda in mig i en stor halsduk en trött dag.

✨ Två vallmoblommor i skydd av ett träd. Såg romantiskt ut på något vis!

✨ Övningsköra till loppisar med min vän som bör prisas för sitt tålamod.

✨ Alla bus på jobbet när vi hade en kul utmaning med lite olika uppdrag för att bl a skapa arbetsglädje och gemenskap. Som när en kollega kom in i superhjälteutstyrsel efter att ha bokat in ett akut ”viktigt möte” med mig 😂

✨ Att äntligen kunna använda jeansen med kortare benlängd.

✨ Plocka en bukett liljekonvaljer till mig på mors dag och njuta av doften i mitt hem i över en vecka.

✨ Se Loreen vinna Eurovsion med den äran!

✨ Sörmlands längsta loppis! Hela dagen var så fin! Närmast hjärtat ligger ändå alla små innerliga möten med främlingar kvar. En man som berättade lite om gårdens historia, en loppisfavorit som lät oss fika i hennes trädgård och några som vänligt skänkte ett glasfat när Swish hade driftstörningar.

✨ Guldljus över vitsippshav.

✨ Göra en moodboard för mitt framtida hem på landet.

✨ Doften av syrén 💜

✨ Lyckas montera ihop den nya cykeln på egen hand!

✨

Vilka ögonblick lyste upp extra för dig i maj?

Sörmlands längsta loppis 2023

Loppis-lyx längs väg 230

Sörmlands längsta loppis är årets höjdpunkt för en loppisfantast som jag! Vi talar om 3-4 mil med över 40 loppisar längs väg 230. Hisnande! I helgen var det dags!

Jag och min vän Tessi laddade med matsäck, nytankad bil och kamera. En heldag i försommarens vackraste tid. Och eftersom Tessi också är min handlare för körkort var det ju givet att jag skulle köra så mycket jag bara orkade.

Övningskörningen

Det går helt klart framåt med körningen men det där finliret med koppling och växling (som ju i princip är att köra bil) har ju inte satt sig helt än. Så jag fick ju mycket erfarenhet under dagen 😅 när jag backade på uppfarter, fick motorstopp i mer eller mindre lämpliga situationer och tog en tvär sväng på treans växel. Tur att det finns skyltar som varnar ”övningskör” 🙈 Allt som allt gick det ändå bra och efter ungefär tre timmar fick handledaren ta över ratten.

Hos en storfavorit, Lövhultsboden, fann jag skolplanschen ovan - den med isbjörnar. Den behövde komma med mig hem. En viktig symbol för klimatet och varför vi alla behöver konsumera mer cirkulärt.

Trädgårdar, lador, garage, förråd och gräsmattor fyllda med loppisbord och prylar. Det blir uppenbart att vi inte behöver producera mer saker om vi bara ser till att skänka/sälja vidare det vi inte behöver längre.

Planering efter loppisarnas öppettider

Min plan med erfarenhet från tidigare år var att först besöka de som stängde kl 14, för att sedan ta oss till platserna längst bort från Eskilstuna och sen pricka av ställen på väg tillbaka. Loppisarna öppnade mellan kl 09.00-10.00 och stängde mellan 14.00-17.00. De flesta hade öppet till 15. Några hade öppet båda dagarna och vissa bara lördag, någon enstaka enbart söndag.

Energipåfyllning

Vi körde på länge och tog sen en välbehövlig lunchpaus på någons gräsmatta. Det såldes mat och fika på flera ställen i år vilket ju alltid uppskattas!

Totalt hann vi med 27 loppisar denna dag och mot slutet var vi ordentligt mätta på loppis och prylar. Den sista loppisen hade packat ihop i förtid. Två bra indikationer på att det var dags att åka hem.

