Sommar i P1 2021 - Mathilda, poesi och motståndskraft.

Sommarpraten kommer in som friska vindar vid midsommar och följer mig år efter år genom regnrusk och blomsterängar tills de tonar ut i ljumma augustikvällars ljus. Det känns rikt att få ta del av andra människors livsberättelser och perspektiv i ett format som håller hög kvalitet. Jag samlar på mig ny livsvisdom och blir ofta inspirerad till egna vidare tankar och fördjupad självkännedom. Dessutom hittar jag ofta ny musik att lyssna vidare på.

Det bästa tipset jag har är att lyssna på de avsnitt som du INTE automatiskt blir intresserad av. Att våga lämna sin egen åsikts- och världsbubbla - för det är ju då vi definitivt får nya perspektiv. Det fick jag redan igår när Benjamin Ingrosso inledde säsongen med en Batmandräkt.

FOTO: Sveriges Radio

I år är det extra speciellt och jag kan inte ens skriva det här utan att få tårar i ögonen. Min vän Mathilda är framröstad som Lyssnarnas Sommarvärd. Min enastående vän Mathilda som jag lärde känna under gymnasieåren när vi båda kämpade med relationen till oss själva. Vi höll varandras händer då och vi håller dem än. För det mesta har Mathilda haft en kamera i händerna. Jag har stått framför och poserat mellan skratt och allvar i samtal och vänskap.

Det jag inte visste då som jag skulle få veta senare var att vi delade erfarenheten av att ha blivit sexuellt utnyttjade av personer som satte oss i beroendeställning. Vi kunde inte prata om det då. Vi tog på oss skammen för det som inte handlade om oss. Nu berättar Mathilda om sina erfarenheter för hela svenska folket. För hon vet hur viktigt det är att vara den rösten. Redan innan programmet har spelats vet jag att hon i sitt mod har gjort skillnad. För hon har gjort det för mig. Och för sig själv.

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Mathilda Hofling

14 juli

Mathilda Hofling är medicinsk sekreterare och fotograf. Som tonåring blev hon utsatt för grooming på nätet och bröts systematiskt ner genom hot och övergrepp. Genom att dela sin berättelse vill hon visa att det finns en väg ut och öppna ögonen för att det är vanligare än man tror.

FOTO: Lina Arvidsson / Sveriges Radio

Nicolas Lunabba

19 augusti

Nicolas Lunabba är verksamhetsansvarig för organisationen Helamalmö, som arbetar för att skapa bättre levnadsförhållanden för barn och unga som växer upp i socioekonomiskt missgynnade områden.

Han är en viktig röst för att synliggöra det strukturella förtryck som ligger bakom mord av och på unga människor. Det är en konsekvens av det ojämlika orättvisa samhälle vi har skapat. Jag har själv sett dessa unga på nära håll och min sista uppgift på socionomprogrammet handlade om precis detta. Hur farligt det är att lämna unga människor utanför samhället och inte ge dem de förutsättningar som är självklara för andra.

FOTO: Mats Ahlm / Sveriges Radio

Olga Persson

26 juli

Olga Persson är statsvetare och ordförande för Unizon som samlar mer än 130 kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Hon är en människorättskämpe som höjer sin skarpa röst om mäns våld mot kvinnor.

I sitt sommarprat kommer hon prata om:

”den ständigt pågående pandemin av mäns våld mot kvinnor, som dödar och skrämmer kvinnor över hela världen men som aldrig leder till några restriktioner”.

Och det som kanske väckte mitt intresse än mer:

”Om varför humor är bästa vaccinet. Och om fantasin att jag innerst inne är Bob Dylan.”

Jag är säker på att Olga kommer att ge mig en stärkt ryggrad och eld i kampen för en värld där kvinnor har en fridlyst rätt till fred och frihet.

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Tousin ”Tusse” Chiza

7 augusti

”Tusse” är den första artisten som vunnit både Melodifestivalen och Idol. I år representerade han Sverige i Eurovision song contest. Han har nyss tagit studenten och ska i höst turnera och skriva musik. Vem har missat denna solstråle?

Tusse kom ensam till Sverige som åttaåring efter att ha flytt från kriget i Kongo-Kinshasa och har nu bott i många år i sin svenska familj i Dalarna. I sitt sommarprat vill han berätta om sina släktingar och hur de format sig ett liv i Sverige med de möjligheter de har fått här.

Det här är en person jag blir glad och berörd av bara av att höra hans namn. Det finns något så oförstört i hans personlighet, trots (eller kanske på grund av) alla svårigheter han har gått igenom tidigt i livet. Jag vet att det kommer att kännas. För det gör det när Tusse visar sig. Han känns.

FOTO: Henrik Brunnsgård / Sveriges Radio

Alexandre Antonelli

11 augusti

Alexandre Antonelli är forskningschef på Royal Botanic Gardens, Kew i Storbritannien. Han har främst genomfört studier om tropikernas biologiska mångfald och arbetat med att kartlägga hoten från miljöförstöringen. Hans sommarprat ska handla om

“den stora tysta artdöden – där massor av djur- och växtarter försvinner, för att aldrig mer komma tillbaka. Men det finns hopp. Jag ska berätta hur vi kan rädda den biologiska mångfalden”.

