Varför bryr vi oss inte om skräpet?

Hållbarhet handlar för mig om omsorg, att bry sig om, att vara i relation. I det moderna samhället gör stress och konsumtion lätt att vi tappar kontakt med omsorgen. Omsorg kräver närvaro, och tid. För mig är det en nyckel i att förstå de flesta problem vi brottas med idag. Ensamhet, ångest, depressioner, kriminalitet, våld och beroenden. Jag tror att det är stressen som gör oss sjuka och inte ger oss möjlighet att stå i kontakt med våra känslor eller våra medmänniskor. Jag tror att det är därför vi skräpar ner och skadar jorden. Det finns en uppgivenhet i det, en distans som börjar inom oss.

För tydlighetens skull: detta är enbart mina egna reflektioner utifrån vad jag har med mig. Dela gärna ditt eget perspektiv, så kanske vi ser nya saker tillsammans.

Jag ser det som att konsumtion blir ångestlindring och lösning på ett skenande livstempo och ensamhet. I att äga och konsumera, visa en yta, skapas gemenskap och identitet. I frånvaro av tid och närvaro där vi kan mötas som vi är, och duga som vi är. Det blir alldeles för lätt att bli fastlåst i ett stressigt liv där vi inte hinner bry oss, tänka efter, vara här och nu. Alla har vi våra “dåliga vanor”, sånt som tyder på just det här - brist på omsorg, närvaro, tid, ork. Att köpa hämtmat för att få livspusslet att gå ihop. Slänga i sig ett billigt snack på väg till nästa aktivitet. Köpa nytt när det gamla är trasigt. Samla på sig saker som kanske kan göra livet lättare. Trycka i sig något som förändrar den skavande känslan för en stund. Känner du igen dig? Hittar du också de där snabba lösningarna ibland? 

När vi har det kämpigt generellt är det svårt att inte fastna i de dåliga cirklarna. Jag har själv gjort det så många gånger om. Kedjerökt, ätit skräpmat, tryckt i mig choklad på väg hem från ett möte jag egentligen inte orkade med, dövat känslor med socker. Och då har jag garanterat släppt ett godispapper eller en fimp på marken någon gång. Jag brydde mig väl inte om min omgivning när jag inte ens brydde mig om mig själv? Jag brydde mig väl inte om vad jag gjorde när jag ändå inte orkade leva? 

Tills jag lärde mig den hårda vägen vad det innebär när man inte bryr sig, inte hinner med varken sig själv eller andra. Tills jag var både ensam och utmattad. Med tusen saker att ta hand om men ingen ork för att göra det. Utan någon verklig mening. Livet bara snurrade på omkring mig. Tills kroppen sa att den inte orkade mer. På min väg mot personlig hållbarhet fann jag en hållbarhet som handlade om en hel värld. En värld jag tillhörde, helt självklart.

Håll Sverige Rent-9895.jpg

På mina skräppromenader ser jag det mönstret. Cigarettpaketen, fimparna, snusdosorna, godispappret, medicinkartorna, tuggummipaketen, snabbmatspåsarna, ölflaskorna. Det är vanligast. Som att vi vill lämna vår skam bortom synhåll. För mig är detta tecken på det. Jag blir så klart också arg för att man inte tar med sig skräpet. Mot bakgrund av min egen berättelse kan jag också ana berättelserna bakom. Beroenden, ångestdämpning - sånt vi gör för att orka stressen och sådant som visar på hur vi brister i självomsorg. Känslorna maskeras med signalsubstanser (som adrenalin och dopamin). 

Håll Sverige Rent skräp-9856.jpg

När vi stänger ute våra verkliga känslor brister också hållbarheten. Den personliga hållbarheten och den miljömässiga. Omsorgen om sig själv och miljön hänger ihop. Inte bara i dåliga vanor, men också för att det vi matar oss själva med matar vi miljön med. Det vi matar miljön med matar vi oss själva och andra med. Vi är en del av ett kretslopp. 

Vi är en del av allt levande, och ändå kan den där ensamheten få oss att tappa den tillhörigheten. Stressen över alla borden och måsten tar över. Vi försöker hitta de pauser vi kan se i konsumtionen. När vi gömmer oss bland träden för att lugna nerverna med cigaretter, godis eller alkohol. När vi kanske allra mest skulle behöva att någon stannade upp och lyssnade en stund. När vi skulle behöva ge oss själva verklig återhämtning. 

Håll Sverige Rent skräp-9863.jpg

Jag tänker att det är där vi måste börja för att kunna ta hand om miljön omkring oss. Med varandra, med oss själva. Att stanna upp och bry oss, se varandra. Först då kan vi bli medvetna och närvarande i en verklig hållbarhet. För det hänger ihop. Vi stressar Moder Jord som ett symptom på samhällsstrukturer som också stressar oss. Våra kroppar och nervsystem. Men vi är också samhällsstrukturen, vi återskapar den. Vi kan vara förändringen.

Vad vill du ge mer omsorg och närvaro i ditt liv?
Hur kan du göra det?