Sörmlands idylliska landsbygd

Den största charmen med denna årliga loppisrunda är nog ändå möjligheten att få se miljöer och platser som jag annars inte skulle ha besökt. Den sörmländska landsbygden är sådär vacker att jag fylls av förundran och vördnad. Speciellt så här års. Jag drömmer ju om ett liv här, bland fält och gårdar och (förhoppningsvis) grannsamverkan.

Loppisfynden

Trots att Swish hade driftstörningar i slutet av dagen kunde tilliten leda oss rätt, med byte av nummer men också någon som sa ”ta den, du får den” sådär som vänligheten i oss vill.

Så vad fyndade jag denna dag? Jo men faktiskt en del som stod på behovslistan sedan länge och inte bara kategoriserades under ”villhöver”.

• En liten piedestal går alltid åt hos mig.

• Anslagstavla/hängare i kork till hallen.

• Hänglås till förrådet efter att det förra klipptes av i inbrottet.

• En liten glasflaska för någon hemmagjord olja/sirap/vinegrett.

• Mattermos för utflykter.

• En innerkudde som uppfyllde mitt behov av huvudkudde (så efterlängtat!).

• En gammal kökshylla med glaslådor till mitt framtida torp och nu som förvaring av örter eller dylikt.

• Ett par svarta jeans som ersätter de jag lappat och lagat sedan sena tonåren.

• En svart kofta som är en kopia av en jag nött på ungefär lika länge som jeansen och som helt klart gjort sitt (som tröja iaf).

• Rester av makramégarn vilket stått på min loppislista i tre år nu.

• Innerkrukor till mina växande odlingar i bra storlek.

• En trälåda som mest var en villhöver. Trälådor har jag en grej för 🙈

• Gardinstång i trä med fästen. SOM jag letat efter detta och funderat på hur jag ska få hem från bygghandel, och i helt rätt mått för mitt vardagsrumsfönster dessutom! Bästa fyndet! 🙏🏼

• Skolplansch med isbjörn - så vacker!

• Balkonglåda helt i min smak - där kommer kålen växa frisk!

• Glasfat i rätt storlek som blomfat till en större kruka jag har. Också det har jag letat ett tag efter!

Jag hoppas att det blir en favorit i repris i augusti även i år, vilket det blev förra året. Loppisarnas högsäsong är nu. 🙌🏼

✨

Vad står på din loppis-önskelista?

Ogräspaj med nässlor, kirskål och skogslök

Ogräspaj med kirskål, nässlor, rölleka och skogslök stod på menyn häromdagen. Allt från den lilla skogen nära mig. Naturens skafferi är rikt i försommaren och jag samlar på mig allt jag förmår.

Det vi kallar ogräs är många gånger ätbart. Många gånger handlar det bara om att testa sig fram och utmana sina fördomar. Men hur tillagar man det? Jag tänker att det mesta ogräs kan tillagas och användas likt spenat. I grytor, sallader, pasta - och paj! Inspirerat av detta recept.

Ingredienser

• Smör/olja till stekning

• 70 g kirskål

• 70g ogräs, t ex rölleka, maskros, nässlor, våtarv
  (spara några blad till dekorering)

• (ev. svamp)

• 1 vitlöksklyfta

• 1 msk äppelcidervinäger

• 5-6 skogslökar/salladslökar/annan lök

• 1 rulle smördeg

• 1,5 dl riven ost

• (ev. soltorkade tomater/oliver)

Äggstanning

• 3 ägg

• 2 dl grädde

• salt, peppar, oregano

Gör så här

1. Om du vill hackar du ogräset i mindre bitar eller så kan du dela det för hand. Jag separerar bladen och hackar bladstammen. Pressa vitlöksklyftan. Om du vill ha i svamp steker du den lite först innan steg 2.

2. Fräs ogräs med pressad vitlök i smör/olja i en stekpanna. Stek tills bladen är lite sladdriga men har kvar sin gröna färg. Slå över lite vinäger innan du tar det från plattan.