Det behövs hopp. Och allvar. Det kommer att göra ont att höra, men sanningen är det som också öppnar möjligheter till förändring. Hopp.

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Amie Bramme Sey

2 juli

Programledaren Amie Bramme Sey har lett bl.a Grammisgalan och driver podden ”Raseriet” ihop med Fanna Ndow Norrby. Hon har arbetat på Sveriges radio, på Aftonbladet och är krönikör för Elle. Hon är även utbildad doula.

Amie är en stor inspirationskälla och förebild för mig. Med skärpa, humor, kraft och liv lyfter hon viktiga ämnen och perspektiv som behöver synliggöras mer. Att lyssna på Amie kommer garanterat ge nya perspektiv och inspiration till kampen för en bättre värld.

FOTO: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Nina Burton

16 juli

Nina Burton är författare och poet, ledamot av Samfundet De Nio och Kungliga Vetenskapsakademien och har fått flera litterära priser, bl.a. Augustpriset i fackboksklassen år 2016.

Hon har gett ut flera essäböcker, lyriksamlingar och gjort tolkningar av andras diktverk. Förra året släpptes den hyllade essäboken Livets tunna väggar, som beskrivs som ”en poetisk betraktelse över biologins mångfald”. Hur har jag ens kunnat missa något så vackert?

Bara Ninas beskrivning är ju ren poesi:

”Jag kommer att tala om det stora och det lilla, till exempel hur sådant jag sökt under trettio års upptäcktsresor fanns i en nära natur. Men hit hör förstås också jordklotets och små coronavirus ljud”.

Jag förbereder mig på att bli golvad av poesin och behöva lyssna i omgångar för att kunna ta in alla vackra formuleringar. Lite som Athena Farrokhzads sommarprat 2014.

FOTO: Sveriges Radio

Andra sommarprat jag är nyfiken på

• 28 juni: Karin Bodin, vd Polarbrödsgruppen

• 1 juli: Ingrid Carlberg, författare och journalist

• 3 juli: Tareq Taylor, kock och krögare

• 8 juli: Amelia Adamo, journalist, författare och f.d chefredaktör

• 11 juli: Inger Nilsson, skådespelare (Astrid Lindgrens Pippi)

• 19 juli: Hanna Wallensteen, leg.psykolog och föreläsare (om bl.a. minioritetsstress)

• 20 juli: Henrik Ekman, biolog och miljöjournalist

• 22 juli: Jens Stoltenberg, Natos:s generalsekreterare

• 30 juli: Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i geografi och glaciolog

• 1 augusti: Parisa Amiri, journalist och författare

• 3 augusti: Elin Anna Labba, författare och journalist från Sapmî

• 14 augusti: Anders ”Ankan” Johansson, komiker

• 17 augusti: Ullakarin Nyberg, överläkare, psykiater och suicidforskare

🌿🌿🌿🌿🌿

Är du extra nyfiken på någon av årets sommarvärdar?

Den tionde dagen vilar jag i omsorg

Det är den tionde dagen av behandlingen. Jag kan vila nu. Det finns omsorg, i mig och runt mig. Kroppen kämpar på när den nu reagerar på den stress den utsatts för under alldeles för lång tid. Värdena blir sämre innan det kan vända. Jag härdar ut lite i taget. Lämnar över på de sätt som går. Litar till de som förstår kroppens signaler. Långsamt börjar hjärnan kunna se samband igen. Ibland kommer ett skämt spontant mitt i det svåra. Personalen har lärt sig att jag ”svimmar långsamt” och vi skrattar åt att det i alla fall är tur det. 

Jag klappar mig själv ömt över pannan när det är svårt. Hämtar kraft i gråten, andetagen och i promenaderna runt sjukhuset med vildrosor och smultron i hörnen. Med vind i håret en stund. Jag hämtar kraft i era hälsningar, i bilder och videos från en grönskande sommar. I ord och poesi håller ni min hand. I kaffekoppen på eftermiddagen och kvällsteet tar jag in värme i kropp och själ. Omsluts av de trygga rösterna i mitt öra när jag ringer de jag älskar.

Jag ska klara det här. En stund i taget. Alltid en stund i taget. 

I midsommar känner jag strån i händerna på de stilla tjugo minuterna utomhus förmiddag och eftermiddag, äter egenodlade körsbärstomater efter hemresan igår och kanske får jag någon jordgubbe till kaffet.

Hur har du det? Var hämtar du kraft?

---

Follow my blog with Bloglovin

En midsommar för sig själv

Ringdans och blomsterkransar, skålande glada människor, lekande sommarklädda barn, stora sällskap vid långbord och familjeporträtt målar upp en bild av midsommarens idylliska gemenskap. Då är det viktigt att minnas att det är den yttre bilden och inte vad som sker inom dessa människor och relationer. De bilder som inte syns och finns.

