Oktobers guldljus och skuggor

Jag avslutar oktober i solskenet i skogen. Papperspåsen fylls på med kantareller ännu en gång och väl hemma fyller jag svamptorken till bredden. Doften sprider sig i mitt hem medan jag redigerar höstfoton i stilla närvaro. Jag tänker tillbaka på oktober, och vill dela det med er. Skuggorna och ljuset, och det som finns i mellanrummen.

Det har varit och är en svår tid i mitt liv. Jag är inte redo att berätta om det här, och kanske blir jag inte det. Kanske handlar tiden nu mer om att värna min integritet och ge av det jag har fått än att berätta om sjukdomen som drabbade mig. Ni som vet har det i förtroende, och det här är en alltför öppen plats för att berätta om det allra mest sårbara för hela världen.

Oktober har gått i samma spår som augusti och september. Jag strider för den vård jag blev lovad redan i augusti. I mig finns en sjukdom som jag inte kan bli fri från utan hjälp, hur mycket jag än försöker. Strategierna har tagit slut och tröttheten tagit vid. Jag blir inte arg längre. Jag hoppas inte. Jag bara fortsätter uttrycka mina behov och vänta på att bli hörd.

Jag trodde att jag blev hörd för två veckor sedan. Jag fick ett förlåt. Vården vet att de gör fel. Ändå fortsätter de göra det. Löftet om vård drogs tillbaka och än en gång lämnades jag ensam. Jag har andra som strider för mina rättigheter nu, som kan hoppas åt mig. Också de förfasas över hur vården agerar. Jag väntar ännu på ett slutgiltigt besked.

Jag fokuserar på nuet. Det jag fortfarande kan göra något åt. I oktober har jag gett mig ut i gryningen för att möta dimmiga åkrar och frostbeklädda dikesgrenar. Guldljuset som sakta vaknar över vitmossa och glödande höstlöv. Då kan jag känna friheten i mina andetag.

När kylan slog till kom det smärtskov som jag har väntat på som en följd av att min hälsa brister på andra sätt. Ofta har jag ett skov i min fibromyalgi (myofasciellt smärtsyndrom) just vid de mest extrema väderväxlingarna. Det brukar inte bli så farligt när min hälsa i övrigt är god. Nu blev jag i stort sätt sängliggande i åtta dygn. Det var svårt att stå ut i det. Jag stängde ute alla intryck jag kunde och använde meditationen som tröst. De djupa andetagen hjälpte mig ifrån den panik som annars kan slå till när frossan blir övermäktig. Jag är tacksam för de verktyg av acceptans, medveten andning och att distansera mig från smärta och katastroftankar som jag har med mig nu. Och lättnaden när värken blir hanterbar igen är obeskrivlig.

Jag brottas också med en ekonomiskt svår situation efter att ha fallit igenom det ekonomiska skyddsnätet. Jag söker jobb i hopp om att lösa det, men framför allt för att få komma in i ett sammanhang där jag får känna mig frisk och kompetent. En arbetsintervju gav mig verkligen den känslan, och en längtan efter att få använda all den potential jag har. Jag håller alla tummar att det nya året ger mig möjlighet till rutiner, sammanhang och meningsfulla möten ihop med en ekonomisk trygghet som bär.

När livet är osäkert och skrämmande finner jag tröst i naturen, och den andlighet som bor i den. Jag öppnar ögonen för det vackra precis framför mig, bjuder in det i de inre rummen. Trädens symbolik har fått flytta nära min handled, som en påminnelse om att våga rota mig och att sträcka ut och öppna mig mot friheten. Jag inspireras av trädskuggor och fåglar som formerar sig över himlen. Träden går in i vila inför vintern, liksom fåglarna flyger till värme. Jag lyssnar och drar mig mot vilan och värmen.

Jag har en visshet om att livet vill mig väl trots allt. Jag öppnar mig för det.

Samtidigt tillåter jag mig att känna vad som än behöver få finnas. Tårarna som tröstar en sorg som byggts upp med tiden. Smärtan som svider i bröstkorgen när jag ser andra som har det jag allra mest längtar efter. Rädslan för vad som händer om pengarna tar helt slut. Frustrationen över att sjukdomen begränsar vem jag orkar vara.

Men jag låter inte känslorna styra mina handlingar. Jag fortsätter göra det jag vet att jag mår bra av. Även de dagar då det inte hjälper, så tror jag att det gör skillnad. Jag påminner kroppen med alla mina sinnen om det som är gott. De resurser jag alltid har tillgängliga. Som att fylla en svampkorg till bredden eller somna med händerna i en mjuk kattpäls.

Håll en tumme för mig och för att de sista två månaderna på detta år kan skapa något som tar emot i det yttre. Så ska jag fortsätta värna om mitt inre, med all den kärlek jag har till den fina människa jag kan vara - när jag får rätt förutsättningar.