3. Finhacka löken och strimla ev. soltorkade tomater (tips: klipp dem).

4. Rulla ut smördegen i pajskalet. Behöver inte naggas, vilket behövs med egen deg.

5. Fyll skalet med ogräset, ev. tomater/svamp, lök och ost.

6. Vispa ihop ägg, grädde och kryddor. Slå över pajen och grädda i 225° i 30-40 minuter.

7. Servera gärna med en enkel kall sås, t ex gräddfil med pressad citron och valfria kryddor och en sallad med t ex mynta, tomater och kirskål (en vinegrett till gör det extra gott).

Smakar verkligen som en somrig spenatpaj! Den får lite extra känsla av att jag har plockat det själv till skogs.

🌿

Vill du lära dig mer om örter/ogräs och naturens skafferi är mina två husgudar Niki Sjölund och Lisen Sundgren. Jag har skrivit om ätbara växter i detta inlägg.

Stjärnögonblick från april 2023

April innehöll många ”första”. Framför allt årets första i naturen. Jag började också arbeta i ett nytt team på socialtjänsten med några nya arbetsuppgifter. Eftersom jag nu har de första mötena med människor innebär det också att varje möte är något nytt. Jag lär mig nytt varje dag. Det är otroligt inspirerande - och utmanande. I slutet av månaden var jag iväg på konferens i två dagar på Södertuna slott med jobbet. Så vacker plats och lyxiga men hektiska dagar.

Aprilvädret från försommarvärme till snökaos på någon dag har känts i min stackars kropp. Jag har acceptans, och snälla strategier. Jag har försökt sänka ambitionerna lite överallt. En klädbytardag och en del övningskörning har jag fått till trots en trötthet som ibland gjort mig helt urlakad. Det känns fint att se att jag kan balansera jobbdagarna tillräckligt bra för att inte bli helt däckad på helgerna. Odlingarna, Asla och vårtecken ger extra kraft när det är tufft att orka med.

Och så klart, den förundran som väcks i stjärnögonblicken:

✨ Snödroppar i skymningens mörker, en vemodig och hoppfull känsla samtidigt.

✨ Årets första humla svärmandes förbi.

✨ Att sträcka ut en fot i svalkan utanför täcket om natten.

✨ Styra min tid och känna att det ger en bra rytm i jobbet. Känslan av att jag är trygg i mina gränser.

✨ Det där glittret på blåsippans blad.

✨ Att få höra ”jag vet, jag ser dig” när jag kände mig tillintetgjord och överkörd.

✨ Fåglarnas mjuka gemensamma rörelse när de flyttade sig mellan hustaken.

✨ Samverkan med grannar vid inbrott i våra förråd.

✨ Plantdjungeln som växer upp på mitt köksbord och att stolt visa upp den för alla som vill se.

✨ Att få uppleva alla stadier av vitsippans knopp samtidigt.

✨ En fjäril (påfågelöga) som fladdrade runt i min närvaro i nästan 30 minuter.

✨ Komma hem till Asla efter konferensen och att hon inte vek från min sida på flera dagar.

✨ En vän som återkopplade för att kolla läget efter ett tufft beslut.

✨ Klara av momentet start i backe på körlektionen.

✨ Inredningen på Södertuna Slott - vill flytta in!

✨ Inbjudan till ett avslappnat umgänge på valborg.

✨ Årets första citronfjäril i skogsbrynet.

✨ Komma i tid för att knipa några tallrikar i serien ”Gröna Anna” på favoritloppisen. Kunde ha hoppat jämfota av glädje!

✨ Ett rådjur som stod alldeles stilla och mötte min blick under en kvällspromenad.

✨ Ströva bland vitsippshav med kollegor i förundran.

✨ De små nässlorna som tog sig upp ur fjolårets sly.

✨ Att kunna använda mina livserfarenhet indirekt i möten med klienter och känna hur det gör skillnad.

