Stjärnögonblick från december 2022

December gick i julens tecken. Julmarknader i eget sällskap och med andra fyllde mina helger. Arbetssituationen var utmanande och därför var stunder av gemenskap med teamet extra värdefulla. En dag hemma hos min teamledares hem i magisk julskrud och avslutningsfika för kollegor som byter jobb var mysiga stunder som gav kraft. Jag drabbades av luftrörskatarr veckan innan jul och fick kapitulera inför det med sjukdagar som sedan övergick i semester. Hostan var envis och börjar först nu släppa taget.

Adventskalendern på instagram var en livsinjektion i vintermörkret och det var som att året med att skapa och dela hållbara vanor fick en fin avrundning. Julen var extra skör i år och jag omfamnade mig på de sätt jag kunde i det och tog emot omsorg från vänner. Mellandagarna var trötta och stilla, och jag försökte återhämta mig med meditation och reflektioner för att mildra stressen som fått fäste i kroppen. Efter vintersolståndet tycktes världen få ett nytt ljus och jag började bygga upp en ny kraft inför våren.

Här är några av ögonblicken som glittrade i mitt december:

✨ Glittret mellan gran- och tallgrenar av snökristallers magi.

✨ När antalet följare gick över tusen på Instagram. Det var mitt mål för året. För varje person som visar att de vill ta del av det jag skapar känns det så stort. Att få dela med fler.

✨ En meditation som gav mig en stark förankrande vila i kropp och själ.

✨ Rökslingan efter att man blåst ut ett ljus.

✨ Att få feedback om att något jag gjorde som var alldeles självklart för mig gjorde gott och gav förtroende och hopp långt utöver vad jag förstod när jag gjorde det.

✨ Att få en juklapp fylld av omsorg i alla dess personliga former på självaste julafton. Som en box av självomsorg precis när den behövdes som mest.

✨ Solen över de snöbeklädda glittrande hustaken.

✨ Serien ”The Good Witch” som var alldeles lagom att titta på lediga dagar.

✨ Bikarbonat i vatten som lindrade min envisa hosta.

✨ Krama träd <3

✨ Den trösterika vyn av en frostbeklädd skog på julafton.

✨ När jag vågade sträcka ut en hand i ett svårt läge och personen höll den kvar tills jag var trygg igen.

✨ Att promenera i ett stilla snöfall.

✨ Julbelysningen i centrum, så enkelt vacker och stämningsfull.

✨ Ett blombud från min vän Anna med ord som höll om ensamheten jag kände inför julen.

✨ Att äntligen ha tillgång till båda mina händer, och kunna använda linser igen!

✨ Ett genuint möte med en person som sålde sina verk på ReTunas julmarknad, som tog sig in i hjärtat i sin värme och ännu lever kvar.

✨ Den violetta skymningen. Och hur jag tänkte “vilken perfekt ton av magenta” när fotografblicken mötte himlen.

✨ Få ett ljudklipp med barnsång skickat till mig på luciadagen.

✨ Överraska kollegorna med julklappar en måndagsmorgon. Även om mitt försök att vara “hemlig tomte” gick åt skogen så var glädjen de visade som en rejäl omfamning av äkta julkänsla.

✨ Ett otroligt mysigt besök i min teamledares magnifika hem, med julstämning all over the place.

✨ När ett störande ljud tystnade.

✨ Tassavtryck i snön.

✨ Fynda en grön militärväska secondhand, precis en sån jag letat efter!

✨ Nyklippt och fixat hår hos frisören, när det var dags att starta om i nytt år.

Berätta om ditt ögonglitter!
Vad har väckt din förundran, tacksamhet eller glädje nyligen?

Bullet Journal 2023 - skapa ditt system

Jag har använt Bullet Journal längre än jag visste att systemet fanns som sådant. Det har varit ett ankare i min vardag under hela min resa i självkännedom.

Som långtidssjukskriven skapade jag ett eget system för att jag behövde organisera en vardag där tiden var flytande och svår att greppa. Jag hade också ett stort behov av att sätta ord på min egen utveckling. I mina anteckningsböcker fanns listor för det mesta, mål och delmål, en dagbok som sorterade tankarna ihop med dagsscheman och tidsöversikter. Det blev en väg mot en mer hållbar vardag.

När jag sedan hörde talas om Bullet Journal fick jag både bekräftelse på varför det hade hjälpt mig så mycket och verktyg som hjälpte mig att ta det steget längre. Det är svårt att ens beskriva hur viktigt detta system varit för min väg hit där jag är idag.

DITT SÄTT ÄR RÄTT SÄTT

Det viktigaste budskapet som grundaren till metoden har består: gör det till ditt. Det finns inget rätt sätt. Det finns ditt sätt - och det är det som är rätt. Gör det till ditt system, både i funktion och i den mening du ger det. Läs mer om boken här.

För mig har Bullet Journal hjälpt mig att få ett grepp om tid, att nå mina mål genom att bryta ner dem till delmål och planera in aktiviteter i tiden, att bli mer medvetet närvarande, att släppa taget om tankar och låta idéer få ta form.

År 2023 ser det annorlunda ut än 2013 när mitt liv var annorlunda. År 2023 har jag andra behov och andra tidsperspektiv än jag hade 2016 och 2019. Förra året var det mer dagboksanteckningar och översikter än veckoplaner. 2015 var det fler loggar för att följa mina årsmål än medveten närvaro. Det behövs olika saker i olika skeenden i livet. Bjud in nuet och dina behov i skapandet av ditt system. Testa, lek dig fram. Gör det kreativt på ditt sätt, och lämna prestationen. Ditt sätt är det rätta.

Med det sagt tänkte jag dela med mig av hur jag gör.

Årsöversikt

Årsöversikten är mest något jag har för att skriva in saker som sker längre fram. Förr var det mest planer och större händelser, medan det nu ofta dyker upp årstidsbundna aktiviteter som jag vill göra som att ta vara på olika växter i naturen när de blommar och sätta vissa frön i jorden vid olika tidpunkter. I år kommer jag att lägga in månens faser. Det är en följd av att jag har en längtan efter att leva närmare naturen och bli medveten om vad det gör med mig.

Månadsöversikt

I månadsloggen finns en kalenderöversikt över månaden på ena sidan. På den andra har jag lagt in några habit trackers för de dagliga rutinerna jag försöker hålla ihop med ”att-göra-listan” för månaden. Den är lite av ett tankeförråd med skillnaden att jag har en tanke om att de ska göras under månaden. Det är här jag skriver ner det som jag sen tar in i dagsplaneringen när det passar. Ibland gör jag veckologgar för att få en översikt över veckan, men det gör jag mest vid behov när det är mycket att hålla reda på.

Dagslogg

I dagsloggen skriver jag först dagens datum, sen att-göra-listan för dagen ihop med inplanerad aktivitet (jobb och ev. annat). Ofta skriver jag detta under kvällen innan så att det inte dyker upp när jag ska sova.