Vi hörs snart igen. Må Moder Jord lysa frid över oss och vi över henne.

Med kärlek,
Wilda

Sommardagar att spara i minnet

Jag är hemma i friheten, i varma sommardagar. I bröstkorgen finns en överväldigande längtan som växt under månaden på sjukhuset. En sorg breder ut sig bredvid den vördnad jag känner inför sommarnaturen.

En sliten kropp och hjärna som inte riktigt orkar vara här, inte riktigt kan ta in allt det vackra. Men jag försöker, och genom att spara det i foton finns det kvar till sen. Sen, när jag kanske kan vara här igen. När stressen i kroppen lagt sig.

Jag plockar blåbär och ler åt mina lila fingertoppar. Låter var tionde bär smaka friskt i munnen. Tar med mig min finaste kopp till skogsdungen och dukar upp morgonkaffe på bänken. Dricker det långsamt medan jag gör min dagsplanering. Det ilar i bröstkorgen över min önskan att hinna med sommaren innan den slinker mig ur händerna. Jag försöker påminna mig om att det kommer fler somrar, men det gör ont ändå.

Sommarlyckan tar form när jag ringer en vän och vi bestämmer oss för att fånga sommarkvällen sådär som vi gjort tidigare år. På vår plats. Vi går i den grönskande tunneln med växtlighet ovanför huvudet och runt oss. Jag badar i solnedgången och låter vattnet få svalka ner kroppen som härjas av stressfeber. Här finns läkningen. Mellan porlande skratt och förundran över ljuset flyger tiden så som den ska och när vi åker hem igen omfamnas vi av sommarnatten.

Nästa dag finns det tid för glass och välbekant umgänge, ett svalkande bad och favoritmat. Jag hälsar på hos kattvakten och klappar på Asla tills hjärtat brister. Jag saknar henne på sätt som ord inte kan säga, och när tiden är mogen ska vi leva sida vid sida igen. Så som det är menat. De lätta andetagen finns där också, när jag kan vila i någon annans blick för en stund.

Efter min första dos vaccin tar vi vara på sommarkvällen, min vän och jag. Hon som är min initiativkraft och lekande glädje. Vi åker mot vattnet i solnedgången, försäkrar oss om att vi åker till en plats där solnedgången kan komma till sin rätt. Badkläderna på under lätta sommartyger.

Det är vackrare än jag minns det. Förundrad låter jag kameran spara ögonblicken. I lek och livsglädje rör sig min vän i sin naturkraft i motljuset och vi skrattar av kärlek till varandra och jorden. Hon är en gudinna i solnedgången. Hon är. Friheten andas i våra lungor och sinnesron grundar mig här och nu.

De senaste dagarna har gett mig frihet och kraft att se vad som väntar, bortom sjukdomens grepp. Jag njuter av att fotografera, ta hand om mina växter, plocka bär och dricka iskaffe i balkongens sommarvärme. Tacksamheten över mina nära relationer får hjärtat att svälla. Jag har allt jag behöver precis här. Det kommer att bli bra.

Tre meditationer för sömn och avslappning

Guidad meditation för sömn har gjort stor skillnad för mig det senaste året. När livet återigen kantades av oro och jag behövde trygga röster fann jag det i meditationsappen Insight Timer. Varje kväll satte jag i en hörlur i ena örat och la det andra mot kudden, mobilen på laddningsstationen på nattduksbordet. Femton minuter senare sov jag. Varenda kväll.

Det är väldigt individuellt vilka röster, visualiseringar och musik som fungerar för just dig och det här är de som fungerar för mig. Jag föredrar meditationer på engelska då de distraherar mig mindre och orden flyter mer naturligt på något vis. Helst kvinnoröster som har något moderligt i sig. Och med lätta musiktoner i bakgrunden. Gärna med fokus på kroppens tyngd och närvaro i sängen, och allra helst med inslag av natur och självomsorg.

Vad föredrar du? Jag rekommenderar att prova sig fram och hitta det som gör just dig trygg och lugn inför natten.

A walk in nature av Sarah Blondin

Efter öppningsorden ”You have done so well today living your life”. En hypnotiserande vilsam berättelse om en naturpromenad i skymningen. Ett möte med en rådjur, stilla natur och en omfamning av självkärlek. Jag brukar somna mjukt till slutorden ”You’re allowed to be at peace”. Sarahs röst är så trygg, som en modersröst hör jag henne säga att allt är lugnt och tryggt. Att jag kan sova nu.

---

Sink into sleep av Blanche Kraft

Blanches röst är hypnotiserande i sig och för varje gång hon upprepar ”sink deeper” sänker sig min kropp ner i sängen med sin tyngd ännu lite till. Genom ett par medvetna första andetag frigörs de tankar som hänger kvar och kroppen slappnar av helt och fullt tills den sjunker in i sömn.