Plommonrecept - och konsten att kärna ur plommon

Plommonrecept-9914.jpg

Plommon kan verkligen ge ett överflöd vissa år och detta år är ett riktigt plommonår. Jag frågade mina vänner på Facebook om de hade frukt de behövde bli av med och många hade just plommon. Men vad kan man göra med plommon då? Ja det har jag undersökt efter att jag fick hem 7,5 kg av dem. Här kommer några idéer och recept på saft, sylt, marmelad och snacks. Men först tänkte jag dela med mig av två effektiva sätt att kärna ur plommonen.

Kärna ur plommon

Det finns två effektiva sätt att kärna ur plommon som jag har hittat.

  1. Häll en bottenskyla (täck botten) med vatten i en kastrull. Räkna plommonen och lägg i dem i kastrullen. När plommonen mjuknar släpper kärnorna och flyter upp till ytan. Du kan skynda på det genom att mosa plommonen under tiden. Rör om då och då. Plocka sedan ur plommonkärnorna med en hålslev och räkna så att du får lika många kärnor som du la i plommon.

  2. Dela plommonet på mitten (helst i motsatt riktning mot skåran). Vrid loss halvorna genom att vrida dem åt motsatta håll. Dela sedan halvan med kärnan på hälften. Vrid loss den lösare halvan på samma sätt som tidigare. Sedan tar du ett grepp om kärnan och vrider ur den ur den sista kvarten. Klart!

Torka plommon

Kärna ur plommonen, dela i kvartar. Torka sedan i 60 grader i 14-16 timmar i frukt- och svamptork eller max 50 grader i ugn, ca 8 timmar. De ska vara sega och skrumpna i konsistensen när de är klara. Lägg i återförslutningsbara påsar eller glasburkar. Perfekt som snacks på en utflykt, för att dämpa sötsug om kvällen eller som extra energi under dagen eller till frukostgröten eller -yoghurten.

Plommonmarmelad och plommonsylt

Jag gjorde marmeladen efter ett recept från My Feldts magiska bakbok. En variant av det receptet finns här, då med karamelliserad lök. Marmelad görs enkelt med strösocker eller syltsocker (håller längre med det) och helst med vaniljstång men en billigare variant är vaniljsocker. Beräkna ca 1 liter socker till 1 kg plommon ihop med 1/2 tsk vaniljsocker. Koka upp plommonen tills de mjuknat, låt vaniljstången/vaniljsockret koka med, tillsätt socker och låt sjuda i ca 20 minuter. Gör ett test genom att lägga upp en bit av marmeladen på ett fat, ställ in i kylen och låt svalna. Om den sen har en marmelad-konsistens vet du att det är klart. Tillsätt saft från 1 citron och ta bort vaniljstången, häll upp i sterila glasburkar och förvara i kyl/frys.

Sylt görs på samma sätt, men med mindre socker, 3 dl till 1 kg plommon, och utan citronen. Jag gillade verkligen detta recept med kardemumma och vanilj från Leva Hållbart.

Plommonrecept-9906.jpg

En annan variant är att göra kompott eller kräm som funkar bra som mellanmål eller kvällsmål. Det bär ätas relativt fort ändå även om kompotter brukar stå sig upp till en vecka i kylen. Så planera också för att kunna äta upp det! Kompott kan även ätas till glass eller till gröt. Mums!

Kompott av plommon

Vid kompott gör man helst basen först. För 4 portioner: 0,5 dl vatten, socker (2 msk till ca 12 plommon) och smaksättning (t ex vaniljstång/vaniljpulver, stjärnanis, rödvinsvinäger, kardemumma/kanel) kokas ihop och sen läggs de urkärnade plommonen i. En variant av plommonkompott finns här.

Plommonkräm

Plommonkräm tillagas genom att koka upp plommon i 15-20 minuter tills de är mjuka, vända ner strösocker efter smak och låta sjuda. Rör sedan ut potatismjöl i vatten och vänd ner medan du vispar, låt sjuda upp igen utan att koka och ta sedan av plattan. Låt svalna och servera den antingen ljummen eller som kall kräm. Fullständigt recept med mått hittar du på Jennys matblogg.

Plommonrecept-9896.jpg

Plommonsaft

Jag använde mig av ett enkelt recept från ICA när jag gjorde min plommonsaft. Koka sönder plommonen tills de är mjuka, låt rinna av i handduk/saftsil i cirka en timme och blanda sedan i socker tills det har lösts upp, häll upp i väl rengjorda flaskor och förvara i kylen! Superenkelt och gott!

Har du något favoritrecept med plommon? Vad tycker du bäst om?

Tjäna på att plocka skräp och panta sopor

Det kan av förklarliga skäl ta emot lite att plocka skräp, hur mycket du än vill göra en insats för miljön. Det kan kännas smutsigt och väcka frustration över att städa upp efter andra. Då kan det ju vara bra att få en yttre belöning för mödan. Bortsett från den omsorg du bidrar med till planeten. Idag tipsar jag därför om två appar som jag använder för att göra skräpplockningen lite roligare. Men först lite allmänna tips!

Bower panta skräp-9850.jpg

Tips inför skräppromenad

Ha alltid med dig en soppåse (rekommenderar miljövänliga sådana från återvunnet material) och handskar. Jag har kört på tunna trädgårdshandskar då de fungerar bra, men de flesta handskar går ju bra. Framför allt kan det ibland vara vasst skräp och sen är det både fräschare och mindre hälsorisker att använda handskar.