✨ Få höra att det jag delar är viktigt för någon, oavsett om det ibland dröjer mellan inläggen.

✨ Byta kläder på klädbytardag - lämna in kläder och få nya helt gratis! Hela konceptet är så tillfredsställande.

✨ Gyllene timmen över fält och vatten - hur naturen kan förstärka ljus på så olika vackra sätt.

✨ Hur var din aprilmånad? Vad gav dig ljus? ✨

Stjärnögonblick från mars 2023

Mars är som en dimridå av trötthet, och ändå gnistrar dessa ögonblick så starkt igenom den. Kanske främst i arbetet där förändring och meningsfullhet stärker mig med utmaningar och utveckling. Mars innebar sista månaden med barnavårdsutredningar… trodde jag. Tills jag blev erbjuden att arbeta på mottagningen och också fortsätta med vissa utredningar. Som min chef sa känns det rimligt att fortsätta på den vägen, eftersom jag också trivs så bra i det. Jag kommer verkligen till min rätt i möten med barn och deras föräldrar, och på många sätt är det då jag känner mig som mest mig själv. Jag kan använda min levda erfarenhet ihop med min kompetens på ett sätt som jag blir allt bättre på att balansera.

Efter arbetsdagarna har jag varit väldigt trött, och några dagar har jag varit hemma då väderväxlingarna fått min kroniska värk att löpa amok. En tuff månad. Allt utanför arbetet har varit en bonus. Som att jag två gånger har övningskört längre sträckor, hållit odlingarna vid liv och satt fler frön i jorden och underhållit Aslas diabetes dagligen. Det står rätt still med Asla men jag har hopp. I april ser jag fram emot mer värme, stabilitet och nya utmaningar i min nya roll på jobbet. Årets ledord “växtkraft” har verkligen fått form i dessa månader. Jag följer livet dit det vill ta mig.

✨ Snön som föll glittrande från träden i skogen.

✨ När jag körde hem mig själv under övningskörningen.

✨ Det knarrande ljudet av att gå på snö.

✨ Att få höra att en ungdom kände sig sedd av slutsatsen i min utredning.

✨ Komma upp till de frodiga odlingarna på morgonen.

✨ Årets första snödroppar som låg mot marken och inväntade stormen.

✨ Krama om bästa vännen efter hennes körkonsert.

✨ Frida Lundgrens hem 🤩🥰

✨ Tacka min tillfälliga teamledare och se hur hon blev rörd.

✨ Buketten tulpaner nedan som fortsatte utveckla ny skönhet i alla sina stadier.

✨ Ge sättpotatis till en kollega som avslut på månader av fin samvaro.

✨ När en klient sa att jag borde bli samtalsterapeut.

✨ Ludna knoppar av videung.

✨ Citronfjärilar och nässelfjärilar svärmandes längs skogsvägen. VÅREN!

✨ Skor som var så mjuka att jag inte ville ta av mig dem.

✨ Solnedgångens färgrikedom.

✨ Nyfärgat hår och känslan av volym i det.

✨ När Asla somnade tätt intill mig.

✨ Att få en förälder att se sitt barns perspektiv så att jag kunde hjälpa barnet.

✨ Frökapslar som vittnar om att våren är på väg.

✨ Få ett erbjudande om nya arbetsuppgifter i nytt team som kändes helt rätt.

✨ Att bryta ihop och komma igen i något som gjorde riktigt ont.

✨ Veterinärens entusiasm över att Aslas värden sjunkit.

✨ Att köra bil i högre hastigheter och känna att jag klarar det.

✨ Vara på skattjakt efter vårtecken i vårsolen och fyllas av förundran igen och igen.

Vad har känts extra fint hos dig i mars?