På morgonen gör jag en incheck där jag känner efter hur jag mår fysiskt och psykiskt, om det är några tankar som är extra påtagliga och om det är något jag vill ta med mig in i dagen som en vägledning.

Under dagen för jag små anteckningar i loggen om det som sker, tankar jag behöver skriva av mig och kryssar för det som blir gjort.

I slutet av dagen gör jag en utcheck i vad som ligger kvar från dagen, hur jag mår, skriver ner stjärnögonblick från dagen och sedan morgondagens aktiviteter i nästa dags logg. Behöver jag skriva av mig lite mer gör jag det i en separat dagbok numer, eftersom jag vill hålla det lite mer privat än i dagsloggen.

Tankeförråd

I tankeförrådet får allt finnas utan några förväntningar. En fristad för tankarna men som ändå gör dem synliga. Idéer, önskemål, mål och delmål, insikter, kom-ihåg, citat eller lärdomar att ta med mig. Mest blir det nog ändå idéer om vad jag vill göra. Jag har också egna tankeförråd för blogg/instagram där jag skriver ner inläggsidéer, fotoidéer osv. för att använda under året. Härifrån kan jag sen plocka in saker i tiden om jag vill göra något av det. Ibland räcker det att bara lämna av det i förrådet och senare stryker jag det då det inte var en idé jag ville ta med vidare.

TIME-BOXING

I början av ett år, en ny tid i livet eller när jag känner ett behov av förändring, brukar jag försöka se över min tid och rutiner. Att markera och bli medveten om tid på det här sättet brukar kallas time boxing. Det ger en känsla av trygghet och grundar mig när jag kan göra en realistisk översikt av vad jag faktiskt har tid för och vad jag vill använda den tiden till. Där hjälper morgon- och kvällsrutiner samt veckorutiner mig att nå mina mål och skapa en följsam rytm i min vardag som jag kan vila i.

Det finns så klart en mängd uppslag för olika system, listor, loggar och kreativa sätt att använda en Bullet Journal. Jag rekommenderar verkligen att läsa Ryder Carolls bok “Bullet Journal-metoden” och som sagt: lek, testa, hitta ditt sätt.

✨

Använder du Bullet Journal? Eller har du något annat system som är hjälpsamt för dig?

2023: växtkraft

Växtkraft är mitt ledord för 2023. Det handlar om att skapa rätt förutsättningar för mig att växa vidare, att ta mig mot mina drömmar och följa min längtan. Om att prioritera var jag lägger min energi så att jag får tillbaka den och ger den näring. Det handlar om att våga möta utmaningar utan att forcera utvecklingen, låta mig få växa i min takt och använda de resurser jag har väl. Både ekonomiskt, fysiskt, socialt och mentalt. Men också att använda den potential och kraft jag har i mig och låta det få växa vidare i världen.

Jag vill skapa en grogrund
som besvarar behov och när liv.
Under ogräs och sly finns frön
som längtar efter sol, längtar efter luft.
I mina rötter bor en berättelse
som vill resa sig ur askan,
brinna fram ur jorden.
Ge mig tillit för att låta vinden
bära den ut i världen.
Den längtar hem.

Bara fötter i mossan
hittar vilan i rörelsen
och meditationens visdom
låter orosmolnen blåsa bort.
Jag vänder mig mot solen
och skuggorna faller
bakom.

Mina resurser ska slå rot
där de möter mina horisonter.
Jag riktar min kraft
där den bär frukt
och slår i blom.
Ta tillbaka min rätt
att växa ifrån och växa in
i nya sammanhang.

Jag vill så frön för det jag tror
att jag inte vågar
och våga det ändå.
Där jag inte räcker till ska jag låta andra
fortsätta mina rörelser
och mina ta vid dit de inte når.
Mina fridlysta rum står öppna
för de som värnar dem.

Jag vill stå kvar i växtvärken
och hålla om mig vad som än händer.
Allt har sin tid.
Låt vilan leda mig till kreativitetens lust.
Jag vill känna känslorna flöda igenom,
ha sin naturliga gång
och rensa undan det som gör ont
och står i vägen.

Jag vill flöda ut
och ta emot
i en rörelse som ger ringar på vattnet.
Jag vill vara ljuset.
Jag vill bländas av det jag inte trodde att jag skulle klara.
Jag vill visa att jag kan.
Jag vill vara vildvuxen
och rotad
i en kraft som håller.

Jag vill minnas
att jag hör hemma bland vildblommor.

MÅL som tar mig närmare växtkraften

• Meditera dagligen.

• Göra söndagarna till fridlysta vilodagar.

• Göra små förändringar i mitt hem som ger energi.

• Skriva minst 10 minuter om dagen.

• Blogga mer personligt och nära igen.

• Försöka att säga ja när jag blir inbjuden i sammanhang.

• Rensa bort och sälja av minst 5 saker från mitt hem varje månad.

• Göra allt jag kan för att ta körkort.

• Ha planerade köpstopp under minst två av årets månader.

• Skapa och hitta vardagens glädje och förundran.

• Ha en rutin för in- och utcheckning varje dag.

• Arbeta på mitt växande mindset med övningar och terapeutiskt stöd.

• Aktivt välja att släppa taget om tankar som gör mig illa.

• Lära mig mer om hur jag kan följa årstiderna och månadernas cykler.

vägen till min intention för det nya året

När jag tog fram dessa mål/intentioner blickade jag tillbaka på 2022 och vad jag hade behövt mer och mindre av. Jag ställde mig också dessa frågor:

• Vad ger mig glädje och mening?

• Vad är jag bra på?

• När känner jag mig som mest mig själv?

• Var känner jag mig hemma?

• Vad behöver jag för att känna mig trygg och balanserad?

• Vad längtar jag efter?

Vad önskar du dig av 2023?

✨

Kom ihåg att det är en illusion att det är just vid nyår vi kan börja om, sätta mål och anta utmaningar. Vi kan göra det när som helst. Eller bara följa med i varandet här och nu. Du är redan bra. Du är redan tillräcklig.

2022: jag återtar min plats

År 2022 var året då jag fick min första fasta anställning, körde bil för första gången och började kalla mig fotograf. Det var året då jag förlorade en sena i mitt vänstra långfinger, kämpade med mycket smärta och förlöste frusen sorg. Det var ett år då jag var omgiven av vänner under min första semester och besökte fler loppisar än jag kan räkna. Jag chockades av upptäckten att jag var närsynt och började använda linser och glasögon. År 2022 var då växtkraften på balkongen helt tog över och kvällspromenader och friskvårdstimmar bearbetade dagliga intryck. Framför allt var det ett år då jag började återta min plats i världen och möta de hjärnspöken som hindrar mig från att ta den.