Att ha lite extra tidsmarginal t ex på väg från arbete/skola eller vart du än är på väg i din vardag ger dig möjligheten att se skräpet omkring dig. Som bonus får du en stunds medveten närvaro.

Kombinera nytta med nöje! Ofta när jag ger mig ut för att plocka svamp eller bär i skogen passar jag på att plocka skräp samtidigt. Då blir inte det huvudfokuset samtidigt som det ändå blir av. Det kan också vara på en joggingrunda eller promenad med en vän. Sällskap brukar också skapa tillfällen att prata om miljöfrågor och det kan hjälpa oss att hitta nya områden där vi kan förändra beteenden.

Se det som ett äventyr och väck nyfikenheten! Jag tänker mycket på Pippis sakletar-äventyr när jag är ute och strosar. Var nyfiken på vad du kan hitta. Jag har hittat riktiga skatter ibland faktiskt! Låt hjärnan väckas till liv och träna din kreativitet. En gammal glasflaska kan bli en vacker vas när du gjort rent den. Skräpplockning kan även vara ett sätt att lära känna en ny del av området/staden där du bor och bege dig ut på nya områden.

Skrappen - registrera ditt skräpplock

I Skrappen registrerar du antal skräp, påsar eller säckar med skräp du plockar. Du kan välja mellan både spontanplock och event, som t ex Hela Sverige plockar skräp nu på lördag. Det går också bra att skapa egna event! Tävla med andra runt hela Sverige i hur många skräp ni plockar och se er gemensamma insats. Det är Håll Sverige Rent som står bakom appen.

Bower - panta förpackningar och tjäna pengar

I appen Bower samlar du poäng på de förpackningar du källsorterar. Det går bra att panta dem både hemma i flerfackskärl eller i närmsta miljöbod. Enkelt och smidigt! Förutom ekonomiska belöningar får du också veta hur mycket koldioxid du har sparat planeten från vid återvinning.

Om du vill ge mig några extra poäng kan du registrera dig via denna länk och använda kod: 14ca0ddd

Så pantar du dina sopor

1. Skanna och sortera dina förpackningar hemma med hjälp av mobilkameran och förpackningarnas streckkoder. Om förpackningen saknas kan du enkelt hjälpa till att registrera den.

2. Ta dig till närmaste återvinngscentral/miljörum och registrera platsen (fotografera den och bekräfta position) om den inte redan finns. Det tar en liten stund innan den godkänns men du kan ändå skanna och återvinna tills den godkänts.

3. Panta genom att bekräfta att du är på återvinningsstationen och har med dig förpackningarna genom att bekräfta plats och skanna någon/några förpackningar du har med dig i appen.

Upprepa steg 1 och 3 för att samla poäng till värdecheckar, välgörenhet eller utbetalningar. Så härlig känsla och win-win på alla sätt!

*

På lördag den 18 september är det nationella eventet “Hela Sverige plockar skräp” - haka på du med!
Du kan följa min dag via Instagram Stories.

*

Hur känner du inför att plocka skräp?
Har du något tips för att göra det roligare?

Sinnesro i norra Västmanland

Yoghurtfrukost och kaffe stugsemester-8907.jpg
Augustiskog-9016.jpg

I fem dygn lämnade jag stressen hemma och landade i tystnaden, med naturen som enda sällskap. Det var nödvändigt för att låta känslor och tankar landa in i kroppen när stressen hade försatt mig i ett tillstånd där tankarna snurrade som av sig själva och en kropp som var alldeles överväldigad av trötthet. Vilken ynnest att ha en vän som lånar ut sin stuga till mig och katten när vi behöver lämna alla intryck i stan för en stund.

Asla stugan-8939.jpg

Asla gillade inte riktigt regnvädret de första dagarna och höll sig nära huset eller inne. Jag drog på mig en rejäl förkylning innan jag fick upp värmen och kunde sova bort den utmattning jag kom dit med. Så jag och Asla myste ihop oss i stugan och vilade ut båda två. Sen var jag redo att möta den fuktiga skogen och duggregnet, i gummistövlar och regnjacka.

Dimmig augustiskog-8974.jpg

Fuktig skog talar till mig på ett starkt sätt. Den grundar mig i diset och svärtan. Färgerna känns djupare och fukten ger friskhet i mina lungor. På myren bildades det droppar i spindelväven mellan lingonklasarna och i mossan gömde sig skogens guld: kantareller. Som jag längtat efter detta.

Lingon-9115.jpg
Gul kantarell-8981.jpg
Gul kantarell-8995.jpg
Gummistövlar lingon-9010.jpg

När regnet hade lagt sig låg molnen kvar över landsbygden, men det gjorde mig inget. Solen har en tendens att kräva något, att vilja ta vara på den genom aktivitet. Jag var här för att vila. Det gjorde jag också, mellan boksidor och framför braskaminen. I långsamt druckna kaffekoppar och sovtimmar både nattetid och dagtid. Tills vännen skickade ett tips från den lokala gruppen om en loppis, ca 1 km från stugan.