---

Relax into sleep: guided practice av Mary Maddux

En mjuk guidning till avslappning som får mig att landa mjukt i min kropp, släppa taget om dagen och morgondagen och hitta vilan i andetaget. Jag använder den här när jag är lite mer uppe i varv och behöver längre tid för att slappna av. Den pendlar fint mellan att släppa tankar och att slappna av i olika kroppsdelar vilket fångar upp mig i olika skeenden inför sömnen.

---

Bonustips: Yoga Nidra

Yoga Nidra betyder yogisk sömn och många fina meditationer finns att finna under det namnet, med fokus på kroppsskanning och avslappning.

Spellista med sömnmeditationer

Min spellista med meditationer för sömn hittar du här: Fall asleep - kanske hittar du någon som passar just dig?

✨

Har du problem med sömnen eller somnar du ofta lätt? Brukar du lyssna på något när du ska somna? Eller har du andra knep?

Stjärnögonblick från juni 2021

Hej fina bloggläsare! Idag vill jag dela mina stjärnögonblick med er här. Hittills har jag mest delat dem via Instagram och i ”Brev från Wilda”. Stjärnögonblick är ju en kärna i min medvetna närvaro dagligen och det är något speciellt med att dela dem i ett större format med er här. Denna gång blir det några stunder från juni som känts lite extra. Sådär så att det ibland ger gåshud eller lite fart i nervsystemet.

Jag är på sjukhuset nu. Försöker vila, ta emot hjälp, uttrycka mina behov. Utanför vajar tallar i vinden och jag ser morgonsolen väcka dem till liv. Har du det lika svettigt där du är? Kom ihåg att vara rädd om dig i värmen!

På skärmen och i örat får jag ta del av sommar från vänner och läsare som skänker mig varma tankar i denna svåra tid. Jag vilar i känslan av att vara omsluten av människor som vill mig väl. Som skickar meddelanden, tar hand om mitt hem och mina växter, ger katten kärlek, vill skicka gåvor, hjälper mig att se mina behov och att formulera dem. Jag längtar efter svalkande bad, stilla dimmiga morgnar i skogsbrynet och mjukglass som smälter i munnen. Veckorna innan samlade jag på mig så mycket ljus jag bara kunde. Minnen som bär mig nu, ihop med era sommarhälsningar. Så vi kikar på det nu tycker jag!

✨ Att min vän Mathilda Hofling blev lyssnarnas sommarvärd i Sommar i P1! Spricker av stolthet över hennes mod och vilken skillnad det redan har gjort. ♥️ Lyssna den 14 juli!

✨ Morgonljuset silandes genom skogens träd i en dimmig ridå.

✨ Fåglarnas kvällssång från träden utanför fönstret och att vakna när den börjar igen.

✨ Solnedgång över öppna vatten.

✨ Fulla grenar av lysande granskott.

✨ Angelicas magiska naturfoton som ofta skänker mig en sån frid att jag känner att vad som än händer kommer det att bli bra, för naturen väntar därute.

✨ Hinna smaka på de första körsbärstomaterna när de skiftat till orange.

✨ När man känner i luften att man närmar sig vatten.

✨ Få följa med på en kvällsrunda i en väns trädgård via videoklipp som gick rakt in i hjärtat.

✨ Sommar-Sverige på landsbygden i alla nyanser av grönt med skira vita penselstråk av utslagna blommor.

✨ En extra kopp kaffe när tillgången är begränsad.

✨ Hinna ta skydd under en picknickfilt med badkamraten precis innan regnet slog till och smattrade över oss medan vi skrattandes tog skydd i bilen.

✨ Brusande vattenforsar.

✨ Trädskuggor dansandes mot en vägg i morgonljuset.

✨ Koka syrensirap så att det doftade syren i hela mitt hem.

✨ Duschcreme från Weleda med ingefära och citronella som luktar så gott att det väcker sinnena till liv på nytt.

✨ Videoklipp från Västerbottens vindar och med storspovens sång från Thea.

✨ Skörda egen mangold och grönkål på balkongen.

✨ Doften från rosenbuskar i vindarna.

✨ Att stå i regnet under ett paraply och fotografera ett naturreservat i full sommarskrud.

✨ Brusande vattenforsar.

✨ Mjuka tofflor under fotsulorna.

✨ Dagliga hälsningar laddade med naturmagi från en av de vackraste platser och själar jag vet.

✨ Växtvakterna som så självklart rycker in och gör mig överväldigad av tacksamhet varje dag. Som en grund att stå på och vila i när min värld svajar.

✨ En vilobänk längs landsvägen, så omsorgsfullt utplacerad mellan träden.

✨ Alla grattis som fyllde kommentarsfälten när jag berättade att jag tagit examen, och hur det kändes som en examensfest där jag fick dela glädjen med så många underbara människor även om det inte går att ses fysiskt nu.

✨ När någon ser att något är fel och vågar gå emot regler av omsorg om människan.