Månad för månad: mitt 2022

januari

Det var med stor lättnad som Asla började äta självmant igen på årets första dag, efter över en veckas matvägran och tvångsmatning. Både jag och Asla gick på antibiotika, jag för borrelia. Mitt liv var i kaos på flera sätt. Jag försörjde mig nätt och jämnt med ekonomiskt bistånd eftersom jag hade fallit ur alla trygghetssystem. Jag var sjukskriven på 50 %, arbetssökande på 50 % och studerade 50 % på distans. När jag avslutade mina studier lättade stressen jag hade levt med länge samtidigt som jag kämpade med en behandling som tog all min kraft.

Jag minns särskilt två vintriga dagar med extra ljus. En spontan promenad med Tessi i vintersolen och en dag på Åsby handelsträdgård med förunderligt vackra vintervyer. En viktig samtalskontakt blev sjuk och försvann med en saknad som ännu finns kvar. Inom mig fanns en skakig motståndskraft. Jag önskade mig en väg vidare i sammanhang som kunde ge mig liv igen.

Februari

I februari kom vändpunkten. När jag nästan hade gett upp blev jag kallad på arbetsintervjuer för jobb jag faktiskt ville ha. I fruktbara samtal med en arbetspsykolog fick jag sätta ord på utmaningarna i att arbeta med mina kroniska sjukdomar och hur jag samtidigt visste att jag skulle klara det med rätt förutsättningar. 

Jag stod i ett vägskäl där vården hade en helt annan syn på vad som skulle göra mig frisk än jag. Jag blev erbjuden ett jobb som administrativ socialsekreterare. Det var ett svårt beslut men jag visste att jag behövde välja det friska i mig. Jag behövde rutiner, meningsfullhet, social kontakt, ett sammanhang, att få göra nytta. Jag behövde få vara jag i en frisk miljö.

Jag tackade ja till jobbet, avslutade alla kontakter med myndigheter och avbröt min vård. Jag gick till frisören, träffade mina nya kollegor och bröt min isolering. De första fröna sattes i jorden och gratulationer strömmade in. Med stolthet tog jag emot koppen med texten ”Wilda, socialsekreterare”. I dagboken skrev jag ”det får bära eller brista”.

Mars

Jag kom överens med min chef att starta mjukt under mars för att parera mina kroniska sjukdomar. Jag började på 50 % i två veckor och ökade sen till 75 % i två veckor. Jag fick så mycket mental energi och självkänsla av att börja arbeta att jag var alldeles lycklig. Så fina kollegor och uppgifter som var klippt och skurna för mig. Det var som att all min erfarenhet av föreningsliv och min egen historia smälte samman med socionomyrket i den här tjänsten. Jag stormtrivdes och “Wilda-hybris” blev ett uttryck för varje gång jag lärde mig något nytt och blev exalterad över det.

Men oj vad trött jag var! De timmar jag inte jobbade sov jag mest. Efter första arbetsveckan resulterade tröttheten i en olycka med en brödkniv som skar in i handen. Jag spenderade lördagsnatten på akuten och “använd skärbräda” var mitt nya mantra. Det jag inte visste då var att det var värre än vad läkaren såg då.

Det sociala livet fick stå tillbaka med alla nya tröttande intryck, men jag orkade trots allt fira en underbar 60-åring i Örebro. I tydliga dagsrutiner och med vårsolen tog jag mig an det nya livet. Ett liv som kändes lättare att leva i än det jag hade lämnat bakom.

April

Jag fortsatte att trivas på jobbet och blev allt mer självständig. När värken blev för påtaglig tillät mina kollegor mig att förlänga lunchen så att jag kunde ta en power nap och sen komma tillbaka. Det gjorde susen för att parera aprilvädret i min stackars kropp.

Mina händer fylldes av vårblommor och jag följde med förundran skotten ta fart bland odlingarna. De första späda nässlorna plockades med hem. Körsbärsträden blommade på min gata och valborgselden fick ta med sig det jag behövde släppa taget om. Jag gick vidare från en nära relation och kunde inom mig bevara vad den hade gett mig.

Maj

Maj var en känslomässigt kraftfull månad. Arbetsdagarna var intensiva och vårsolen tycktes väcka min kreativitet. Med några upphittade trädelar kunde jag bygga en hylla som matchade måtten på balkongen perfekt. Det behövdes när tomatplantorna och alla andra plantor ville växa vidare från kökets vårsådd in i sommaren.

Jag vilade bland mina odlingar, mötte rådjursögon i skogen och sommarens loppisar drog igång. I slutet av månaden åkte jag på Sörmlands längsta loppis och avverkade 13 loppisar på en dag. Det var en dröm att få leta skatter längs den sörmländska landsbygden.

Jag fyllde mitt hem av naturens skafferi, gjorde marmelad av maskrosor och saft av syrén. Vårmarknaden i Radmachersmedjorna gav än mer inspiration.

Inom mig rev det stormar av sorg och tröttheten från de senaste årens kamp blev påtaglig. Det brukar bli så när livet är tryggt nog. Då har det svåra något att bottna i. Jag bearbetade med kvällspromenader i skymningen och började söka efter någon att dela med. Mitt finger tappade mer och mer funktion. Smärtan ökade och fysioterapeuten skickade remiss till ortopeden.

Juni

Under juni besökte jag klädbytardagen på ReTuna - och loppisar så fort jag fick chansen.

Optikern konstaterade att jag är närsynt. Det tog tid att bearbeta den omställningen. Kanske för att den väckte några gamla sår till liv. Jag beställde glasögon och provade ut linser medan mitt inre barn la armarna i kors i ett stort “jag vill inte”. Gradvis började jag vänja mig. En introutbildning senare var jag redo att börja övningsköra.

Efter en undersökning av min hand av en okänslig ortoped var smärtskovet ett faktum. Några veckor senare visade röntgen att senan var skadad. Smärtan låg kvar längre än vanligt. Jag behövde semester. Semesterveckan började med att vi överraskade Tessi med en oförglömlig möhippa i mysig gemenskap. En provfotografering med brudparet gjorde mig än mer pepp på den stora dagen som väntade i juli.

Fokus var sedan på återhämtning, med naturnärvaro och dagliga kvällsbad. Jag fann vila i de vildvuxna balkongodlingarna och bland skogens vänner. Midsommarhelgen spenderades i stillhet till skogs. En mänsklig skogsvän kom på besök och vi plockade händerna fulla av örter. Jag testade att göra eget torrschampo och gjorde schampo/tvättmedel av spånejlika. Inom mig kände jag sommarsjälen ta form och leva ut. Efterlängtat.

Juli

Juli var min skördemånad. Jag fick fast anställning! Jag firade den med att buda hem en egen kamera (efter att ha lånat en väns i ett år). Två veckor senare var det dags att föreviga en magisk bröllopsdag mellan Tessi och Niklas. Förberedelserna och min engagerade närvaro fylldes med förundran och ren lycka vilket också visade sig i resultatet. Jag var stolt. Men den självlysande kärleken och regnbågen som tornade upp sig över den rosa skymningen kan jag bara tacka Moder Jord för. Vilken välsignad dag!