Många människor spenderar midsommar i ensamhet. Oavsett om ensamheten, eller självsamheten, är frivillig eller inte så påverkas vi av förväntningar och det vi ser omkring oss. Det är lätt att känna utanförskap, eller att känna krav på hur det ”borde” vara. Jag har brottats en del med det. Tills jag valde att lyssna inåt.

Några midsomrar har också varit precis sådär idylliska för mig - och jag har också känt det i själen. Gemenskap, glädje, den grönskande inre friden. Jag har också känt utanförskapet, sorgen. Ibland har jag låtsats att det är vilken dag som helst och stängt av alla intryck utifrån. Och vet du? Allt är okej. Alla känslor får finnas. De får också finnas samtidigt.

Även i gemenskap kan man känna sig ensam. Även i gemenskap kan sorgen bli extra stark för att man blir påmind om det som inte har funnits.
För mig har det bästa varit att låta allt vara okej. När jag tillåter mig att känna allt samtidigt eller inte känna alls och ger utrymme för just det jag behöver så gör det hela skillnaden. Då är jag med mig själv.

På senare år har jag haft möjlighet att delta i traditionellt uppstyrda midsommarfiranden. Varje inbjudan är viktig. Den säger ”du får höra till”. Men på grund av min kroniska utmattning och att social samvaro är något jag behöver begränsa för att må bra så har jag många gånger valt att stanna hemma. Det har jag också gjort på andra högtider. För att det är ju då, i lediga röda dagar, som jag faktiskt kan göra det jag behöver mest: vila.

Däremot betyder inte det att jag inte firar. Jag har valt att skapa egna firanden, i mitt eget sällskap. Det är något av det finaste jag har nu. Jag skapar min egen pirriga förväntan inför en dag som bara är min.

Förra året förberedde jag en midsommarlunch med allt gott jag själv ville äta. Sparris i ugn, rökt lax, krämig potatissallad och färska grönsaker från balkongodlingen. Och en läskande citronlemonad till. Det var himmelskt gott!

Mätt och belåten packade jag en väska med picknickfilt, fika, sytillbehör, finklänningen och badkläder. Nu skulle jag ut på äventyr!

I naturreservatet intill mitt hem finns en så magisk plats med höga ståtliga ekar, vildblommor, småfåglar och fjärilar. Vid midsommar strålar solen genom de massiva lövverken i vad som bara kan liknas vid en saga. Där slog jag mig ner i några timmar. Plockade blommor på ängen, band en midsommarkrans, fotograferade porträtt i godan ro, dåsade till en stund på picknickfilten och drack sommarens godaste kopp kaffe till fågelsång. Jag såg inte en människa under hela tiden. Mest mygg 😅

Innan jag vände hemåt för en till omgång midsommarmat cyklade jag för ett svalkande dopp i ån. Stora blomsterbuketter följde med mig hem, och i midsommaraftonens ljusa kväll tog jag mig iväg ännu en sväng för ett kvällsdopp i skymningen. Vinden lockade mitt fuktiga hår på väg hem i en tyst stad. Själen hade fått ro.

I år tittar jag på foton från tidigare somrar, minns och känner. Jag fortsätter på min bucket list om vad jag vill göra när jag är frisk(are). Jag önskar att det kommer lite regn (haha ja förlåt) så att jag får känna doften. Friskheten i sommarregnet. Har jag tur får jag komma ut. Då ska jag se till att känna bara fötter mot marken.

Även om det kan kännas provocerande och förenklande (och också är det) så kan vi skapa ett rum inom oss i fantasin där livet kan få gro som vi önskar det. Vi kan låta minnen få liv igen där. Foton är ett utmärkt sätt att göra det på ju. Vi kan ta vara på det lilla och göra det stort. Göra stjärnhimlar av guldkanter. Vi måste inte det. Vi måste ingenting. Vi kan lika gärna välja att låta dagen få vara vilken dag som helst eller rent av en dag för sorg eller återhämtning. För mig är det en nyckel till självomsorg, att göra det finaste jag kan av det jag har. Ta tillvara. Låta mig vara.

✨

Vad har du för känslor inför midsommar? Har du något planerat? Vad behöver du just nu?

Stjärnögonblick från juni 2021

Hej fina bloggläsare! Idag vill jag dela mina stjärnögonblick med er här. Hittills har jag mest delat dem via Instagram och i ”Brev från Wilda”. Stjärnögonblick är ju en kärna i min medvetna närvaro dagligen och det är något speciellt med att dela dem i ett större format med er här. Denna gång blir det några stunder från juni som känts lite extra. Sådär så att det ibland ger gåshud eller lite fart i nervsystemet.

Jag är på sjukhuset nu. Försöker vila, ta emot hjälp, uttrycka mina behov. Utanför vajar tallar i vinden och jag ser morgonsolen väcka dem till liv. Har du det lika svettigt där du är? Kom ihåg att vara rädd om dig i värmen!