✨ Köpa ett knippe färsk sparris direkt från bonden och tillaga den samma dag.

✨ En rådjursmamma som skyddade sina kid bakom sig i gräset och mötte min blick medan jag backade undan.

✨ Blommande gräslök.

✨ Freudianska felsägningar som säger mer än det man hade tänkt säga 😅

✨ Få uppbackning och stärkande ord för att orka sätta gränser och uttrycka mina behov till vården igen och igen.

✨ Dricka islatte på balkongen i sommarvärme.

✨ Skymningspromenad med dimman dansande över ängen.

✨ En efterlängtad dusch.

✨ En säck gratängpotatis som växer som ogräs i min bokashijord.

✨ Loppisfynda från önskelistan!

✨ Bild på min bästa väns ungar när de skulle på skolavslutning. Och hur fint det är att vara den som tänker ”hur blev de så stora?”.

✨ Att bara stå och insupa naturens storhet på en sommaräng med vind i håret.

✨ Ormbunksbladens räffliga struktur och spetsiga form. Som välsydda sömmar.

✨ Aslas allvarsamma och vakna blick vilandes på balkongen <3

✨ Vallmons praktfullhet! Hur är det ens möjlighet att dessa färgsensationer kan existera?

Vilka ögonblick har glittrat till hos dig och känts lite extra senaste tiden?

✨

Om stjärnögonblick - stunder av förundran

När jag började samla stjärnögonblick

Stjärnögonblick kom till i min tonårstid, som ett sätt att fånga de ögonblick som tindrade till i det som annars kändes som ett kompakt mörker. Jag har sedan tidig ålder alltid haft en förmåga att fascineras av skönhet, sökt det vackra och dragit till mig det i en djup förundran.

Högkänsligheten har säkerligen bidragit till den förmågan. En solnedgång kan bokstavligen få mig att brista ut i berörd gråt, något gulligt i ohejdat fnitter och gåshuden reser sig direkt när människor gör storslagna saker eller naturen målar upp vackra dimmiga scener framför mina ögon.

Hur stjärnögonblick hjälper mig i livet

I svåra tider är stjärnögonblick det som håller mig ovanför ytan. Att vara här och nu, se det vackra och ibland också skapa det kan göra den lilla skillnaden som gör att jag orkar en liten stund till. När jag känner mig stressad kan det få mig att stanna upp en stund, när jag hör ett barns skratt från lekparken intill eller ser en blomma i skogsgläntan.

Det hjälper mig också att inte ta livet och jorden för givet. Att vara här och nu. Tacksam för att vara vid liv, att kunna uppleva världen med alla sinnen. Det hjälper mig att se sådant jag gör bra, vad andra gör för mig och jag för dem.

Det jag inte visste när jag började samla stjärnögonblick, och alla år då jag på min förra blogg delade med mig av dem söndag efter söndag, var att känslan som ofta fyller mig i stjärnögonblick kallas förundran.

Förundranseffekten gör oss till bättre människor

Förundran har visat sig ha positiva effekter på vår hälsa. Sara Hammarkrantz och Katrin Sandberg har skrivit boken “Förundranseffekten” som handlar om just det. När vi upplever förundran går kortisolnivåerna ner, hjärtat slår långsammare, den del av vårt nervsystem som ger lugn och ro aktiveras och immunförsvaret får en chans att reparera sig själv. I några studier har det visat sig att förundran kan ha en antiinflammatorisk effekt på oss.

Förundran gör oss smartare, mer kreativa och lugnare. Vi blir mer närvarande, mindre egoistiska, snällare och mer generösa - till och med mer miljömedvetna. Allt det som jag brinner så mycket för att sprida vidare till fler.

Så det gör jag, genom att berätta om mina stjärnögonblick, och önskar att få ta del av dina. För att få fler perspektiv på världen, ett tryggare inre och fylla på med kärlek till omvärlden.

Mina dagliga stjärnögonblick

Varje kväll skriver jag ner stunder från dagen, minnen som stannat kvar på näthinnan och sådant som fyller mig med tacksamhet, närvaro, kärlek och ödmjukhet inför detta liv och mig själv. Några exempel från de senaste dagarna:

⭐︎ Två blåsippor som såg ut att hålla om varandra.
⭐︎ Att få möta mig själv i en blick som säger “jag ser dig och tror på dig”
⭐︎ En perfekt mogen avokado.
⭐︎ Gråta ur mig sorg och känna lättnaden i kroppen och sinnet efteråt.
⭐︎ När en person via sociala medier skrev “du känns nära”.

Då och då kommer jag att dela med mig av mina stjärnögonblick här och under #stjärnögonblick på instagram. Gör det du också om du vill!