Arbetsdagarna gick ner i sommartempo. De ljumma kvällarna lyssnade jag på sommarprat medan jag tog mig mot kvällsdoppet. Efter bröllopet redigerade jag foton varje ledig stund och fann en stor glädje i det. Ett besök hos min väns tre nioåringar gav kärleksdoser att leva länge av. Som solnedgångarna och alla bad då kroppen fick omslutas av mjuka vatten.

Juli fyllde mina händer till bredden av bär, svamp, örter, sommarbuketter och tusen möjligheter. På balkongen växte grönkål, paprika, potatis, pak choi, örter, dahlior, sommarblomster, liljor, smultron och purjolök med hundratals körsbärstomater. Aubergineblommor slog ut och jag studsade av lycka. Från stadsodlingens rabatter, dikesrenar, skogens gömmor, lokala handelsträdgårdar och balkongens växtkraft fyllde jag hemmet av naturens skafferi.

Augusti

Halva augusti hade jag en efterlängtad semester. Jag delade den ungefär lika mellan egentid och umgänge med vänner. Jag gjorde dagsutflykter till Sala och Södertälje med hemmamys bland barn och djur. Jag kände mig välsignad när jag fick uppleva en skogstur med en väns dotter vars förundrade blick ledde vägen. Två års längtan fick ett svar när Winnerbäck sjöng och spelade i Sundbyholm och Cathrins möhippa på alpackagården var en oförglömlig upplevelse.

På väg ut mot skärgården mellanlandade jag i huvudstaden och fick återse älskade Vicky som till vardags lever det amerikanska livet. I skärgården varvade jag mysigt tryggt sällskap med naturnärvaro och återhämtning på en plats som är ett av mina fridlysta rum i världen. Jag lärde mig hur svårt det är att ro i blåst och hur bra det är att ha en tålmodig god vän vid sin sida då.

Återgången till arbetet blev en rivstart. Med nya och fler arbetsuppgifter och underbemanning kom stressen snabbt. Jag tog en dag i taget men smärtskovet var oundvikligt. När den värsta värken hade lagt sig första omgången var det dags att fotografera årets andra bröllop. Cathrin och Tomas, som de lugna människor de är, hade en så innerligt stillsam bröllopsdag och den kärleksfulla värmen fick mig helt att glömma smärtan.

Det blev bättre, och sämre igen. Månaden avslutades med många timmars fotoredigering och ännu en tur bland gårdsloppisarna på Sörmlands längsta loppis. Jag kände oro inför det arbetstempo som väntade under hösten och började meditera regelbundet igen för att motverka stress. Jag hittade äntligen en terapeut som också visade sig vara en likasinnad på flera plan.

September

Arbetsdagarna var fortsatt intensiva och utmanande. Jag möttes av beröm som betydde allt i en kämpig period. Jag använde mina friskvårdstimmar för att hämta kraft i naturen. En särskild sådan var en morgon då jag vandrade i dimman längs med ån medan solen bröt igenom och färgade världen i guld. Den känslan öppnar fortfarande upp min bröstkorg i vördnad.

Jag blev överraskad av kollegorna på födelsedagen, med sång och blommor från fyra väderstreck som de samlat från sina trädgårdar. Hemma väntade mer blomster och pricken över i:et var att få kallbada med Denise som avslutning.

Jag hittade blomkålssvamp, kantareller och aspsopp på mina skogsturer och samlade guldljus i kameran. Jag lärde mig att göra eget bordsmargarin och fick äpplen från en väns föräldrar. Lingon och blåbär fylldes på i frysen. Jag plockade skräp med Håll Sverige Rent. Jag röstade för medmänsklighet och sörjde ett valresultat som gjorde mig allt mer arg. Jag försökte hitta förlåtelsen och sökte hoppet.

Ett alldeles särskilt varmt möte skedde under Eskilstunas kulturnatt där jag hamnade i ett samtal kring utställningen “Okända vittnen” av Anna Lindström. En kväll reste jag till Västerås för att vara med på Mathildas bokrelease för “Berättar du så dödar jag dig”. Det bor ett sånt oerhört mod i min vän. Ord räcker inte.

Oktober

Smärtskoven avlöste varandra i oktober men jag levde med dem och tog sjukdagar när det blev för svårt. I en redan tuff arbetssituation berättade två kollegor att de skulle sluta. Jag var glad för att de hittat vidare samtidigt som sorg och oro blossade upp. Asla genomgick en operation för att ta ut tänder och medicinerades länge då det inte riktigt ville läka som det skulle. Oron låg nära och vi tog dag för dag. Jag blev allt tröttare och tränade på att lägga energi där jag fick tillbaka den.

Jag hittade ljus på höstmarknaden med lokala hantverk och såg en nära vän showa med sin kör. Bäst var kramen efteråt. Jag plockade kantareller, trumpetsvamp och lagade soppa på taggsvamp. Höstdimmorna svepte in mig i magiska stunder och jag lät vinden rufsa runt i håret många gånger om.

November

November började med att jag äntligen skulle få operera min hand. Dessvärre visade det sig att olyckan i mars orsakat en permanent skada med en bortväxt sena. Jag försökte bearbeta beskedet samtidigt som jag höll ut i den omedelbara smärtan. Jag jobbade på bäst jag kunde för att distrahera och få tiden att gå. Hushållssysslorna var en daglig kamp som tack och lov blev lättare med tiden.

Det kom ett till dystert besked. Aslas diabetes hade återkommit efter hennes operation. Vi påbörjade insulinbehandling och jag lärde mig ta blodprover med en hand. Mycket handlade om att försöka distrahera smärtan. Jag fick hjälp av tröstande naturvyer, att luta mig mot en vän på hans födelsedagsfika, klädbytardag med vänner och att möta första snön med en väns dotter. Vid första advent snodde jag ihop en stjärna och var glad för att det fanns ork till det.

I smärtan och tröttheten kom sorg upp till ytan. Men det fanns någon där som höll mina händer. Någon som frågade om hon kunde släppa innan hon gjorde det. Jag höll mig i det, och höll om mitt inre barn i all kärlek hon alltid varit värd.

December

Julen skavde i mig tidigt. Gradvis började jag finna acceptans i det och kunde hålla om mig i det ensamma. Adventstiden fylldes av julmarknader, både i sällskap av mig själv och andra. Jag följde SVT:s julkalender och skapade min egen hållbara adventskalender. Den blev något viktigt att hålla mig i, och jag gav plats åt det som tagit plats i mina tankar i år.

Mitt team fick äntligen besöka vår teamledares magnifika hem där julkänslan omfamnade varje rum. Vi tackade av kollegorna som skulle sluta och jag fixade julklappar till var och en i mitt team. Det kändes så fint att få ge, även om jag var sämst på att vara hemlig tomte och avslöjades direkt.