Loppis landsbygden-9224.jpg
Ängelsberg landsbygd-9463.jpg

Det var en perfekt start för att komma ut och röra sig lite. Och vilka fynd jag gjorde. Det bästa var en kameraryggsäck för ynka 30 kronor som säkert hade kostat närmare tusenlappen som ny. Annat jag fyndade var en liten mortel, en skål i keramik, ett set med 6 assietter och två ljusstakar i trä. Sånt där som alltid har en plats i hemmet. Jag hade letat efter assietter i den storleken och även ljusstakar i trä.

Loppisfynd-9426.jpg
Björkskog-9243.jpg

En annan dag gjorde jag en längre utflykt. Jag ville ta vara på tiden även om långsamhetens lov även gällde denna dag. Jag strosade längs landsvägen, kikade in i skogarna omkring, sprang in i kantareller lite varstans (vilket svampår ändå??!!), lät vindarna rufsa i håret och vilade ögonen på vetefälten.

Ängelsberg Wilda-9391.jpg
Vete-9407.jpg

Målet var den lilla orten Ängelsberg. Jag har alltid tyckt att Ängelsberg känns spöklikt och att det vilar något kusligt över samhället med sina tinnar och torn på husen, bruket och oljefabriken.

Ängelsberg Oljeön-9264.jpg

Huset nedan tycker jag är extra spöklikt och fascinerade. Jag tror är ett gammalt församlingshem eller en skola. Jag undrar vad det är som ger rysningar och kalla kårar. Tänker mig ofta att det sitter någon där på bänken på den främre trädverandan och vakar över byn. En del historia har jag fått till mig genom tidigare turistande men just det här huset är ännu en gåta för mig.

Ängelsberg-9369.jpg
Ängelsberg-9271.jpg

Det slutliga målet innan jag vände tillbaka var detta. Åmänningen, blank med sina dimmiga horisonter. Tystnaden. Stillheten.

Några dagar senare klev jag ner från bryggan och välkomnades upp av en värmande höstsol.

Ängelsberg Åmänningen-9340.jpg

Sinnesron tog jag med hem. Liksom naturens skatter. Blåbär och lingon i mängder! Kantarellerna fyllde borden i stugan innan jag plockade ner dem i lådor och tog hem dem för sista torken. Fjällig taggsvamp, vanlig taggsvamp och karljohansvamp förvälldes hemmavid och frös in för extra smak i höstens mat.

Taggsvampar-9142.jpg

Jag tycker om att starta på nytt i hösten. Utvärdera, planera, inventera behov, reflektera och planera med mål. Istället för denna stora process jag brukar ta mig tid för inför hösten skalade jag av. Processen i sig säger så mycket om hur mål och behov ser ut nu. Avskalat, enkelt, kravlöst, i flöde och medvetet närvarande. I tillit till vilan.

Höstintention-9568.jpg

Jag hade en önskan till mig själv för denna vistelse som jag sköt upp ju längre tiden gick. Det fick bli i mån av ork och jag trodde inte att det skulle bli av. Sista kvällen innan jag packade ihop kom lusten och orken.

Klänningen-9466.jpg

I gyllene timmen strax innan skymningen iklädde jag mig sommarklänningen och smög in mellan träden. Bland envisa mygg och sjunkande grader svängde jag runt framför kameran tills mörkret tätnade omkring mig. Som en dans för Moder Jord. Som ett farväl till sommaren. Jag somnade med en känsla av att jag nu var redo att möta stadens brus igen och hösten på nytt. Det var jag. Även om jag också skulle ha kunnat stanna här för alltid. En dag ska jag leva med naturen som sällskap.

Dansar i skogen porträtt Wilda-9494.jpg

Har du en plats eller någon rutin där du kan ladda om och starta på nytt?

Lingon - skogens röda guld

Lingon-9010.jpg

Det är högsäsong för lingon! Under min visit till norra Västmanland förra veckan täckte lingonen myrerna och trängdes med blåbärsrisen vart jag än såg. Lysande röda superbär. Tänk att ett litet bär kan innehålla så mycket som stärker vår kropps hälsa! Perfekt att frysa ner inför vintermörkret eller börja fylla på depåerna redan nu. Det är en ynnest att vi lever i ett land som Sverige där vi har allemansrätt och kan gå ut i skogen för att plocka bär och svamp och annat ätbart direkt från naturen. Som gjort för våra kroppar.

Lingon-9178.jpg

Hälsofördelar av lingon

  • Stärker immunförsvaret.

  • Förebygger och lindrar urinvägsinfektioner.

  • Förebygger hjärt- och kärlsjukdomar.

  • Inflammationshämmande för slemhinnor vid urinvägar och tandkött.

  • Främjar insulinproduktion och kan förebygga diabetes.

  • Sänker blodtrycket.

  • Förebygger cancer.

  • Minskar negativa effekter av fet kost och kan med fördel ätas till sådan.

Det är främst antioxidanter som ger hälsofördelarna även om bären också innehåller vitamin A, B9, C, E och K samt kalcium, fosfor, järn och kalium. Vilket superbär! 

Lingon-9183.jpg

Att använda lingon

Lingon innehåller bensoensyra vilket fungerar konserverande och ger dem lång hållbarhet. Lingonsylt kan därför stå sig i många år. 