Ställ om när livet står på paus

Det är mycket som ställs in nu. Sådant vi längtat efter, stunder av gemenskap, högtidsfirande, resor, drömmar. För många är livet precis som vanligt. Jag har levt länge med smärta, begränsad ork och lite pengar. Jag vet hur det känns när livet sätts på paus på oviss tid, genom sjukskrivning eller genom stora påfrestningar. Därför har jag utvecklat strategier för att hantera det. Jag trivs ganska bra i det introverta samhället vi lever i nu, men jag har ju fått öva. Här är tre strategier jag har för att skapa en mer meningsfull vardag även när livet är i ett pausläge.

Identifiera livsvärdet i aktiviteten

I det vi gör finns inbyggda värden. Livsvärden som ger mening till det vi gör. Det kan vara gemenskap, kreativitet, frihet, självförverkligande, närhet osv. Vilka livsvärden finns i det som du hade velat göra? Vad hade resan betytt för dig? Vad hade konserten, målarkursen eller det förlorade jobbet för betydelse?

Hur kan du få tillgång till dessa livsvärden inom de ramar du har nu? Finns det andra aktiviteter som ger dig samma känsla? Brainstorma! Finns det andra vägar mot målet?

Ett annat år skulle jag nog ha träffat några nära över påsk, ätit gott, målat ägg, letat påskägg. Nu kan vi inte träffas. Det finns andra vägar. Det blir fika på fyra platser samlade i ett videosamtal. Jag målar mina egna ägg och lagar mina favoriter bland påskmaten. Det blir ingen äggknäckartävling men jag passar på att njuta av att inte behöva förlora ett år till ;)

Nya möjligheter

Vilka möjligheter har du nu som du inte hade förut? Vad har du tänkt "det där ska jag göra när jag har tid" om? Vad behöver du nu?

Ta möjligheten att:

• vila

• lära dig något nytt

• hjälp någon som behöver det (om du kan)

• göra något du har längtat efter

• att lära känna dig själv/lyssna in dig själv

• höra av dig till människor du saknar

• organisera/ta hand om hemmet

• ta hand om din kropp

• vårda dina saker/ägodelar

• skapa och vara kreativ

Skriv en längstanslista

Skriv en lista på saker du längtar efter att göra när allt det här är över. Du kan också skriva upp sådant du saknar och sådant du tagit för givet tidigare. Kanske också vad du har lärt dig under denna tid och förändringar du vill göra.

Framför allt är detta ett sätt att göra något av din sorg och besvikelse. Skriv upp de förluster du går igenom nu. Allt ifrån det stora till det lilla. Även om du sen inte vill göra det har det en viktig funktion att du skriver ner det. Du tar din förlust på allvar och låter den finnas.

Här är några saker som står på min lista "efter corona":

• Kramas

• Träffa mina fadderbarn

• Åka buss och tåg

• Ha föreläsningar i nya campus

• Sitta bredvid en närstående när hon lär mig sticka

• Åka på loppisrundor

• Besöka en handelsträdgård

*

Hur kan du ställa om istället för att ställa in?

Att hämta hem sin själ

2019 var mitt övergripande ledord: hämta hem din själ. Här ger jag mig själv som ett brev, en hälsning från året som har gått, som kan påminna mig om hur jag kan göra för att hämta hem min själ. Berätta gärna i kommentarsfältet hur du gör för att hämta hem dig själv. <3

Hej du, du som kämpat så länge för att ta dig hit. Du som önskade att det skulle få vara snällt sen, när du hade övervunnit skuggorna. Det liv du lämnade lever vidare utan dig, ibland krockar du in i det på olika sätt. Sorgen det väcker och oron i magen är slitsam. Du kan bara göra vad du kan. Det är väldigt mycket faktiskt, och det har du visat detta år. Tack för att du har hämtat hem dig, om och om igen. För inom dig, där är det snällt.

Det finns ett skyddande fält runt din kropp som du har byggt upp under lång tid. Det håller nu. När människor inte vill dig gott kan du vända dig om. Ibland är det svårt att känna av var din gräns går. Du kan träna på det. Det är inte din kamp att vända någon annan. Lägg tillbaka skulden där den hör hemma. Möt de konflikter som behöver handling. Stå på din sida.
Ta ansvar för när du gör fel. Säg förlåt. När du inte vet, fråga. Resonera, reflektera, tänk högt med de som kan möta dig i kärlek. Låt dig vara sårbar med de som känner dina gränser och hjälper dig att hålla dem.

Ta hand om din kropp. Använd färgglada symboler för att spåra dina framsteg. Jag vet nog ingen som kan hålla i en träning så envist som du. Fortsätt gå. Kom ihåg känslan av att flyga fram över marken, och minns att det var detta år som tröskeln försvann. Låt den inte växa tillbaka. Bara gå. Ett steg framför det andra. Du kan gå hur långt som helst.