På skärmen och i örat får jag ta del av sommar från vänner och läsare som skänker mig varma tankar i denna svåra tid. Jag vilar i känslan av att vara omsluten av människor som vill mig väl. Som skickar meddelanden, tar hand om mitt hem och mina växter, ger katten kärlek, vill skicka gåvor, hjälper mig att se mina behov och att formulera dem. Jag längtar efter svalkande bad, stilla dimmiga morgnar i skogsbrynet och mjukglass som smälter i munnen. Veckorna innan samlade jag på mig så mycket ljus jag bara kunde. Minnen som bär mig nu, ihop med era sommarhälsningar. Så vi kikar på det nu tycker jag!

✨ Att min vän Mathilda Hofling blev lyssnarnas sommarvärd i Sommar i P1! Spricker av stolthet över hennes mod och vilken skillnad det redan har gjort. ♥️ Lyssna den 14 juli!

✨ Morgonljuset silandes genom skogens träd i en dimmig ridå.

✨ Fåglarnas kvällssång från träden utanför fönstret och att vakna när den börjar igen.

✨ Solnedgång över öppna vatten.

✨ Fulla grenar av lysande granskott.

✨ Angelicas magiska naturfoton som ofta skänker mig en sån frid att jag känner att vad som än händer kommer det att bli bra, för naturen väntar därute.

✨ Hinna smaka på de första körsbärstomaterna när de skiftat till orange.

✨ När man känner i luften att man närmar sig vatten.

✨ Få följa med på en kvällsrunda i en väns trädgård via videoklipp som gick rakt in i hjärtat.

✨ Sommar-Sverige på landsbygden i alla nyanser av grönt med skira vita penselstråk av utslagna blommor.

✨ En extra kopp kaffe när tillgången är begränsad.

✨ Hinna ta skydd under en picknickfilt med badkamraten precis innan regnet slog till och smattrade över oss medan vi skrattandes tog skydd i bilen.

✨ Brusande vattenforsar.

✨ Trädskuggor dansandes mot en vägg i morgonljuset.

✨ Koka syrensirap så att det doftade syren i hela mitt hem.

✨ Duschcreme från Weleda med ingefära och citronella som luktar så gott att det väcker sinnena till liv på nytt.

✨ Videoklipp från Västerbottens vindar och med storspovens sång från Thea.

✨ Skörda egen mangold och grönkål på balkongen.

✨ Doften från rosenbuskar i vindarna.

✨ Att stå i regnet under ett paraply och fotografera ett naturreservat i full sommarskrud.

✨ Brusande vattenforsar.

✨ Mjuka tofflor under fotsulorna.

✨ Dagliga hälsningar laddade med naturmagi från en av de vackraste platser och själar jag vet.

✨ Växtvakterna som så självklart rycker in och gör mig överväldigad av tacksamhet varje dag. Som en grund att stå på och vila i när min värld svajar.

✨ En vilobänk längs landsvägen, så omsorgsfullt utplacerad mellan träden.

✨ Alla grattis som fyllde kommentarsfälten när jag berättade att jag tagit examen, och hur det kändes som en examensfest där jag fick dela glädjen med så många underbara människor även om det inte går att ses fysiskt nu.

✨ När någon ser att något är fel och vågar gå emot regler av omsorg om människan.

✨ Köpa ett knippe färsk sparris direkt från bonden och tillaga den samma dag.

✨ En rådjursmamma som skyddade sina kid bakom sig i gräset och mötte min blick medan jag backade undan.

✨ Blommande gräslök.

✨ Freudianska felsägningar som säger mer än det man hade tänkt säga 😅

✨ Få uppbackning och stärkande ord för att orka sätta gränser och uttrycka mina behov till vården igen och igen.

✨ Dricka islatte på balkongen i sommarvärme.

✨ Skymningspromenad med dimman dansande över ängen.

✨ En efterlängtad dusch.

✨ En säck gratängpotatis som växer som ogräs i min bokashijord.

✨ Loppisfynda från önskelistan!

✨ Bild på min bästa väns ungar när de skulle på skolavslutning. Och hur fint det är att vara den som tänker ”hur blev de så stora?”.

✨ Att bara stå och insupa naturens storhet på en sommaräng med vind i håret.

✨ Ormbunksbladens räffliga struktur och spetsiga form. Som välsydda sömmar.

✨ Aslas allvarsamma och vakna blick vilandes på balkongen <3

✨ Vallmons praktfullhet! Hur är det ens möjlighet att dessa färgsensationer kan existera?

Vilka ögonblick har glittrat till hos dig och känts lite extra senaste tiden?

✨

Sommarbalkongen lämnad i andras omsorg

I de varma sommardagarna förra veckan följde jag grödorna på balkongen med spänning. Det var nästan så att jag kunde se grönkålen växa varje minut i solens kraft. Igår fyllde jag på vatten längs växternas rötter för att lämna dem i växtvakternas omsorg. Jag är djupt tacksam för att jag har vänner som förstår vad min växtfamilj betyder och hjälper mig att hålla dem vid liv när jag inte kan.