Lingon kan användas för att göra saft, sylt och gelé. Även om det traditionellt serverats med kötträtter finns det väldigt många andra smakkombinationer som fungerar bra med lingon. Quorn- och sojaprodukter eller svampbiffar och kålpudding gifter sig bra med lingon. Lingonglass eller sorbet är också populärt.

Själv fryser jag ner för att plocka fram till smoothies som stärkande drycker under vintermörkret. Jag är också sugen på att testa att göra glögg av det till juletiden. Jag har alltid haft lite svårt för lingonsmaken, men ett så näringsrikt bär vill jag ju ändå ta vara på!

Lingon-9115.jpg

Hur vill du ha dina lingon?

Jag behöver mer, jag behöver mig.

Någon frågar “hur mår du?” och jag kan inte hitta något svar. Någon annan frågar “vad behöver du?” och jag har bara svar på vad jag inte behöver. Jag vaknar än en gång mitt i natten och vill skrika rakt ut. En vackert solig augustidag går jag i solstrimmor mellan skogens träd och gråter. Jag möter min spegelbild och tittar bort, i skam och sorg.

Morgondimma Kronskogen-8619.jpg

Jag gör sommarutflykter med vänner, är glad att återse dem och känna igen den trygghet som finns i dessa relationer. Men jag är inte riktigt där. Jag är alldeles för trött, utmattad, stressad. Jag kommer inte åt den livskraft som finns där under försvarsmurarna. Jag fortsätter gå, för att jag inte klarar av att stanna. Jag tänker att jag behöver hjälp som inte finns. Men när alla dörrar stängs och jag faller mellan stolarna igen, och igen, kan jag höra en inre röst som upprepar “det räcker nu”.

Björkskog-8834.jpg

Jag kapitulerar. Jag bestämmer mig för att det är dags att sluta kämpa. Att välja livet igen. Att välja mig.

Jag är van att klara mig själv. Det är jag riktigt bra på. Under största delen av mitt vuxenliv har jag byggt upp mig själv från grunden, omvärderat och utvecklat ett liv baserat på djupt rotade värderingar i mig. Ett medvetet omsorgsfullt liv. Tills det i stora delar rycktes ifrån mig. Tills jag behövde be om hjälp för att komma på fötter igen.

Mossa och lingon på berget-8777.jpg

Det som sedan följde var en smärtsam insikt i hur samhället inte förmår att möta människor som inte passar in i givna normer och mallar. Det är inte första gången jag möter det. Men den här gången var det en fråga på liv och död. Så jag tog emot den hjälp jag behövde för att överleva även om den gjorde mig illa på andra sätt. Jag behövde mer.

Jag behövde mjukhet och fick skydda mig från återkommande nålstick. Jag behövde bli sedd som människa och fick anpassa mig till en trångsynt mall byggd på stereotyper. Jag behövde medkänsla och fick ensamhet och munkavlar. Jag behövde något som höll i mig och fick bortvända ryggar. Under lager av frustration, ilska och bitterhet finns en sorg och smärta som lagrats i många månader.

På det finns en skam och förvirring över hur jag trots all min självkärlek och motståndskraft kunde hamna här. Jag försöker påminna mig om att också jag är människa. En människa som liksom andra inte tål vad som helst.

Precis som då vet jag egentligen vad jag behöver. Jag vet ju det. Jag behöver bara hitta det där det redan finns. Framför allt inom mig. Den mjuka rösten i medkänsla, utrymme för sorg, vänner som står kvar och inte värjer, att stanna i min kropp och inte anpassa mig till andras åsikter och trånga mallar. De senaste åren har också förändrat mig på sätt jag inte har hunnit lära känna än. Krisen har fått mig att ifrågasätta mycket om vem jag är och vilket liv jag vill leva. Det har inte hunnit landa än. Jag har inte kunnat landa.

När mina vänner har fortsatt ställa frågan “vad behöver du?” har något återkommit i tankarna vecka efter vecka. En plats på landet. Tystnad. Natur. Skrivande. Utrymme för känslor. Återhämtning. En plats för kapitulation. Att åka bort för att komma hem. Så jag bad om det. Några dagar i en väns stuga. Snart åker vi, jag och katten, till en ny början.

Jag hoppas att jag vågar möta ångesten och sorgen, gå igenom dem. Att jag vågar stanna upp och känna. Sova ut och låta tankarna snurra klart. Plocka litervis med blåbär och möta skymningar på berget. Eller bara ligga i sängen en hel dag och lyssna till regnet. Jag kapitulerar. Det är dags att sluta kämpa nu, och välja livet. För jag har ju mig. Jag har ju mina vänner. Jag har en stuga att åka till och ett hem att återvända till. Snart har jag hittat vad jag behöver mer.

Med hoppfull blick,
Wilda

Att komma hem

Jag är hemma. Utskriven. Jag lyssnar till sommarregnet i en tryckande värme. Efter fyrtiofyra dagar på sjukhus har kroppen återhämtat sig från det akuta läget. Det är inte hållbart än, men det håller. Det är långt ifrån över. Ändå firar jag delmålen. Det är viktigt, att lägga vikt vid framstegen.