Sov skavfötters med katten, klappa henne tills ögonen faller ihop. Ta sovmorgnar. Gå hem på lunchen och lägg dig raklång på golvet och andas. Ta powernaps och boka in dem så att de blir på riktigt. Sjukskriv dig när du inte orkar. Låt morgnarna breda ut sitt långsamma stillsamma lugn över dig. Du har gått länge. Vilan är din bästa vän.

Låt dina ögon följa ljuset. Sök barnets förundran och håll den vid liv, håll den i dina händer med tallbarr och blomster. Var här och nu. Omslut dig med vatten, skogar och värmande eld. Omslut dig av den mjuka dimmans tystnad.

Du kommer att sakna dig när du inte kan vara närvarande, för det är så mycket vem du är. Det är okej. Du kommer att hitta dig igen. Släpp allt ibland. Ta en buss, åk ut till skogarna, klättra upp på ett berg och sitt i vinden. Du finns alltid där och väntar i tystnaden.

Åk bort när du behöver få komma hem. Du behöver inte åka långt, men åk till trygghet. Till skogen eller andra famnar. Till busungar eller äventyrliga vyer, till skärgården eller svampställen. Lyssna på regnet. Vänta på regnbågar. Tanka liv. Hitta hem.

Planera för hållbarhet. Skjut inte upp saker för länge. Om det går, gör mindre än du orkar. Livet händer. Du händer. När det händer, be om hjälp. Precis som du vill känna dig värdefull ger du andra den möjligheten när de får finnas där för dig. Men det är okej om du inte orkar. Ibland är det för jobbigt att ha människor nära, att förklara, att möta blickar. Du får klara det själv.

Sök hjälp även om samhället inte kan möta dig där du behöver det. Fortsätt söka hjälp. Fråga på alla håll, lägg ut trådar. Du ska inte behöva kämpa själv mot sjukdomar och system större än dig. Berätta hur du mår. Berätta vad du behöver. Även om ingen kan möta dig så har du sagt det till dig själv. Möt dig själv där du är. Sänk ambitionerna när det behövs, höj dem när det är dags. Försök inte att göra allt samtidigt, då händer ingenting.

Släpp klockan, kraven och listorna. Ibland är de dina vänner, men ibland behöver du bara få vara tidlös och fri. Prioritera bort. Säg nej. Välj det viktigaste. Även de roliga sakerna kan bli för mycket. Även om du skulle vilja rädda hela världen så måste du alltid rädda dig själv först. Ibland behöver du stänga ute världen för att kunna det. Det är okej.

Sätt dina händer i jorden, se frön växa. Sträck ut din kropp i solhälsningar och krigarpositioner. Meditera för att skapa distans mellan dig och dina tankar, och för att bli lite mer hel än du var innan. Meditera dig in i lyhördheten.

Känn varje känsla tills den kippar efter luft och bleknar bort. Skrik i kuddar, gråt tills det inte finns några tårar kvar, prata ur dig ilskan och besvikelsen och låt det komma. Värk ur dig smärtan. Fastna inte, för det är inte känslans önskan. Låt den få gå vidare. När det gör riktigt ont, vira in dig i en kokong av filtar tills du är redo att flyga igen.

Skriv. Du är inte du när du inte skriver. Även när orden skrämmer och tröttheten tar ifrån dig språket är de dina vänner. Leta efter dem, använd de ord som finns. Ta med dig kameran ut i gyllene timmen, låt dig finnas där i alla ljus och känn in vinklar och toner som gör dig hel.

Var inte mindre än du är.

Värna din integritet men låt ingen förminska all den livskraft som bor i dig, de erfarenheter som har fört dig hit. Vänd dig till de som vet vem du är. Fortsätt söka dina sammanhang. Du kommer att hitta hem en dag. Det kommer att finnas rötter som du har skapat genom åren. Tillåt dig att vara vilsen ibland. Det är då du vet när du har hittat hem.

Vila i rörelse – när du inte kan stanna tiden

Ibland går det inte att stryka allt i kalendern, sjukskriva sig eller skjuta upp saker. Det finns inte alltid möjlighet och tid till det. Det har också visat sig för mig att det inte alla gånger blir bättre av det. Vi kan även behöva känna att vi klarar av något för att förhindra att fastna i det som gör ont. I dessa lägen tillämpar jag förhållningssättet “vila i rörelse”.

Att hitta vila i min kropp

Vila i rörelse innebär för mig att vara här och nu, grundad i min kropp. Det gör jag genom att använda andningen som ankare, känna fötterna mot marken och låta rörelserna vara mjuka och snälla. Samtidigt påminner jag mig och tränar på att vara mer i mig (blicken inåt kroppen) än utanför mig (blicken mot omgivningen). Kroppen talar till oss, men det kan vara svårt att höra om vi inte är vana vid det. Ibland kan övningar i yoga och kroppskännedom hjälpa till så att vi hör kroppen bättre. När medveten närvaro, kroppskännedom och självkännedom möts i en ram av självmedkänsla blir effekten ofta väldigt lugn och trygg.