Något av det roligaste projektet på sommarbalkongen blev en säck överbliven gratängpotatis från i påskas. Hela påsen hade grott och istället för en Janssons frestelse tryckte jag ned dem i en låda med bokashi-jord. Det är något extra att ta tillvara på rester både i jord och växtlighet. Det tog fart direkt och plantorna har en så ljuvligt mullig färg att de är en fröjd för ögat.

Tomater är ju en favorit hos mig! För att de ska klara sig nu svalde jag mitt plast-motstånd och ordnade plastbackar som de kan stå i för att dricka under de heta sommardagar som väntar. Så behöver inte växtvakterna mer än fylla upp också. Här finns fler tips om hur du tar hand om dina tomater.

Under flera veckor har jag sett tomatblommor förvandlas till klasar av fylliga körsbärstomater, men de tog tid på sig att ändra färg och mogna. I lördags hade några äntligen blivit gula! Då tog jag till knepet att lägga dessa ihop med ett äpple som avsöndrar etylen för att påskynda mognaden. Det funkade! Igår innan jag åkte till sjukhuset kunde jag smaka några saftiga rödorange tomater. Inget är så gott som egenodlat! Äpplen kan också påskynda annat att mogna, som t ex avokado. Tips tips!

Smultronen fick lämna förkultiveringen och fylla den kruka som vällde över av en prunkande smultronbuske förra året. Jag hoppas på detsamma i år och det ser mycket lovande ut!

Den vackra rosen av sorten “Climbing iceberg” köpte jag till mig själv som en tidig examenspresent. Jag drömmer om en spaljé att binda upp den mot och att den ska få växa upp på nytt år efter år längs balkongväggen. Med tråkiga rosableka balkongväggar färgade av stadens avgaser behövs något sådant.

Örterna har fått stanna inomhus, och dag för dag har jag skördat blad och torkat. Mest blir det citronmeliss och basilika i år, för det är det som går åt mest här. Har du några favoritörter att odla eller äta?

Förutom körsbärstomater har jag skördat grönkål och mangold. Så frasigt härliga blad som åkte in i frysen i väntan på bättre tider. Förhoppningsvis växer de frodigt fortsatt under sommaren så att det blir mer skörd senare. Annars sätter jag nya frön i jorden och odlar under höst- och vinterhalvåret. För det går ju precis lika bra! En smarrig grönkålspaj vore ju inte fel i höstens mörkare dagar.

Det var med vemod i bröstkorgen som jag stängde balkongdörren. Jag kommer att sakna morgnarna med förundran över grönskan i solen med en iskaffe i handen. Jag kommer att tänka på potatisen som gror och smultronen som mörknar mot slutet av sommaren. Det kommer fler somrar där jag får se frön bli mat och växter sträcka sig mot solen. Och isbergets vita blommor bär jag närmast hjärtat. Som en påminnelse om att fortsätta växa även in i vinterns förunderliga tid.

Jag ställer in min sommar

Det ligger lager av pollen på gatorna och de yr runt i luften. Syrénerna har snart blommat ut och midsommarblomster syns i skogsbrynet. Tomaterna är gröna, men snart skiftar de över i det röda. Världen mognar i alla gröna nyanser och kvällarna är ljumma mot huden. Natten är ljus. Det är en av mina absoluta favorittider på året nu, när naturen grönskar i alla vrår.

Inuti är det annorlunda. Min kropp mår inte bra. Det har varit så länge nu, och det är något som jag inte kunnat sätta ord på här. Jag kan det nog inte nu heller, men det känns oärligt att inte säga något alls. Jag tackar nej till arbete som jag behöver, för jag vet att jag inte kan gå den vägen nu. Det finns inte tillräckligt med kraft. Jag gråter när ett “grattis till examen” följs av en fråga om vad jag ska göra nu. Jag vet inte. Jag ska in på sjukhus. Jag är sjuk.

Jag känner sorg i hjärtat när jag tänker på alla planer jag hade, som jag nu släpper taget om. Kroppen säger: du behöver hjälp nu. Jag väljer att ta emot den. Släpper taget om allt det jag hade tänkt skulle bli. En inspirerande närvarande blogg, sommarvikariat och återseende av saknade vänner. Istället ställer jag in. Jag sätter livet på paus. Det kommer fler somrar, om jag tar hand om mig nu.

Jag har tagit min examen. Studierna har alltid gett mig kraft. Så också dessa veckor. Vården gick med på min önskan om att få göra klart utbildningen. För att jag ska kunna fortsätta, starta om, gå vidare sen. In i arbetslivet, och kanske få göra skillnad. Jag längtar efter att utbilda mig till psykoterapeut, ta körkort, flytta ut på landet, hålla någons hand, plocka svamp och skriva böcker. Ge mig stöd längs vägen mot mina drömmar och ge mig omsorg i varje steg. Mest längtar jag efter att bara få må bra, ha det bekvämt och snällt. Enkelt. För att komma dit behöver jag gå från att överleva till att kunna leva igen. Det ska jag ägna min sommar åt.

Jag erkänner mig ödmjuk och maktlös inför livet. Det är så svårt att förstå att jag som alltid orkar, alltid hittat en väg vidare, har blivit så sjuk att jag behöver sjukhusvård. Men det blev så. Kanske just därför. Jag har varit alldeles för stark alldeles för länge. Jag lämnar över det nu, jag lämnar över mig nu.