Stjärnögonblick från februari 2023

I februari sökte jag ljus och fokuserade mycket på återhämtning. Jag har haft brist på energi av flera anledningar. En stor del är att jag vårdar en diabetessjuk katt. Det innebär att jag varje dag förhåller mig till insulintider och blodsockervärden. Det påverkar sömnrutiner, begränsar umgänge och skapar stundtals oro. Jag är tacksam för att jag har gjort det förut. Då jobbade jag dock inte heltid, så det är en större påfrestning nu. Därför är jag otroligt tacksam för den förståelse jag möter både privat och i jobbet. Min allmänhälsa är också påverkad så jag blev inte så förvånad när jag drabbades av ryggskott. Så lättad att jag kunde råda bot på det själv med fina tips på övningar.

Jag fortsätter växa i de tillfälliga arbetsuppgifterna där jag genomför barnutredningar. Det är otroligt meningsfullt och stärkande. Samvaron i det tillfälliga teamet ger djup arbetsglädje. Jag har också avslutat min utbildning i MI (motiverande samtal) via jobbet och deltagit i en föreläsning om traumamedveten omsorg. Så givande!

Trots den stora tröttheten orkade jag stå på loppis en dag med en god vän. Skönt att få saker sålda, och bli av med dem. Jag besökte också några loppisar själv under månaden. Mysig helgsyssla. Andra helgsysslor har varit att sätta årets första frön i jorden, fånga dagsljus och skogsluft och: köra bil. Jag har återupptagit övningskörningen igen efter ett uppehåll och haft min första körlektion. Det går framåt! Något annat jag återupptagit är mitt bokprojekt. Jag skriver igen. Jag lever med det. I den takt jag själv är trygg med. En dag i taget.

Mars har börjat med en vårsol som ger mig hopp om att ny energi är på väg. Låt oss kika på strimmorna av ljust hopp som jag fångades av i februari.

✨ Frusna vattendroppar på granarnas barr, gnistrande i solens sken.

✨ Ett par som hjälpte varann att hålla balansen på hala gator.

✨ Att plocka in ren disk i skåpen.

✨ En övning i att ta emot som gick rakt in och satt kvar.

✨ Konturer av björkar mot en himmel i blå och rosa pastell.

✨ Sätta de första fröerna i jorden och se skotten växa upp dag för dag.

✨ Få till en vilsam struktur i veckoschemat.

✨ Det poetiska gatunamnet ”Suckarnas allé”.

✨ Gnissel från tallar som vajar i vinden.

✨ Att känna solen värma för första gången i år.

✨ Marschaller som ramade in stråket längs ån och gav mig en stark hemkänsla.

✨ Samarbete med kollegor som stärker mig och ger mig plats att få bidra med mina fördelar.

✨ Elizabeth Gilberts föredrag om att skriva in kärlek i sin rädsla.

✨ Att få förtroendet att möta människor i svåra situationer och inge hopp.

✨ Lyssna till när en person berättade om ett ämne som engagerade berättaren.

✨ Skidbacken i skymningsljus. Vinterns ögongodis.

✨ En väns trygga och icke-dömande röst i örat i en sårbar stund.

✨ När flera personer oberoende av varandra uttryckte att jag strålar.

✨ Skämta loss med kollegorna tills det spårade fullständigt och vi kom överens om att skärpa oss och börja jobba, och så gjorde vi bara det. Älskar dynamiken i den gruppen, så mycket arbetsglädje <3

✨ När det kändes i hela kroppen dag för dag att ljuset är på väg tillbaka.

✨ Kunna gå hem tidigare från jobbet i en känsla av att jag ligger i fas.

✨ Två tekoppar istället för en. Tesällskap är bra grejer.

✨ Aslas busblick och glada ljud.

✨ Återkommande feedback om att jag inger lugn och förtroende i mitt jobb.

✨ En otroligt vacker bukett närodlade tulpaner från ett gäng som jag har fått äran att komma in på livet lite mer än vanligt de senaste åren. Så tacksam!

✨ Vad gav dig ljus och hopp i februari? ✨