Tisdagen innan jul vaknade jag med en hemsk hosta. Jag fick en extra återhämtningsvecka hemma om än motvilligt så väldigt nödvändigt. Luftrörskatarren var envis och följde mig genom julhelgen. Julen var skör och i sorgen omfamnades jag av ett vackert blombud och en julklapp från en vän fylld av omsorg. I mellandagarna fortsatte jag anamma stillheten i meditation och reflektion. Något nytt började växa fram i ljuset som föll in genom fönstret.

✨

Vad minns du särskilt från 2022? Gjorde du något för första gången?

Stjärnögonblick från november 2022

November var en tuff månad på flera sätt. En handoperation, Asla återföll i sin diabetes, smärtskov och påfrestande arbetstimmar. Kanske börjar jag återhämta mig nu när jag kan dela ljusglimtarna. November blev verkligen en avskalad månad med få planer och aktiviteter. Det behövde vara så.

Den första november opererades min hand och jag beskedet att skadan är permanent - en sena i mitt långfinger hade gått av vid skadan i mars och sedan vuxit bort. Det har missats i hela vårdkedjan och med det var också operationen onödig. De efterföljande dagarna kämpade jag med extrem smärtnivå och smärtlindringen gjorde mer skada än nytta. Mitt i allt detta fick jag besked om att Asla hade fått tillbaka sin diabetes. Enarmad och smärtpåverkad och gav jag insulin och tog blodprover, många gånger i trötta tårar. Då var jag så tacksam för att kunna ringa ut och ha vänners röster i örat. I den tryggheten stod jag ut lite till. Likaså var det bra för mig att kunna fortsätta jobba i den mån jag orkade med, fokusera på annat och distrahera smärtan.

Arbetssituationen har varit påfrestande på flera sätt, med sjuka kollegor och sidouppdrag som inneburit en del extratimmar utöver att de sociala behoven ökar i kristider. Vid årsskiftet slutar två av mina kollegor och det väcker både sorg och oro. Jag längtar så efter en mer stabil grund, och försöker ändå skapa den inifrån och ut varje dag. Om det är något jag lärt mig är det att det alltid alltid blir lättare. Jag kan bara göra vad jag kan för att förändra det jag kan påverka. Som att se hopp och ljus.

Stjärnögonblicken:

✨ En hund som vägrade släppa en stor gren som den släpade runt på och ägaren skrattade så otroligt kärleksfullt åt det.

✨ När jag och lilla E sprang ut i första riktiga snöfallet och ropade ”det snöar, det snöar” och försökte fånga snöflingorna med tungan.

✨ Trevliga och enkla professionella samtal.

✨ När Asla la sin tass på min hand som för att säga ”fortsätt klappa”.

✨ Att sova ut.

✨ Den medvetna närvaron när jag knöt ihop en adventsstjärna av pinnar.

✨ Att Asla kommer och lägger sig i mitt knä så fort jag öppnar burken med teststickor för att mäta blodsocker och tålmodigt låter mig sticka henne i örat.

✨ Att jag vågade stå för en bedömning trots att den skilde sig från de flesta andras och se att det hade ett värde.

✨ Ett otroligt empatiskt och gott bemötande från en sjuksköterska som gjorde att jag kände mig både sedd och hörd.

✨ Lugnet i diset längs ån, som att allt lagt sig tillrätta för vintervila.

✨ Fynda matsvinn av det som stod på inköpslistan.

✨ Krama om min vän T efter alltför lång tid ifrån varandra.

✨ När den konstant påtagliga smärtan efter operationen äntligen började avta.

✨ Omsorgen och trösten från sjuksköterskorna som verkligen behövdes under operationen.

✨ Att kunna vara med på en viktig väns födelsedagsfika och kunna luta sig mot varandra i trygghet en stund.

✨ Frostkristaller.

✨ När solen tittade fram efter några dagar bakom tunga regnmoln.

✨ En kollegas kreativa lapp på dörren: ”Stäng dörren. Annars smiter vår höga arbetsmoral ut” 😂🙏🏼

✨ Trygga röster från vänner i telefon som hjälpte mig igenom de värsta dagarna i smärta. Känslan av att ha någon där med mig.

✨ Hitta en jacka i helt rätt färg och stil på klädbytardagen - redo för vår!

✨ Vänner som tar emot ”dumma” frågor och svåra saker i acceptans och får mig att känna mig sedd och trygg.

✨ När lilla E hittade fotbollskort second hand och sa ”det här har jag alltid önskat mig” med exalterad röst.

✨ En förälder som sökte stöd för att dennes barn hade uttryckt att hen mådde dåligt av förälderns problem. Önskar att det alltid var så.

✨ Strosa omkring på en julmarknad med en god vän.

✨ Miniatyren av ReTuna i jultema! Älskar kreativiteten 😍

Vilka ögonblick har glimrat till hos dig den senaste tiden?

Hållbara vanor 2022: minska matsvinn

Matsvinn är ett omfattande problem världen över, i en värld där många också dör i svält. Om vi minskade matsvinnet med 25 % och fördelade den rätt skulle vi alla kunna vara mätta och må bra. Ojämlikheten syns också här. Det är svårt att uppskatta omfattningen av matsvinn i alla led av produktion och konsumtion. En uppskattning från FN år 2011 visade att en tredjedel av den producerade maten inte äts upp. Det är ungefär 1,6 miljarder ton livsmedel idag. Och vet ni? Här kan vi alla göra något. Varje dag.

Källa och mer info via matsvinnet.se

Att leva fattigt har sin fördel i att man lär sig ta tillvara på det man har och varje liten rest är värdefull. Det var vi helt klart bättre på förr. Kanske kan vi lära oss av det? Vi blir allt fler som behöver det i dessa tider, och det kanske kommer något gott av det? På sikt behöver vi alla ställa om - om vi ska ha en beboelig planet. Så vad kan vi göra?

Fem grundprinciper för minskat matsvinn

Som så många gånger handlar omställning om just inställning. Att förändra sina perspektiv och med det också sina vanor. Det här är mina fem bästa strategier för att leva mer svinnsmart:

1. Planera inköp och matlagning efter behov

2. Förvara maten rätt

3. Öppna dina sinnen

4. Ta vara på matrester

5. Rädda matsvinn

Planera inköp och matlagning efter behov

Att planera måltider och inköp efter behov är en grund för att minska matsvinn. Utgå i första hand ifrån vad du har hemma. Ett tips är att skriva upp vad du har i frys, skafferi och kyl så slipper du kolla upp det varje gång. Använd appen NoWaste om du vill ha lite hjälp på traven.

Utgå från ditt hushålls behov. Planera måltider efter vad du/ni faktiskt äter. Det kan t ex vara bra att köpa storpack av sådant som verkligen går åt, men leda till mer matsvinn om man köper mer än vad som sen används. Att utgå från recept och köpa den mängd som går åt av livsmedlet är en bra grund. Om du köper storpack av något, ha en plan för hur du ska använda upp allt. Använd det direkt, kombinera recept där samma ingrediens ingår eller frys in. Gör storkok av mat och frys in i portionsstorlekar. När vill man inte ha en matlåda att ta fram vid behov?