I sommar ligger jag i en sjukhussäng och kämpar för mitt liv. Mellan tårarna och de inre skriken vill jag skriva. Listor på det jag längtar efter sen. Reflektioner och lärdomar av det liv jag ännu levt. Som ett ankare återkommer jag till orden. Så jag försvinner inte här, men jag blir kanske mer lågmäld. Jag låter det bli vad det blir. Jag ska vara rädd om mig.

Livet kan vara riktigt skört ibland, och då behöver vi extra hud omkring. Det ska jag ta emot nu. Jag ska vara stark på andra sätt än jag är van vid.
Var rädda om er. Låta andra vara rädda om er.

Och om du vill göra något: ta ett fotografi på något vackert och skicka till mig på Instagram (eller till wilda(at)fridlystarum.se), sänd mig ett favoritcitat eller en dikt, berätta om ett stjärnögonblick eller önska ett ämne för ett blogginlägg. Det gör skillnad.

Med kärlek,
Wilda

Loppisfynd från önskelistan

Mellan studietimmarna och stunder i den grönskande skogen tog jag mig till en favoritloppis här i Eskilstuna, nämligen Pingstkyrkans second hand. Trots en stor lokal som rymmer mycket folk är det ändå en härligt lång kö utanför nu i pandemin. Det säger dock mer om populariteten och utbudet än väntetid. Det är så värt några extra minuter i friska luften för att få fynda skatter där sen.

Som vanligt hade jag med mig listan med vad jag letar efter (har den fäst i Anteckningar för iPhone) och läste igenom medan jag köade. Mest köksverktyg och klädbehov var det nu.

Ska vi kika på vad jag fyndade?

Snidade träaskar är väl ändå som små skattkistor? Det väcker min förundran och fantasi. Och nu ska ni få veta en hemlighet… jag gömmer en hel del i dem. Alla sådana där småsaker man inte vet vart man ska göra av, haha. Perfekt dold förvaring! Och ibland när jag öppnar dem sätter fantasin igång och de onödiga pryttlarna kanske hittar sin plats i världen ändå.

Dessa söta små glasflaskor med kork är ju helt bedårande! Och tänk att fylla med syrén- eller maskrossirap eller någon annan dyrbar vätska och ge bort som present. Kanske göra någon örtmedicin av naturens apotek? Vad skulle du ha dem till?

Jag har letat efter en längre kaftan/kimono/kofta i ett lätt tyg att ha om sommaren. Så hittade jag den! I en lågmäld grön ton som funkar med nästan alla mina övriga plagg. Älskar att det går att fynda efter sina unika behov och önskemål i andra hand, istället för att följa någon slags trend att passa in i. Kläder ska passa mig, det är inte jag som ska passa in i kläderna.

Den gula koftan kommer bli mysig i höst eller när sommaren låtsas vara höst. Färgen vann mig direkt, såklart.

Något annat som jag också hade på önskelistan var en stekpanna med lock. Jag är så trött på att torka bort stänk från mat när det bara är rätt sorts stekpanna som saknats. Nu ska det äntligen bli annorlunda! Ja, även i andra hand kan man göra det bekvämt för sig ;)

Den runda spegeln ovan fyndade jag för 40 kr! Det är ju hutlöst billigt. En sådan spegel kan göra så mycket för ett rum eller en vägg, och jag kommer få svårt att välja vart den ska få bo.

Den mintgröna plåthinken gick direkt till hjärtat och kan både fungera som kruka och för att samla upp torkade blad när jag är för lat för att kompostera dem direkt. Eller som pennställ och förvaring av liknande saker. Just nu lutar det åt att några smultronplantor ska få växa upp i den.

*

Vad står på din önskelista för loppisfynd?

Jag är socionom!

Jag är socionom! 

(Om vi förutsätter att jag blir godkänd på de sista två uppgifterna, vilket jag jag kan unna mig efter att ha klarat varje uppgift utan bakläxor sedan starten.)

Jag älskar att studera, och jag har lärt mig så mycket dessa år! Framför allt har jag fått synkronisera min tidigare livserfarenhet och erfarenheter från föreningslivet med vedertagen kunskap. Jag har hittat mitt yrkesjag. Hon som kommer att fortsätta lära sig och utvecklas resten av livet i varje reflektion och dialog.

Precis som när jag började studera känner jag djup tacksamhet för det privilegium det är. Det var långt ifrån självklart att jag skulle nå hit. Livet har fortsatt pröva mig längs vägen, och precis som tidigare har studierna varit det som har gett mig kraft att ta mig vidare.

Jag har fått utveckla min kärlek till språket genom akademiska språkregler och finess. Mest genom att engagera mig i kursplanegruppen och diskutera lärandemål i timmar med andra skarpa hjärnor. Många skratt har vi delat.