Långsamhetens lov

Vila i rörelse innebär också att göra saker långsammare, sakta ner tempot och vara mer medveten om vad jag gör och var jag lägger min energi. Mer konkret kan det vara att stanna upp i detaljerna, gå långsamt, ta god tid på mig, låta tiden få vara luftig och lyssna in kroppens eget tempo.

Leta reda på pauserna

Jag söker efter vilan i situationen jag befinner mig i. Några exempel är när jag är uppmärksam på om föreläsaren pratar om något som jag kan ganska bra, om det finns uppgifter som är lättare för mig som jag kan göra just idag. När jag identifierar dessa luckor i tiden kan jag luta mig tillbaka och släppa taget om saker jag inte behöver gå in i. 

Genom att inte engagera mig för mycket i det som inte är riktigt viktigt sparar mig energi. Dessa dagar är jag inte lika aktiv i samtal. Jag gör saker, men efter vad kroppen signalerar att den orkar. Jag tränar alltså på att bara vara och känna att det räcker. 

Att vila i rörelse är att ta mig själv i handen och säga “vi tar det ett steg i taget”.

Självmedkänsla och acceptans

Att vila i rörelse handlar i grunden väldigt mycket för mig om att arbeta med min dagsform den som utgångspunkt. Jag behöver också acceptera att den är som den är, även om det gör ont och är frustrerande. Oftast förändras dagsformen flera gånger per dag. Genom att vara lyhörd och anpassa dagen efter kroppens signaler, och låta den få bestämma takten, ger jag den en möjlighet att fungera.

En viktig grund i sjävmedkänsla är att lyssna på sig själv liksom att respektera sina egna begränsningar och hjälpa sig själv igenom dem. Att vila i rörelse är att ta mig själv i handen och säga “vi tar det ett steg i taget”.

*

Vad berättar din kropp för dig idag?
I vilka situationer kan du luta dig tillbaka och bara andas, i ditt liv?

Att hantera kriser med närvaro i nuet

Det blir väldigt sällan som en tänkt sig i livet. Vi kan inte styra livet, men vi kan lära oss att leva med det. Vi kan bygga upp en inre trygghet och förankra oss i nuet. För i nuet, där finns det alltid hopp. Jag tänkte att jag skulle försöka dela med mig av några tankar om hur jag gör när känslorna blir övermäktiga och lever sitt eget liv. Varför jag kan hitta tillbaka till ett lugn på bara några dagar. Som alltid är detta vad som fungerar för mig. Du har säkert andra sätt som funkar för dig. Dela gärna med dig av dem! För precis som mina så kan de ju inspirera någon annan att må lite bättre. Kommentarsfältet är öppet!

Minska tidsfönstret

Var precis här och nu. Ta varje ögonblick som det presenterar sig. Jag avgränsar det genom att göra ett dagsschema varje morgon där det står vad jag ska göra och sen följer jag det, steg för steg. När jag är upptagen av en uppgift är jag bara i den. I nuet är livet bra. Det är framtid och dåtid som skapar oro och ångest. Det här är inget som man löser en gång, det är något som man behöver återföra sig till under dagen. En stund i taget.

Avsätt tid till att tänka på det som är jobbigt

Och tänk på det bara då. Det här kan vara svårt och ska tas med en nypa salt. En kris startar igång tankarna, ofta katastroftankar. Det skapar rädsla. Därför behöver vi begränsa den, om vi kan. Styra undan fokus till nuet. Om du bara klarar det en enda gång så är det en stund av vila. För mig har det hjälpt att avsätta en stund varje dag med papper och penna där jag skriver ner mina tankar, låter allt det jobbiga komma fram, och sen lämnar jag det där.

Gör det enkelt för dig

Sänk inte bara kraven på dig själv, lägg ner dem. Minsta möjliga ansträngning. Gör allt så enkelt det bara går. Vissa saker kan man prioritera bort helt. Var så snäll mot dig själv du bara kan och minska alla onödiga motstånd. Att hantera kriser kräver så mycket mental och känslomässig kraft och den behöver vi vara varsamma med.

Du är viktigast

Vi är inget bra stöd för andra när vi själva är instabila, och därför kommer du alltid i första hand i mitt liv. Det blir extra viktigt i tuffa tider att se till att man mår så bra man kan i det grundläggande. Äta, sova, ta hand om känslor och söka stöd hos andra är prio ett.

Leta efter stjärnorna och skapa dem

Stjärnögonblicken, så klart. Sök efter det vackra, den lilla glädjen. Knoppar på en gren, en pusselbit som hittade sin plats, en kopp kaffe, en varm filt. Använd dina sinnen. Omge dig med värme, skönhet, snällhet och glädje. Skapa det, om du orkar det.

Hur gör du för att hantera en svår tid i livet och ta dig igenom den?