Förvara maten rätt

Se över hur du förvarar mat på ett optimalt sätt: frys, torka, lägg in. Förvara färskvaror väl synliga, t ex i en låda på översta hyllan i kylen. Markera den med “använd snart” eller liknande.

Coop gav ett superbra svinntips: Ha en låda i frysen där du lägger små rester som kan användas till t ex en paj senare.

Genom att förvara mat i rätt temperatur håller den längre. Optimal kylskåpstemperatur är +4 C och för frys är -18 C lagom. Banan, avokado och tomater trivs dock bäst i rumstemperatur. Sätt plast på den översta delen av bananen så håller den längre.

Håll mat fräsch längre genom att förvara sallad i vatten och frukt och grönt i kylen. Här finns en uppsjö av tips att googla kring hur frukt och grönt håller längre. Några tips är att fräscha upp sallad och rotfrukter i ett kallt vattenbad i ungefär en timme - då blir det som nytt.

Köp gärna frysta grönsaker eller torkade linser/bönor osv som håller längre och tillaga bara det du behöver.

Öppna dina sinnen

En del i omställningen är att öppna sitt sinne för nya förhållningssätt, men också att börja lita till sina sinnen. Släng inte bara för att bäst-före-datumet gått ut. Du kanske har sett att det ibland står “bäst före, ofta bra efter”. Det gäller många livsmedel. Titta, lukta och smaka innan du förkastar det. Och fryser du in varan innan bäst-före-datumet håller det definitivt längre. Jäst, grädde, ost osv går utmärkt att frysa in. För att inte tala om frukt som kan frysas in styckvis och tinas upp för användning senare.

Gå utanför din komfortzon. Osten kanske blir lite gryningare när den tinas från frysen, men det kanske inte gör något om du faktiskt använder hela osten? Kanske kan den frysta delen istället rivas eller smältas över/i någon måltid? Ostkanter som blir över kan lätt rivas ner i en påse och användas till matlagning senare.

Öppna också sinnet i butiken. Köp den fula gurkan, den fläckiga citronen och den kladdiga förpackningen. Mat som är precis lika bra som annan. Trotsa norm och perfektion även i matbutiken. Du kommer snabbt märka att det smakar precis lika bra ändå.

Ta vara på matrester

Även små mängder mat är värt att frysa in. Det kan alltid komplettera någon måltid senare. Att laga svinnsmart mat där du samlar rester för att sen använda i paj, i en gryta, på pizza, som tacos eller i en enkel omelett är både roligt och varierande. En helgbuffé med olika rester från veckans måltider kan ju verkligen bli en festmåltid. Perfekt en trött söndag!

Tänk användningsområden i flera led. En del av det som räknas som matavfall kan faktiskt användas en gång till. Kaffesump kan t ex användas både som kroppsskrubb och växtnäring. Spara olja från inläggningar och använd för tillagning av t ex rotsaker i ugn. Använd spadet från kikärtor som ersättning för ägg - eller gör maränger av det! Gör smoothies av frukt som börjar se lite ledsen ut. Sånt blir man glad av!

Använd skal och rester genom att t ex koka egen buljong (helt utan tillsatser), gör chips av potatisskal, pesto av gröna trötta blad, ströbröd av torrt bröd, pannkaka av banan, bröd av gröt… bara kreativiteten sätter gränser!

Rädda matsvinn

De flesta matbutiker har idag svinnlådor med mat som har kort bäst-före-datum. Som jag sa innan så betyder det inte att det är oätligt. Tvärtom går det att tjäna både pengar och miljö genom att köpa svinnsmarta varor. Här gäller samma princip som för färsk mat: ha en plan. Använd det direkt eller frys in. Många butiker, t ex ICA och Willys, erbjuder halva priset på bröd en timme innan stängning. Stenhårda frallor kan bli som nybakta genom att fukta med vatten, lägga i ugnsfolie och grädda i ugnen på 200 grader i 10 min.

Även restauranger, kaféer och bensinmackar ger oss möjlighet att rädda varor med kort datum till ett billigare pris. Här finns verkligen en chans att lyxa till det med en mindre summa än originalpris. De appar som har bäst utbud hos mig är TooGoodToGo och Karma. ResQ Club är också ett tips, främst i storstäder än så länge. Apparna utvecklas hela tiden, då fler företag förstår värdet i detta och registrerar sig.

Ett annat tips som många känner till är Matsmart, en webbutik med både matvaror och annat som av olika skäl inte gått åt i butik och därför säljs billigare. Här tjänar man verkligen på att handla storpack av sådant som går åt i hushållet.

---

Vilket är ditt bästa tips för att minska matsvinn?
Har du något svinnsmart recept eller knep att dela med dig av?

Stjärnögonblick från oktober 2022

Oktober är som orangelysande höstlöv som virvlar runt i mina känslorum. Jag behöver det i denna skrivande stund. Novembers första dagar har försvunnit i en dimmig smärta och trötthet efter operationen av min hand. Oktober känns därför trösterikt och vackert att se tillbaka på en stund här. Kanske behöver du också en dos oktober för att motverka det grådisiga novembermörkret?

I början av månaden la jag märke till de första små symptomen på utbrändhet och eftersom jag har varit där förut tvärbromsade jag. Några dagar utan klocka, med extra sömn och skogens närvaro var precis den återhämtning som behövdes. Jag tog nya tag, satte upp gränser och strategier framåt. Det har fungerat, och jag är så glad för min förmåga att ställa om när jag märker att det barkar åt fel håll.

Generellt kan jag se att jag försöker skala av min vardag för att ge mig mer marginal att andas i. Jag prioriterar det som tar mig framåt och som ger mig sinnesro. Det innebär också att jag prioriterar bort och sänker ambitioner. Jag har alltid tusen idéer i huvudet, men detta är mer en tid av att stabilisera livet än att utforska och utveckla det. Livet händer utan att jag behöver få det att hända.

Så, det här är oktobers förundrade och berörande ögonblick.

✨ Att vada runt i höstens färger i skogens vildvuxna form i flera timmar.

✨ När jag fick springa över och lämna en handling till tingsrätten fysiskt mitt i en förhandling. Det var ett skönt avbrott och så fick jag verkligen göra skillnad på ett väldigt konkret sätt.

✨ Doften av vedeldad brasa.

✨ Att förstå mer av hur en kollega fungerar så att jag kan bemöta den bättre utifrån situationer där vi lätt kan krocka.

✨ Blommor som torkar i färg och form och sprider sin skira skönhet.

✨ Att känna att arbetsflödet var hållbart för en stund efter en intensivt stressig period.