Jag har blivit utmanad i grupparbeten och slipat mina sociala förmågor. Jag har lärt känna mina egna gränser och behov av tillhörighet och vad det innebär i att välja mina strider. Min ledarskapsförmåga har blivit mer lågmäld, och jag har kunnat ge mig själv mer av stabiliteten jag har i det. Samtidigt som jag har stått upp för mig själv och mot orättvisor har jag lärt mig att backa undan innan andras oförståelse gör illa mig. Ibland räcker det att jag räcker till för mig och visar medkänsla för andra. Jag kan inte förändra det som inte vill förändras.

Genom att skriva uppgifter för mig själv och diskutera i text har jag kunnat fylla min lärlust och mitt behov av att tänka hela vägen ut. Samtidigt som jag har accepterat att andra inte har samma ambitioner som jag. Det betyder inte att jag inte får ta den plats jag vill ta. Att leva och låta leva är nu ett dagligt förhållningssätt i mig. 

Varje sida i kurslitteraturen har jag sugit i mig som en törstig dricker vatten. Varje tenta har varit en pärs med de mängder sidor som först kommer ut och sedan ska koncentreras till några få. Ändå: varje gång har jag lärt mig massor och vuxit som människa. 

Med examensarbetet insåg jag hur min oförmåga att avgränsa mig kan bli för mycket. Djupet minskar när vidvinkeln får företräde. Att vilja och att kunna gör det svårt att stanna innan den bortersta gränsen, vilket jag vill fortsätta öva på. För jag mår ju inte heller så bra vid den gränsen. Min passion gör att jag ibland bränner mig och det är ett livsprojekt att acceptera att jag inte kan allt jag vill.

Praktikperioden gav mig möjlighet att integrera mina livserfarenheter i yrkesrollen och låta ett professionellt jag ta form och plats. Mitt nära perspektiv av egen utsatthet och andras genom åren håller fötterna på jorden och medkänslan i hjärtat. Strukturella perspektiv har landat mer och den samhällskritiska rösten i mig har fått vatten på sin kvarn. Jag har hittat en djupgående acceptans i att en del livssvårigheter måste vi lära oss att leva med. Allt kan inte förändras och det är inte säkert att det blir bättre av det. I mig finns en orubblig närvaro som jag kan använda för att stå stadig i det som är svårt. Det ger andra lugn. Det lugnet vill jag fördjupa i kommande yrkesår. Jag vet i mitt hjärta att jag kommer att göra skillnad för andra människor, och det bara av att uttrycka vem jag är i det jag gör.

Idag avslutar jag socionomutbildningen med ett sista seminarium. Märkligt att göra det i en pandemi. Också en sorg över att missa att få ha föreläsningar i det nya fantastiska campus. Jag har smugit in där så ofta jag har varit i närheten, suttit där i studiero och andats in atmosfären. Gått förbi gamla campus med alla minnen det bär. Långa trappor att gå i, många kaffekoppar har druckits i salar och korridorer.

Jag sörjer att inte få ha en ceremoni i Eskilstunas vackra Kloster kyrka och få träffa alla klasskamrater en sista gång. Nu är de flesta ute och arbetar, gör skillnad i världen. Jag sörjer också att jag missade avslutningsfikat med dem, klassen jag gick de första 6 terminerna med. Livet kom emellan.

Jag tar examen en termin senare än planerat. Men sanningen är att jag egentligen inte ens visste om jag skulle klara en termin när jag började. Ett år tidigare hade min arbetsförmåga bedömts som varaktigt nedsatt och jag lämnade 12 års sjukskrivning bakom mig.

Jag är så stolt över mig själv för att jag har klarat det. Framför allt med dessa kroniska sjukdomar som ständigt håller min förmåga i schack - och å andra sidan också håller min självmedkänsla närvarande. Jag har stöttat mig själv hela vägen. Det är det finaste av allt. Det kommer jag att behöva framåt också. För jag vet inte än vad nästa steg är. Jag ska berätta mer om det snart. Utbildningen avslutas i sin röda tråd: att göra det jag behöver först även när det inte är vad jag vill. 

Vet ni? Jag är socionom! Jag gjorde det!

Nässlor - med recept på nässelsoppa

Nässlor är näringsbomber

Nässlor innehåller rika mängder näring, såsom karotin, vitamin A, vitamin C och viktiga mineraler. Dessutom innehåller de rikligt med järn vilket ju kvinnor tenderar att ha en brist av. Nässlor är alkaliska och det betyder att det också balanserar kroppen. De är bra för tarmarna och urinvägarna, samt motverkar infektion och inflammation.

Källa: Kurera.se

Att tänka på när du plockar nässlor

Det är första gången jag plockar nässlor, och jag var fullt utrustad med mina tjockaste handskar. Viktigt för att inte bränna sig!

Undvik att plocka nässlor nära vägar då naturen samlar upp mycket av de gifter som vi människor släpper ut. En fantastisk egenskap, men inte så bra att få i sig.

Hur tar jag hand om nässlor?

Börja med att förvälla dem så att de förlorar sin brännande förmåga och så att småkryp och smuts försvinner. Jag valde att torka mina i min frukt/ört/svamptork men de kan torkas snabbt utspridda på t ex brickor. De går också bra att frysa in eller smula sönder till ett pulver.