På väg hem från sjukhuset köpte jag en bukett rosor. Som för att säga ”välkommen hem, bra kämpat”. Jag satt en lång stund på balkongen bland de törstiga växterna och drack kaffe i den fuktiga luften. Lagade kantarellpasta. Det man inte kan hämta i skogen får man köpa på torget. Det är sen gammalt.

Rosbukett välkommen hem-3833.jpg

Igår kväll vandrade jag hem efter ett kvällsdopp i ån när duggregnet föll ljummet över mig och den redan mörka sommarkvällen. Med tårade ögon kände jag hur friheten spred sig i bröstkorgen. All uppdämd längtan efter sommar, frisk luft, rörelse, att orka lite mer. 

Wilda sommarbad-.jpg

Tack till alla er som skickat foton och videoklipp från sommaren. Det finns så mycket kärlek i dem som jag hämtat kraft i dagligen. Vetskapen om att det kommer fler somrar. Och samtidigt en sorg över de förluster det inneburit. Alla känslor samtidigt, och det är okej.

Jag är djupt trött. Kroppen har slagits för sitt liv länge nu. Det har fått konsekvenser. Vissa är bestående, andra kan läka över tid. Jag är inte samma person som kommer ut på andra sidan denna sommar. Och tur är väl det, för det var också många saker i det jag gjorde då som gjorde mig sjuk.

Jag är skörare och starkare på samma gång. Som alltid syns det inte på mig i vilket skick jag är. Både för att jag är van sedan länge att leva med en onormal trötthet. För mig är det mitt normaltillstånd. Också för att jag själv ännu inte helt förstår att jag är så sjuk som jag är. Jag är en överlevare, på gott och ont. Jag vill som regel mer än jag orkar.

Det behövs ett skifte. Ett liv som baseras på vad jag orkar. De små stunderna, det lilla umgänget, de många pauserna. En jämn vardagsrytm, stabila rutiner och en självkärlek som läker kropp och själ. Jag behöver hjälp för att klara av det.

Badbrygga-3824.jpg

Ändå faller jag mellan stolarna. Det byråkratiska systemet ska fördela ansvaret och därför blir det ingens ansvar. Kommunikationen brister och den månadslånga kamp jag har utkämpat för att överbrygga vård efter utskrivning misslyckas. Jag får klara mig själv. Kanske i en månad, kanske mer. När det inte går. Jag kan bara försöka hålla mig över ytan nu. Hoppas att sjukdomen inte tar mig alltför många steg tillbaka. Jag gör mitt bästa för att inte gå vilse igen.

Jag håller mig i nuet. Håller händer med de som ser mig. Bokar in hållpunkter, bygger in mig i ramar. Tar ett andetag till. Mer kan jag inte göra nu. Jag är hemma. Jag är fri. Jag håller mig i det. Tack för att ni hjälper mig med det ❤︎

Med solvärme i blick,
Wilda

Använd plastförpackningar - igen och igen

Plasticfreejuly

Släng inte plasten om du kan använda den igen

I juli har Sustainable Influencers tillsammans med andra miljökämpar temat #plasticfreejuly - för att motverka den skada plast orsakar för miljön, framför allt samlas mikroplaster i havet. Att plastbanta, dvs byta ut plast i våra hem och vanor till mer hållbara giftfria material, är verkligen ett nödvändigt steg för hälsan och miljön.

Naturskyddsföreningen skriver:

Av de cirka 300 miljoner ton plast som årligen produceras i världen antas några procent, mellan 5 och 13 miljoner ton, hamna i naturen.

Mer hållbara material är självklart att föredra. Istället för plast kan vi t ex använda glasburkar, stål, tyg och bambu som har längre livslängd. Det bör ses som det privilegium det är, att ha råd med det. Det finns fortfarande inte tillräckligt med alternativ till plast, och all plast är inte dålig. De med minst chans att förändra detta är de med minst resurser och det är också den grupp som drabbas hårdast av miljöförstöringen. Som alltid bör ansvaret ligga hos myndigheter och företag att göra den verkliga skillnaden.

Vi kan också ta ansvar för att den plast som produceras återanvänds, på ett mer hållbart sätt. Så gå inte hem och släng all plast!

Vad kan vi då göra med all plast som ändå finns i våra hem?

hållbar förvaring

Så undviker du att plastpartiklar frigörs

De tillsatser som finns i plast kan vara bundna olika hårt och detta spelar roll för hur de läcker ut. Vi bör undvika att värma upp plasten, men också hindra den från att komma i kontakt med feta, sura och basiska vätskor. Så vid återanvändning är rekommendationen att främst förvara torrvaror i plastförpackningar. För vätskor fungerar glasförpackningar mycket bättre! Och det är ju dessutom lite mer estetiskt tilltalande måste jag säga ;)

hållbar förvaring

Undvik plastförpackningar

I de allra flesta fall går det att undvika plastförpackningar, men ibland inte. Jag tycker att det är svårast när det kommer till fryst mat. Det bästa är så klart att köpa grönsaker och frukt i lösvikt och ta med egna tygpåsar till dessa, alternativt använda papperspåsar. Det gör jag som regel. Ändå kommer jag hem med plastförpackningar nästan varje gång jag handlar. Många gånger har jag inte råd att köpa annat, och lika många gånger finns det inte plastfritt. Vi gör så gott vi kan och hållbara lösningar är på väg.

hållbar förvaring

Återanvänd plastförpackningar

Vanliga brödpåsar eller andra plastpåsar går att använda om och om igen genom att skölja/torka ur. Jag sköljer även ur kaffeförpackningen och använder som förvaring till bl.a. hembakt bröd i frysen. Detta gäller också för pappersförpackningar - mjölpåsen sparar jag gärna för att ta med frukt, en mellanmål-smörgås eller ha som förvaring till annat.