✨ Mullret av vingslag när duvorna lyfte i flock från marken.

✨ Internskämt på jobbet som verkligen behövs i tuffa tider.

✨ Höstmarknad i Rademachersmedjorna, med inspirerande och enastående hantverk av alla dess slag.

✨ När morgondimman bröts av med solstrålar genom grenverken. Magi!

✨ Hitta all möjlig svamp i skogen och både kunna tillaga och spara!

✨ Att någon tar sig tid och lyssnar när det känns ensamt inuti.

✨ Virvlande höstlöv i vinden. 🍂

✨ En spontan varm blick och en hand på armen från en gammal kollega i vimlet på ett samverkansforum. Ibland behövs inte ord.

✨ När jag kände skam över misstag jag gjort när jag var trött och en vän sa ”alla har vi dåliga dagar” och all skam bara rann av mig. Så sant och viktigt att få höra när man är för hård mot sig själv.

✨ Soppa av taggsvamp med stekta trattkantareller som garnering. Jag gjorde en variant av detta recept.

✨ Att hitta dragläget vid övningskörningen och för första gången känna att jag faktiskt har en chans att ta körkort.

✨ När någon jag ser upp till uppmärksammade sådant som vi kan mötas i, i ömsesidighet.

✨ Se en vän göra det hon älskar och stråla som en hel stjärnhimmel i det.

✨ Den belönande känslan av att laga saker själv!

✨ Kastanjernas färgrikedom och släta mjuka yta.

✨ När jag fick höra att det jag lägger mycket hjärta i på jobbet når fram.

✨ Att ta upp saker som skaver så att de får luft.

✨ När mitt inlägg om enkel skovård fick flera att ta hand om sina skor. Då blev jag ännu mer inspirerad!

✨ Stå under ett paraply och fotografera längs ån och känna vädret i hela kroppen.

Vilka ögonblick har berört dig lite extra den senaste tiden?

Hållbara vanor 2022: lappa och laga

Oktobers tema i #hållbaravanor2022 var ”lappa och laga”. Ett tema som gav mig så mycket mer än jag förväntade mig. Dels fick jag en spark i baken att gå från tanke till handling. Dels blev det en påminnelse om vilken skjuts det ger för kreativitet och självkänsla att ta vara på idéer och resurser.

Tänk vilken lång sträcka det kan vara ifrån att se ett behov av att göra något till att göra det? Ja, det där ville jag råda bot på i oktober. Och det gjorde jag! Sett till den vardag jag har med heltidsjobb har jag lyckats få en hel del gjort ändå. Och det här är viktigt: UTAN att det blev en prestation. Hållbara vanor handlar ju också om den personliga hållbarheten. Jag började faktiskt månaden med att lappa ihop min stackars trötta själ med extra återhämtning. Väl investerat - för sen gick allt annat också lite smidigare.

Månadens utmaning: lappa och laga

Jag har en ovana i att helst testa själv innan jag läser/ser instruktioner. Speciellt kopplat till kreativa projekt finns den där, min obstinata lekfullhet. Det är ju ändå en väldigt belönande känsla i att lösa problem och laga fel. Känner du igen? När man vågar testa sina idéer i verkligheten, ta små steg på oprövad mark och leker sig fram till ny kunskap? Visst, det ska erkännas att det ibland blir liiite mer jobb än nödvändigt när jag hoppar över andras beprövade erfarenhet. Men då finns den ju där som något att falla tillbaka på.

Nåväl, med instruktion eller utan - låt oss kika på vad jag gav lite extra omsorg i oktober!

Lappat och lagat i oktober:

• spacklat igen några fula hål i mitt vardagsrum

• limmat och smörjt in mina höstboots

• sytt fast knapp på klänning

• sytt ny knapp på tunika

• lagat tröjärmar på jacka

• gjort rent och smörjt in en hylla

Fräscha upp trämöbler med linoljesåpa

Mitt bästa rengöringsmedel sedan många år är linoljesåpa. Med min förkärlek för trämöbler är denna såpa också ultimat för trämaterial. Utöver den ljuvliga doften smörjer det materialet skinande blankt och mjukt. En disktrasa i lin doppad i vatten med några droppar linoljesåpa torkar bort både intorkad färg och mjukar upp repor utan problem. Den behandlingen var precis vad som behövdes för en vägghylla som jag lyckligt fyndade hos ReTuna Återbruksgalleria.

Laga hål med trasiga strumpor och slitna lakan

De flesta tyger får ju en hel del slitage med tiden. Det behöver inte betyda slit och släng.

Jag har några lådor med spillbitar, trasiga kläder och slitna lakan som väntar på nya användningsområden. Där sparar jag också strumpor med hål. Trasiga strumpor och lakan är verkligen perfekt för alla möjliga syprojekt - t ex som lagningslappar!

Mina svarta favoritjeans har hängt med sen mina ungdomsår. Ett bra tag har jag skylt över den trasiga byxhällan istället för att laga den. Tänk så onödigt när det bara tog några minuter att fixa - med en trasig strumpa.

Naturlig skovård inför hösten

Skovård känns för mig lite som att att dammsuga. Man vet att det behöver göras och att det blir fint efteråt, men det tar emot. Nu bara gjorde jag det. Och det var så roligt att höra hur många som hakade på och också fick tummen ur! Heja oss 👏🏼

Det behöver inte vara svårt. På fem minuter, med vattentätt lim och kokosolja blev mina trasiga läckande och dassiga höstboots skinande rena och täta. De har hållit undan en hel del höstrusk redan - och vilken kärlek jag känner inför dem nu. Det ger mervärde på flera sätt när vi tar hand om det vi har och ger det av vår tid.

Laga tröjärmar och fäst knappar

Några lösa trådar här och var och knappar som faller av? Jo tyvärr är jag alldeles för van vid att låta det få vara så. Under oktober har jag omvärderat den ovanan. Att vårda de små skavankerna innan de blir större och mer svårhanterliga är SÅ värt det. Det är lätt att ignorera och inte ta sig tiden, men det skapar som så många andra uppskjutna uppgifter ett motstånd som inte alls står i proportion till uppgiften.

Allt som tar mindre än tre minuter är det bäst att bara göra, inte sant? Om jag hade sytt ihop de glipande ärmarna på min jacka från början hade det tagit halva tiden att laga, och då tog det ändå bara 10 minuter till ett hyfsat resultat nu.

Vi inspirerar varandra med #hållbaravanor2022 

Hållbara vanor handlar om att skapa och identifiera vanor som är hållbara både för vår planet och för oss själva. Hitta det som just du vill förändra i dina vanor och dela med dig. Använd gärna hashtagg #hållbaravanor2022 i sociala medier så kan vi inspirera varandra. Eller lämna en kommentar här eller i andra inlägg i ämnet.

Har du lagat något i oktober, eller har du något som behöver lite extra omsorg framöver?