Vad gör jag av nässlor?

Använd i olika maträtter! I såser, grytor, gratänger, soppor. Använd som extra krydda eller byt ut andra gröna grönsaker, t ex spenat. Du kan också ha nässlor i smoothies för extra energiboost! Eller varför inte göra nässelglass?

Nässlor kan du även brygga te på, eller stötta över morgongröt eller en tallrik fil. Nässlor är också bra för huden, så lägg i den i ett fotbad vetja!

Recept: Nässelsoppa

Färska nässlor gör sig extra bra i soppa, så jag passade på att göra en sådan denna regniga onsdag.

Recept för 4 personer
Inspirerat av Arla Köket

Du behöver:

• 2 liter nässlor

• 2 schalottenlökar

• 2 msk smör/olja

• 1 knippe gräslök

• 1/4 fänkål

• 1 msk vetemjöl

• 1 liter grönsaksbuljong

• 1 1/2 dl grädde (växtbaserad, matgrädde eller vispgrädde efter önskemål)

• Salt och svartpeppar

• Ev. ramslökskrydda

• Till servering: rostad lök, ägghalvor och bröd.

Gör så här:

1. Rensa, skölj (med handskar) och förväll nässlorna i ca 5-10 min. Sila av nässlorna, krama ur vattnet (med t ex en grythandske i silikon) och hacka dem något.

2. Skala och finhacka lök. Hacka fänkålen tunt. Fräs löken mjuk i en kastrull, fräs fänkålen med en stund och klipp ned gräslöken men spara lite till garnering.

3. Pudra över mjölet. Ha i nässlor, buljong och grädde. Låt koka ca 5 min. Smaka av med salt, peppar och eventuellt ramslök eller örtsalt.

4. Toppa soppan med ägghalvor, en klick crême fraiche, gräslök och rostad lök. Servera gärna med nybakt bröd eller en hård smörgås.

*

Har du provat nässlor? Vad har du gjort då?

Grönskans liv och regnets vila

Väderprognosen visar regn så långt den sträcker sig. Det skänker mig ett lugn. De senaste veckorna har solen skapat magi varje dag i en explosion av grönska. Kamerabatteriet ständigt på laddning för att fånga nya ljus, nya nyanser. Ögonen stora och öppna, vill ta vara på varje skiftning. Jag vill vara med, vill uppleva allt.

Som så ofta har jag mer livskraft i vilja än kraft i kroppen. Tänk vilken gåva då att våren saktade in i kyla och lät oss njuta länge i år. Magnoliorna, vitsipporna, körsbärsblomningen har fått stanna längre. Jag behövde det. Jag behövde en utdragen vår att få hämta kraft av, lite i taget. Och nu, nu kommer regnskurarna. Pauserna.

Maj är alltid intensivt. Men det är något mer i år. En extra stress. Från annat i livet, men också att jag snart är i mål med min utbildning. Mellan studietimmarna har jag hittat kraft bland skogens vilda djur och mångfald. Jag har suttit länge i hav av vitsippor och betraktat betande rådjur på ängen. Följt ekorrens väg upp längs de mäktiga ekarnas grenar till skimrande gröna trädkronor.

Jag är överväldigad av förundran. Nu kommer regnet som en vila. Återhämtning. Andra fokus. Det finns en tid för allt. Solen kommer tillbaka och växtligheten behöver också regnets näring för att orka blomma igen. Blåbären fylls med vatten, harsyran breder ut sig längs marken. Nu växer liljekonvaljerna över de pollendränkta vitsippshaven. Smörblommorna skimrar i kvällssolen. Sommaren står för dörren.

Det är så nära examen nu. Bara två veckor kvar till slutseminarium. Nu går jag in i studierna medan regnet smattrar mot fönstren. Samlar ihop mig. Jag står på tröskeln till något nytt. Det kommer inte att kunna bli som jag hade tänkt mig, men det blir som det ska. Jag landar i att jag behöver läka innan jag är redo för nästa steg. Det landar mjukt i mig. Jag ska berätta mer om det i ett senare inlägg, om det som kommer sen. Men nu, nu vilar jag i regnet och njuter av mina sista dagar som student. Tänk, om två veckor är jag socionom.

Med tiden, när jag har tagit hand om det som behöver uppmärksamhet i mitt liv nu, kommer jag att kunna ge vidare till andra. Stå i det svåra, med all den lyhördhet och trygghet jag har inom mig. Ta på allvar, se bakom det uppenbara och använda all den kunskap som jag summerat i både självkännedom och professionell kunskap de senaste fyra åren. Utveckla den kunskapen, få ta del av livsberättelser som lär mig något nytt. Ständigt i rörelse, förändring. Och jag kommer att behöva sakta ner ibland när viljan är starkare än orken. Det lär jag mig att göra också nu. Det finns tid för det jag vill sen. Nu ska jag samla krafter.

*

Vad behöver du just nu? Hur kan du skapa utrymme för det, för dig?