Plastlådor av alla de slag använder jag för att frysa ned bär, till hemlagade såser och tillbehör. Kom ihåg! Viktigt att INTE värma upp dem, och att inte använda dem till förvaring av mat som har syra i sig som t ex tomatsås. En hel del plastlådor kan jag använda mig av när jag odlar, t ex sallat eller spenat trivs bra i dessa lådor. Och när mina egna tomater mognar kan de förvaras i kyl i en plastlåda.

Andra sätt att återanvända och återbruka plast

  • Använd plastlådor som förvaring på vintern och blomlådor på sommaren.

  • PET-flaskor för jämn bevattning. Fyll med vatten och tryck ner i jorden så att vattnet stannar - istället för vattenkulorna som säljs i butik.

  • Gör smycken eller dekorationer för inredningen genom att klippa och limma ihop plast.

  • Skapa förvaring för t ex småsaker, pennor och skruvar.

  • Återanvänd plastbestick om du har sådana.

  • Väv/fläta/virka en matta, en korg eller en väska.

  • Plantera direkt i jordsäcken eller använd den för att blanda till ny jord med t ex kompost.

Plasticfreejuly

Läs mer:

*

Har du fler tips på hållbara användningsområden för plastförpackningar?

Sommardagar att spara i minnet

Jag är hemma i friheten, i varma sommardagar. I bröstkorgen finns en överväldigande längtan som växt under månaden på sjukhuset. En sorg breder ut sig bredvid den vördnad jag känner inför sommarnaturen.

En sliten kropp och hjärna som inte riktigt orkar vara här, inte riktigt kan ta in allt det vackra. Men jag försöker, och genom att spara det i foton finns det kvar till sen. Sen, när jag kanske kan vara här igen. När stressen i kroppen lagt sig.

Kronskogen Eskilstuna sommar
Blåbärsplockning.jpg

Jag plockar blåbär och ler åt mina lila fingertoppar. Låter var tionde bär smaka friskt i munnen. Tar med mig min finaste kopp till skogsdungen och dukar upp morgonkaffe på bänken. Dricker det långsamt medan jag gör min dagsplanering. Det ilar i bröstkorgen över min önskan att hinna med sommaren innan den slinker mig ur händerna. Jag försöker påminna mig om att det kommer fler somrar, men det gör ont ändå.

Sommarkaffe
Blåklockor.jpg

Sommarlyckan tar form när jag ringer en vän och vi bestämmer oss för att fånga sommarkvällen sådär som vi gjort tidigare år. På vår plats. Vi går i den grönskande tunneln med växtlighet ovanför huvudet och runt oss. Jag badar i solnedgången och låter vattnet få svalka ner kroppen som härjas av stressfeber. Här finns läkningen. Mellan porlande skratt och förundran över ljuset flyger tiden så som den ska och när vi åker hem igen omfamnas vi av sommarnatten.

Gyllene timmen sommar.jpg
Solnedgång

Nästa dag finns det tid för glass och välbekant umgänge, ett svalkande bad och favoritmat. Jag hälsar på hos kattvakten och klappar på Asla tills hjärtat brister. Jag saknar henne på sätt som ord inte kan säga, och när tiden är mogen ska vi leva sida vid sida igen. Så som det är menat. De lätta andetagen finns där också, när jag kan vila i någon annans blick för en stund.

Efter min första dos vaccin tar vi vara på sommarkvällen, min vän och jag. Hon som är min initiativkraft och lekande glädje. Vi åker mot vattnet i solnedgången, försäkrar oss om att vi åker till en plats där solnedgången kan komma till sin rätt. Badkläderna på under lätta sommartyger.

Andungar Sundbyholm

Det är vackrare än jag minns det. Förundrad låter jag kameran spara ögonblicken. I lek och livsglädje rör sig min vän i sin naturkraft i motljuset och vi skrattar av kärlek till varandra och jorden. Hon är en gudinna i solnedgången. Hon är. Friheten andas i våra lungor och sinnesron grundar mig här och nu.

Solnedgångsbad Sundbyholm

De senaste dagarna har gett mig frihet och kraft att se vad som väntar, bortom sjukdomens grepp. Jag njuter av att fotografera, ta hand om mina växter, plocka bär och dricka iskaffe i balkongens sommarvärme. Tacksamheten över mina nära relationer får hjärtat att svälla. Jag har allt jag behöver precis här. Det kommer att bli bra.