Stjärnögonblick från september 2022

September försvann väldigt fort, tycker ni inte? Kanske för att den här hösten är annorlunda mot vad jag är van vid. Jag jobbar heltid nu, och arbetsdagarna tar kraft. I september har jag behövt lägga in en till växel på jobbet för att mäkta med nya arbetsuppgifter och förändringar, ihop med underbemanning. Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra. Vissa dagar har jag varit både arg och uppgiven. Nu är jag mest trött. Sliten. Längtar efter lättnad på något sätt. Jag jobbar med mina egna gränser och behov dagligen. Försöker känna in vad jag kan ge och vad som får ta och när. Prioriteringarna är svåra ibland.

Jag orkar inte så mycket mer socialt än det på jobbet. Istället försöker jag tanka på kraft i naturen. Med gryningsljus och skog, svampfynd och dimslöjor. Och hemma, med Asla tätt intill och många koppar te. Och när frustration och stress är risker i min vardag har jag balanserat upp det med att få till både löpträning och meditation regelbundet. Det gör mig väl.

Och som all dagar avslutar jag dagen med stjärnögonblick. Ofta har jag kanske redan noterat dem i stunden, men det är något extra att få somna i förundrad värme. Så, detta är septembers glitter från mina ögon:

✨ Den där morgonen som var som en livstid av stjärnögonblick när sjöröken steg över sjön och solens strålar färgade världen i guld och silver. Flera timmar i himmelriket och alla foton som blev så vackra att det gör ont att se på dem.

✨ Ligga skavfötters med Asla.

✨ Vila i en hängmatta mellan träden i en krispig höstdag.

✨ De vita solrosorna på balkongen. Som en efterrätt från sommaren.

✨ Få hem en påse äpplen från en väns föräldrar.

✨ Spindelvävens och nyponens skärpa i en dimmig omgivning.

✨ Att bli sedd.

✨ En hare som smet in på en gård när grinden stod öppen en kort stund.

✨ Det där extra modet jag får när jag kallbadar med min vän D.

✨ Hitta aspsopp på morgonpromenaden.

✨ Sitta tyst på en bergstopp med en medmänniska och andas in trygghet och stillhet i nuets närvaro.

✨ Kollegorna som sjöng för mig på födelsedagen. Och gav handplockade blommor från alla fyra väderstreck.

✨ En insikt som gav nycklar till ett beteende som skadat mig omedvetet under lång tid.

✨ Kopiatorvarma papper.

✨ En löprunda då jag orkade det lilla extra.

✨ Morgondagg i gräset. De skira dropparna.

✨ Att få beröm för mitt arbete för de arbetsuppgifter jag lägger så mycket hjärta i.

✨ Mathildas bokrelease för “Berättar du så dödar jag dig” och all stolthet och vördnad jag känner för att hon vågar berätta.

✨ Att vakna i en varm gosig säng.

✨ Anna Lindströms utställning “Okända vittnen” på Eskilstuna konstmuseum. Så berörande djupt och ett helt universum av inspiration. Det gav också ett värdefullt samtal med personalen på plats om konstens uttryck och livet.

✨ Att bli riktigt nöjd med en formulering.

✨ En äldre herre som förundrat stod och fotograferade höstsolen i björkträden med sin telefon. Och log för sig själv av resultatet.

✨ Skratta med kollegor åt absurditeter. Som att lappen ”inga barn” på en handling är en välsignelse.

✨ Glada tillrop på min skräppromenad: ”Du kommer hamna i himlen du”.

✨ Diset mellan träden i skogen om morgonen.

Vad väcker förundran, tacksamhet och värme i dig?

Köpfri månad - en reflektion

Jag har nog en relativt återhållsam konsumtion jämfört med många andra som tillhör min sociala position. Jag har under största delen av mitt vuxna liv levt med små marginaler, lärt mig att ta hand om det jag har och att snåla. Naturupplevelser och egenodlat är något som gör att jag känner mig rik. Prylar brukar mest ge mig huvudvärk numer.

En känsla för varje köp - ett köp för varje känsla

Ändå triggas jag också till köpbeteenden. Det gör också att jag förstår andras konsumtion bättre. Som Emilia så klokt uttrycker det: ”För varje känsla finns ett köp”. Så är det. Och vice versa. Stress och ledsamhet är såna känslor som får mig att vilja köpa. Eller glädje och stolthet - som belöning. Jag har med åren arbetat upp en stor kil mellan känsla och handling vilket stoppar mig de flesta gånger. Nu har jag fått en extra möjlighet att känna in vad jag verkligen behöver när sådana känslor kickar in. Köpstopp handlar verkligen om så mycket mer än om pengar och konsumtion. Det väcker upp det som ligger under ytan.

Vissa dagar har jag valt att lämna plånboken hemma. När känslorna varit lite ur balans eller stressnivån stigit. Andra gånger har jag gjort genomtänkta meningsfulla köp - som när min vän hade bokrelease eller när jag fyndade vandringskängor på loppis. Sådant jag kommer att vårda av hela mitt hjärta så länge jag lever.

Att se vad jag har

Under månaden har jag rensat en del i mina skrymslen och vrår vilket i sig lett till att jag verkligen inte vill ha mer saker att ta hand om. En påtaglig känsla som jag har med mig inför varje gång en vilja till köp dyker upp. Det blir lätt att säga nej. Även till second hand. För det är nog där jag behöver tänka till några extra varv. När det är billigt och second hand är sträckan mellan tanke och handling kortare för mig. Men att handla second hand kan också bli ohållbart och gå till överdrift. Det vittnar mina kartonger märkta ”loppis” om. För nu är det dags för mig att boka ett bord nästa gång. Jag har verkligen börjat reflektera mer kring minimalism och hur trött jag blir av att ha för mycket saker att ta hand om. Jag ser fram emot att utvecklas med de reflektionerna ännu lite till.

Jag blir rikare av att leva “fattigt”

För mig som levt återhållsamt under många år var detta kanske inte den största utmaningen jag kunde ge mig. Jag valde den dessutom i en tid där motivationen att spara pengar är extra hög. Ändå får det mig att tänka att jag även nu när jag har en stadig inkomst mår bra av att inbilla mig att jag är fattig. Eftersom många andra lever över jordens resurser stämmer ju det på sätt och vis. Jorden mår bra av att jag minskar min konsumtion. Och utan jorden har jag ingenting. Jag blir också mer kreativ och närvarande. Jag uppskattar och ser det jag har i tacksamhet. Det väcks också en vilja av att dela med mig till andra.

Så det jag tar med mig vidare är att om jag lever utifrån behov och inte vad jag tror att jag behöver/vill ha, konsumerar cirkulärt i möjligaste mån osv. - då har jag också mer att dela med mig av. Tid, pengar, ork och mitt eget överflöd av resurser på andra sätt. Den som ger får tillbaka dubbelt.

✨

Hur tänker du kring din konsumtion? Har du förändrat någon vana för att spara pengar?