BOK | Lev livet fullt ut av Eckhart Tolle

Lev livet fullt ut är en bok som jag har fått tipsad om flera gånger de senaste åren. Från människor i min närhet som lever i en anda av medveten närvaro och andlighet. Jag som för några år sedan var väldigt skeptisk mot allt vad tro och mystik handlade om blev ändå nyfiken. Dessa människor hade något jag ville ha. Det är därför en bok som har hängt kvar i mitt minne. Är du också nyfiken på medveten närvaro och andlighet?

Att bli medveten om sina tankar

I min strävan efter att må bättre har jag insett att mitt tänkande är en nyckelfråga. Hur jag betraktar världen, bedömer den och människorna i den (inklusive mitt eget jag) styr hur jag mår. Under första läsningen var jag inte redo att ta till mig den på det sätt jag nu kan. Mitt behov av kontroll var större än min förmåga till tillit. Ändå fanns upplevelsen och idéerna kvar i mig, och dess frön har grott i mitt omedvetna. Jag har på andra vägar, genom meditation och andra andliga texter, har tagit mig närmare den medvetna närvaron. Jag har som Eckhart Tolle kallar det "gett mig hän och lämnat över". Processen dit kan se så olika ut. Eckhart Tolle ger några verktyg till hur vi kan starta den resan mot medvetenhet.

Att frigöra sig från intellektet

I Lev livet fullt ut beskrivs det hur vi kan befria oss från psykologisk smärta. När vi släpper taget om våra tankar och föreställningar öppnar sig något nytt. Det är inte en helt enkel uppgift, så klart. Boken är skriven som i en samtalsform bestående av frågor och svar. Tankarna både provocerar och väcker nya tankar, och genom provokationerna utmanas min självbild och mitt intellekt lite till hela tiden. Att "bara vara" och inte tänka är en svår konst, och ändå kanske den enklaste paradoxalt nog. Eckhart Tolle ger hopp och också stora utmaningar. I min läsning tycker jag att jag får ord på vad jag försöker uppnå och leva i.

“Eckhart Tolle klargör också att kroppen är nyckeln till vår inre ocean av kunskap och vägen till sinnesro. Dessa ingångar eller portar, som han kallar dem, kan alla användas för att ta oss tillbaka till nuet, där inga problem finns. Det är bara i nuet som vi hittar glädjen och kan omfamna vårt sanna jag”.
(Ur förordet)

En kritisk blick på "Lev livet fullt ut"

Det är lätt att bli kritisk och slå ifrån sig. Jag väljer att hålla ett öppet sinne. Jag skulle ibland använda andra ord själv, beskriva det mer öppet. Ändå är det tankar som vägleder mig vidare i mitt andliga sökande. Kanske väcks det nya tankar, ett kärnbudskap att använda även för dig? Visdomen ligger ju också inom dig själv, vad du gör av orden.

Eckhart Tolle är mycket bestämd i hur han ser på andlighet och vägen dit. Det gör mig skeptisk ibland, eftersom jag har en tro på att alla människor behöver finna sin egen ingång. När jag låter det få vara "hans sanning" är det lättare att ta till mig boken, och skapa min egen sanning med inspiration från de tankar som väcks.

I vissa avsnitt stör jag mig på att han formulerar sig så heteronormativt, i motsatspar manligt och kvinnligt och pratar om kvinnors gemensamma smärta. Det är väl tyvärr inte den enda boken i världshistorien som använder sig av det synsättet. Jag försöker, i bokens anda, bortse från detta. Självklart behöver vi också förstå boken utifrån vem det är som skriver den.

Att släppa taget och acceptera nuet

Eckhart Tolle beskriver hur vi kan återföra oss själva till nuet, gå in i varje situation som att den är menad att vara precis som den är och möta den i acceptans. Att frigöra sig från egot och smärtkroppen som styr vårt medvetande när vi är omedvetna. Det är också ett sätt att lära känna sig själv, på djupet. Vad är det att vara människa? Hur kan jag vara här och nu? De grundläggande principerna för medveten närvaro tydliggörs och får form.

Huvudbudskapet är att släppa taget och vara här och nu. För att maximera upplevelsen av livet. Och visst är det ändå en närvaro i nuet som vi längtar efter? Fri från morgondagens bekymmer och gårdagens ångest? Om du är nyfiken på andlighet är det här en bok som kan dra fram en hel del tanketrådar att fortsätta utforska. Jag rekommenderar att läsa någon eller några sidor för att sedan låta dem finnas med i ditt medvetna i vardagen. Att skynda sig igenom den går emot själva essensen. Ge den tid. Och som sagt, ge den en ny chans om du längre fram känner dig mer övertygad.

✶

Har du läst den? Vad tyckte du? Hur ser du på andlighet och medveten närvaro? Berätta!

✶

MER OM MEDITATION

MEDITATION | kom närmare dig själv
MEDITATION | övningar för dig som vill hitta fokus