Smärtan behöver marginaler bortom heltidsnormen

Jag lever med myofasciellt smärtsyndrom (fd fibromyalgi) och kroniskt trötthetssyndrom sedan ca 15 år tillbaka. Jag fick behandling i form av ACT (Acceptance Commitment Therapy), kroppskännedom och fysioterapi under 2014-2015 vilket ökade min copingförmåga till 97 %. Sedan dess har jag med stöd genomfört 3,5 års utbildning till socionom. Jag lärde mig leva med det. Jag vet att jag kan ta mig dit igen. Med en skillnad. Jag måste lyssna till min kropp ännu mer. Ge den marginaler. Oavsett hur långt jag kan gå på vilja, så har jag inte orken.

Porträtt Wilda - reaktionista.se-3.jpg

När jag blev allvarligt sjuk i år insåg jag en gång för alla att jag behöver acceptera mina fysiska begränsningar och anpassa mig efter dem snarare än mitt jävlar anamma. Precis det som min smärtläkare sagt i alla år när jag gick i behandling. Min arbetsförmåga kommer inte vara mer än 75 %, eftersom jag behöver så mycket återhämtning och egentid för att orka med på sikt.

Jag tappade det någonstans längs vägen. När jag tvingades att göra min praktikperiod på heltid och när vården inte längre kunde ge mig något nytt. När arbetsgivare enbart sökte heltidsanställda. När jag bara ville vara som andra. När jag orkade studera heltid. När vårdcentralläkare ignorerade smärtklinikens utredning och ifrågasatte mina diagnoser. Och när en reumatolog gjorde mig så illa att jag inte kunde fungera på flera veckor. Jag ville inte söka vård igen. Jag ville tro att det skulle gå ändå. Genom att skära ner på allt annat i livet skulle jag klara det.

Spring in the air - reaktionista.se-2.jpg

Tills marken rämnade under fötterna. Med en kropp som bröts ner på nolltid av stress och en hjärna som inte längre kunde varva ner och stanna upp.

Sen förstod jag att jag behöver den där marginalen. För att livet händer, och då måste jag ha utrymme att ta emot det. För att jag inte kan ta bort allt annat i livet och bara ha arbetet kvar. Jag behöver återhämtning, social energi och tid för reflektion. Arbetslivet idag är inte uppbyggt efter det. Även de flesta som arbetar heltid tar ju stryk av hur det ser ut. Och jag, jag gör det definitivt. Jag är för mjuk för att leva ett hårt liv utan luft i schemat.

Wilda - reaktionista.se-7.jpg

När jag hade landat på sjukhuset insåg jag att jag stod på ruta ett i min smärtproblematik, rent kroppsligt. Mentalt har jag verktyg men som skulle behöva en uppdatering.

Därför sökte jag mig tillbaka till smärtkliniken så snart jag hade landat på sjukhuset. För att be om hjälp från den läkare som hjälpt mig mest. Han som ser helheten, orsakerna och symptomen och hur det ena påverkar det andra osv. Som följt mig över tid.

Men vården får allt sämre förutsättningar att hjälpa smärtpatienter. Kliniken stängdes ner under ett halvår förra året vilket har gett en enorm vårdskuld. Det är personalbrist och det sparas in på resurser.

Under dagens besök fick jag det finaste bemötande man kan få med ett erkännande och några råd jag tar med mig i styrka framåt. Mer kunde jag inte få, för det finns inte. Det är remitterande vårdcentralläkare som ansvarar för sjukskrivningar och rehabilitering. Specialistläkaren får inte skriva intyg till Försäkringskassan. Kötiderna till smärtklinikens insatser är så långa att den enda vägen nu är att försöka klara det själv.

Jag ska försöka uppbåda kraft att söka reda på en läkare på en vårdcentral som förstår smärt- och stressproblematik. Som ser helheten. Jag får testa mig fram, med utgångspunkt i de tips jag har fått tidigare. Med risk för att bli försämrad av det. Alternativet att påbörja heltidsarbete och sedan krascha och bli sjukskriven verkar vara den vägen samhällsapparaten föredrar. Jag önskar att ingen behövde gå den vägen, att vi hade andra sätt att ta hand om varandra när det behövs.

Jag förstår också att pandemin har satt mycket ur spel, kanske allra mest för vårdpersonalen som slitit för att rädda liv under alldeles för lång tid, och förlorat så mycket. Det finns många som har större vårdbehov än jag som lider något fruktansvärt just nu. Jag känner med dem.

Jag önskar att ingen lämnades ensam att hantera sin ohälsa och sjukdom. Liksom konsekvenserna av det. Jag önskar att vi hade ett samhälle där arbetsförmåga inte mättes i antalet timmar vi orkar prestera, utan i vad vi faktiskt gör och bidrar med för varandra. Och att det skulle vara en bonus, utöver en grundinkomst som alla fick för att garantera hälsa och skapa marginaler för att livet händer. Då hade vi inte behövt ställa oss frågor som “Duger jag även om jag är sjuk? Får jag vara med ändå? Varför får jag inte bidra med det jag kan? Är jag värdelös nu när jag är sjuk? Måste jag tvinga mig själv till mer än jag orkar?”


Hur skulle du lägga upp din arbetstid/sysselsättning om du själv fick styra din tid? Om du då redan hade en grundinkomst som säkrade det allra nödvändigaste.